söndag, april 07, 2013

Du styr ditt liv - det gör andra också.

Det här blir väl en fortsättning på ämnet "saker jag tycker är självklarheter som påverkar var jag står politiskt/ideologiskt", fast den här gången kommer det inte handla om att göra rätt för sig.

Senaste veckorna har det i media förts en diskussion om rasism. Det började med att Jonas Hassen Khemiri skrev ett öppet brev till Beatrice Ask, Jasenko Selimovic svarade och förtydligare även följande i en senare intervju:
Selimović menar att de som kritiserar honom för att blunda för att rasism är ett allvarligt samhällsproblem som finns på både ett vardagligt och strukturellt plan ägnar sig åt navelskåderi. Det är här jag inte förstår honom. Under den nästan en timme långa intervjun upprepar han gång på gång att han överhuvudtaget inte är intresserad av "vetenskapliga teorier", "strukturell rasism" och "navelskåderi".
Jag frågar om han vill bli mer precis: eftersom det är hans kärnargument, kan han förtydliga vad eller vilka det är han går i polemik med? Han säger att han kritiserar den dominerande synen i samhället.
- Om du säger till unga i förorter att det kommer gå illa för dem oavsett vad de gör, att de kommer bli diskriminerade ändå, för vi lever i ett land genomsyrat av rasism, varför ska de sätta sig i skolbänken dagen efter? Söka jobb? (min markering) Vi måste säga till dem att det går att bryta de strukturer man är född i. Fattigdom, uteslutning, diskriminering - förändring är möjligt. Du är inte fånge i de där strukturerna.
Jag upplever att det är ganska vanligt att personer vill undvika att lysta fram strukturell diskriminering och andra faktorer utanför individen, eftersom de anser att handlingsförlamar personen. Att det gör en till ett offer för omständigheterna. 

Häromdagen hamnade jag också i en facebookdiskussion om sexrådgivning. Personen jag diskuterade med berättade att hen tycker det är viktigt att kvinnor (exemplet vi diskuterade handlade om en kvinna) tar ansvar för sin sexualitet, ser den som deras egen grej som andra inte kan skada. Jag reagerade på det, och vi hade lite mer diskussion där vi var mer överens än ej. Men sen började jag tänka på varför jag reagerade så mycket på formuleringen att andra inte kan skada ens sexualitet. 

För mig är det helt självklart att människor inte är autonoma varelser. Andra människor påverkar oss, oftast utan att vi märker det. Våra bilder av oss själva, våra bakteriekulturer, våra matvanor, våra självförtroenden - till en stor del formas detta av andra. Vilka chanser vi får i livet, det bestäms ofta av andra (utan att dessa andra nödvändigtvis märker det). Hur vi uppfattas avgörs av andra. 

Och så har vi egen vilja, egen agens. Vi skapar egna liv. Jag tycker om tanken på att man kan välja hur man vill leva. Jag tror att det är viktigt att man själv upplever att man kan påverka sitt liv och sin situation. Jag tror att man i många coaching- och terapisammanhang behöver arbeta med detta, att klienten får en känsla av agens, lär sig att stå på egna fötter. För mig personligen är det oerhört viktigt att veta att det här är mitt liv och jag styr det.



Jag är övertygad om att vi styr våra liv. Jag är övertygad om att andra påverkar oss. Jag är övertygad om att man inte kan få agens i sitt liv, att man inte kan ta ansvar för det, om man inte samtidigt erkänner att andra påverkar det, att ens liv påverkas utifrån. För mig är det en märklig tanke att man skulle kunna ta makt över eget liv utan att erkänna att andra kan skada en.

Jag ser det så - för att ha en känsla av makt över livet ska det gå att koppla ens handlingar till konsekvenser. Om man bestämmer sig för att blunda för rasism och bara se sitt liv som produkt av egna handlingar, så kommer man även ta ansvar för andra personers beteenden. För visst, för att få jobb behöver man skaffa utbildning och skicka in en jobbansökning (saker man har kontroll över, saker man själv ska göra), men om man år vidare påverkas även av hur urvalsprocessen sköts (tydligen bland annat efter vilket namn man har). För mig personligen är det fruktansvärt viktigt att känna till att andra personer påverkar mitt liv, så att jag kan koncentrera mig på att göra det som beror av mig istället för att ta på mig ansvar för andras fördomar.

