N&K

Genom Pelle Billings blogg hittade jag en artikel som utlovades "[vilja] ta feminismen i en mer konstruktiv och realistisk riktning". Här är den.

Jag läste och tänkte "inget nytt, men det är ju förstås vettigt" väldigt länge. Det är inget nytt att förändringen i fördelningen av beteenden över könsgränserna har inte gått lika åt båda hållen. Det är mer okej för kvinnor att bete sig manligt än för män att bete sig kvinnligt. En vanlig förklaring till det är att mansrollen är mer prestigefylld, och det är rimligt att folk önskar sträva mot det som har högre status, samtidigt som de inte önskar sträva mot det som har lägre status.

Det är inte heller nytt att det leder till att man jobbar dubbla pass. Som jag ser det är det uppenbart att det har för kvinnor blivit okej och till och med önskvärt att slå sig in på typiskt manliga områden - men utan att det får gå ut över det typiskt kvinnliga (det står gammalt om det här). Karriär och supa som en karl - visst. Men först var god och var snygg och mamma. Inte så jävla lätt, det.

Så so far so gammalt men vettigt. Och jag kan fullständigt hålla med om att feminism inte borde handla om att alla kvinnor borde bli som män.

Och sen ba.

Which brings me back to the true essence of the women's liberation movement: the freedom to choose things that support us in being who we really are rather than some cookie-cutter version of a multi-tasking half man, half woman machine. [...]

I feel grateful to be a woman in the world today as it's an exciting and important time for our gender. As we move away from the pressure cooker of having it all and gracefully slip back into our natural state of being creative, nurturing, compassionate and receptive, we are beginning to shift the impact that women are making. The past has been about participating more fully and equally in the world. The future will be about changing the world.

Meh. Plötsligt handlar det här om att vara naturlig. Och inte naturlig på någon sorts individnivå, att man får utveckla egenskaper man har fallenhet för - nej, som kvinna är ens naturliga tillstånd att vara skapande, vårdande och öppen.

Christine Hassler hamnar alltså på min lista över människor som inte borde bestämma nya riktlinjer för feminismen.

Jag är på intet sätt förnekare av att det förekommer könsskillnader i dagens samhälle och att en del av dem skulle kunna vara medfödda. Men precis som Anna Svensson med polyfolk som hävdar att monogami är onaturligt tycker jag att människor som talar om naturlighet sällan är särskilt förtroendeingivande.

Till att börja med är många saker naturliga. Att bilda föräldrapar kring bäbis är naturligt. Likaså att vänstra. Likaså att leva i storfamilj.

Och, den viktigaste frågan i min egen värld, vad är naturligt för mig? Om jag nu vid fyllda 26 skulle skulle sluta tro på familj och karriär och börja känna efter vad jag har i mig helt naturligt, hur skulle jag gå till väga? Jag har alltid haft fallenhet för att skriva - men jag misstänker att det har påverkats av en läsande familj och att jag alltid fått läsa mycket som liten. Hur naturlig är min skrivförmåga? Jag har alltid varit duktigare på matte än min omgivning, förutom året jag läste på Teknisk Fysik. Var det naturligt? Att jag kan teckna? Att jag inte hajar monogami? Att jag vill ha barn?

Det blir inte ens kulturfritt om jag lyssnar på kroppens signaler. Att vilja ha söt och fet mat är någonting som hjärnan ska vara inställd på sedan tiden då sådan mat var svår att få tag på. Jag känner igen sött- och fettsug. Jag skulle aldrig få för mig att käka ister med socker på när jag är sugen på sån mat.

En gång per menscykel har jag ägglossning och det märks på att min kropp skriker efter... förmodligen bäbis, men det kroppen vill göra jättemycket är att trycka min mun mot någon annans och göra sugande rörelser, kanske med tungkontakt. En gång per menscykel har jag blödningar och då skriker kroppen efter choklad.

Och mat och reproduktion är väl ändå där jag borde känna naturligheten som mest.

Jag kan invända tusen till mot resonemang med naturlighet (och gärna evolution) i dem. Men det blir för långt. Min poäng är att naturlighet är ett begrepp som är lättare att svänga sig med än det borde vara. Vi har mycket liten möjlighet att veta vad som var "naturligt" för människor långt tillbaka i tiden, och inte ens då kommer vi undan socialisering. Vi har också mycket liten möjlighet att veta vad som är "naturligt" för människor idag. Och det är enfaldigt att se att det bara finns en naturlighet.

Så Christine Hassler får fortfarande inte bestämma över vart feminismen borde vara på väg, om jag har någonting att säga till om i frågan.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om naturlighet, natur, naturligt, kultur, feminism