Snart är sex retrocoolt!

Johanne Hildebrandt har skrivit en kolumn som heter Snart tröttnar vi på sex och porr. Inget nytt med det, jag har läst sådana kolumner i många år. Typ Snart blir den påklädda looken inne bland kändisarna eller Avhållsamhet är den nya promiskuitet!, ni vet "trender går upp och ner och sex är så extremt nu att kurvan måste börja gå ner närsomhelst". Det är förvisso skönt att folk erkänner att det går trender i sex, bilden av sexualitet som någonting naturligt och opåverkat av kulturen är på min lista över uppfattningar som ska BORT. Ändå är jag sällan med på grundpremissen.

Hildebrandt skriver: "Den mest avancerade porrfilmspåsättning bemöts med en trött gäspning. Folk berättar att de ska gå på gruppsexpartyn med samma självklarhet som om det handlade om en familjemiddag. Att ta bilder på lördagssamlaget och sedan lägga ut dem på nätet verkar vara så vanligt i villakvarteren att det bara är en tidsfråga innan de första kvällskurserna i sexfoto börjar hållas i ABF-huset"

Varje påstående väcker två reaktioner: "vad bra!" och "men är det verkligen så?". Att sex skulle vara så pass avdramatiserat känner jag inte alls igen, inte minst som sexsäljare, men även om det vore det, vad är det som skulle vara så farligt? Hildebrandt preciserar "[g]ränserna för vad som är spännande har flyttats bortom alla gränser", och för dem som inte förstår klatchiga oneliners finns sluklämmen:

"Allt går i vågor, varje reaktion får en motreaktion. Med andra ord lutar det åt att avhållsamhet snart blir det nya tjejsexet. Carolina Gynning har redan deklamerat att hon lever i celibat, snart kommer Linda Rosing att göra porravbön och gå med i kristdemokraterna. Inte för att det spelar någon roll, människor är och förblir liderliga djur. Men skulle det inte bli lite mer spännande om man slapp få detta faktum ständigt nedkört i halsen?"

Problemet är alltså inte moraliskt förfall, eller att man vill att tidningar ska sluta slösa trycksvärta på nip-slips eller att man vill se någonting nytt på löpsedlarna. Problemet är att sex kanske slutar vara spännande. Jag önskar jag hade såna problem. Än så länge tyder allt på att toppen inte är nådd - en miljard blogginlägg tillägnas Rosings porrfilmssatsning, Bons sexnummer likaså. Enligt kolumnen "söks orden ”sex” och ”porr” 1 339 000 gånger på nätet varje timme". Johanne Hildebrandt kan sova lugnt, sex kommer inte sluta vara spännande på ett bra tag.

Vad det nu skulle vara bra för.
Jag är inte med på att sex ska behöva vara förbjudet, spännande och opassande för middagssamtal för att vara skönt och roligt. Jag ser inte hur avlivandet av spänningen kring sex i allmänhet skulle eliminera spänningen mellan enskilda människor i enskilda sexuella situationer. Jag har förresten skrivit om det förut (i det här inlägget, kommentera gärna här och inte på Erokai om ni vill kommentera).

Precis som Hildebrandt vill jag slippa få sex nedkört i halsen i alla möjliga sammanhang som inte har med sex att göra, men vi verkar ha helt olika anledningar till det. Hennes verkar vara att sådant gör sex mindre spännande. Mina är att jag är rätt ointresserad intresserad av folks sexvanor (om de är en del av en vetenskaplig undersökning, diskuteras ur ett kulturellt perspektiv eller om jag har planer på att ligga med människan vars sexvanor avhandlas) och att jag vill slippa se tecken på att sex fortfarande är någonting särskilt och uppseendeväckande. Varje gång jag ser ökad mänsklig aktivitet orsakad av att någon har visat sig naken, planerat att spela in porrfilm eller haft pantyshotkjol i en musiktävling blir jag smärtsamt påmind om att världen som Hilderbrands skriver om, en värld där sex är lika spännande som en släktmiddag, är inte världen jag lever i.

Och förresten, vad är det som är så roligt med "kinesiska män [som] tok-runkar framför datorn"?

Andra bloggar om: sex, sexualitet, spännande