Detsamma gäller sexualiteten. Jag har inga erfarenheter av att andra personer skadat mig i det avseendet, däremot har jag haft en sjukdom som påverkat mig negativt. För mig var det viktigt att veta att sjukdomen var en faktor utifrån som gjort mig illa - ungefär som om jag hade brutit benet. Helt klart finns det mycket jag kan göra för att se till att min sexualitet funkar igen, men jag vet inte hur jag skulle kunna göra det utan att erkänna att nu hände det en sak utanför min kontroll som skadat mig. Och förresten - det finns personer som påverkat min sexualitet positivt. Precis som att andra kan skada mig kan andra också göra mig gott.

För mig är detta en grundläggande och självklar tanke. Riktig makt över sitt liv går inte att få om man inte erkänner andras roll, om man inte erkänner de orättvisor som man möter. Man navigerar själv, men för att verkligen kunna välja sin väg måste man ha en fungerande karta, och man måste erkänna att ibland händer en oförutsedd storm som kan förstöra för en även om man själv gjort allt rätt. Att hävda att man kan bortse från kartan, det är positiv psykologi när den är som mest äckligt käck.

9 kommentarer:

Mattias S sa...

En sak kring det här som jag tänker mycket på är att om man utgår ifrån att man som enskild individ har all makt så är det ju så att man måste anpassa sig och gå emot sig själv ganska ofta för att passa in och lyckas få olika saker.

Jag tycker inte det är individuell frihet att av omständigheterna vara tvungen att gå emot sig själv för att få det man vill ha, att behöva anpassa sig på så många sätt som inte har med saken att göra egentligen.

Det går inte alls ihop med min världsbild av vad "frihet" och makt över sig själv innebär.

Mattias S sa...

Som exempel då, "Hassan" har ju makt över sitt eget namn, det är ju bara för honom att byta namn om det hindrar honom från att få intervjuer.

Jack sa...

Tyckte detta var ett mycket intressant inlägg.

Tanja skrev:

"Andra människor påverkar oss, oftast utan att vi märker det. Våra bilder av oss själva, våra bakteriekulturer, våra matvanor, våra självförtroenden - till en stor del formas detta av andra. Vilka chanser vi får i livet, det bestäms ofta av andra (utan att dessa andra nödvändigtvis märker det). Hur vi uppfattas avgörs av andra."

Håller verkligen med om detta. Samtidigt går det ju emot så mycket man fått lära sig. Det man fått höra är ju att så länge man älskar och respekterar sig själv så ska andras åsikter inte betyda så mycket. Fäster man vikt vid vad andra tycker om en själv så är man otrygg och osäker. Kan inte låta bli att tänka på pua-litteratur jag läste för längesedan där en hel del handlar om att skapa sin egen verklighet (tror även att annan självhjälpslitteratur har liknande idéer). Om man tar illa upp av att bli nobbad så är det ett svaghetstecken ( alltså något i stil med att sålänge du gillar dig själv så bör du kunna bli nobbad hur mycket som helst utan att det bör ha någon effekt på ditt självförtroende eller ditt mående).

JAW sa...

Problemet med frågeställningen om grundproblemet för svenskar med invandrar bakgrund att ta sig fram i samhället är strukturellt bettingat eller beror på bristande driv från individen är antagandet att det ena eller andra är rätt eller fel. Det är väl snarare som vanligt att båda har rätt och fel?

Dvs, ja det finns rasism både här och där i skola, företag och statliga organisationer. Och ja dom påverkar individer. Samtidigt kan svenskar med invandrarbakgrund ta sig fram trots dessa problem genom att vara målinriktad, driven etc.

Vad det gäller sexualiteten så håller jag med dig helt att så länge vi har sex med andra så påverkar de erfarenheterna oss negativt eller positivt. Det är självklart - ingen man eller kvinna är en ö oavsett område.

Jag tycker föresten att du borde ha delat upp din text i två inlägg. Det fungerade sådär ihopblandat.

Tanja Suhinina sa...

Mattias S:
Tänkte också på det, att ja, man kan ju byta namn. Men det är väl för guds skull inte så man löser det hela -_-

Jack:
Jag tror att det finns en poäng i att bygga upp sig på det sättet att man inte blir påverkad av minsta lilla grej. Sen tror jag också på att folk borde tänka mer på att man kan känna sig sårad utan att agera ut det på andra, att bära egna känslor.

