torsdag, augusti 30, 2007

Knulla sunt förnuft


Igår var jag på Fysiks och Datas nØllebanquett. Det var mycket trevligt. För att slippa åka tre nattbussar hem, väcka pojkvännen och sedan gå upp klockan sju för att åka till skolan sov jag över hos en vän som passande nog läser fysik. På morgonen kom jag upp jätteduktigt, klädde på mig jätteduktigt, släpade ut mig jätteduktigt och sedan insåg jag jätteduktigt att jag behövde kaffe. Så jag gick till sempan och köpte ett frukostpaket, inklusive SvD.

I SvD hittade jag en krönika av Cornelia Edvardson som jag tyckte var dum. Den handlar om att statliga utredningar ofta kommer fram till svar som man med sitt sunda förnuft uppfattar som självklara. Jag förstår inte riktigt vad Edvardson har för konstruktiva förslag, men hon verkar inte ha mycket till övers för sådant. Det är "givetvis på skattebetalarnas bekostnad" och det är "Ibland undrar jag om de makthavare som tillsätter alla dessa utredningar tvivlar på medborgarnas sunda förnuft och naturliga insikt i tillvarns givna villkor". Lite anti, sådär.

What's up wit dat?!

Kort sammanfattning av det allra viktigaste jag lärt mig första terminen på psykologlinjen:
  • Det är mindre jobbigt att veta någonting otrevligt helt säkert än att vara osäker.
  • Det där med fri vilja är lite skakigt.
  • FUCK COMMON SENSE.
Mina föreläsare gnäller lite då och då på sitt otacksamma forskningsfält. Om forskningen påvisar det som "folk tror" så suckar alla åt att "amenherregud, har ni inget viktigare att wastea pengar på?". Visar forskningen motsatsen viftar mannen på gatan bort rönen - liksom hallå, man vet ju hur det ligget till egentligen. Damned if you do, damned if you don't. Mycket kan sägas om sunt förnuft, men inte ersätter den en ordentlig utredning. Forskning. Undersökningar. You knooow? Man kan förstås ha åsikter om vart ens skattepengar går, men vad är dealen med att tycka att man inte ska ifrågasätta och undersöka sånt man tycker är självklart? Exempel:
Det är Folkhälsoinstitutet som, efter vederbörlig utredning, kan leda i bevis att den som är, eller känner sig som, ofrivilligt ensam utan någon att tala med om sina bekymmer, kriser i familjen, eller bara dricka kaffe eller gå på bio med, mår psykiskt sämre än den som, med utredningens ord, har ett adekvat ”socialt kapital”. Därmed menas närstående, förtrogna vänner, och bekanta. Att kvinnor i alla åldrar lider större brist på ”socialt kapital” än män, och därmed också oftare än män har ont i själen torde, förmodar jag, sammanhänga med att betydligt fler kvinnor än män förutom socialt också saknar ekonomiskt kapital , och den delaktighet i samhället som följer med gemenskapen på en arbetsplats eller deltagandet i andra kollektiva aktiviteter.

Mitt sunda förnuft säger mig att det är män som är överrepresenterade bland människor med failat "socialt kapital". Se så tokigt det kan bli.

Eller vänta, var hon ironisk?


Intressant?
Andra bloggar om: , , , ,

3 kommentarer:

Dancing Moon sa...

Haaa. "Sunt förnuft" är tyvärr också ofta detsamma som fördommar.

Sunt förnuft säger att en fjäder och en stålkula bör falla olika snabbt för att den ena är så mycket tyngre, men tji fick förnuftet. Allt handlar om luftmotstånd.

Sunt förnuft säger nog tyvärr hos medelssvensson att en kvinna i högre grad riskerar att bli våldtagen av en främmande slusk (förmodligen knarkare, svartskalle eller psykfall) mitt i natten än av kompisen/kompisens kompis/bekantingen. Tyvärr är det precis tvärtom enligt alla undersökningar

Tanja Suhinina sa...

Det är hemskt. Jag har läst fysik, jag ♥ vetenskap, men det känns FORTFARANDE som att tunga saker faller fortare. *suck*

LeoB sa...

Vår känsla för tid?