tisdag, augusti 14, 2007

Ode till god planering 1


I dagens Dagens Nyheter står det om att de nya bostadsområdena på Kungsholmen inte är barnvänliga. En inte helt ny diskussion, det här.

Alltså, man kan ha åsikter om att det är ens eget val att bo i innerstan med trånga gårdar trots att man han barn, och visst kan man flytta och allt det där. Irrelevant. Jag vill veta hur Host tänkte här:
Hornsbergs strand är ett typexempel på hur Nordvästra Kungsholmen kommer att se ut. Här byggs tätt och högt. Sju våningar blir standard, och gårdarna blir små. Planarkitekt Charlotte Holst har medvetet gjort det så.

- Vi ska inte bygga stora gårdar som i miljonprogrammet. Nu för tiden yrkesarbetar båda föräldrarna och barnen är på dagis. När man är hemma går man till en park. Vi har satsat på hög kvalitet på parker och gatumiljöer, säger hon.
- DN
Jag är helt för hög kvalitet på parker och gatumiljöer, men de ska finnas tillsammans med miljöer där barn kan leka utan att gå dit med föräldrarna, inte istället för. Finns det ingen bra lekmiljö är det liksom lika bra att säga "vi VILL inte ha barnfamiljer, flytta till radhus om det nu är så viktigt för er att ha ungar", inte uttala sig om fina rekreationsmiljöer som man måste passera hårt trafikerade gator för att komma till. Det kan väl inte vara så att Holst inte har hört argumentet, det har framförts tidigare i samma debatt.

"Vad vi kan visa är att barns fria rörlighet på olika sätt begränsasi en miljö där de på grund av olika förhållanden inte kan röra sig påegen hand. Detta har konsekvenser för barn. Städer - och andra miljöer -kan erbjuda barn goda uppväxtmiljöer om de planeras så att dennarörelsefrihet finns."

Var så god, planera städer som inte är till för människor att bo i. Men kom inte med förklaringar som vilken 0-12-åring som helst skulle kunna genomskåda.

*morr*

PS. I SvD uttalar sig en annan av de fyra som var med och forskade på miljöer för 11-12-åringar, Pia Björklid, om att allt färre barn går till skolan. Och att det inte är bra. I det här fallet hläper förstås inte luftiga innegårdar, åtminstone inte mycket. Men den övergripande poängen är densamma: stadsplanerare bryr sig inte om barn.

Intressant. Andra bloggar om: , , , , , ,

13 kommentarer:

Dancing Moon sa...

öh, då är det väl lika bra att fylla de där husen med ettor och tvåor och säga att näe, det här är tänkt att bli ett mestadels barnfritt område?

stefan hallgren sa...

Så om det fanns EN barnvänlig aspekt i miljonprogrammets dinosaurihöghus, så är det just DEN aspekten man ska rensa bort i nästa generation, ty nu är det dagis-totalitära samhället infört, och skall så förbli för resten av evigheten. Amen.

Tanja Suhinina sa...

DM: Nämenverkligen. Liksom, "vi vll ha unga dynamiska människor, här får ni svindyra smålyor i innerstan att sova efter klubbandet i. Eller så kan folk med barn bo utanför stan och ha övernattningslägenheter här".
Inte så att det funkar i verkligheten att ha sjuvåningsstenstäder fyllda bara med rika unga reklamare... men vem bryr sig om vad som funkar?

SH: Vad är ett dinosauriehöghus?
Miljonprogrammet byggdes, vad jag vet, just barnvänligt. Stora gröna bilfria ytor. Dagis och lekplatser. Jag skulle verkligen inte prata om "EN" barnvänlig aspekt där.

stefan hallgren sa...

Ett dinosauriehöghus, Tanja, är STOOOOOOOOOORT, och om de dessutom står i stora klungor blir det liksom så lätt att känna sig vilse i pannkakan, och kanske aldrig hitta hem igen efter en tur till sandlådan.

Fredrik Stangel sa...

Hallgren: Jag har nu bott i stora lägenhetsområden i hela mitt liv, Stefan, och jag har aldrig någonsin hört talas om en unge på mer än tre år som inte hittar hem till sin ytterdörr. På lekis gick vi runt i området och barnen guidade hela grupperna runt till just sin port. "Titta, här bor jag."

Men av den kulturella referensen i ditt inlägg att döma, Stefan, kanske din generation var så skadad av dåtidens barnprogram att de blev helt hjälplösa så fort de släpptes ut under bar himmel? Lite grann som människorna i Asimovs robotromaner?

stefan hallgren sa...

Jag är väl bara osedvanligt svindel- och vilsegångsbenägen, och därför väcker stora höghus lätt sådana associationer i mig.

Mikael sa...

Äh, alla behöver inte bo likadant. Om man tycker det är OK med liten gård men nära till allt så kan man bo i stan. Måste man ha en massa gräs och träd mellan varje hus kan man bosätta sig i förorten. Folk är olika så bostäder kan också vara olika.

Jonas sa...

Hammarby Sjöstad var också tänkt att bli mestadels barnfritt (därför planerades inga dagis/skolor in i området), men sen visade det sig att det faktiskt var mestadels småbarnsföräldrar som flyttade dit, så stan fick raskt uppföra dagis-baracker och ändra sina planer så att det nu omfattar dagis och skola...

Men samtidigt förstår jag stadsplanerarna som vill ha en känsla av stadsmiljö på Kungsholmen, med trånga gator och få lekplatser. Frågar man folk vad de föredrar; fristående koloss-klossar eller trånga stadskvarter, så vill de flesta ha kvarteren.

felmoftan sa...

Öh Mikael... du kopierar visst arkitektens (Holsts) resonemang, och Tanjas poäng var just att den arkitekten är ute och cyklar. Bara för att det är i sta'n MÅSTE man inte bygga så att barnfamiljer omöjligt kan bo där. Man GÖR det, men man MÅSTE inte. Det behöver inte vara en djungel kring huset, bara en gård större än en konservburk, med en liten lekplats. En femåring kan faktiskt leka själv på en gård medan man gör annat, så det är ett jävla minus att varje utelek ska innebära ett stort projekt med föräldraeskort, rödljus och hela skiten.

Tanja Suhinina sa...

Mikael:
Ska man bygga bostadsrätter i innerstan satsar man nog på köpare som är i ett skede i sitt liv då de har uppnått en viss stabilitet och fått pengar. Det är också den perioden i livet då många väljer att skaffa barn. Hoppsan.
Dessutom funkar det inte att fylla ett STORT område i stan med massvis av lägenheter (kompakt med sjuvåningshus, hallå) med bara människor utan barn.

Mikey sa...

Jag läste den där artikeln och bara "bwuh?" just åt det du kommenterar här. Jag säger det igen - det är tur att du finns där och skriver om grejer när jag rätt ofta inte orkar göra det ;)

Carl Johan sa...

hmmmm... dinosauriehöghus...

jag vill bo i en klunga raptorshöghus.. där arkitekturen liksom gör att de ser ut att smyga runt och när som helst skulle kunna sätta tänderna i och våldsamt slita isär det stackars funkishuset bredvid

Tanja Suhinina sa...

Näääj! Inte funkishus! Funkishus är sööööta!
Jurrasic Park Flemingsberg, lixom. Fast vi har förstås inga funkishus. På funkistiden var området fortfarande täckt av ett tio meter tjockt istäcke.

Mikey - tack! ^.^ Jag har frågor till dig för ett par inlägg sen, i den där intervjugrejen.