JAW:
Skriver jag nåt annat än att man har både förutsättningar och agens? Annan gång ska jag skriva et inlägg om detta med styrka och resurser, och om att de hjälper en att ta sig ur skit, men det är inte heller nåt man kan förvänta sig av alla.

Kin sa...

Ja. JA! JAAA!

(okej, tråkig kommentar, men ibland håller man liksom bara med och har inget att tillägga)

Emmisen sa...

åh "agens" är ju ett jättebra begrepp, tack!

jag håller med jasenko på ett sätt, jag tror verkligen inte det är hälsosamt att bli matad med vilka svårigheter ens grupp kan möta. man tappar ju sugen innan man ens har börjat, om man inte är driven och beundransvärd. men problemet är nog inte så mycket att jonas tar upp svårigheterna, utan att media så sällan tar upp något annat.

jag jämför med hur jag själv läste gång på gång på gång hur tjejer VISSTE kan vara duktiga på matte. ändå blev jag nästan grundlöst förvånad när min pappas gamla moster, pensionerad hushållerska, berättade om sin kärlek till matematiken. i min mattebok fanns EN enda kvinnlig matematiker som förebild, och alla lärare jag någonsin har haft i matte har varit män. man kan säga hur mcyket man vill att "kvinnor kan", men så länge det inte finns några självklara bevis för det så undrar i alla fall jag varför man ens behöver ta upp att kvinnor "också kan"? det är alltså inte självklart att kvinnor också kan.

hela jasenkos poäng förutsätter liksom att det finns svårigheter och hinder, och då blir det lite förljuget nästan att inte vilja låtsas om det.

den som borde få mest skit är kanske i slutändan DN, som å ena sidan tar in den intressanta debatten, men som i övrigt har misslyckats med invandrarämnena. vilka det nu kan vara... men rapporteringen från miljonprogrammen är iaf nästan obefintlig trots lokalsatsningen.

Anonymus Maximus sa...

Precis som i förra inlägget tycker jag att det viktiga är att vi tar reda på hur stort problemet är och hur det yttrar sig. Att problemet inte är gigantiskt är ingen ursäkt för att inte lösa det - i detta fall är det en ren rättvisesak - men det ger oss möjlighet att se vilka lösningar som kan komma ifråga.

Från artikeln: Resultatet blev att en kylig "Erik" som dessutom framstår som lite lat, hade samma chans att bli kallad till intervju som en varm och ambitiös "Hassan".

Så diskrimineringen, även om den är hemsk, är inte absolut. Hassan kan, genom ett bättre skrivet CV, komma upp i samma nivå som Erik. En simpel del-lösning vore "bättre CV åt alla Hassan". Detta kan lösas med mentorskap, CV-hjälp, eller liknande. (Byta namn fungerar inte - det betyder bara att Hassan sorteras bort efter intervjun.)

En annan lösning vore "fler Hassan på chefsposter", för jag tror att det skulle minska diskrimineringen, men för att komma dit måste vi först få in Hassan i företagen. Detta råkar vara min favoritlösning. Istället för att bli beroende av vad "svenskar" gör och tycker - gå in och ta del av makten själv.

De båda aspekterna (individ/grupp) hänger ihop - för att påverka hur gruppens dynamik ser ut måste vi påverka individerna. I detta fall, för att bekämpa diskriminering måste de diskriminerade göra det allra mesta av det de faktiskt kan. Bara så kan de "underifrån" komma i ett läge där de kan påverka diskrimineringen "från ovan". Strukturer äts bäst upp inifrån.

Anonymus Maximus sa...

Ifall någon undrade: Jag skulle gärna börja med att ta makten på DO. Det finns en del grejer som borde stoppas omedelbart. Typ detta.

Danska Supermarket har också infört robotsystemet och alla sökande måste ange ålder, kön och nationalitet innan formuläret kan skickas.

– Vi ber om information eftersom vi vill veta om den sökande är över eller under 18 år, säger Charlotte Ærthøj Lind HR-chef för Danska Supermarket till Ekstrabladet.

På frågan om varför man helt enkelt inte bara låter sökanden kryssa för om man är över eller under 18 år säger Dansk Supermarket, liksom flera andra företag, att programvaran inte är utformad så.


Ok, men skriv då detta som hjälp för åldersfältet "Om du är under 18, välj 17. Annars, välj 18." Eller använd ett fritextfält. Eller gör något annat uppenbart.

"programvaran inte är utformad så"

Som om det var givet av Gud på stentavlor...