Get a room-rum

Malin Siwe berättar att hon ogillar offentlig hållning. Jag visste inte att man fick berätta om sina personliga kollektivtrafikpreferenser på offentlig plats, liksom bara sådär. Jag visste att det var en allmänintressegrej. Men jag vill också såklart! Jag tycker inte om folk som är fulla bortom självkontroll, människor som pratar rasistiskt, firmafestsällskap där alla skrattar åt företagets tråkige lustigkurre, människor som inte ber om ursäkt när de knuffats. Jag stör mig inte alls på småbarn som skriker, för herregud, de är småbarn. Jag tycker det är jättetrevligt när folk visar att de gillar varann. Jag blir lite extra glad över mer än bara pussar, för det känns så trevligt att sexualiteten inte göms undan.

Siwe berättar också om ett Seco-förslag från 1970-talet om att varje högstadieskola och gymnasium skulle ha en sexlokal. Jag har själv tänkt att det vore super att ha sådana i offentliga byggnader, så jag tycker det är skönt att fler har tänkt på det. Jag vet inte var Siwe bor, men där hon bor är det ju uppenbarligen stort problem med offentligt sex. Om sådana lokaler fanns skulle Siwe kanske slippa se folk ha sex offentligt, för de skulle vara inne i det rummet och hon behöver inte gå in om hon inte vill. Dessutom är det väldigt smart att ha sådana i skolor, eftersom personer i skolåldern oftast inte har eget boende.

Siwe argumenterar mot sexrum med att "[p]raktiskt sexuellt utövande är en privatsak som inte har i skolan att göra.". Jag tycker att åsikter om vad man tål och inte tål se på pendeltåget är en privatsak och inte har i tidning att göra, men låt gå. Jag tror att Siwe även tycker att toabesök är en privatsak, men jag chansar på att hon inte är emot toaletter i skolor. Jag hoppas att hon vet om att det finns toaletter i offentliga lokaler, annars är det synd om henne. Och hur som helst så blir det ju så att om det finns ett avskilt rum så kan man ha sex utan åskådare. För övrigt är det just toaletter man är förvisad till om man ska ha sex på en skola. Det tycker jag inte om, för jag vill inte ha sex på toaletter.

Så talade Tanja Suhinina, expert.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om sex, sexrum, malin siwe, sex på offentlig plats, hångel

Jag uttalar mig om DSM-5 i ETC!

Här säger jag en massa smarta saker. Jag ser ut som kulturtant på bilden, föståss.

Eftersom det är typ första gången jag intervjuas i egenskap av expert tänker jag hädanefter titulera mig "Tanja Suhinina, expert" i debattartiklar, på bloggen, i föreningsmail samt i alla inlämningsuppgifter i skolan.

Sex som hobby

Jag gillar att kolla på matlagningsprogram ibland, och jag gillar att läsa allt som inte är recept i kokböcker. Jag är uppfostrad med att inte använda halvfabrikat, och jag lagar gärna mat från grunden när jag ska laga vardagsmat. Jag blir däremot väldigt obekväm av tanken på att nångång behöva komponera en trerätters för finare bjudning. Jag går aldrig runt och tänker ut tjusiga förrätter. Jag äter gärna om nån bjuder, men jag är egentligen inte så schmancy när det kommer till käk. Jag skulle aldrig satsa tid på att lära mig en avancerad matlagningsteknik. Men jag har vänner som tycker sådant är skoj.

Jag tränar några gånger i veckan. Jag tycker det är roligt, men jag planerar inte mitt liv efter det. Har jag mycket annat att göra så kan jag strunta i det ett tag. Är jag ute och reser kan jag göra lite armhävningar på golvet, men jag låter mest bli. Det finns folk som åker över halva stan för att träna det de vill. Det finns folk som åker på sportresor.

Jag har ingen som helst entusiasm för heminredning. Mat tycker jag ändå om att titta på och uppskattar nåtsånär att äta. Inredning får mig att byta kanal, och jag har inte vett att uppskatta ett välinrett hem när jag är på besök. Det finns folk som har sommar- och vintergardiner. Det är vanligt, till och med.

När jag var yngre tecknade jag mycket. Säkert någon timme om sagen, om än inte alltid som primärsyssla. Det var min främsta hobby och claim to fame, jag lade ner pengar på material och tid på att lära mig olika tekniker. Det intresset har med tiden minskat, även om jag fortfarande kluddar mycket och tecknar gärna om jag får anledning, typ en bild för ett Facebook-event. Jag är fortfarande tillräckligt duktig för att det ska vara ett av mina claims to fame i kompiskretsen, men knappast så duktig som jag brukade vara. En del av mina vänner som jag tecknade med på den gamla goda är numera professionella illustratörer och serietecknare.

Varför skriver jag det här? Jo, för att sex.

Alla äter och bor. Många rör på sig nåtsånär åtminstone. Vissa låter saker man ändå gör bli till hobby. Vissa låter sin hobby bli sitt yrke. Investerar man mycket (arbete, tid, pengar) i en aktivitet så blir man duktigare. Satsar man mindre blir man inte lika duktig, men kan vara fett nöjd med livet ändå. Vissa saker har man talang för. Vissa saker måste man jobba häcken av sig för att bli medelbra på. Och man får faktiskt prioritera som man vill.

För mig är det ganska självklart att se på sex på det sättet.

Jag tycker det borde vara rimligt att kunna säga "jag gillar att ha sex" utan att mötas av "vem gillar inte det?". Säger man att man gillar god mat och att resa så förstår väl de flesta att det rör sig om ett medvetet aktivt intresse. Eller i alla fall att man vill framställa sig som en gourmet som gillar att upptäcka nya ställen. Och på samma sätt borde det vara rätt odramatiskt att inte bry sig så mycket om sex. Det kanske inte är ens favoritlivskrydda. Man kanske inte tycker det är värt besväret. Går lika bra det.

