måndag, mars 09, 2009

Men det händer ju ingenting intressant!

Nä, seriöst! Vad ska man blogga om när det händer zero nytt?

Feminismen är det med som vanligt. Jag har fortfarande inte fått tillfredställande svar på det där med män och feminism. Jag tycker det är tröttsamt och frustrerande hur mycket interna strider det pågår mellan människor som vill samma sak. Jag läser Pär Ströms relativt nya genusinriktade blogg Genysnytt och jag håller med i ruskigt mycket, men han ser mig som fienden. Min tidigare kritik mot honom gäller fortfarande, och här har det omgorkats att remixa hans bok. Jag har fått ett ex av Louise P:s Klassisk Feminism, och än så länge är det inget nytt där heller. Jag vill ha nåt nytt. Jag vill ha texter som lättförståerligt och tilltalande talar om feminism, val, frihet och "frihet" och ramar man har. Och jag behöver inte läsa det själv för jag fattar ju, men jag vill att andra ska läsa, så det går att prata feminism med dem utifrån den fantastiska texten. Det var feminism, det.

Under ett samtal med kursare om icke-monogami har det än en gång demonstrerats hur jävla svårt det är att gå mot normen. Jag är medveten och jag försöker aktivt, men det blir ändå jag som blir ifrågasatt, det urartar ändå i retorik om hedonism och sex trots att jag ständigt poängterar om att det handlar om möten, det blir ändå så att jag har teorier och monogama har känslor. Jag är hedonistisk slampa och kommer inte funka i längden. Men jag fick i alla fall en kursare att försöka förklara varför han är ihop med sin flickvän, och han kämpade hårt med frågan i flera minuter. Efter en halvtimmes utfrågning av mig om ungefär liknande saker. Alltid nåt.

Det är fortfarande sjukt skönt och jobbigt att vara smartare än andra. Och jättebefriande när någon som man inte alls uppfattar som en människa som ser ner på andra refererar till sina gamla klasskamrater som "puckon" och man inser att det går att förena det med att vara en sån som inte utstrålar ... åh, ni vet, allt det dåliga man fått höra om sig genpom åren när man visat tecken på medvetenhet om att man är bright. Under en psykologsession berättade jag att jag tycker det är en vanlig källa till vardagsfrustration för mig att behöva vänta på att andra ska tänka klart. Psykologen läste det genast som att elitism modell farligt och missade helt den lilla detaljen med jobbigt och omgivningen förstår inte.

Hus har jag inte riktigt orkat med. Jag har orkat rätt mycket med lindy hop, däremot. Dans över huvud taget, men framför allt lindy. Jag är djupt fascinerad av föra-följa-dynamiken just nu och törstar efter att prata förare med andra följare som en fjortis törstar efter att få prata killar med sina väninnor. Det finns så mycket där, i dansen. Så mycket som på ytan låter som paraleller till andra företeelser här i världen, men egentligen bara handlar om dans (tänk hur innehållet i Köp Våra Elefanter verkade på ytan bestå av paralleller, men egentligen bara var).

Hade jag bloggat oftare hade jag rekommenderat andra, men att bara göra det känns dumt. Jag önskar jag kunde tillägga till vad Elin och Julia skrev om nördbrudar som växer upp och blir liggbara tjejer, med allt vad denna transformation innebär, men jag har fortfarande inte riktigt fattat att jag är liggbar tjej, så jag kan inte riktigt stå för att skriva att jag är det. Här, här, här och Julia har också skrivit.

Allt är som vanligt. Det är, förstås, lite tryggt.

8 kommentarer:

Anonym sa...

jag vill läsa mer om dina tankar kring känslor, monogami, hedonism och slampighet!

Anonym sa...

Jag vill höra mer om vad du tänker kring det där att tänka fort. För jag har en helt annan inställning till människor som är långsammare än vad jag är... mer tacksamhet över att de förstår vad jag menar över huvud taget, när det sker. Jag ser kommunikationen som en sport.

