lördag, juni 01, 2013

Att komma ut som hetero (Avdelning "Subversivt eller bara dumt?")



En grej som ni kanske märkt lite, exempelvis här, eller här, är att jag pratar mycket om att jag är hetero. Jag gör det inte så mycket här på bloggen som en egen grej, men ute i övriga samtal där jag tycker det är relevant. Det finns faktiskt en tanke.

1. Det har varit en medveten process att komma fram till det
När jag var yngre blev jag attraherad av och kär i såväl män som kvinnor. Jag minns att jag undrade hur det fungerade att vara hetero. Att liksom inte attraheras av bara ena könet. Att det hängde på kön och inte enbart person. Det kändes konstigt och kontraintuitivt.
Men nu var det typ tio år sedan jag känt så för någon kvinna. Jag kan bli fysiskt upphetsad av porr med kvinnor i, och skulle nog kunna bli det med verklig kvinna om det nu skulle uppstå en sexuell situation. Jag är kapabel till romantisk vänskap med kvinnor, även om de senaste årens exempel är betydligt mer kyliga än de jag hade som yngre. Men alla de andra nyanserna av sexualitet och romantik är reserverade för män. Och nej, jag kan inte förklara hur det funkar. Jag kan inte heller riktigt säga var jag drar gränser för man och kvinna. Och jag är fett öppen för vilken framtida utveckling som helst.

2. Belysa att det inte är nåt man antar automatiskt
Jag vet ju att det i praktiken är onödigt att påpeka att jag är hetero. Det är ju det alla antar. Men jag tänker att det är ändå upp till mig att definiera mig själv, och då är det väl upp till mig att upplysa folk om det. Plus att om jag faktiskt påpekar att jag är hetero så blir hetero en uttalad läggning, inget antagande. Så när jag exempelvis påpekar att jag uppskattar sensuella män, säger jag att det är nåt jag gör som heterosexuell kvinna, inte som kvinna.

3. Belysa att jag/kvinnor har egen sexualitet
Min heterosexualitet handlar för mig betydligt mer om att jag blir attraherad av män än att jag är kvinna. Men som kvinna läggs det rätt mycket förväntningar på mig rent sexuellt, och en del av det är att jag förväntas uppskatta sensuella skildringar av kvinnor samtidigt som att jag inte ser män som sexuellt tilldragande varelser (om ni läst länkarna ovan har ni redan sett mitt aggroinlägg om det). Genom att påpeka att jag attraheras av män sätter jag fokus på att det här handlar om min attraktion och min blick. Det utmanar också "alla tjejer är lite bisexuella" som har blivit något av en oifrågasatt självklarhet senaste decenniet. Den vore sympatisk om inte självklarheten satt rätt rejält fast i att kvinnors sexualitet inte tas på allvar, och att kvinnors sexualitet finns för att behaga män.

Sååå...
Ja, jag undrar helt enkelt vad ni andra som är hetero, eller ni som inte är det, vad ni tycker om det. Alltså att aktivt "komma ut" som hetero. För jag tycker ju det är aktivism och så, men jag venne... jag sitter ju ändå  en privilegierad sits, så det kanske bara är dumt? 

27 kommentarer:

Mattias S sa...

Jag tycker det är bra, men den anledning som jag mest uppskattar med att du är så tydligt hetero nämner du inte ens.
Att du är allmänt queer-aktiv (inkl poly, feminism, sex-positivism, HBT-positivism osv.) gör att det är lätt, iaf för mig, att tänka mig dig som bisexuell.
Att någon som är engagerad i dessa frågor självklart inte kan vara hetero själv.
Men det kan man och det är nog den saken jag tycker är bäst med att du kommer ut som hetero titt som tätt.

Tanja Suhinina sa...

Intresant, inte tänkt på det alls men fattar vad du menar. En situation där jag gör liknande grej mer medvetet är ju att jag brukar försöka fronta kombinationen poly med samborelation (eller ja, det där brukade jag ju lyfta fram när jag var sambo, det var en ögonöppnare för många), och ja, hela... jamen... "Hipster"-grejen. Att jag inte vd första anblick uppfattas som generella bilden av poly som folk har.

anjaa sa...

Jag är lite trött på att känna att jag hela tiden måste ha en stämpel. ANTINGEN är jag si, ELLER så är jag så. Kan jag inte bara vara?