Jag tycker verkligen man ska kunna prata om att vissa är bättre på sex än andra. Det finns trots allt en hel del teknik i sex. Och det finns en hel del fördelar av att vara kreativ. Och påläst. Och att kunna hantera situationen bra. Jag dansar pardans jag tycker det är en användbar aktivitet att jämföra med sex. Vissa är begåvade på föra/följa, men man blir duktigare av att öva. Samma sak med musikaliteten. Man blir roligare av att kunna många turer, men inte om de svåra turerna inte används klokt och bra i ett samspel. Jag haft sjukt kul med oerfarna partners när jag själv inte var erfaren, men det betyder inte att dansandet inte blivit bättre när jag och partnern har varit mer erfarna och skolade. Partner som man har bra kemi med ger bättre dansupplevelse om hen dessutom är duktig. Jag tycker att det är uppenbart att man kan vara bra på sex, och det finns olika dimensioner att vara bra på.

Jag blir nuförtiden lite obekväm när uppenbart sexintresserade människor förfasar sig över "vanligt folks" liggande. Jag vill inget hellre än att alla ska ha bra sex, men jag vet att det kostar. Precis som bra mat, som fint boende, som att kunna springa maraton eller att klä sig med stil. Medelsvensson ligger säkert suboptimalt, men det finns massor av saker medelsvensson gör suboptimalt. Det finns massor av saker som jag gör suboptimalt. Man kan inte vara bra på allt, och jag känner inte att jag tycker det är rimligt att förvänta sig att alla ska prioritera samma saker.

Jag tror att jag har bättre sex än de flesta. Det beror delvis på fysiska förutsättningar, men jag har också lagt ned mycket tid på att få det att funka. Jag lägger fortfarande ner mycket tid på att få det att funka. Jag väljer att ta jobbiga samtal för att sexet ska bli bättre. Jag planerar och anpassar mitt liv så jag kan ha sex. Jag tränar till stor del för att kunna ha bättre sex. Jag planerar resor så jag inte behöver avstå från sex. Jag har lagt ned mycket research för att hitta vad jag gillar, och jag är jäkligt påläst. Jag väljer preventivmedel och mensskydd så att jag kan ha sex. Jag tror verkligen att bra sex inte händer av sig självt.

Jag tycker det känns lite off att kritisera folk för att de inte prioriterar som man själv. Jag upplever att sex är ett område som alla förväntas bry sig massor om, men jag vet inte om det är för att det är så, eller för att jag är sexnörd och därför ser mer sexnörderi än typ tevenörderi. Jag vet att jag själv är skyldig till att offentlig förfasa mig över medelsvenssons sexvanor. Men med tiden har jag mindre och mindre känt att det inte är okej att alla inte har sjukt bra sex i stora mängder. Jag kan inte motivera för mig själv varför just sex skulle vara nåt som alla människor är särskilt intresserade av, och beredda att lägga ned energi på. Varför man får vara nöjd med att som student äta micromat, men ska inte vara nöjd med att ligga en kvart i veckan.

Det är inte så att sex är hobby. Men det kan vara det. Och man kan inte tycka att folk är dumma som väljer andra fritidsintressen än man själv.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om sex, sexualitet, fritidsintressen, investeringar, sexsyn

Jag söker kvinnor med erfarenhet av vestibulit för mitt examensarbete

Kvinnor sökes för en studie om vestibulit.

Jag är psykologstudent vid Stockholms Universitet som för tillfället arbetar med en examensuppsats om vestibulit. I uppsatsen hoppas jag kunna ge en bred bild av hur vestibulit påverkar den drabbades liv. Jag är intresserad av att studera hur vestibulit påverkar ett flertal dimensioner i livet - exempelvis studier, fritid, socialt umgänge, sex- och relationer, självbild och syn på världen.

Jag söker kvinnor med erfarenhet av vestibulit som vill medverka i min studie. Medverkan innebär att du blir intervjuad av mig i ungefär en timme. Jag kommer då att ställa frågor kring hur vestibulit har påverkat ditt liv. Jag ser helst att du kan träffa mig i Stockholm. Intervjuerna beräknas ske under våren 2011.

Givetvis behandlas informationen med sekretess och du får vara anonym. Resultaten presenteras i en uppsats, på ett sådant sätt att inga enskilda personer ska kunna identifieras. Du kan när som helst avbryta ditt deltagande i studien. Om du är intresserad av att vara med eller om du har några frågor - kontakta mig på tanja.suhinina@gmail.com eller på telefon 0707 88 07 32. Handledare för uppsatsen är fil dr Hillevi Busch, Karolinska Institutet.

Ekonomisk rådgivning?

Jag har läst mycket om det här med sexuell makt och erotiskt kapital på sistone. Jag får inte ihop det. Man kan notera mycket intressant. Till exempel att det på Genusnytt nu låter som att erotiskt kapital är nåt kvinnor har (men inte män), medan personen som hittat på begreppet inte könade kapitalet på det sättet. Och så har jag försökt fråga när jag inte fattat, utan att få svar. Men alltså. För det är en grej jag inte fattar, och jag ska försöka förklara det här.


Såhär. Här är alltså en ung attraktiv kvinna som får exemplifieras av den som fanns närmast till hands och en random hetrosnubbe. Jag är het. Heterosnubben blir attraherad. alla hetrosnubbar blir attraherade, för jag är faktiskt ung, frisk, snygg och fertil.


Jag har makten att avspisa snubbar. Ouch.

Men om snubben är laddad, då kan jag släppa till. Han får ha sex, för hetrosnubbar drivs av att de vill ligga, och klart de vill ligga med mig. Och jag vill ha kapital som här symboliseras av pengar, men kan också va status. Så alla glada.

Men. MEN! Jag förstår ju so far. Det jag inte fattar hur det funkar med att jag faktiskt vill ha sex. Att jag liksom i praktiken har sex för att det är skönt, inte för att de jag har sex med gör så mycket nytta för min sociala klättring och plånbok.

