Om Putin som konståkare och relaterade bilder av "icke-traditionell kan du va själv"

Det här skrevs på beställning från Aftonbladet, men det blev förvirring med deadlines, så den kommer inte komma upp där. Ni får läsa det på bloggen istället.

Det är inget nytt att OS är en sporttillställning som lämpar sig utmärkt för propaganda och politik. Att OS iår äger rum i Ryssland skruvar förstås upp volymen på dessa, och värdlandet har sannerligen bjudit på både korruptionsskandaler och brott mot mänskliga rättigheter. I somras godkändes en rikstäckande lag mot “propaganda av icke-traditionella relationsformer riktad till minderåriga” som i praktiken gör det straffbart att vara öppet icke-hetero eller trans*, och försvårar arbetet för organisationer som söker stödja unga HBTQ-personer. Det är framför allt denna lag som internationellt har uppmärksammats och kritiserats i samband med Sotji-olympiaden.

Talesättet säger att en bild säger mer än tusen ord. I dagens medieklimat, där klick mäter kvalitet och distribution ofta sker av privatpersoner, kan man också tillägga att en bild sprids tusen gånger mer. En stor del av den politiska satiren och protesterna har utgjorts av bilder eller ett medvetet regnbågsfärgat bildspråk, som Googles regnbågsfärgade OS-logotyp. Även textbaserade publikationer har gärna använt illustrationer som satir, och denna satir har någonstans utvecklats till en egen mem som vid närmare syning knappast duger som rimlig politisk satir.

Jag talar nämligen om att avbilda Rysslands president Vladimir Putin som konståkare. The Economist har gjort det på omslaget. The New Yorker har gjort det på omslaget. Andra publikationer har enbart hållit det som illustration, och såväl tecknade som fotomanipulerade bilder har spridits i sociala medier. Putin solo. Putin i tandem med Medvedev. Vad vill man ha sagt, och varför ses detta som humor?

Jag vill påstå att jag inte övertolkar när jag säger att det rör sig om ett försök att fördriva homofobi med homofobi. Redan innan bilden av Putin som konståkare hade blivit satirens go to-koncept hade det funnits gott om bildspråk där Putin hade framställts feminiserat - med smink, rosett, omgiven av blommor och gärna en Medvedev i famnen. Rysslands farliga statliga homo- och trans*fobi kritiseras med hjälp av vår västerländska gemytliga kulturella homo- och trans*fobi. Är du emot bögar, jamen bög kan du va själv. Konståkningsbilderna är bara det självklara resultatet av att reta nån med att vara så gay det bara går. Inte nog med att vi avbildar dig fjolligt, Putte, vi gnuggar dessutom in att sporten ditt land traditionellt är duktiga på är jättegay. Vad säger du nu, va va?

Moget? Nej. Genomtänkt? Nej. Originellt? Verkligen inte. HBTQ-vänligt? Nej, inte det heller.

Jag har naturligtvis väldigt lite möjlighet att som svensk tyckare påverka bildvalet i stora utländska tidskrifter. Likaså har svenska medier väldigt lite inflytande på behandlingen av HBTQ-personer utanför Sverige. Därför tänkte jag avsluta med några tips om vad svenska medier kan göra för att visa att deras ställningstagande mot ryska HBTQ-fientliga lagar går längre än att använda regnbågsfärger.

• Om du som AD i en svensk tidning redan beställt en bild på konståkande Putin - lägg bilden i en byrålåda och använd den aldrig.
• Beställ en föreläsning av Tomas “Genusfotografen” Gunnarson. Tillämpa det du lärt dig. Se till att dina kollegor gör det.
• Använd rätt namn och pronomen på alla människor du rapporterar om. Det smärtar mig att behöva förtydliga att trans*personer räknas till “alla personer”, men det verkar behövas i Sverige 2014.
• Kom ihåg att HBTQ inte är samma sak som “homo”.