Jag orkar inte definiera min sexualitet så, eller fundera över om jag är hetero eller bi eller vafan som helst. Frågar nån så brukar jag svara "sexuell", kort och gott. Dock ligger jag mest och helst med män, men inte uteslutande män.

Ling0n sa...

Hm. Det jag har lite svårt att förstå är det allmänna behovet av att säga att man helt klart är hetero eller homo.

Har man någon gång fallit för båda könen på ett eller annat sätt så kan man väl räkna sig som mer eller mindre bi? Med möjligtvis stor övervikt på ena eller andra könet. Jag har varit kär och attraherad av väldigt mycket färre kvinnor i mitt liv än av män, men tycker ändå det räknas, och tycker bi passar bra då.

Tänker att det är lite samma sak med poly. Jag skulle ju kunna vara kär i bara en person i flera år, men om jag en gång varit kär i två eller så, så vet jag ju ändå att jag liksom har "förmågan" inom mig att dras till två. Precis som jag har "förmågan" att dras till "båda" könen. Alltså skulle jag inte börja kalla mig monoamorös.

Däremot ser jag en stor poäng i att påpeka att man som kvinna (som inte är homo) gillar män och tänder på män och deras kroppar osv. Vilket jag väl är så noga med att ingen tror att jag är bi kanske. :)

DN sa...

Jo, jag känner delvis igen mig. Jag hade ett par förvirrade år där jag försökte söka i mig själv efter en lesbisk/bisexuell sida. Detta dels för att jag inte var särskilt attraherad av någon och tänkte att det kanske var någon slags förnekelseprocess på gång, samt dels att jag alltid kännt mig bättre i en ganska maskulin/butch-angrodyn framtoning.

Efter mycket tonårsångest och självssökande kom jag fram till att bara för att jag vill klippa håret kort och klä mig i kostym är jag varken trans* eller lesbisk. Jag vill bara inte ha så mycket kuk, tack :)

(och jag har aldrig haft vare sig homoromantiska känslor eller förälskelser i riktiga kvinnor, bara i kvinnliga litterära figurer)

Tanja Suhinina sa...

anjaa:
Förstår det. Som hetero i praktiken är ju ett stämpel inget måste. Det bara antas, och det stämmer med vad jag gör, så att stämpla sig är i mitt fall ett val jag kan låta bli att göra. Typiskt ett resultat av att jag i det fallet är normen.

Ling0n:
Allmänt vet jag inte, men för mig är det lite av en varudeklaration. Vad man nuförtiden kan vänta sig av mig. På samma sätt som att jag försöker vara tydlig med att jag är poly även när jag är i praktiken monogam, så folk vet vad de kan vänta sig av mig.
Sen är det inte så jädra viktigt för min identitet att jag är hetero, på samma sätt att det inte är viktigt att jag är poly. Att jag öht säger att jag är poly beror helt på att jag har valt att vara ganska offentlig med detta, för att visa att det går och kanske få personer att tänka tanken eller våga ta steget eller vad nu.

DN:
För mig var det rätt whatever att definiera mig som bi, det blev snarare mer förvirrande att sen märka att jag nog blitt hetro =)

Ylva Lindberg, f. Dahl sa...

Jag hängde med några polare på ett arrangemang hos RFSL och fick då lite en inblick i hur det är att inte ha normerad sexualitet. Jag funderade på om jag skulle "komma ut" med att vara hetero, och om de andra skulle tycka det var okej. Mycket intressant.

Sedan dess är jag mer noga med att inte ta för givet vilken sexualitet folk har, och också, som du, referera till mina preferenser som heterosexuell kvinna.

postdbt sa...

Av samma anledning som Mattias S säger så är det rätt befriande att du kommer ut som hetero. Det där med varudeklaration sysslar jag med själv, jag är inte hetero bara för att jag lever i en relation med någon av ett annat kön och det är inget jag tar upp i var och varannan konversation jag har med människor men kommer det upp så är jag tydlig med att jag är bisexuell delvis för att folk ska veta vad de kan vänta sig av mig men också för att jag belysa min rätt att definiera mig själv.

monika sa...

Jag gillar att du påpekar att du är hetero, det är fint att inte bara se det som något självklart. Jag tycker också att det är intressant att dina könspreferenser har ändrats. Jag har alltid varit attraherad av både kvinnor och män, men det har varierat väldigt mycket vilket som överväger.

Patrik sa...

Jag tycker det är bra av de anledningar du skriver. Det är ungefär därför jag gör samma sak själv även om det varje gång stör mig att reducera mig till en som bäst halvsann etikett. Men alternativet är ju att löpa med i "självklart hetero"-grejen.