Och då förklarar folk för mig att jag inte ligger med vem som helst. Att jag (som person, eller i egenskap av hetrobrud) blir kåt och tänd på män med tillgångar. Då blir jag upphetsad och får tusen orgasmer. Och ja, okej, det kanske är så. Jag kanske blir det. Vi säger det. Status och ekonomi så blir jag helt till mig. Okej. Men...


Men då jämnar det ju ut sig att laddad hetrosnubbe ligga med mig och jag vill ligga med laddad hetrosnubbe! Och han har väl fortfarande cashen? Och cash är väl generellt sätt en valuta som är lättare att konvertera i hyra än vad en fitta är? Är det nåt jag missat? (Utom att jag attraheras av äldre erfarna herrar som gör mig ekonomiskt trygg) Internet, förklara!

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om erotiskt kapital, sexuell makt, genus, kön, feminism, sexköp, cash is king

He's just not that into you/sex

Det här med kvinnlig orgasm har kommit upp lite här och var, lite på Twitter och lite hos Johanna Sjödin, och son länkar till Martin Ezpeleta. Tankar:

Jag har själv svårt att relatera till samtal där man pratar om män som bryr sig eller inte bryr sig om kvinnors orgasmer. För mig har det alltid känts underligt att min partners skillz skulle stå eller falla på att han försöker ge mig just orgasm. För mig har det alltid handlat om njutning. Om en partner bryr sig om att göra det skönt för mig eller inte.

När jag läser andra kvinnors skildringar av män som inte bryr sig om kvinnans orgasm™ tänker jag att jag hade tänkt på personen som en man som inte bryr sig om min njutning. Framför allt hade jag tänkt på honom som en person som inte brydde sig om att ha bra sex. I mina ögon bryr han sig om betydligt mer omfattande saker än den kvinnliga partnerns orgasm.

Jag ser på sex som en sak man kan prioritera och bry sig om olika mycket. Vissa är beredda att satsa på att ligga mycket, varierande och bra, att ta reda på vad de gillar och att lägga ned tid och jobb. De tycker att sex är värt det. Andra inte. Hamnar jag ihop med en snubbe som vill skynda sig genom processen tänker jag "ointresserad av sex", inte "ointresserad av min orgasm".

När jag har sex tycker jag att det är mest jobbigt när jag märker att killen satsar på att få mig att komma, om det sker på njutningens bekostnad. Om jag skulle njuta mer av att gå fram långsammare vill jag verkligen inte känna att snubben ger allt han kan för att jag ska komma nu nu nu. Det är inte det att nåt låser sig så jag inte kommer alls. Det blir bara inte så skönt som jag hade velat ha det.

Jag har tänkt mycket på ifall min inställning till orgasm-schmorgasm beror på att jag har så lätt att få dem. Men jag har alltid varit så - även på den tiden jag inte kom alls eller när jag bara kunde komma ibland och inte av penetrationssex. Jag har alltid tänkt mest på sexnjutning som kontinuerlig grej som går lite upp och ner, men finns där alltid. Det är därför jag ligger. För att det ska vara ruskigt skönt hela tiden.

Trots att jag alltid haft sådan inställning till egen njutning är det först på senare år jag kunnat helhjärtat applicera den tanken på killar. Jag har alltid vetat att män är kapabla till att njuta av sex även när de inte håller på och får orgasm. Att inte känna mig som dålig älskarinna om det inte gick för partnern, att verkligen tro på honom när han sade att han var nöjd - det tog många år.

Jag är glad att jag till slut kopplade, för det har varit väldigt positivt för mitt sexliv. Det är mycket lättare nu att stanna i nuet, och smeka partnern som det är skönt nu, inte så att det leder till orgasm. Jag uppskattar att slippa tidsplanera på det sättet - "om jag hör A nu, kommer jag sen orka göra B så han kommer?".

Att jag har varit så fokuserad på mina manliga partners orgasm tror jag till stor del beror på att män generellt inte är superbäst på att visa att de njuter. På att bara ligga och ta emot. När en kille sprutar efter en halvtimme av något tung andning kan jag känna att jag fått kvitto på att avsugningen var skön. Det blir helt annan sak om man med all önskvärd tydlighet märker av att man gör rätt under tiden.

I min världsuppfattning är det så att killar som inte är intresserade av sex, och inte av sin tjejs orgasmer, inte heller intresserade av sex som går ut på att de ska njuta utan orgasm som mål.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om sex, orgasm, kvinnlig orgasm, män som inte bryr sig om kvinnors orgasm

Titta, mamma, fanart på Daddy Saucedo och Eric Saade!

Titta, fanart! Finns också på DevArt. Eftersom jag är nöjd som en femåring som vill visa allt hon ritat för mamma (och don't get me started on alla traumatiska upplevelser från mamma som inte ansåg att man alltid skulle säga "va fiiint!"...) lägger jag upp bilden här.

----

Tillägg:
Jag har en jättebra tolkning av texten i Popular!

My body wants you girl, my body wants you girl
I'll get you when I'm popular
I'll put my hands up in the lights
You'll see me dancing for my life
I will be popular, I will be popular
I'm gonna get there, popular

Observera följande rader (och typ hela låten om ni orkar). Det är rimligt att istället för att tänka nån sorts Sk8er Boi-handling där han ska få tjejen när han är känd tänka som jag gör. Eric Saade har ingått pakt med djävulen. Djävulen ska hjälpa Eric till toppen, men då ska Eric hålla sig borta från kärlek/kvinnokärlek/"girl" i texten under resans gång. Han skulle alltså kunna få tjejen redan nu, men då bryter han kontraktet och allt går åt helvete. Det är därför han ska få tjejen när han är populär. Det är därför han ska dansa för sitt liv. Det förklarar glasväggarna han slår sönder. Det här har jag och Miimser diskuterat halva natten utan att hitta några logiska luckor.

Det och placeringen av händer för en optimal passionerad kyss.

