Ode till god planering 1

I dagens Dagens Nyheter står det om att de nya bostadsområdena på Kungsholmen inte är barnvänliga. En inte helt ny diskussion, det här.

Alltså, man kan ha åsikter om att det är ens eget val att bo i innerstan med trånga gårdar trots att man han barn, och visst kan man flytta och allt det där. Irrelevant. Jag vill veta hur Host tänkte här:

Hornsbergs strand är ett typexempel på hur Nordvästra Kungsholmen kommer att se ut. Här byggs tätt och högt. Sju våningar blir standard, och gårdarna blir små. Planarkitekt Charlotte Holst har medvetet gjort det så.

- Vi ska inte bygga stora gårdar som i miljonprogrammet. Nu för tiden yrkesarbetar båda föräldrarna och barnen är på dagis. När man är hemma går man till en park. Vi har satsat på hög kvalitet på parker och gatumiljöer, säger hon.

- DN

Jag är helt för hög kvalitet på parker och gatumiljöer, men de ska finnas tillsammans med miljöer där barn kan leka utan att gå dit med föräldrarna, inte istället för. Finns det ingen bra lekmiljö är det liksom lika bra att säga "vi VILL inte ha barnfamiljer, flytta till radhus om det nu är så viktigt för er att ha ungar", inte uttala sig om fina rekreationsmiljöer som man måste passera hårt trafikerade gator för att komma till. Det kan väl inte vara så att Holst inte har hört argumentet, det har framförts tidigare i samma debatt.

"Vad vi kan visa är att barns fria rörlighet på olika sätt begränsasi en miljö där de på grund av olika förhållanden inte kan röra sig påegen hand. Detta har konsekvenser för barn. Städer - och andra miljöer -kan erbjuda barn goda uppväxtmiljöer om de planeras så att dennarörelsefrihet finns."

-Maria Nordström som var en av fyra medarbetare i ett forskningsprojekt om 11-12-åriga barns uppväxtmiljöer citeras i Arkitekt.

Var så god, planera städer som inte är till för människor att bo i. Men kom inte med förklaringar som vilken 0-12-åring som helst skulle kunna genomskåda.

*morr*

PS. I SvD uttalar sig en annan av de fyra som var med och forskade på miljöer för 11-12-åringar, Pia Björklid, om att allt färre barn går till skolan. Och att det inte är bra. I det här fallet hläper förstås inte luftiga innegårdar, åtminstone inte mycket. Men den övergripande poängen är densamma: stadsplanerare bryr sig inte om barn.

Intressant. Andra bloggar om: kungsholmen, stadsplanering, bygg, cherlotte holst, barn, barnvänliga områden, lek