Forskningsskolan del 3 - vilka ska ingå i studien?

Härifrån

När man ställt forskningsfrågan kan nästa steg vara att hitta vilka man ska undersöka. Den gruppen man studerar är givetvis väldigt viktigt för hur man ska använda resultat. När man gör en studie är det sällan man vill uttala sig endast om dem som man studerat – man vill kunna tänka att ens resultat ska gälla en större grupp än de personerna man faktiskt undersökt.

Ofta är idealet att personerna i ens undersökningsgrupp (stickprovet) är slumpmässigt valda ur den större gruppen (populationen), och är representativa. Relevanta egenskaper ska i stickprovet gärna fördelas ungefär som i populationen. Tänk exempelvis att du ska uppskatta hur långa vuxna svenskar är i genomsnitt. Undersöker du det genom att mäta studenter på sjuksköterskeutbildningen kommer ditt snitt sannolikt inte representera svenskar i stort – de flesta sjuksyrror är kvinnor och kvinnor är generellt kortare.  Då vill man helst slumpa fram ett stort gäng människor ur populationen och mäta dem. På det sättet får man mest rättvisande representation.

Det är dock sällan man får ta slumpmässiga människor och göra vad man vill. Det är generellt sett oetiskt. Istället får man ofta göra så gott man kan, och sedan analysera dem som ställt upp – och vilka som inte har gjort det. Ofta så kan man dra nästan lika tillförlitliga även om urvalet inte är slumpmässigt.

EXEMPEL Kommer ni till exempel ihåg Familjelivs undersökning av mammor? De gör en varje år, men senast var det i höstas. Då kommenterade många på att man inte kan dra slutsatser av just mammor på Familjeliv. Om man läser själva rapporten står det att de har kollat för olika egenskaper hos dem som svarade, och de var representativa för svenska mammor i stort. Det fanns gifta mammor och skilda mammor, fattiga mammor och rika mammor, unga mammor och gamla mammor. Det skulle alltså kunna vara att Familjelivs mammor faktiskt är representativa, fast de är rekryterade från en viss sajt.

EXEMPEL Min examensuppsats handlade om vestibulit. Jag rekryterade deltagare genom sociala media och vestibulit.com och fick till slut ihop åtta kvinnor jag kunde träffa. Jag intervjuade dem kring vilka följder vestibuliten hade haft i deras liv. Sedan analyserade jag svaren så att jag kunde få fram olika områden i livet som smärtorna hade påverkat.
Alla personer jag valde var mellan 20 och 28. Det kan ha påverkat vilka svar har dykt upp. Exempelvis hade ingen av dem haft problem på jobbet med att det gjorde ont att sitta. Men ingen av dem hade heller ett jobb som krävde att man "satt fint" i möten - vilket kan tänkas komma längre fram i karriären. Ingen av dem hade heller större problem med att prata om sina smärtor i de flesta sammanhang, vilket kan delvis förklaras av att de tillhör en generation där man förväntas vara öppen med sånt som tidigare sågs som privat. Och så var det ju personer som ställde upp i en intervju de kan tänkas ha ovanligt lätt för att prata.
Avsaknad av problem med att sitta på jobbet och prata om smärtor går emot en del tidigare forskning. Men det beror sannolikt varken på att tidigare forskning hade fel, eller att jag var dålig på att täcka alla områden som påverkats. Mest sannolikt är att mina informanter avvek från populationen "vestibulitdrabbade kvinnor" på ett systematiskt sätt. Därför ändrade vi titeln i uppsatsen så att den underströk att det var unga kvinnor man talade om.

Det var kort om att välja vilka personer som ska ingå i studien. I nästa avsnitt av forskningsskolan ska jag skriva om en särskild grupp.