My fandom is popular in the club.

dn.se

Jag är ju gammal slashare, va. Och det här med gammal betyder att jag inte längre är aktiv i fandom. Det betyder däremot inte att jag exempelvis igår inte satt hela dagen och pep lyckligt om Eric Saades och Danny Saucedos pussar. Linus Fremin bloggat om det, så jag hänvisar dit för djupare analys.

Mitt pipande har två dimensioner - en privat och en politisk.

Den privata är att jag tycker det är hett när killar hånglar. Jag är nöjd med att jag har kvinnokropp, men jag skulle verkligen vilja ha sex med en man som man. Inte så att det inte skulle gå, men det kräver tid, jobb och tur. Hångel mellan män är hetast om männen ifråga inte är exklusivt homo, och det verkar ju inte schlagergrabbarna vara. Så okej att de där pussarna knappt ens är kyssar, än mindre hångel, men tack världen för lite fan(girl)service till mig. I en värld där det tjejhånglas på varje fest är det trevligt att se piffiga män som pussar varandra och ler glatt.

Nyckelord för den politiska glädjen: rätt signaler: homofobi är dumt: att pussas är ingen big deal, ramuppluckrande.

Hur som. Den hyfsat avslappnade glada pussandet påminde mig om två fandoms där jag upplevt en glädjande positiv inställning från fandomobjekten.

När tredje Sagan om ringen-filmen kom skulle jag kolla in hur fangirlfandom såg ut, och fastnade där ett tag som observatör. Dels var fangirlsen underhållande. Dels var själva LOTRboys som de kallades sköna. De verkade fatta att det fanns tjejer som tyckte om att de kysstes, och de verkade tycka att thebanband-alster var sjukt roliga. Och så verkade de faktiskt vara bra vänner efter många års arbete sida vid sida, och de verkade inte skämmas över att de gillade varandra, och de verkade tycka att det var helt i sin ordning att visa det fysiskt. Jag har hittills aldrig sett någonting liknande. Jag blir lycklig när jag tänker på alla tillfällen då Orli och Dom och Viggo pussade varandra eller bara höll om varann utan att tänka minsta lilla på att de inte skulle minska i viktig heterosexualitet och manlighet.

Från den här relevanta bloggen.

Den andra är bandet Franz Ferdinand. Där är jag inte lika insatt, men en känd händelse är när sångaren under en spelning 2005 sade "Slackening ties for the girls at slacken_ties!" till publiken, slacken_ties var ett LiveJournal-community för Franz Ferdinand-slash. Generellt verkar de visat en glad och positiv inställning till tanken. Att bandet var slashade, eller slashvänliga, är inte så överraskande. De gav oss Michael, liksom.

Dagens ris går för övrigt till Tobbe Ek här som kommenterar pussarna med, eh, baciller.

Läs även andra bloggares åsikter om killbaciller, danny, erik saade, sausaado, fandom, slash

Nej, det måste du inte.

När människor säger "det här måste sägas" eller "jag måste bara säga" så tänker jag ofta att det måste det inte alls, och nej, det måste du inte. Inte för att jag tycker att man ska tiga ihjäl saker och ha det förbannat konsensusmysigt hela tiden. Jag är själv bra på att säga vad jag tycker, även om det är obekvämt. Men kanske just därför har jag med åren sett allt mindre egenvärde i att säga sanningen bara för att den är sann.

Två pluggminnen.

***

Föreläsare berättar om ett experiment man gjorde för att veta mer om depression. Man lät två personer prata i telefon. Den ena var försökspersonen, collegestudent. Den andra var en person som antingen var deprimerad eller inte. Collegestudenten och en deppad (eller frisk kontroll) samtalade i tjugo minuter om vad som helst utom huruvida samtalspartnern var deprimerad eller inte. Sedan bad man collegestudenterna svara på frågor om hur samtalen gick.

Det visade sig att collegestudenterna var mindre sugna på att prata igen med deprimerade än med personer utan diagnos. Man analyserade samtalen och det visade sig att deprimerade personer hade en benägenhet att prata mycket om sig själva. Dessutom pratade de om personliga (ofta jobbiga) saker - allt för personliga för ett första samtal med en främling. Det kallades "inappropriate self-disclosure".

Utifrån studien kan man tänka sig att arbeta med sådant i behandling. Ja, det kan vara så att du inte bara inbillar dig att du är jobbig och folk tycker det är tråkigt att prata med dig. Det kanske faktiskt är så. Lösning: tänk på vad du berättar, och för vem. "Hur mår du?" är inte en fråga som alltid måste besvaras sanningsenligt.

***

Föreläsare pratar om psykopati. Hon har jobbat mycket inom kriminalvården och berättar om ett När lammen tystnar-moment när en klient berättade precis vem hon var för henne. Det ändes obehagligt. Sedan säger hon, fritt citerat

"Det finns en bild av att psykopater är himla smarta och kan se genom en. Jag tror att vi alla avläser människor. Man går in i rummet och man kollar av läget, man registrerar signalerna och vad man kan avläsa i det man ser. Vi läser alla andra människor - kläder, rörelser, sättet man pratar på. Skillnaden är kanske att om man inte är psykopat så berättar man inte rakt ut om vad man har kommit fram till."

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om sanning, psykologi, psykopater, depression

DSM-5 - Orgasmstörning hos kvinnor

Det här inlägget är ett i en serie av inlägg i samband med förslaget på utformning av DSM-5. Gå till sambandscentralen för mer info!

Ja, nu var det alltså ett tag sedan jag bloggade om sådant här. Under tiden har jag lyckats föreläsa om DSM-5 för ett gäng studenter från Uppsalas psykologutbildning som deltog i studentordnad sexologihelg. Jag fick titeln "föreläsare" i programmet och kvällen innan min föreläsning var jag den enda nakna människan i bastun. Av det kan vi dra flera slutsatser. En slutsats är att om man vill se min naken kan man boka mig som föreläsare.