Men, visst. Jag kan vända på det och se vad många otroligt tröga människor som finns och irritera mig på det också. Till viss del sundare att bli arg på andra än att känna sig otillräcklig själv... Samtidigt onödigt. Om mitt väntande tipp-tapp-hamrande i bordet, otåligheten.. om den skiner igenom så stressar jag den som tänker och tar inte fram det bästa hos var och en. Snabbtänkthet är kanske till största del självförtroende.

Tanja Suhinina sa...

Isabelle: Nåt särskilt eller i största allmänhet? Det finns ju lite i största allmänhet på bloggen, men jag kan skriva konkretare om du vill veta nåt, eh, konkretare.

Mina: När folk _fattar_ dör jag av lycka.
Nämen, det jag menar är att det där med att vänta på att andra ska tänka klart är nåt jag får göra väldigt ofta och en sån där grej jag inte ens reflekterar över att den är jobbig, oftast. Eller att det skulle kunna vara på ett annat sätt. Eller att det inte är så för alla.
Det vanöigaste konkreta relevanta problemet är när jag och ett gäng andra ska teamworka och komma med idéer. Jag brukar vara kreativ och ha lätt för att hitta på uppslag, dock är ungefär hälften puckade. Om folk fattade direkt skulle jag bara säga en massa och de skulle fatta och sålla bort det puckade. Nu blir det istället så att jag säger nåt, och det tar lång tid per uppslag att förklara/förstå, och ofta anser folk att det inte är värt att wastea tid på att förstå en massa puckade förslag, och struntar således i att sätta in sig i det jag säger över huvud taget. Vilket gör att även de bra förslagen följer med med badvattnet. Och det är slöseri.
Och ja, klart det är _onödigt_ att bli irriterad på det. Det finns tusen saker det är onödigt att reagera på, men man kan inte alltid tänka sig till inre frid.

Elin sa...

Snälla skriv någonting om monogami och icke-monogami. Jag fastnar redan i ovanstående resonemang. Och naturligtvis beror det till viss del på att jag har så mkt tankar om det själv som nu börjat omsättas i praktiken och jag kan inte skriva om det för det är fucking svårt, privat och känslomässigt och åh vad jag behöver någon annans tankar kring det.

(Haha det här känns lite som Ring så spelar vi)

Elin sa...

Alltså inget föraktfullt skratt på Ring så spelar vi, jag bara såg hur min egen inledning såg ut.

Anonym sa...

Jag ska vara originell och be dig skriva mer om monogami/icke-monogami :)

Annars gillar jag att läsa dina resonemang om smarthet. Jag försöker genast överföra dina tankar om att vara smart till att vara bra på idrott och vara medveten om DET!

Anonym sa...

Jag blir också helt salig när någon förstår. Måste alltid bli förälskad där och då. Jag strävar så efter förståelsen och anstränger mig hårt för att bli förstådd för att känslan ska infinna sig och så lastar jag alltid mig själv när det inte funkar. Jag var för otydlig

Men jag förstår vad du menar, tror jag. Jag har bara trott att jag var för energisk, att andra ville ha lugn och ro, att mina försök till att göra det på ett nytt sätt, ett bättre sätt mest gjorde det jobbigt för de andra. Och så är det nog. Om tänkandet är en ansträngning... vilket jag kanske inte har förstått då.. Jag har försökt vårda synen av att alla är lika smarta innerst inne, att det är annat som sitter i vägen och cloggar. Men, nähä. Så smart var jag. Överger nog den föreställningen nu.

Jag försöker nog också tänka mig till inre frid. Kanske inne på fel spår där också. Måste tänka mer på det. :-p

Tanja Suhinina sa...

Monogami omskrivet. Kommentera nåt vettigt, annars jävlar!

Disclaimer för kommande generationer: nej jag menar inte att alla är ständigt tröga och jag är alltid snabbtänkt och att all kommunikationsfail beror på att folk tänker långsammare än jag pratar. Men när jag insåg att det kunde vara en förklaring till en situation som uppstod ofta kändes livet något mer begripligt.