Från dagens Sommarsöndag i DNAlltså, vilket översitteri det är att bygga en miljon bostäder. Nästan, och jag vågar säga det när andra tiger, ett tecken på ett förmyndarsamhälle.
Pucko.
Politiker ska tydligen bara besluta om bostadsbygge om de tänker bo där själva. Bra att veta. jag har alltid trott att motsatsen var någonting eftersträvandvärt...
Intressant? Andra bloggar om: miljonprogrammet, eric ericson, översitteri, förmyndarsamhälle, arkitekter som har mage att inte bo i hus som de ritar, arkitektur, stadsplanering>
10 kommentarer:
Översitteri vet jag inte. Enligt vad jag har läst var miljonprogrammet ett bra initiativ när bostadsläget såg ut som det gjorde i Sverige på 60-talet. Och projektet var nog en bra idé på papperet, men man får väl tillstå att det i praktiken har stora svagheter och att det är just på grund av dessa svagheter som t ex politiker och andra framgångsrika människor aldrig skulle få för sig att flytta in i miljonbostäder? Det kanske är det som är Ericsons poäng egentligen, fast han inte uttrycker det så väl.
Statsminister Tage Erlander bodde under hela sin 23-åriga statsministertid i en programbyggd lägenhet i Marieberg. (Den var för övrigt mycket lyhörd, kan man läsa i hans dagböcker.) Olof Palme var en av de första att flytta till ABC-förorten Vällingby. Jag vet inte vad för krav Ericson har på sina politiker, men inte är det här två statsministrar som bott i några excellenspalats på Djurgården, inte.
Det finns en märklig tendens bland många liberalt orienterade skribenter att så fort någonting hänt på socialdemokratiskt initiativ måste det per automatik vara dåligt, utan att man måste motivera det. Det hade varit intressant att någon enda gång få höra en enda åsikt från dessa liberala skribenter ang. hur man annars skulle ha löst en bostadsbrist så skriande att man under en tioårsperiod kunde fullbelägga en dryg miljon bostäder (1'005'614 st.) i ett land med knappt åtta miljoner invånare. Några sådana röster hördes inte 1966, och inte hörs några alternativa vägar man kunde tagit nu heller. Det man hör är ett ständigt klagande om radon (som var ett problem snarare för privatbyggda villor) och om opersonliga bostäder. Inte var det någon som påstod att miljonprogrammet skulle leda till himmelriket på jorden, men det är precis som om Ericson och många av hans (i denna fråga) åsiktsfränder anfäktas av en skriande historielöshet där de ohöljt kan låtsas som att miljonprogrammet var en onödig och felaktig lösning, när verkligheten i början av 60-talet för väldigt många människor i Sverige var en standard vi idag förknippar med stater helt i början av industrialiseringen.
1960 hade bara 53% av lägenhetshushållen tillgång till dusch eller badrum. 1970 var siffran 78%. 64% av lägenheterna hade kylskåp 1960, mot 93% tio år senare. 1960 var tiondelen av alla lägenheter hänvisade till vattenpump i avsaknad av rinnande vatten, mot 3% tio år senare. 30% saknade vattentoalett 1960, mot 10% 1970. Andelen lägenheter med centralvärme ökade från 74% till 92% under miljonprogrammets första sex år.
Man kan säga mycket negativt om Flemingsberg, men nog fan går det utmärkt att bo här. Helt i enlighet med standardkrav på en modern lägenhet. Och då skriver vi 2007.
Dinosaurie-höghus ser onekligen ruskigt otrevliga ut, särskilt i stora klungor, och man kan därför undra om någon har haft någon avsiktligt jävlig idé med det. Men tänker man att alternativet är att vara hemlös, så är de förstås
rena drömmen.
Det jag tycker är konstigt är att man i dagens Sverige inte ens tycks kunna smälla upp några enkla
baracker åt dem som nu är hemlösa.
Vad jag vet är väl Eric Ericsson förutom RoligKille, arbetar med reklam, han är alltså en sån där härlig samhällstillvänd man som har den goda smaken att ägna sin tid åt mer betydelsefulla saker.
Vad hans poäng är? Att det är lika absurt att bygga stora hus åt fåglar som åt människor! Att människor klarar av att bygga sina egna hus precis som fåglar och att detta översitteri bara berövar människor/fåglar deras initiativförmåga och se: Inlärd hjälplöshet. Nästa fas i Erics projekt är ombildningen av hans fågelbostäder till fågelbostadsrätter osv, fågelbostäderna kommer efter hand att minska i antal genom att de lyxrenoveras.
Antalet bostäder kommer att krympa men de blir större och finare(dvs de kommer till slut att bli sådana bostäder han själv eftersträvar, sådana han själv vill bo i. Eric kommer sedan öppna upp den enda kvarvarande bostaden för marknaden och köpa bostaden om fåglarna inte har råd att "bjuda över".