Från det ena till det andra. Idag ska vi prata om orgasmstörning hos kvinnor, som en första del i tre genomgångar av orgasmproblem. Som ni kanske förstår kan problem med orgasm delas upp i två kategorier: 1) för mycket/tidigt, 2) för lite/sent. Medan män kan DSM-diagnostiseras både om de kommer sent eller tidigt finns det ingen diagnos om tidig orgasm när det kommer till kvinnor. Det är helt enkelt för få som klagar, så man har inte haft nån möjlighet eller känt större behov av att forska ordentligt på det. Jag tror också att i fallet med de kvinnor som får orgasm av helt osexiga saker (typ träning), vilket kan leda till bekymmer i vardagen, tänker att orsakerna inte är psykiska utan sitter i kroppen.

Och utan mycket mer försnack presenterar jag det som nu är förslaget på kriterier för diagnosen orgasmstörning hos kvinnor:

A. At least one of the two following symptoms where the symptom(s) must have been present for at least 6 months and be experienced on all or almost all occasions of sexual activity:

1. Marked delay in, marked infrequency, or absence of, orgasm

2. Markedly reduced intensity of orgasmic sensation

B. The problem causes clinically significant distress or impairment

C. The sexual dysfunction is not better accounted for by another Axis I disorder (except another Sexual Dysfunction) and is not due to the effects of a substance (e.g., a drug of abuse, a medication) or a general medical condition

Addition of the following specifiers:

1) Lifelong (since the onset of sexual activity) vs. Acquired

2) Generalized vs. Situational

3) With concomitant problems in sexual interest/sexual arousal

4) Partner factors (partner’s sexual problems, partner’s health status)

5) Relationship factors (e.g., poor communication, relationship discord, discrepancies in desire for sexual activity)

(6) Individual vulnerability factors or psychiatric comorbidity (e.g., depression or anxiety, poor body image, history of abuse experience)

(7) Cultural/religious factors (e.g., inhibitions related to prohibitions against sexual activity)

(8) With medical factors relevant to prognosis, course or treatment

Kom du?
Till min stora tillfredställelse rapporterar Cynthia A. Graham som skrivit artikeln att det tycks vara svårt att hitta en bra definition av orgasm. Om man ber människor att beskriva deras orgasmer blir berättelserna olika, både från person till person och för olika orgasmer hos samma människa. En del berättelser kretsar mer kring den psykiska upplevelsen, andra kring kroppen. Man kan beskriva en orgasm som en våg som sköljer genom kroppen eller som ett ögonblick där kroppen helt löser upp sig. Man kan beskriva en pulserande känsla eller total barnslig lycka i att åka karusell. Orgasmer upplevs och beskrivs olika. En intressant detalj är dock att, bortsett från några skillnader i anatomi, har man inte funnit skillnader i mäns och kvinnors beskrivning av orgasm när man har undersökt saken.

När jag snackade DMS-5 med Uppsalastudenter berättade jag att man tidigare ansåg en viss typ av spänningsmönster i underlivsmuskulaturen vara definierande orgasm, ett typiskt sätt att konstatera orgasm i laboratorium. Numera verkar man anse att en del orgasmer uppträder utan de här muskelkontraktionerna. En av killarna där sa uppgivet att nu kan man verkligen inte längre veta om tjejen kom.

Var kommer orgasmen ifrån?
Det är fascinerande hur känsligt och laddat det är att diskutera vad som framkallar orgasm hos kvinnor. Frågan har många dimensioner - biologisk, kulturell, politisk, personlig. Man talar lätt förbi varandra i huruvida man pratar om vad som är vanligt och vad som är möjligt och bittra strider uppstår.

Sanningen är att det i nuläget är ganska suddigt, det här med hur orgasmer uppstår. När man kategoriserar orgasmer brukar man utgå från just vad som stimulerades för att kvinnan skulle komma. Det är vanligt att skilja på klitorisorgasm och vaginal orgasm. Men vad får man vaginal orgasm av? Man vet ju nu att klitoris är mer än bara ollonet, och är i så fall vaginala orgasmer också klitorisorgasmer, om de uppkommer av att de inre delarna av klitoris stimuleras? G-punkten, är den också klitoris, eller är det en egen struktur? Nuförtiden har man börjat tala om tre typer av orgasm: klitorisorgasm, vaginal orgasm och orgasm av stimulering av livmoderstappen.

Det finns i nuläget inte ett enda system som alla är överens om. Man kan ofta undra om det ens är meningsfullt att kategorisera upp orgasmer på det sättet, för är det olika orgasmer eller samma upplevelse fast framkallad på olika sätt. Ibland beskrivs skillnader i orgasmkänslan beroende på hur den framkallades, men de är knappast samma för alla. Och om man ska koppla orgasm till särskilda delar av kroppen, hur ska man då hantera alla orgasmer som uppstår av stimulering av annat än könsdelarna eller utan någon fysisk stimulering alls?

Hur orgasmen kommer från underlivet till hjärnan är inte heller solklart. Det verkar som att även om banorna i ryggmärgen används, så finns det också förbindelser som går utanför ryggraden - ungefär 50% av kvinnor med ryggradsskador kan få orgasm. Det gäller såväl orgasm av stimulering av andra erogena områden än underlivet (som brösten, dessutom är det inte ovanligt att området precis ovanför skadan blir extra känsligt) som exempelvis penetrationssex.

Men liksom, evolutionärt?
Varför kvinnor över huvud taget får orgasm är en fråga jag sett ställas och besvaras många gånger. En vanlig förklaring att orgasmen suger in sperma så att man lättare blir gravid. I DSM-artikeln jag utgår ifrån ansluter man sig snarare till forskarna som hävdar att orgasmen helt enkelt råkade finnas där och finns nu kvar eftersom det inte fanns någon evolutionär nackdel med att kunna komma.