Sen är det ju väldigt annorlunda för män. Dels finns inte bisexuell chic-grejen alls så jag försöker nog nästan prata mer om heta män och känner mig lite posörig varenda gång, och dels så är det lite knepigt att prata om heta kvinnor för det är så lätt att det blir eller uppfattas som den grabbiga hö-hö rapeculture-grejen.

MetalPhil sa...

Om bara icke-normativa måste nämna sin position i en debatt då blir det förtryck att någon måste nämna sin position. Det politiskt viktigt i sådana situationer för normativa människor att påminna folk om att de är ju normativa. Är man vit, är man hetero, då är det viktigt att poängtera det. Allt agerande är politik.

Kin sa...

Att folk kommer ut som hetero (eller mono eller vanilj) tycker jag både gör sitt till för att luckra upp normer i största allmänhet och på ett personligt plan gör det lättare för mig att berätta om mina läggningar utan att det känns som en stor grej.

Emily sa...

Som icke-hetero uppskattar jag absolut att du poängterar din heteroläggning!

Jo sa...

Tycker att det har många fördelar att tala om att man är hetero (innan frågan kommer upp pga t.ex. pågående flirtförsök eller mer ingående samtal om sexualitet). En del är gemensamt med att öppet deklarera oavsett läggning. T.ex:
- Avdramatiserar sex öht
- Normaliserar att ha olika läggningar
- Underlättar för osäkra som funderar på att flirta med en
- Underlättar för andra hetero att "komma ut" och känna sig inkluderade i sammanhang som absolut inte är heteronormativa, typ pridefestivaler. Finns faktiskt folk som inte känner sig välkomna i läggningsblandade sammanhang för att de är t.ex. hetero och mono.
- Subjektifieringen (faktiskt, enligt min mening, INTE en renodlad kvinnofråga)
- Lyfta fram att hetero i grunden är en läggning, inte en norm. Ibland kan det i vissa samtal faktiskt låta som att både hetero, mono och vanilj är normer som folk blivit mer eller mindre inlurade i av kulturen, snarare än lika giltiga läggningar som allting annat.

Själv är jag rätt renodlad hetero sexdriftsmässigt, bi sensuellt, poly i hjärta och sexlust, och för det mesta och tills vidare mono i praktiken.

Unknown sa...

Jag tycker att det är bra att du är tydlig, dels som "varudeklaration", men också för att bryta "alla tjejer är innerst inne bi"-normen. Och jag tycker att dina hetero-statements brukar komma vid relevanta tillfällen.
Personligen tycker jag att det är knepigt. Å ena sidan tycker jag att det är min och mina partners ensak vilken sorts förhållanden jag har med vem. Å andra sidan är det ju väldigt praktiskt att kommunicera en tydlig "varudeklaration" (att vara mycket för fysisk kontakt för så lätt med sig stämpeln "upptagen monoperson"...). Å tredje sidan så känns det för mig ganska viktigt att markera att jag är bisexuell för att jag har ett sexuellt och romantiskt intresse av både män och kvinnor, inte för att en del killar tycker att det är hett med bitjejer. Som du skriver, det är min läggning, inte någonting som jag är därför att jag är tjej. Samma sak med att inte vara mono. Jag är icke-mono därför att jag aldrig har fattat grejen med att vara mono, inte för att killar i min omgivning ska få någonting att fantisera om.
Jag tycker att Anneli skriver ganska klokt om fördelar och nackdelar med etiketter: http://jeu-de-roles.blogspot.se/2012/08/jag-ar-sa-trott-pa-manifest.html
http://jeu-de-roles.blogspot.se/2012/12/om-karlek-och-sprakidealism.html

Clara sa...

Och det var jag som ligger bakom "unknown" ovan, jag är en slarvig noob.

Clara sa...

Och så är jag själv medveten om att min romantiska och sexuella läggning kan komma att ändras, och jag fasar lite för att folk isf ska komma med gliringar om att jag bara låtsades vara bi för att det anses sexigt, om jag skulle bli hetero. Det är fullt tillräkligt med alla dessa heterokillar som verkar tro att jag hånglar med tjejer för deras höga (och högljudda) nöjes skull.

Erik Westholm sa...

