- Program där folk ramlar och slår sig. Jag har skrivit om det förr, men bäst är America's Funniest Home Videos, särskilt när det är barn som slår sig och kameran börjar skaka för att föräldern som filmar skrattar. Sånt är bara kul om det är oavsiktligt, jag avskyr Jackass.
- Program som går ut på att en hurtig programledare anfaller ett otränat snabbmatsberoende offer och förbättrar människans livskvalitet/hälsotillstånd/utseende genom hård mobbning och diskreta pikar. Ren sadomasochism för mig - å ena sidan har jag min ätstörning och mina issues med kroppen, å andra sidan är jag okej frisk och smal.
- Frågesporter för barn. Vuxna också, men inte lika mycket.
Det där är lite besläktat med det sovjetiska begreppet "utomlands". Utomlands var visserligen en geografisk realitet, men samtidigt metaforisk och onåbar. Ungefär som Olympen måste ha varit för grekerna. Man visste mycket om utomlands, man kunde se utomlands på TV, man kunde läsa om det och vissa hade träffat någon som varit där. Men det fanns inte riktigt i ens uppfattning om en fysiskt nåbar verklighet. Jag misslyckas ständigt med att förklara detta för de som vuxit upp i Sverige, i mitt nuvarande liv finns ingenting liknande. Visst, jag har bara sett Antarktis på bild och kommer aldrig hamna dit, men stället ligger i alla fall på samma karta i min hjärna som Göteborg, bara längre bort.
Det blev lite samma sak med Ryssland efter Sovjets fall. Jag växte nämligen upp i Lettland som var sådär nykläckt nationalistiskt och inte en jävel brydde sig om att ordna inhemska TV-frågesporter för rysk- men inte lettisktalande barn. Kulturellt bodde man kvar i Ryssland, all TV man såg på påstod att man bodde i Ryssland, allt hände i Ryssland, och där satt man i Lettland och inte fanns. Man kunde inte ens anmäla sig till en sån där tävling och bli utslagen i 1024-delsfinal. Man kunde liksom inte ens drömma. Jag ville så gärna, men bodde man i Olaine istället för Orel fick man se, men inte delta. En av baltryssandes många små jävligheter. Livet sög när jag var tio.
Jag tänker inte tvinga mina barn vara med i Vi i Femman om de inte själva vill, men när jag av misstag råkade se Sveriges smartaste barn på TV idag (den gick efter How to look good naked) blev jag retroaktivt avundsjuk, defaultinställningarna från barndomen fanns visst kvar. Programmet var för övrigt rätt kul och ungarna vill jag inte möta i en mörk gränd över ett parti TP. Grattis till vinnaren! (fast jag hejade på bibelnördflickan för hon var bibelnörd)
För övrigt har jag varit på en studentmottagning (mycket trevligt) och börjat läsa Ayn Rands Atlas Shrugged (urdålig idé). Ska skriva mer om båda, senare.
Andra bloggar om: sveriges smartaste barn, tv, ayn rand
13 kommentarer:
Jag ville vara med i den där frågetävlingen på svt där man får tävla i sin egen expertis, men jag var typ två år för gammal då. Där sprack mina drömmar om att bli riksnörd! :'(
Frågesportstävlingar och sånt var magiskt när man var liten. När jag gick i femman fick min klass chans att vara med i "Vi i femman". Om jag minns rätt kvalade man in sig genom att vi tittade på ett program på en morgonlektion och svara på ett gäng frågor i programmet. Svaren skrev vi tyst ner på varsitt papper som skickades in till kvalningen eller hur det var. Vi gick inte vidare därifrån. Det var våra 15-minuters-kändisskap :P
Min klass gick till länsfinal i Vi i femman och jag var med i laget. Dock ingen TV, bara radio, så det var begränsad häftighetsfaktor.
/Mattias
Tanja:
fråga 1: när började du lära dig svenska?
fråga 2: hur många språk kan du?
Tanja, det ska vara "meinen Browning". Om man får vara en sån där bessemerwissemer.
För övrigt ville Jeopardy aldrig svara på mina intresseanmälningar, och jag kom aldrig fram till Vem vill bli marodör. Bästörds. De var väl rädda om sina pengar.
Jag tror min klass i mellanstadiet var med i "Vi i femman". Eller, uh, ja minns ine hur långt de kom. Mtp att jag kom till landet VT i femman hade jag nog annat att tänka på då. Där har Stefan Hallgren svar på första frågan.
Andra frågan är svårare, inte minst för att alla definierar "kunna språk" helt olika, och jag har så ondskefulla kriterier att jag knappt ens kan påstå att jag kan ryska...
Men ja:
ryska - modersmål, FFS. Ordförrådet är lite underligt på sina håll, men flytande
svenska - you know
engelska - bättre än genomsnittet i Sverige
lettiska - kan inte prata, men kan hänga med i nyhetssändningar och så
franska - såg just en japansk serie med fransk text och klarade mig okej, satte igång att läsa Camus "Främlingen" på franska och det gick bra (tills jag slarvade bort boken någonstans i lägenheten)(borde hitta den, nu när jag har lov), men den hade jag läst förr
latin - öh... bättre än genomsnittet i Sverige ;D
klassisk grekiska - 10 p
italienska, spanska och tyska - om jag måste, litegrann, någon sorts bild av vad som står. De första två brukar vara att föredra om jag vill förstå någonting, antagligen eftersom jag har läst franska och latin.
Felmoftan, jag ska gnälla på min pojkvän, det är han som står för familjens kunskaper i tyska.
Du är verkligen duktig och intelligent, Tanja. Jag har faktiskt läst Camus "Främlingen" också, fast på engelska. Jag tycker att man klarar sig ganska bra med engelska som enda "utrikes" språk, för det mesta finns på engelska, och de flesta i världen kan någon engelska.
Men jag har en tredje fråga också: är
du lika duktig i alla ämnen, som t.ex. matte?
Jag ska nog hålla mig borta från diskussionen om att "klara sig" språkligt =)
För att svara på din tredje fråga - som jag förstått det är jag, öh, hög generell intelligens. Typ.
Jusstfan, i detta flöde av konkreta frågor jag skulle besvara glömde jag att fråga P vad hennes expertområde är.
Harry Potter!
Inte lika flashigt som lingvistik kanske...
Jag menade förstås, Tanja, att givet begränsad tid och inlärningsförmåga är engelska mer generellt användbart att lära sig än t.ex. tyska och franska (om man nu inte ska bo i Tyskland eller Frankrike förstås).
Du gillar att se barn som slår sig, alltså? Och göra bort sig i frågesporter? Du må ha högt IQ men hur är ditt EQ? :-)
Men... Jag gillar bara barn som slår sig lindrigt och bara om det är på TV. Och jag tycker inte om när barn gör bort sig i frågesporter, jag tycker om när de tokäger, då blir jag glad.
Skicka en kommentar