Vad jag vill se är någon som förklarar för mig vad män ska med orgasm till. Medan evolutionen tas upp i artikeln om kvinnlig orgasm nämns den inte i artikeln om manlig. Det är betydligt mer självklart att diskutera och ifrågasätta kvinnors förmåga att få orgasm än männens.

Freud, var så god och kom in!
Jag har väldigt lite erfarenhet av diskussioner eller artiklar om kvinnlig orgasm där Freuds uppdelning i mogen vaginalorgasm och omogen klitorisorgasm inte kommer upp. Jag vet själv inte vad Freud har sagt om det, men jag tänkte ta upp ett par intressanta och relevanta saker i det här DSM-förarbetet.

För det första kan det vara kul att veta att i första versionen av DSM där sexuella problem togs upp, DSM-III, kunde kvinnor få orgasmstörningdiagnos om de kom av klitorispill men inte av knullande. I DSM-IV-TR som jag har står det att "[k]vinnor uppvisar stor variation när det gäller typ av stimulering eller vilken stimuleringsintensitet som krävs för orgasm". Nuförtiden ser man alltså många möjliga vägar till sunda friska APA-godkända orgasmer.

För det andra refererar man till forskning från sena 00-talet där man hittat att kvinnor som får vaginalorgasm använder färre omogna försvarsmekanismer och är mer nöjda med sin psykiska hälsa och relationer än kvinnor som får klitorisorgasm. Det jag tycker är mer intressant än fynden är själva grejen att man uppenbarligen fortfarande forskar på den här typen av frågeställningar.

Så, hur vanligt är det?
Vad är normalt? Är orgasm egentligen nåt man "ska" kunna få? I en omfattande amerikansk studie rapporterade 60% av kvinnor att de ofta eller alltid fick orgasm vid onani, mot 29% som kunde säga samma sak om orgasm vid partnersex. (Motsvarande siffror för män var 80% och 75%).

Som vanligt är det svårt att jämföra studier eftersom de definierar orgasmproblem olika. Även om alla hade utgått från befintliga DSM-kriterier hade det varit svårt, för i DSM-IV talar man om "ständig eller återkommande fördröjning eller avsaknad". Hur stor fördröjning? Hur sällan är för sällan? Under hur lång period? Tolkningsutrymmet är omfattande.

Om man tittar på studierna som citeras är det ungefär 3-25% som rapporterar att de inte kunnat uppnå orgasm i flera månader. Ju kortare tidsperiod frågan gäller desto fler rapporterar problem, medan ser man på studier som undersöker om de som svarar aldrig fått orgasm får lägre procent.

Påtagligt lidande och relationssvårigheter
Som med mycket annat i DSM ska man tycka att man har problem för att uppfylla diagnoskriterierna. Och det är inte så att kvinnor ger upp sex för att orgasmen inte vill dyka upp. I en studie från 1978 sade 63% av kvinnor sig ha svårigheter med upphetsning och orgasm, men 85% i den här gruppen sade att de var nöjda med sin sexuella relation. I modernare studier ser man att ungefär 30-50% av kvinnor som har mycket svårt att få orgasm som är mycket missnöjda med sitt sex.

Här kan man förstås fundera om de är nöjda helt enkelt för att de har låga förväntningar. Eller, andra sidan av myntet, om det verkligen är sunt att ha spektakulära förväntningar på att sex alltid ska vara som fyrverkerierna på nyår. Man tänker i alla fall att förväntningarna speglar hur missnöjd man blir om orgasmförmågan förloras. 43,3% av kvinnor (och 48,7% av män) i en studie från 1990-talet höll med om att sex utan orgasm inte kan vara riktigt tillfredsställande. Man kan spekulera om att det är personer med den inställningen som uppfattar utebliven orgasm som stort problem i sexlivet.

En annan sak man kan tänka på när man talar om missnöje med sexlivet är att sex för de flesta inte enbart handlar om det fysiska. Det verkar som att man kan förutspå mer om hur nöjd man är med sitt sexliv utifrån hur relationen med partnern funkar än utifrån hur ens kropp fungerar för tillfället. Generellt sett kan man alltså få alla orgasmer i världen och ändå tycka att sexet är piss om man tycker hjärtligt illa om partnern.

Varför inte - kroppen
Ålder är en faktor man gärna tänker kan påverka orgasmförmågan, men resultat från forskning är blandade. Man kan tänka att fysiologiska förutsättningar hos äldre kvinnor är något sämre, men det kan vägas upp av att man är erfarnare och vet vad man gillar. Man spekulerar också i att klimakteriet kan minska orgasmförmågan, men det verkar som att man inte har funnit tydliga svar.

SSRI-preparat verkar påverka orgasmförmågan hos kvinnor mer än hos män, och inte till det bättre. The good news är att det verkar som att man kan medicinera bort den här biverkningen hyfsat med sildenafilpreparat. Diabetes, MS och hormonstörningar leder gärna till ökad risk för orgasmsvårigheter.

Det finns stöd för att det kan finnas medfödda faktorer i hur lätt man har att få orgasm. Genom tvillingstudier har man sett att ca 30-50% av variationen i hur lätt det är att få orgasm förklaras med medfödda förutsättningar. The good news här är väl att det innebär att 50-70% förklaras av miljön och individuella faktorer - någonting man har en möjlighet att påverka.

Varför inte - psyket, kulturen och relationerna
Om man tittar på världen i stort hittar man nog ganska få kulturer där förutsättningarna för kvinnlig orgasm är optimala. På många håll har kvinnor (och män) inte så mycket möjlighet att välja partner som de just här och nu tycker är attraktiv och stimulerar dem bra. Att sex ska vara orgasmframkallande är nog ganska lågprioriterat i samhällen där man kan vänta sig att spricka vid förlossning utan att nån syr igen en sen.

