Jag tror jag har lyckats sätta fingret på vad jag stör mig på med människor som resonerar som Pär Ström eller till exempel Yzerman i kommentarerna till mitt stora inlägg om Mansförtryck och Kvinnovälde. Ni vet, människor som säger sig förespråka jämställdhet och vilja ha samhällsförändrinmgar, men som samtidigt talar om feminismen som en ideologi som bara kämpar för jämställdhet för ena könet (!!!).
Det jag stör mig på är historielösheten i kombination med total frånvaro av tacksamhet.
Vilka tror Pär Ström har i hundra år arbetat för att han som man ska kunna prata om pappaledighet utan att bli utskrattad för sin omanlighet? Vilka är det som fört den största delen av jämmställdhetsarbetet och vilka är det som fortfarande gör det?
Visst kan man klaga, och med rätta, på att problemen ofta formuleras från ett kvinnligt perspektiv. Språk speglar och språk skapar, och just därför kan man varken vifta bort formuleringarna av jämställhetsdelmål eller avfärda kritiken mot att alla är män tills motsatsen bevisas med "det rör sig ändå bara om språkliga spetsfundigheter" (Ström, sid 83). Men faktum framstår, från vilket håll feminister än har närmat sig jämställdhet har de närmat sig jämställdhet. Och skapat ett mer jämställt samhälle.
Vilket kön har arbetat mer syns i vilka som oftast syns i samband med jämställdhet. Med tanke på hur efterfrågade män har varit i jämställdhetsfrågor och med tanke på att män har god tillgång till medierna tror jag inte på att den huvudsakliga anledningen till varför män är underrepresenterade i offentliga jämställdhetsdebatten inte att män tack vare någon sorts feministisk sammansvärjning inte har någon talan i jämställdhetsfrågor utan att de flesta som ägnar sig åt jämställdhetsfrågor är kvinnor. Och inte bara kvinnor, utan feminister.
Det här är förresten inte kritik mot bara Ström och Yzerman, och inte ens kritik mot bara män. Jag är lika kritisk mot kvinnor som sågar feminismen uta att inse hur mycket i deras liv de har att tacka feminister för. Både feminister från förr och feministerna nu, för även om det har blivit bättre finns de gamla problemen kvar. Det tar tid, det där.
Sagan om kvinnor som bara roffat åt sig fördelarna
När människor som är "för jämställdhet men emot feminismen" kritiserar den feministiska rörelsen brukar man ofta få höra att feminister bara har roffat åt sig mer möjligheter utan att släppa på privilegierna. Kvinnor vill ha kakan och behålla den kallas det. Mnja, jag tror vi har förlorat en bra bit av kakan...
Varje gång jag kommer till min ryska släkt inleds mötet med att någon man tar min resväska ifrån mig. Även om det är en väska med hjul som jag är helt kapabel att dra själv. I Sverige får jag bära mina väskor själv, vilket fungerar utmärkt. Det är förresten bra att jag klarar mig själv, för jag kan inte längre förvänta mig att min pojkvän ska spöa ner folk jag har konflikter med, jag kan inte förvänta mig att bli försörjd av någon annan än mig själv eller skattebetalarna, jag kan inte förvänta mig att mitt manliga middagssällskap betalar (det händer, men det händer minst lika ofta att jag bjuder), om jag skiljs från mina barns pappa kan jag inte räkna med att behålla barnen för mig själv. Visst håller folk upp dörren för mig, men lika mycket män som kvinnor och jag svarar med att hålla upp dörren för andra oavsett kön. Visst har kvinnor kämpat sig till nya möjligheter, men inte utan att betala.
Ström tar förresten upp Titanic och hur kvinnor och barn skulle räddas först. Ja, så var det. Och enligt Ström är "kvinnor och barn först" fortfarande en regel, i teorin. Mycket möjligt och i fallet barn berättigat, men av dödssiffror från katastrofer att döma har ridderligheten sinat. På Titanic var det bara 20% av männen som räddades, av kvinnorna var det 74%. Av passagerarna på Admiral Nachimov (1986) rädaddes 46% av de manliga passagerarna och 55,5% av de kvinnliga (för besättningen var siffrorna 85% resp 73%). Från Estonia räddades 20% av männen och 5% av kvinnorna.
Priset kvinnor betalat för att slippa ihopbuntas med barn. Säkerligen praktiskt om man ska sättas i livbåt, men i vardagen kan det nog vara rätt påfrestande. Skönt, förvisso, om man inte vill ta ansvar, men vill man kunna ta ansvar för sitt liv är barn inte vad man främst vill förknippas med.