Jag är inte heller särskilt förtjust i hela frågan om vad jag är. Mycket för att min syn på mig själv som heterosexuell har ställt till så mycket problem för mig. Att jag är heterosexuell - vad innebär det? Tja, jag attraheras av kvinnor, antar jag. Jaha, när? Jag kan inte tänka på några tillfällen där jag märkt det. Jag får väl leta. Ah, en bild på en naken kvinna! Nu ska vi se... *söker inombords efter känsla av upphetsning* Nä, jag vet inte... *söker djupare* hmm, det här funkar inte. Varför funkar det inte? Det borde fan funka. Nä, jag får leta vidare. *letar vidare* Det här funkar fortfarande inte, trots att det borde - vad är det som är fel? Är det något fel på mig?

Tio år senare har jag fortfarande ingen vettig bild av vad jag faktiskt gillar, eftersom jag hakat upp mig på att leta etiketter och matcha mot mina känslor för att på så sätt förstå vad grejen med mig är. Och ingenting har passat. Det är först det senaste året som jag börjat kunna acceptera mig själv, och därmed kunnat släppa kraven på att passa in någonstans (eller snarare slippa ångesten över att jag inte passar in någonstans).

Så, som sagt, hela "vad är du" diskussionen gillar jag inte. Jag tror det vore bättre om vi bara lärde oss att acceptera att olika människor gillar olika saker olika mycket, skit samma vad det kallas. Om vi dessutom skulle kunna bli bättre på att prata om det så folk slipper gå runt och vara allmänt förvirrade i tio år...

(Fast det kanske bara är min högst personliga åsikter formade av mina högst personliga upplevelser.)

monika sa...

Jag brukar (eller brukade, på den tiden jag gick på fester och folk stötte på mig) komma ut som monogam, för att markera att det inte är självklart. Ibland säger jag monoman istället, för att lätta upp stämningen lite (om jag tror att påstötaren fattar).

Anonym sa...

För mig har det absolut varit en komma ut-process, om än väldigt light. Som tonåring hade jag jättesvårt att se mig som hetero. Heteros var tjejer som använde smink och suktade efter Aschton Kutcher (orka stava rätt). Heteros var tjejer som läste Veckorevyn och repeatade de hetaste scenerna i Dirty Dancing.
Jag var SÅ inte den tjejen. Jag lånade pappas skjortor, skydde det sociala spelet och försökte leva mig in i min roll som skolans flata.
I gymnasiet fick jag nya vänner varav typ ALLA var lesbiska - jag hamnade i det gänget och det var hel fantastiskt med lesbiska filmkvällar och sånt. Meneh. Jag var ju inte lesbisk. Inte så mycket iaf. Ju längre tiden gick desto mer sug fick jag efter män.
Så jag har väl lite gått från wannabe-flata till straight. Eller: hittat mig själv. Skulle kanske säga att jag är bi (till motsatsen bevisats) men kallar mig gärna hetero som nåt slags statement, ett sätt att visa att okej, enligt dina fördomar är jag med hårtussar i armhålan och osminkat fejs MINST bi, men nope, jag är hetero! Jag gillar män! Utan att för den skull anpassa mig till rollen som heterokvinna. En bugg i ditt system. Mohaha.
Så tänker jag.
Fast frågan är när man kommer ut? När kommer du ut? Jag har typ aldrig sagt att jag är hetero till nån, det är bara i mitt huvud...

Tanja Suhinina sa...

Johanna Sjödin har skrivit ett inlägg om typ det här, tycker ni görna får läsa
http://johannasjodin.se/2013/06/01/komma-ut-som-heterosexuell/

Tack så jättemycket för responsen, det har varit jätteintressant att läsa, och för fler än mig, tror jag =)

Jag har funderat lite på skillnaden för mig att "komma ut" som hetero resp poly. Jag tror jag gör det i ungefär samma typ av situationer, men det är förstås inte helt likt. När jag säger att jag är hetero låter det oftast egentligen överflödigt, det blir lite akademiskt preciserande. Det blir ingen reaktion på grejen heller, det är ju vad alla antar. När jag berättar om icke-monogamin är det ofta nödvändigt för att det jag säger ska låta rimligt, och ibland blir det reaktioner.

Att jag öht "sätter mig i fack" är för mig mest för att i stora drag förmedla nåt kort. Jag säger att jag är poly för att det ger en översiktsbild av mina relationsidéer, men jag skulle inte hålla på och definiera exakt vilken sorts poly och positionera poly mot relationsanarki. För mig är det ett behändigt paraplybegrepp.

Emma Hå sa...