Men även i västvärlden är klimatet för kvinnlig orgasm rätt kass. Det som kallas för sex är inte det som är vanligaste vägen för kvinnor att komma. Dygd och svalt intresse för sex utanför kärleksfull parrelation är fortfarande i ropet. Pornografi och annat upphetsande material riktar sig med lite undantag till män. Både flickebarn och vuxna kvinnor saknar språk för att beskriva för sitt kön. Kvinnlig anatomi kräver mer precision i hanteringen än manlig, samtidigt som sex bara ska hända av sig självt och det anses avtändande att ge instruktioner. Att smeka sig själv under samlag ses som tecken på att partnern inte räcker till och hen kan bli sårad.

Med tanke på allt detta är det bra jobbat att en tredjedel av kvinnor ändå ofta eller alltid kommer under partnersex.

Någonting som är betydligt vanligare hos kvinnor som aldrig fått orgasm än hos kvinnor som får det är att inte onanera. Att man inte onanerar innebär att man inte får möjlighet att utforska och lära känna sin kropp, att i lugn och ro få veta både hur man framkallar orgasm och hur det känns att vara på väg. Att man inte onanerar kan också innebära att man upplever att sexuell njutning är fel och syndigt, att det känns otrevligt att röra sitt kön, att man inte är bekväm med sig själv som köttslig varelse. Behandlingar mot orgasmproblem innefattar ofta såväl onaniträning som samtal om ens sexbild.

Det finns massor av andra föreställningar som inverkar på orgasmförmågan, exempelvis negativ kroppsuppfattning, att man känner sig ful och oattraktiv. Och hur påverkar det orgasmen? Ja, kanske inte direkt, men oftast är orgasm inte det första som händer i sex...

Grunda med bra sex.
Ja, någonting man verkar se som är mönster är att kvinnor som inte får orgasm är ofta missnöjda med fler inslag i sitt sexliv. Det kan vara relationsfaktorer som gör att sexet inte känns hundra. Det kan vara att aktiviteterna man ägnar sig åt när man ligger inte är det man helst hade velat göra. Att man inte är fokuserad på sexet utan distraherad och tänker på annat kan duktigt sänka intensiteten i upplevelserna och helt enkelt göra att man aldrig blir tänd nog för att det ska säga boom.

Forskning stödjer att det är vanligt att kvinnor som söker hjälp för orgasmproblem visar sig även ha låga nivåer av lust och upphetsning. I DSM-IV-TR står det att för diagnos ska orgasmen utebli trots att man har en "normal upphetsningsfas". Detta tar man bort nu, eftersom det tycks vara undantag att orgasmen inte kommer trots att man är kåt som fan. (Det gäller alltså situationer där det inte finns en fysiologisk förklaring)

What else is new?
I DSM-IV-TR talar man om fördröjd eller utebliven av orgasm. Nu föreslår man också att lägga till minskad intensitet. Orgasm ses alltså inte som on/off-fenomen utan man kan även uppleva att orgasmerna är närvarande men knappt märkbara.

Man vill också fokusera mindre på fysiologiska tecken på orgasm och mer på upplevelsen. Som Uppsalagrabben och många före honom konstaterat är det svårt att som utomstående säkert veta att kvinnan kommit. Utöver det är det just den egna upplevelsen man söker vård för och diagnostiseras efter.

Man funderar också om det här med lidande och svårigheter ska vara ett nödvändigt kriterium för att få diagnos, eller om man ska se det som en skala. I kliniskt arbete är det förstås så att det är avgörande att man upplever sig ha ett problem. I forskning är det däremot värdefullt att även kunna arbeta med personer som inte upplever orgasmsvårigheterna som ett problem, inte minst för att försöka ta reda på vad som skiljer grupperna åt.

~*~

Källor jag har använt mig av:
Hemsida för förslaget på DSM-5, främst sidorna om den relevanta diagnosen
Min lilla röda MINI-D IV som innehåller diagnostiska kriterier enligt DSM-IV-TR
Sexologi under redaktion av P. O. Lundberg, tredje upplagan.
Sexual Dysfunction: a guide for assessment and treatment av John P. Wincze och Michael P. Carey, släppt 2001 av The Guilford Press. Andra upplagan.
Molnen på bilden kommer härifrån, tror jag...

Läs även andra bloggares åsikter om dsm-5, dsm, orgasmstörning, orgasm, kvinnlig orgasm, jättemycket spännande

Rätt snygg VS fel snygg

Den här Debatt där Kissie får stå till svars för alla dåliga ideal.

För det första är Janne Josefsson skandalöst oproffsig. Han blandar ihop folk, han hoppar på folk, han glömmer var personer heter och var de jobbar.

För det andra tycker jag att det blir väldigt jobbigt när folk håller på som Leone Milton. Hon är alltså frilansjournalist och poängen hon drev var att (personer som) Kissie sprider till tjejer att de ska se snygga ut för att lyckas. Det va alltså dåligt, tyckte Milton.


Det skulle säkert kunna vara en bra poäng om den kom från någon som antingen inte var sminkad och klädd som om hon ska på party direkt efter Debatt. Det skulle också funka om Milton ägnade ett enda ögonblick åt att visa att hon förstår att hon själv har örhängen värdiga de "passiva påfåglar" som ska vara för att lyckas. Men nu sitter hon där och dissar Kissie för att Kissie sprider sjuka ideal och visar att man måste vara snygg som tjej.

Bild tagen från Leone Miltons hemsida.

Bilden ovan, den är tagen från Miltons hemsida. Det är den första bilden på henne man ser. Vilka ideal sprider hon? Vem av dem två är mer befästande för uppfattningen att en kvinna måste vara snygg för att lyckas i livet? Kissie som är öppen med sitt intresse för egna utseendet, och som inte kritiserar andra för att de piffar sig? Kissie som verkar i en öppet ytfixerad bransch? Kissie som inte har större samhällsdebattörsambitioner?

Eller Milton som har titeln frilansjournalist och som öppet hackar ned på Kissie, men som är ungefär lika piffad i tv-programmet? Milton som på intet sätt själv demonstrerar att man som tjej kan vara framgångsrik i ett intellektuellt yrke utan att dessutom vara stajlad och tjusig? Och givetvis tjusig på det rätta sättet, för inte sminkar de två sig efter samma ideal, precis.