Med sådan frihet behöver man ju nästan inget tvång!
- En kvinna kan välja mellan en livsstil som är mer eller mindre manlig och en högst feminin livsstil, liksom allt däremellan. Jag tänker då på beteende, attityd, aktiviteter, utseende med mera. Hon har valfriheten att skaffa sig förmåner i en manlig omgivning genom att spela på sin kvinnlighet de gånger hon har lust med det, men när hon hellre vill uppträda könlöst och neutralt går det också bra.Ja, det är mer accepterat för kvinnor att göra typiskt manliga saker än för män att göra "kvinnliga" saker. Absolut. Det suger. Och jag kan förstå hur en man kan uppleva det han observerar när han ser på kvinnor som frihet att röra sig fram och tillbaka. Kruxet är bara att om en kvinna vill bli accepterad (och det är ju det "friheten" handlar om, ignorerar man vad samhället tycker är den här diskussionen ointressant) får hon först uppfylla kraven på att vara en bra kvinna och först när man lyckats med det ägna sig åt den andra planhalvan. Kvinnor har betydligt mer frihet att välja till än att välja bort.- Ström, sid 29
Vidare förväntas kvinnor faktiskt gå över manssidan. Prova bara på att vara hemmafru i Sverige.
Strömnytt
Charlotte har skrivit ett bra inlägg om boken. Och Ström har intervjuats i Sydsvenskan. Jag tycker att journalistens skeptiska inställning lyser genom lite väl mycket, men det gör inte Pär Ström mer sympatisk eller förtroendeingivande. Ser man Fi som representativa representanter för feminismen i Sverige eller utlar sig om att ens " huvudtes i boken är ju inte att kritisera feminismen som rörelse" efter att ha ägnat en mycket stor del av boken åt att såga den feministiska rörelsen får man liksom räkna med att inte tas på särskilt mycket allvar.
Jag vet ärligt talat inte om ytterligare ett inlägg om Pär Ström är så intressant. Andra bloggar om: pär ström, mansförtryck och kvinnovälde, feminism, jämställdhet, kön, titanic, otacksamhet, historielöshet, perspektivlöshet, sammanhangslöshet, jag är inte feminist, privilegier
12 kommentarer:
Det är inte konstigt om ridderligheten dör ut. En tid i mitt liv var jag intresserad av riddare, fantasy och hela det där köret och blev följaktligen itutad en del om ridderlighetsidealet mot kvinnor - hela det där med att hålla upp dörren, erbjuda sig att bära väskan, låta damen gå före ombord på bussen - ni fattar.
Och minst hälften av gångerna har man blivit avsnäst med svar som "Tror du kvinnor är hjälplösa våp eller?", "Aldrig, du kanske springer iväg med min väska!", "Mansgris, det är såna som du som cementerar skillnaderna mellan könen!"
Tacka fasen för att att män tröttnar på att vara ridderliga då.
Man kan väl inte begära att alla runtomkring en lajvar samma bokgenre eller romantiserad tidsperiod som man själv?
Nejdå, det var mest en reflektion över det du skrev att kvinnor tappat en del av kakan. Det är ju helt sant och dessutom fullt begripligt.
En vän berättade häromdagen att han haft en konversation med sin lillebror, i gymnasieåldern. Brodern hade blivit förvånad över att vännen är feminist, och vännen hade tålmodigt förklarat begreppet jämställdhet. Brodern svarade, "Men, det är inte vad feminism betyder för mig!"
och jag lixom bara, "backlash, motherfucker, did you read it?"
I vilket fall, den brist på historisk kontinuitet du beskriver förekommer dessvärre inte bara hos Ström och hans gelikar. Med risk för att låta som en konspirationsteoretiker, så handlar det ju de facto om ett systematiskt angrepp på jämställdheten. Bra att du tar upp det här, det behövde sägas och du gjorde det väl.
PS:
En annan sak som ligger feminismen till last i modern tid är ju att den, till skillnad från "ekvilitarism" och andra bastardfilosofier har det här ständigt närvarande och för många män obehagliga kravet på handling för att förbättra livet för sig själv och andra.
Skitbra skrivet. Jag har inte läst boken men jag har läst lite av hans blogg och han verkar ju blunda för ganska mycket.
Du borde skriva i någon tidning. Personer som du behövs i tidningar där fler läser.
