torsdag, januari 10, 2013

Man skjuter folk som vet för mycket, eller hur?

Det är väldigt sällan jag pratar om att vara invandrare nuförtiden (här och här hittar du äldre texter från bloggen). När jag var runt 20 och tidningen Gringo var stor kunde jag grina mig till sömns över det. Det fanns ingen plats för mig i dikotomin blatte-svenne, men Gringo skördade priser för att de var så inkluderande. Fuckers.

Folk säger ofta till mig att det inte märks att jag är invandrare, eller att de inte sig med som invandrare. Ofta ska jag se det som en komplimang. Fuckers. Dels så är det ju objektivt fel, jag är jättemycket invandrare. För det andra, att andra inte märker det kan ju liksom bero på att de inte kan precis allt om mig.

En av de sakerna med att vara invandrare som jag upplever som jobbigast är inte att jag saknar någonting inom svensk bildning. Jag tog faktiskt igen väldigt mycket genom att läsa MAD och ha ögon att se med. Problemet, om man får uttrycka sig så, är att jag även har väldigt mycket bildnig och erfarenheter som ligger utanför mina svenska vänners.

Häromdagen skulle min kille visa mig det omtalade "Scar i Lejonkungen är bättre på svenska än engelska". Jag visste att det var ett officiellt faktum redan innan, men nu skulle jag få höra. När jag lyssnade på svenska versionen av Be Prepared tänkte jag att Vladimir Vysotskij hade spikat den rollen. Jag spelade upp en låt för Petter och han höll med, men var inte helt övertygad. Jag var ju helt övertygad, för jag hade utom den låten även hört andra framträdanden, jag har hört Vysotskijs insats i en lysande LP-uppsättning av Alice i Underlandet, jag hade en relation till Vysotskij som artist. Inte ens för att jag är Vysotskijnörd, utan för att det är allmänbildning där jag kommer ifrån.

Jag har på senaste lyssnat lite på en podcast om animé som mina vänner spelar in. Den kretsen pratar väldigt ofta om popkultur från deras barndom, och där är jag förstås helt utanför på många plan. Förvisso har jag också sett en del av serierna de pratar om, men det var i en annan kontext, och ska jag förklara den blir det 1) långt, 2) inget de kan känna igen sig i och haka på. Det är ju typiskt ett moment där mitt invandrarskap leder till att jag saknar vissa kunskaper om svensk kultur. Men det kan jag leva med.

Det jag inte kan leva med lika lätt är följande. Vysotskijlåten jag spelade för Petter handlar om ett Yak-plan och är berättad från planets perspektiv, men en del gnäll på "den som sitter i mig". Ni kan se den med engelsk översättning här. Jag kom att tänka att den hade fungerat som lysande musikval i en anime-musikvideo, och att den är relevant till ett samtal om pilotens relation till mecharobotar som de piloterar som Anders och jag hade nyligen. Jag tänkte "shit, vilken bra koppling!" och sen tänkte jag förstås att jusstja, det är inte som att jag kommer kunna göra någonting av kopplingen. Här handlar invandrarskapet om att jag har för mycket kunskaper inom en annan kultur.

Hade Anders haft samma bakgrund som jag hade jag bara kunnat säga "jo, tänkte på Vysotskijs Yak-låt, visst är den sjukt relevant!" och Anders hade hållit med och spunnit vidare. Men nu behöver jag liksom få Anders att kolla på en YouTube-textning av en låt med en artist han inte har relation till, alternativt själv översätta texten från ryska till svenska för att den engelska översättningen är suboptimal. Och så skulle jag tvinga Anders att göra det, och förklara min poäng med mechapiloter, och det skulle bara bli sjukt omständigt och konstigt.

Just detta, att jag har ett stort kulturellt bagage som jag inte kan använda, är för mig på topp tre av jobbiga saker med att ha kommit från ett annat... jag höll seriöst på att skriva en annan planet först, men jag menade annat land. Annan kultur. Alla klockrena tankar som dyker upp i huvudet, men som jag inte kan dela med någon. Jag gillar ju att tänka, det är lite min grej. Många av tankarna har jag en stor publik för, och det är jag oerhört glad över, men när jag ska blanda rysk kultur och obskyrt filmintresse finns det liksom ingen som lätt förstår mig. Det känns ensamt Och ovanpå det kommenterar folk att de inte märker att jag är invandrare och tror att jag ska bli glad över att en viktig del av mig inte syns.

(Andra saker med att va nvandrare som kan platsa på topp tre. 1) Att det enda landet som känns som rimligt "där kommer jag ifrån" är Sovjet OCH DET FINNS INTE ENS KVAR. 2) Att jag aldrig kommer prata normalt, och nej jag vill inte höra att just du aaaldrig märkt att jag bryter.) 

20 kommentarer:

Anonymus Maximus sa...

Bättre länk: Yak the Fighter

Hade Anders haft samma bakgrund som jag

...och hade de tänkta lyssnarna haft den bakgrunden...