Hon kanske har självinsikt, jag vet inte. Men i Debatt framstår hon enbart som arrogant och oförmögen att vända blicken mot spegeln. Jag mår illa.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om leone milton, kissie, debatt, janne josefsson, utseende, ideal, klass

If you give a mouse a cookie

Mitt intellektuella kapacitet räcker just nu till att kommentera saker andra har skrivit. Ni svarar i och för sig med att typ knappt kommentera alls. Fair enuff.

Nu har alltså Pär Ström hittat artikeln om det där paret där kvinna gav sin man sex varje dag i ett år i födelsedagspresent. Av den drar han slutsatser som i mina ögon är djupt fascinerande.

Den där artikeln är intressant. Fungerar inte naturen så att både man och kvinna njuter lika mycket av den sexuella akten? Är det inte så att de dras till varandra, och att bägge strävar mot sänghalmen?

Nej, tydligen inte, om det är så att den ena parten släpper till sin kropp (en uppoffring) och den andra får älskogen i present (en belöning). I så fall är ju sex en vara som mannen vill ha av kvinnan, medan kvinnan håller tillbaka och portionerar ut så mycket som hon tycker att han är värd. Då är ju sexualiteten en stark kvinnlig maktfaktor. En slags valuta som naturen gett kvinnor men inte män.

Ja, jag har hört den här typen av resonemang förut. Men Ström anstränger sig verkligen för att bygga resonemanen på artikeln. Tydligen.

Och i så fall tycker jag att det finns stort utrymme för att roa sig med att tänka på vad artikeln handlar om. Det är ett par där en person ger present till annan. Tänk nu att presenten är chokladtårta. I så fall blir chokladtårta en stark kvinnlig maktfaktor som kvinnor har, men inte män.

Eller tänk om mannen hade gett kvinnan ett års dagligt diskande. Är det då så att diskning är en slags valuta som naturen gett män men inte kvinnor?

Och om man ger bort nåt i födelsedagspresent, betyder det att man inte gillar det själv, utan portionerar ut det? Vad händer med alla resor, restaurangbesök och spa-för-två? Jag har en gång "kidnappat" en person på weekendresa som present, är weekendresor nu en vara som mannen (det var en man) vill ha av kvinnan (mig)?

Är det rimligt att dra slutsatser om spa, weekendresor och chokladtårta av att en kvinna i USA gett dem i födelsedagspresent till en man i USA? Kanske inte. Kanske. Bra ett förslag. Kan va så att present är nåt man ger en annan för att de gillar, men kanske inte för att man själv inte vill det. Och så var ju dessutom mannen i just det paret skeptisk.

Och så har jag nu i en timme försökt kommentarsfältet där att förklara för mig om de själva känner igen sitt liv i en bild av sex där man svarar "tydligen inte" på retoriska frågor om ifall båda njuter av sex och dras till varann för att ligga.

Och jusstja. Naturen säger inte pip om att män och kvinnor njuter lika mycket,

"207" - Eller "This! Is! SWEEEEEDEN!"

Ursprungsfeminismen eller den fria feminismen tar alltid parti för de svagare, oberoende av kön, mot makten. Den statsfeminism som nu visar sitt fula ansikte i Sverige vill jag inte ens kalla för feminism.

Inte när enskilda män i vårt land börjat tala om att lägga av med sexlivet av rädsla för att anmälas för våldtäkt. Inte när pappor numera råder sina söner att filma samlaget med mobiltelefonen för att inte åka dit. Inte när utländska medier skriver att den sexuella frigörelsen bombas tillbaka till medeltiden av det svenska rättsväsendet.

Ovanstående slutsatser jag drar efter att ha läst igenom de 207 kommentarer som skrevs efter min artikel på Newsmill med över 14 000 visningar och med rubriken: "Feministerna i Assange-härvan gör våld på feminismen".

Så inleds en Newsmillartikel av Helene Bergman där artikelförfattaren förklarar varför hon håller med Julian Assange om att Sverige är feminismens Saudiarabien.

Det är det mittersta stycket av de citerade som jag tycker är intressant. För ni vet, en vanlig sak som feminister påpekar är att kvinnor uppmanas att ta eget ansvar för att undvika att bli våldtagna. Klä dig inte som en hora, gp inte hem ensam, gå inte hem till killar du inte känner när du är full. Om man försöker komma med kritik mot sådana goda råd får man ofta höra att man ägnar sig åt torr teoretisk feminism som inte hjälper nån. För i teorin håller alla med om att man borde kunna gå naken genom stan mitt i natten utan att bli överfallen. I praktiken är det bara klokt och sunt förnuft att undvika vissa situationer. Råden ges för tjejers egen säkerhet och deras bästa.

Och ja, har man sagt A så har man sagt B. Om råd till tjejer är sunt förnuft och skydd, vad är då inte råd till killar? Ingen pappa vill se sin son anklagad för våldtäkt, och pappan bryr väl sig, helt enkelt? Är det inte bara omtanke och sunt förnuft sådant handlar om? Vill vi inte att unga killar ska bli anmälda för våldtäkt?

Eller är råden till män ett tecken på att Sverige är feminismens Saudiarabien? I så fall får vi fundera på vads Saudiarabien Sverige är i och med att kvinnor ständigt får goda råd om hur de ska undvika att bli våldtagna? Vads Saudiarabien är Sverige där kvinnor undviker sex för att de vet att de kan bli kränkta?

Jag förespråkar inte att Sverige antingen är Saudiarabien eller jävligt omtänksamt. Jag förespråkar verkligen inte att man inte ska kritisera feminismen, som den ser ut i Sverige eller någon annanstans. Men jag vill gärna ha lite perspektiv, självinsikt och konsekvens. Och helst annan grund är Newsmillkommentarer.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om feminism, feminismens saudiarabien, helene bergman, 207 newsmillkommentarer