Jag kan ju bara säga yes yes yes,,, jag håller med dig angående kvinnor som inte tycker om feminism. Jag har hört vissa unga tjejer säga saker som att " feministerna får skylla sig själva att de tjänar så dåligt"
Hon kanske inte förstått att hon ska tacka kvinnorna som kämpat emot orättvisorna före hennes tid kom. För hon hade kanske inte ens fått gå i skolan eller rösträtt.
Man blir förundrad faktiskt.
Jag är jävligt tacksam för alla dessa kvinnor och män som såg oss kvinnor och lyssnade. Utan dem hade vi fått göra jobbet nu.
Jag har inte svarat. Det är inte för att jag inte uppskattar era kommentarer utan för att jag inte haft tid.
"om jag skiljs från mina barns pappa kan jag inte räkna med att behålla barnen för mig själv."
om du kollar igenom utbudet på SVT PLAY tillräckligt nog kommer du kanske inse att det räcker (om du är en vanlig kvinna) att du säger att du och pappan inte kan samarbeta så kommer du få barnen 11 dygn av 14.
"Ser man Fi som representativa representanter för feminismen i Sverige eller utlar sig om att ens " huvudtes i boken är ju inte att kritisera feminismen som rörelse" efter att ha ägnat en mycket stor del av boken åt att såga den feministiska rörelsen får man liksom räkna med att inte tas på särskilt mycket allvar."
jag skulle inte säga att Pärs huvudtes är att kritisera feminismen. men utifrån vad jag anser vara Pärs huvudtes tycker jag att det är i allra högsta grad motiverat att kritisera feminismen, inklusive Fi.
tänk så olika man kan tycka. och ingen möjlighet har vi att bevisa vem som har rätt. är det vad som brukar kallas för oavgjort. eller vinner du då det är fler som håller med dig?
men om nu Fi inte är representativa för den svenska feminismen. finns det överhuvudtaget någon organisation eller gruppering som är representativ för den svenska feminsimen. om inte kan man väl egentligen inte uttala sig om den svenska feminsimen då det inte finns något som representerar den?
Fast om man tittar på könskonflikten ur ett historiskt perspektiv, är inte det här ändå rätt väntat?
De gamla könsstrukturer som finns byggdes upp i ett samhället med radikalt annorlunda ekonomi än vad vi har nu. När vi gick in i industrialismen så kom Suffragetterna som nästan på beställning. Under loppet av 1900-talet, då ekonomin utvecklats snabbare än under någon annan tidsperiod, har också gränserna (i alla fall åt ena hållet) suddats ut allt mer. Det har kommit att handla om makten i det offentliga rummet (som mestadels uttrycks med pengar).
Nu kommer mot-revolutionen, då män börjar ifrågasätta varför det ena rummet, det offentliga, genomgick denna transformation. Förhoppningsvis tolkas Pär Ströms inlägg om maskulism för vad det är: en uppmaning till män att tillskansa sig en del av den privata makten, makten över hemmets immateriella värden som närhet med barn och trivsamma gardiner.
Varken yrkesroller eller det privata rummet ser likadant ut som för 100 år sedan. Det känns på något sätt passande att männens bestiger barrikaderna när vi går över i informationsåldern.
Med reservation för ev felaktigheter i wikipedia: Ang Admiral Nakhimov: "There was no time to launch the lifeboats. Hundreds of people dove into the oily water, clinging to lifejackets, barrels and pieces of debris."
...och hur snabbt Estonia sjönk känner nästan alla svenskar till.
I dessa båda fall gavs således inga möjligheter att "välja vilka som skulle få plats i livbåtarna." Det fanns nämligen i stort sett inga.
Därmed hamnar vi ett resonemang om mäns vs kvinnors vs barns fysiska förmåga att uthärda umbäranden i kallt vatten mm. Nu är ju skillnaderna mellan män och kvinnor enbart "strukturella", så jag förstår varför du framstår det som patriarkalt!. Jag tror det var "biologism"!
C: Det är en jäkla skillnad på att på default vara den som får barnen och att behöva göra någonting för att få dem.
Jag är helt ointresserad av att tävla med dig, bara så du vet.
Varför ska man inte kunna uttala sig om en rörelse om det inte finns en enskild representant?
Amelia: Det vore förstås fantastiskt om folk uppfattade Ströms inlägg på det sättet du föreslår, men jag har svårt att hålla med om att det är "vad det är".
Lövet: Jag tänkte först skriva att din invändning nästan var bra men det finns ännu bättre motinvändningar, men spydigheten i sista stycket i din kommentar tyder på att det inte är nån poäng med att försöka resonera med dig.
Skicka en kommentar