Brödköer och skådespel

Senaste Filter har en artikel om sovjetwestern. Som vanligt går det visst inte att skriva om sovjetisk underhållning utan att få det att låta noll underhållande och hundra politisk.

Om Öknens vita sol (som av någon anledning översätts till Öknens vita sand)

I filmen avbryter rödgardisten kamrat Sukhov sin pensionärspromand hem till hustrun Katerina "eftersom det är hans revolutionära plikt" att hjälpa ett harem, bestående av nio kvinnor, att fly undan deras make, den anti-bolsjevistiske, muslimske rebellen Abdulla. När Sukhov tagit kommandot över gruppen avlägsnar de ansiktsskylda kvinnorna sina slöjor och säger: "Vår herre! Ingen har rätt att se våra ansikten. bara du. Du är vår nye man!".
Sukhov tackar bestämt nej till deras äktenskapliga erbjudanden och tar till orda: "Kamrater kvinnor! Revolutionen har befriat er. Nu har ni ingen husbonde. Ingen herre. Ni ska helt enkelt kalla mig kamrat Sukhov. Glöm ert förbannade förflutna. Nu kan ni arbeta fritt och var och en av er ska ha en egen man."

(Karmat Sukhov rider igen, Johan Persson i Filter 17)

Blir ni minsta sugna på att se filmen? Inte jag, men som tur är har jag redan sett den ett par gånger och kan upplysa er om att hela grejen med att Sukhov kommer och befriar kvinnorna är humor. Man ska liksom skratta. Det är liksom tänkt att vara lite absurt sådär, när han kommer med sitt revolutionssnack och försöker få dem att bo i kollektiv, medan de är helt insnöade på att han är deras nya make.

Jag tänker nu inte skriva om att det fanns politiska beslut bakom vad som producerades i Hollywood också. Jag orkar inte förklara att handlingens förläggning till inbördeskriget inte behöver vara politiserat, utan helt enkelt handlar om en historisk period med mycket action. Jag orkar inte spekulera i ifall det är tänkt att kamrat ska i artikeln signalera nån sorts stel propagandistisk ton, medan Mister aldrig skulle uppfattas så.

Jag vill just nu bara veta varför man alltid försöker framställa sovjetisk underhållning som allt annat än underhållning. Folk gick inte på bio och uttråkat glodde på informationsfilm om hur man ska tvätta händerna och hjälpa äldre över gatan. Folk gick och såg på romantiska komedier, kostymdramer, melodram och slapstick-tecknat. Folk skrattade och grät till Öknens vita sol, som inte enbart består av klasskamp, utan innehåller också en del pangpang och saker som sprängs.

Det finns ideologi i västfilm. Det fanns underhållning i Sovjet. Mycket enkelt.

Jäklar vilken subtilt smart rubrik. Läs även andra bloggares åsikter om ideologi, propaganda, sovjet, underhållning

Relaterat gammalt.