Eric har gjort sin poäng klar: Om marknaden och inte socialdemokrati får styra så bli det finare bostäder utan översitteri och överförmynderi.
Det vore sjukt kul om Eric i nästa projekt river Flemingsberg och filmar hur de boende skapar sig nya rikare liv i rikare/finare bostäder de ritat själva, kanske bosätter sig någon i skogen, någon annan kanske väljer att bli hemlös, andra kanske slutar med sina "studier". Sjukt socialdemokratiskt påfund det här med universitet/högskola/"kunskap", vilka översitteri och vilka förmyndarfasoner att påstå sig inneha "kunskap" som andra ska/kan få ta del av.
Samhället över huvud taget! Fy fan, titta på fåglarna de har det bra de! De behöver inga flygplan för att flyga, socialdemokratins handikappade människa däremot...
Nej men eric ericsons poäng är väl att han tycker att samhället är väldigt konstigt osv, han har väl ingen direkt fantastisk tanke bakom något han gör, ett barns ifrågasättande av det rådande, det kan väl vara intressant? Framförallt KUL, som att säga att någon på dn har kuken i röven osv. Det är ju minsta gemensam nämnare detta. Se på hans böcker, man behöver inte ens läsa dem: Den första heter "brev till samhället". På något reklamkontor har Eric ritat upp någon "tokrolig" schematisk grej över hur samhället hänger ihop osv
”Ericsson vill inte avslöja ett godtroget samhälle, inte göra bort någon, inte göra konst. Han vill skapa panik!” Kulturnytt P1
Och som han lyckas! Inte underligt att han ser lyckligast i hela världen ut.
Inget är mer jack pot för en satiriker än att blir tagen på dödligt allvar. Vad jag förstår har killen gett ut en hel bok enbart med skruvade på-låtsas-brev och gravallvarliga på-riktigt-svar.
Jag har för länge sedan gett upp hoppet om att orka bry mig om hur saker är menade och anslutit mig till postironin. Det är hemskt, jag vet.
Det finns två huvudteman när det gäller bostad och byggande under det modernitetsälskande 60-70-talet. Jag tror jag ibland har blandat ihop dem i mitt stackars huvud, och undrar om inte samma sak händer andra också.
Det ena är ju miljonprogrammet, och som ni alla sagt här är det ju lite fånigt att klanka på det, för har nån en bättre idé om vad man ska göra, när byarna har tömts och alla har flyttat till städerna och bor arton personer i en etta, än att bygga många stora hus snabbt och billigt?
Det andra är skövlingen av äldre stadskärnor, som t.ex. Klarakvarteren i Stockholm eller varenda mindre ort i Sverige utom Eksjö. Där devisen var "riv allt gammalt först, fundera sen". Oavsett om man tänkte bygga något där eller inte. (Det gick en dokumentär om det där ett tag sen, "När Domus kom till stan" hette den eller något liknande.)
Det senare är det klart mer befogat att klaga på, tycker jag. Jag ber om ursäkt om jag är lite ooriginell, men kan någon gå nerför den sunkiga och deprimerande jävla Drottninggatan i Stockholm eller åka bil längs den jävla motorvägen som går rakt igenom Borås centrum, utan att vilja slå ett pensionerat kommunalråd på käften? Och där var det faktiskt inte så att folk behövde bo där. Nej, den moderna människan behövde kunna ta bilen till centrum och gå på Domus, det var livskvalitet det. Gamla hus vill väl ingen titta på.
Till Felmoftan:
Drottninggatan är, om man lyfter blicken ovanför turisternas juggelbutiker och plankstekskrogar, fylld med hus från 1600-, 1700- och 1800-talen. Från Rosenbad och ända upp till gamla universitetet. Och om man förbi riksdagshuset kommer man till Västerlånggatan, som är alldeles sprängfylld med gamla hus. Gamla hus är ingen bristvara i Stockholm.
Jag tycker att det är jäkligt synd att terasserna vid hötorgskraporna inte används som de var tänka att användas. Typ caféer och grönska däruppe. Man kan väl låsa dem efter klockan nio eller nåt om man inte vill ha alkisar där.
För övrigt, inte för att någon har satt likhetstecken mellan "miljonprogrammet" och "dinosauriehöghus" (vad det nu är), men AAARGH VAD JAG STÖR MIG PÅ när folk på allvar hävdar att 1000000P är lika med betongblock.
Jag erkänner mig skyldig till att spontant ha associerat miljonprogrammet till dinosaurie-höghus, och att jag kan se en ideologi uttryckt i dem, som inte är liberal, men okay, jag var med i MUF 1972 när jag var 12. So hang me for that. Jag är dock den förste att erkänna att senare tiders nyliberalism har tappat vettet på ungefär samma sätt som 70-talets maoism.
Skicka en kommentar