söndag, januari 22, 2012

Forskningsskolan del 1 - programförklaring



Jag har sedan länge velat skriva ett inläggsserie om forskning. Nu ska jag börja med det. Får se hur det går, ni vet ju att inläggsserier är kanske inte min starkaste sida. Jag börjar, sen tar jag evighetslånga pauser. Men här tänkte jag att jag satsar på att skriva hellre ofta och kort än ibland och tl;dr. 


Varför vill jag göra det? Jo, jag tänker såhär. Forskningsresultat är ett vanligt inslag i media. Tänk på alla löpsedlar som börjar med "NYA RÖN", eller "FORSKARNA:". Många artiklar om sex eller könsskillnader grundas i någon studie som skribenten vagt refererar till. Läser man tidningar eller ser på teve stöter man alltså dagligen på vad som kan kallas för populärvetenskap.

Att media gillar att hänvisa till studier och experter är rimligt - det ger artikeln trovärdighet. Det är ju inte ett dyft konstigt heller att läsare ser auktoriteter som Vetenskapsmän, Experter och Forskare som auktoriteter - man kan ju inte forska fram all
fakta om världen själv och nån ska man lita på. Utan den tilliten hade man inte lärt sig så mycket alls.

Men så ska man ju vara kritisk också, för det är så många steg det kan bli fel på. Eller kanske inte ens fel, utan missförstånd. Förenklingar. Ofta är själva forskningsrapporten nyanserad och tar upp eventuellt problematiska områden, men media snappar upp nåt fynd och sanningförklarar det genom "ny forskning säger...". Jag vill göra det lite enklare att vara källkritisk.

Det jag bloggar kommer inte vara nytt för dem som läst forskningsmetodik. Men jag tänker att inte alla har gjort det. Och de som har gjort det har inte nödvändigtvis varit vakna föreläsningarna igenom. Metod är inte alltid så roligt om man inte uppenbart ser relevansen. Jag ska försöka göra det roligt och relevant. För jag vill att mina inlägg ska göra det lättare för dem som läser att kunna vara källkritiska nästa gång de läser en kvällstidningsåtergivning av någonting som forskare har sagt.

Jag kommer utgå från psykologisk forskning för att det är det jag kan mest, men jag tror att det jag kommer skriva även kommer kunna användas på andra vetenskaper. Jag hoppas på spännande kommentarsdiskussioner! Det brukar vara halva poängen med inläggen, och jag lär mig massor själv.

Så typ strax kommer jag börja med första egentliga inlägget. Länkar till alla kommer här:

9 kommentarer:

S. sa...

Men åh! Detta har jag velat göra jättelänge! Jag ser fram emot att läsa!

Visselpaj sa...

Åh, vad kul! Ser verkligen fram emot att läsa!

Jo sa...

Duktiga Du!

Själv stör jag mig inte bara på journalistiska förenklingar, ofta gjorda av vetenskapsjournalister som inte ens har ordentlig koll på basic forskningsmetodik. Till och med på SR's vetenskapsredaktion. Utan även (åtminstone inom beteendevetenskaperna) på bl.a.
- Forskares övertro på de egna forskningsresultatens allmängiltighet och på sin egen opartiskhet
- Att nollhypotesen anses ha vunnit om den alternativa hypotesen leder med mindre än 9-1 (typ) när matchen är slut
- Att signifikans räcker för att slå på stora trumman, fast det kanske är fjesiga effektstorlekar
- Att man inte som standard i bild redovisar fördelningskurvornas överlappningar vid medelvärdesskillnader, t.ex vad gäller könsskillnader
- Att man inte använder klusteranalys mer än man gör
- Att man drar förhastade slutsatser om långsiktiga utfall utifrån kortsiktiga
- Att man låter vackra hypoteser/teorier och forskningsresultat man fått fram under artificiella förhållanden få företräde för vad man har mitt framför ögonen i sin vardag
- Övertro på logik. Tendensen att diskvalificera observationer som man inte kan förklara logiskt. Tendensen att pressa in svårförklarade observationer i krystade logiska resonemang. Verkligheten när det gäller människor är alldeles för mångdimensionellt komplex för att klassisk seriell logik ska vara ett särskilt effektivt verktyg
- Insnöning på sin egen avgränsade förklaringsmodell, t.ex. läkares kontra psykologers synsätt på vad depression är för något
- Övertro på forskningens förmåga att svara på svåra frågor och bristande förmåga att säga "ingen aning"
- Bristande respekt för andra kunskapsbildningsvägar än forskning/vetenskap

SBU's (statens beredning för medicinsk utvärdering) hemsida har i mitt tycke ovanligt hög kvalitet på vetenskapligheten vad gäller behandlingsmetoder inom vården. De är bl.a. skitduktiga på att säga "vi vet inte" när man faktiskt inte vet.

Lovisa sa...

Asbra! Ska bli sjukt intressant, även om det inte kommer allt på en gång! Du är ju jätteduktig på serier visst, du skriver ju klart till slut! Du börjar inte bara på och så blir det ett eller två inlägg, så det ska du ha all cred för.

Anonymus Maximus sa...

Låter verkligen intressant och som ett bra bidrag till att lösa ett stort folkbildnigsbehov.

Jag skulle vilja se en bild på den stora röda knapp, siren, brandklocka eller vårdkase som forskare använder för att "SLÅ LARM". (Om nu inte "Larm" är efternamnet på en stackars sate i Universitetets korridorer som alla mobbar å det grövsta.)

Julia sa...

Å, verkar intressant.

Lina sa...

Redan hyperaktiv nivå på glädjen inför de kommande inläggen!

Josef Boberg sa...

Apropå s k forskning...

Kaliber 14 maj 2006: ”Reportaget belönat med en Guldspade 2006 ! - Beställningsjobb och köpt tystnad - är den fria forskningen hotad ?”

Jo sa...

Tanja:

Fullkomligt OT. Men de har just smällt upp årets offentliga isdjur här i stan. Och gissa vad det var 2009? Med rutschkana och allt? Bildgoogla stadsparken + utter.