onsdag, maj 30, 2007

Lång bloggsvans

Susanna Popova skriver om "den stora avbloggningen" i dagens SvD. Lika skojigt som varje gång det skrivs om bloggar och bloggosfären i svenska mainstreammedier.

Jag minns bloggsommaren 2005. Jag minns känslan av förvåning när fler och fler tidningar började skriva om den nya trendhobbyn - bloggandet. Det var som om tidningarna skulle börja skriva om den nya trendhobbyn näspetande, att blogga var väl ett rätt gammalt påhitt och de som velat göra det hade väl pysslat med det i evigheter? Om inte annat hade alla svenska communitys någon sorts dagboksfunktion? Men nähej, bloggande visade sig vara någonting helt annat än skunkdagboken, för bloggen skulle på något vänster öppna helt nya möjligheter för den vanliga människan att höras i mediebruset. Det verkar vara den synen som Popovas kolumn utgår ifrån.

Jag minns när Virtanen och Skugge skaffade bloggar. Jag minns känslan av "vad fan ska de ha blogg till, de bloggar ju i tidningar?". Det känns väldigt skönt att det är just de två som har kommit att symbolisera bloggavhoppandet.

Bloggandet eskalerade. Alla, allas mostrar och allas mostrars mostrar skaffade bloggar. Häften inledde med "heh nu har jag också blivit en sån där bloggare, undrar vad jag ska skriva om?". Det talades om någon mystisk bloggosfär, som om det bara skulle finnas en. Det talades aldrig om det jag tyckte var intressantast med bloggar. Det tipsades om hur man skulle bli en bloggprinsessa. Det blev aldrig någon större uppdelning i olika innehåll i bloggar beroende på vilka bloggtjänster som användes. Det talades mycket om yttrandefrihet, folkjournalistik och anonyma skvallerbloggerskor. Ibland talades det om att det skulle vara ett demokratiskt problem att bloggar inte var lika populära inom alla grupper i samhället, men det talades sällan om vilket ankdamm det hela rörde sig om*.

För det som populärt refereras till som "bloggosfären" är egentligen ett litet hörn av Internet som består av en handfull ganska likriktade baklängespublicerade textsidor, varav de flesta är sedan länge övergivna av människor som insåg att de inte hade någonting att skriva om. Popova har delvis rätt. Att hajpandet av den svenska bloggosfären är en trendfråga är självklart. Lika självklart som att proffsskribenterna har börjat tröttna på leksaken.

Betyder det att bloggen är döende?

You wish.

Vältajmat nog innehåller dagens DN (jag tycker mycket illa om att skriva "dagens Dagens Nyheter", men jag har inget val) en recension av boken Long Tail. Den handlar om just den långa svansen av mindle populära produkter oc hur den faktiskt väger tyngre än bästsäljarhuvudet.
Det traditionella sättet att se på en marknad brukar förenklas med den så kallade 80-20-regeln. 20 procent av produkterna står för 80 procent av intäkterna. Men i den digitala världen gäller förhållandet att nischprodukterna - lika tillgängliga som storsäljarna, för alla, överallt - tillsammans utgör en marknad som är lika stor som de få storsäljarna. 80-20-regeln har här förvandlats till "98-procentsregeln" - det verkar råda en obegränsad efterfrågan på musiken bortom hittarna.
U-huh, that's right. Kändisbloggarna kan hoppa av allt de vill, det stoppar inte alla andra från att vara kända för femton personer. Som sig bör i framtiden. Även om hajpandet av Bloggen håller på att dö av (tänk bara på hur otroligt ohippt det är att år 2007 skriva en blok), tror jag helhjärtat på att mängden smala temabloggar eller privata sociala bloggkluster kommer att öka. Den lavinen av oönskade reaktioner som Popova skriver om berör väldigt få, de flesta har små trogna läsekretsar och är inte tillräckligt intressanta och uppseendeväckande för att bli påhoppade i någon större utsträckning.

Vältajmat nog innehåller dagens DN även en essä om boken
Kritik av den negativa uppbyggligheten.
"Man kan nästan se hur kolumnisten sitter och svettas på torsdagskvällen", skriver Stjernfelt, "förlamad av idétorka framför en tom dataskärm, med kaffe, cigaretter och en deadline som rycker allt närmre men lyckligtvis är ju kolumnen en subjektiv spalt, och hur farligt nära deadline man än balanserar så kan man alltid komma på något att racka ned på, även om man naturligtvis inte har tid att underbygga sitt angrepp med den efterforskning och de fakta som i normala fall är det minsta man kan begära av en seriös kritik."
U-huh, that's right.

*illustreras till exempel av att den här bloggen är just nu den artonde mest besökta privata bloggen på temat "feminism" och den fyrtioåttonde på temat "
journalister och media", om man ska tro bloggportalen.

Andra bloggar om: , , ,

4 kommentarer:

stefan hallgren sa...

Frågan är vilket som kommer först, den stora bloggdöden eller den stora porrdöden (som förutspåddes för flera år sen, om någon minns...)

Tanja Suhinina sa...

Porrdöden skrev jag faktiskt om i förrigår. Det blir kul att se vad som händer med porrbloggar...

stefan hallgren sa...

Ja, men jag menade mer specifikt internet-gratis-porr-döden, som skulle inträffa för att det inte var lönsamt, eller hur det var, jag minns inte riktigt... Jag har inte sett den
teorin i omlopp på ett tag.

Silme sa...

Grejen med att börja blogga som publik person, är väl att man redan har en massa uppmärksamhet riktat mot sig, och massa människor tycker saker. Så när man startar en blogg får alla dessa människor som tycker saker en chans att ge uttryck för sina känslor - och som vi vet är ofta de som tycker något är bra eller okej som det är, tysta då de inte behöver ändra något.

Flumflum.. jag hade formulerat denna kommentaren riktigt bra medan jag sprang till bussen igår morse, men hann aldrig skriva ner den och då försvann mina fina meningar.

Det jag vill fram till är nog någotsånt som att om jag redan hade provocerat massa människor, skulle jag nog försöka låta bli ge dem en chans att dissa mig.

Som privatperson som inte alls provocerar så många, finns det inte en chans att jag skulle sluta blogga dock. Och det är väl därför bloggen inte lär dö så snabbt.

Upprepar jag bara vad du sade i andra ord nu? Jag har inte läst om vad du sade för att kunna säga vad jag tänkte i en "renare form". Också är jag jättetrött och måste kila till jobbet igen, bah. Have a nice day!