Ibland känner jag mig tvungen att påpeka att jag är heterosexuell, mest för att jag hänger mycket med kill-polare och ibland beter mig ganska grabbigt. Jag har fått idéer om att jag då av den typiska heterosexuella mannen kan tolkas som en "flata", vilket förstör mina chanser för att ragga, hehe. Så därför "kommer jag ut" som hetero lite då och då, för att attrahera rätt typ av sexuella närmanden helt enkelt.

//Emma Hå

Mattias S sa...

En tanke som har väckts av det är hos mig är hur jag själv ska stämpla mig själv.

Jag är i princip enbart attraherad av tjejer, men jag tycker person är viktigare än kön och kan bli attraherad av specifika personer oavsett kön.

Ibland känns det fånigt av mig att vilja stämpla mig själv som annat än hetero, i dom flesta fall spelar det ingen som helst roll.
Känns nästan fejk och uppmärksamhetssökande ibland när jag försöker förklara på vilket sätt jag inte är "hetero". Framförallt då jag inte ens haft en sexuell tanke öht med annat än tjejer på år.
Jag känner mig väldigt obekväm med den binära synen på sexualitet.
Men egentligen, varför ska jag bry mig? I praktiken fungerar jag som hetero.

Dvärghundspossen sa...

Lite sen att joina, men jag tycker också det är bra när tjejer kommer ut som hetero. Det finns en korkad myt om att hetero och bi egentligen inte är två olika läggningar tjejer kan ha, utan bara grader på någon sorts sexuell frigjordhets-skala. Sexuellt frigjord=har sex med både tjejer och killar, sexuellt förtryckt=har bara sex med killar. Denna myt är väl kanske allra mest förnedrande för heteros, men jag som är bi tycker den är förnedrande mot mig också.

Tanja Suhinina sa...

DPS:
JA! Jusste! Sexuellt frigjord = bi. Hetero = lite frigid. PRECIS!

Mattias S sa...

Dvärghundspossen: Ja, det var lite det jag var inne på också!

EGI DI MALAYSIA sa...

saya atas nama egi dari malaysia ingin mengucapkan banyak terimah kasih kepada MBAH KABOIRENG,kalau bukan karna bantuannya munkin sekaran saya sudah terlantar dan tidak pernaah terpikirkan oleh saya kalau saya sdh bisa sesukses ini dan saya tdk menyanka klau MBAH KABOIRENG bisa sehebat ini menembuskan semua no,,jika anda ingin seperti saya silahkan hubungi MBAH KABOIRENG no ini 082322212111 saya yakin anda tdk akan pernah menyesal klau sudah berhubungan dgn MBAH KABOIRENG dan jgn percaya klau ada yg menggunakan pesan ini klau bukan nama EGI dan bukan nama MBAH KABOIRENG krna itu cuma palsu. KLIK BOCORAN TOGEL DISINI




saya atas nama egi dari malaysia ingin mengucapkan banyak terimah kasih kepada MBAH KABOIRENG,kalau bukan karna bantuannya munkin sekaran saya sudah terlantar dan tidak pernaah terpikirkan oleh saya kalau saya sdh bisa sesukses ini dan saya tdk menyanka klau MBAH KABOIRENG bisa sehebat ini menembuskan semua no,,jika anda ingin seperti saya silahkan hubungi MBAH KABOIRENG no ini 082322212111 saya yakin anda tdk akan pernah menyesal klau sudah berhubungan dgn MBAH KABOIRENG dan jgn percaya klau ada yg menggunakan pesan ini klau bukan nama EGI dan bukan nama MBAH KABOIRENG krna itu cuma palsu. KLIK BOCORAN TOGEL DISINI







saya atas nama egi dari malaysia ingin mengucapkan banyak terimah kasih kepada MBAH KABOIRENG,kalau bukan karna bantuannya munkin sekaran saya sudah terlantar dan tidak pernaah terpikirkan oleh saya kalau saya sdh bisa sesukses ini dan saya tdk menyanka klau MBAH KABOIRENG bisa sehebat ini menembuskan semua no,,jika anda ingin seperti saya silahkan hubungi MBAH KABOIRENG no ini 082322212111 saya yakin anda tdk akan pernah menyesal klau sudah berhubungan dgn MBAH KABOIRENG dan jgn percaya klau ada yg menggunakan pesan ini klau bukan nama EGI dan bukan nama MBAH KABOIRENG krna itu cuma palsu. KLIK BOCORAN TOGEL DISINI