Sexualitetens arkitektur och stadsplanering

I veckan var jag på en föreläsning i sexologi som bland annat berörde unga svenska heteromäns syn på engångsligg. Det framkom bland annat att de ibland egentligen inte är så sugna, men känner att de måste ha sex med en tjej de tagit hem. 

Jag kom att fundera på hur engångsligg ofta är tvungna att organiseras utifrån hur husen och staden ser ut. För ett klassiskt engångsligg börjar med ett möte i någon offentlig lokal, ganska sent en helgkväll. Sådana lokaler brukar finnas i stadskärnor. Om jag tar Stockholm som exempel så är det inte där unga människor generellt bor. 

Så om man möter någon på klubb eller fest och tycke uppstår så man man inte omedelbart skrida till verket. Man måste först ta sig någonstans där man kan avancera bortom hångel. Nu måste det egentligen inte vara så att sex måste hållas avskilt, men det finns en del regler och lagar i Sverige som omöjliggör detta. Dessutom vill nog många heller inte ha sex öppet där andra kan se. 

Så man ska ta sig någon annanstans. De utrymmen i offentligheten som finns där man kan låsa om sig är främst toaletter. Så visst sker det en del sex på offentliga toaletter, för det är så vi har byggt våra miljöer att det sällan finns rum i anslutning till festlokaler dit man har enkel tillgång. Det finns inga särskilda sexbås på vanliga klubbar, och inte heller kärlekshotell modell Japan. Där kan jag verkligen slå et slag för studentfester. De må vara töntigare än riktiga klubbar men man festar i anslutning till ett brett urval av inomhusställen som står tomma under festtid. Och som bekant har KTH-studenter sex på lokalerna.

Japanska kärlekshotell, för övrigt, de finns ju för att man i Japan ofta bor trångt och lyhört. Liknande mekanismer störde sexlivet även för sovjetter. Mamma berättar att man under högskoletid bodde i antingen kvinno- eller mansrum som man då delade med flera studenter. Om exempelvis en man ertappades i ett kvinnorum på natten kunde båda bli relegerade från högskolan - även om de var gifta. 

Hur som, vi är tillbaka till våra unga tu som har hånglat ner varandra på klubben och nu söker någonstans att vara. På sommaren är det lättare att lösa, förstås, för att då kan man bekvämt och med viss skandinavisk romantik vara ute. Där är det dock fortfarande viktigt att minnas att utomhusmiljön i städer är planerad och designad. Man försöker bygga bort avskilda ställen utan insyn för att göra staden säkrare. Det leder till att det blir svårare att gömma sig i skuggorna och råna förbipasserande, men inte heller frivillig avskildhet blir då möjlig. Det unga paret påverkas även av hur mycket tillträde man har till offentliga halvoffentliga rum. Att bryta in i en dagisbyggnad för att ligga är ett stort steg, men om gården omges av ett lågt staket med en symbolisk grind blir det möjligt att hitta nån sorts privacy på gården.

Men nu är det vinter och paret väljer kanske att dra hem. Vi säger till och med att de har SL-kort, för att det blir ännu krångligare om vi drar in en kostnadsanalys i samband med sex och stadsplanering. Eller, vi drar in analysen bara så pass att vi konstaterar att taxi från innerstan till en förort är dyrare än vad många har eller tar sig råd med. Varför antar jag att paret ska till en förort? För att på grund av rådande bostadspolitik, samt gammal bostadspolitik, samt hur staden är tänkt att fungera, så är det svårt för unga ensamstående att bo i innerstaden. 

De kåta, fulla och feststinna ungdomarna hamnar alltså i kollektivtrafiken som på nätterna går mer sällan och tar ofta längre tid. Det innebär en transportsträcka (hihi transport) på kanske någon timme mellan klubben, där båda var peppa och ligga verkade som bästa idén någonsin, och någons hem. Uppsluppen avklädd stämning som byts mot att åka buss med folk som kräks, och en person som du gärna vill ligga med, men kanske inte vill typ prata med riktigt, interaktionen på en klubb överförs inte enkelt till interaktion på en buss. Och klockan blir bara mer, och när man är framme är hon redan fyra och båda är trötta. Berusningen har kanske förlorat sin charm, och sex verkar liksom inte heller så roligt. Men nu har man ju åkt hela vägen till Råcksta, och nu har man ju släpat med främlingen. 

Jag säger inte att alla engångsligg är så. Jag säger inte att det måste vara så. Men jag tänker att det här är typiskt en situation där själva rummet runt oss påverkar sexualiteten. Där våra sexliv ramas in av sådana saker som hur man valde att bygga toalettbås och klippa buskarna i parken. Sexualiteten påverkas av huruvida man måste dela rum med en kompis för att få bo överhuvudtaget, och hur sent på natten tunnelbanan går. Sexualiteten påverkas av huruvida man valde frostat glas som inomhusvägg och av vilka lokaler vissa har tillgång till (icke-studenter har inte passerkort till KTH:s nattomma salar). 

Visst är det spännande? Jag tycker det är jättespännande!