Jag måste nämna dessa också. Ju mer komplexa begrepp du använder i kommunikationen, desto mer förutsätter du att mottagaren har samma bas av kunskap som du själv.

Nu lyckades jag dels söka upp sången, och, tror jag, fatta den också; trots att översättningen utelämnar vissa saker som jag tror är relevanta.

Men det krävde en ansträngning.

Om låten ska användas i en musikvideo vore detta dåligt. Om lyssnaren / tittaren måste mentalt sammanfoga bild och musik blir upplevelsen inte lika njutbar.

Jag vet inte ens om sovjetmedborgare i allmänhet var så allmänbildade att de skulle göra tillräckligt mycket bättre ifrån sig; och detta säger jag för att som illustration av mecha/pilot är den inte helt klockren:

Piloten i sången är modig, han vill ju till och med ramma de inkommande bombplanen[1]; Yak, å andra sidan, har ingen lust att sluta så utan vill fly. Det som är utmärkande i mecha är ju just enheten hos piloten och roboten i strid.

Det jag finner intressant är: Finns det någon mecha-animé där mecha:t är helt ointresserat av att slåss, men piloten är galet stridslysten och vill dö hjältemodigt? Där roboten är... feg?

[1] Se här. Sök på "Head-on deliberate midair collision is a weapon of heroes."

Tanja Suhinina sa...

Jamen, lyssnarna-schlyssnarna, jag kan ju inte ens ta upp det vid ett vanligt samtal, liksom. Inte ens med personer som är närmast mig inom de berörda kulturområdena.

Låten är väldigt uppenbar på ryska, Vysotskij är inte den som tar omvägar, precis. Känd är den också. Säger ju, det blir genast så jävla krångligt om man ska förklara grejen och sätta in folk i sammanhanget. Du säger att det krävde ansträngning att hänga med i låten, och du bevisar precis det jag pratar om. Och det gör ju också att min tanke på att koppla ihop denna låt med mecha-pilot-relationen låter betydligt mer avancerad i dina öron än den är. Det är samma sak som gör att "Head-on deliberate midair collision is a weapon of heroes. Glory to the Stalin's falcons, threat to the fascist predators!" låter sjukt krångligt i översättning, men är kort, rimligt och naturligt på ryska.

Kommer inte på exempel på mechor med slåssmotvilja på rak arm, men mechor brukar ju inte tycka så mycket alls. Håller annars med om att oftast är det unionen mellan piloten och roboten som är grejen, men det är väl just det som hade gjort videon intressant, att man skulle kunna använda videomaterialet för att berätta en motsatt historia. Det finns ju massa AMV som går ut just på att man twistar till videomaterialet.

Anonym sa...

hej!

känner igen mig så himla mycket i känslan av ett stort kulturellt bagage som jag inte kan använda, men mer som att jag känner mig väldigt ofta språklös i förhållanden som teoretiskt sätt borde vara mer jämlika - som att vi är svenska, bildade, uppvuxna i samma kultur. För mig tror jag det handlar om det verbala. jag bär på hur mycket ord och tankar och associationer som helst men jag är sjukt dålig på att prata. jag är inte speciellt blyg. Och om relationer och känslor kan jag prata hur mycket och länge som helst, som en forsande kran.
men jag har otroligt svårt att sttrukturera mitt språk, att ha en röd tråd, att sammankoppla associationer.
kanske för att jag inte litar på mina minnen? för att jag inte har några som är konkreta i samtalets betydelse? För att jag inte lärt mig identifiera mig med ett normativt språk? eller för att erfarenheten av att vara den som säger något osammanhängande "orelevant" är så bitter att jag slutat försöka? jag vet inte, ville bara säga det iaf, att jag kände igen mig fast annorlunda.

naomiii sa...

kan relatera till massor av det här; att inte platsa i dikotomin, att störa sig på gringo, att inte kunna prata ordentligt med svenska kompisar ... som i att de blir lätt obekväma och byter ämne ibland när jag gör kulturella referenser utanför sverige. är det nåt du känner igen?

även: varför tror folk att det är en komplimang att säga "men vadå du är väl hur svensk som helst?" för det första: jaha, så de (tre) andra kulturer som jag vuxit upp med förutom den svenska (den fanns bara därute, inte hemma och inte bland våra vänner), de räknas inte?

jag läste din tweet för ett tag sen om svenskar och historielöshet och nickade väldigt mycket för mig själv. undrar om inte det är en relevant bit av ovanstående, att det finns en tveksamhet och rädsla i sverige inför det som är annorlunda och därför otryggt? tycker jag har märkt mer öppenhet och mer jaha berätta-om-din-kultur-mentalitet på andra ställen.

nu ska jag kolla på videon.

Anonymus Maximus sa...

Men det är just twisten som gör det jobbigt. "Krigaren Yak" är ju inte en krigare - det är piloten som är krigaren.

Det är tre nivåer av svårigheter:

1. Språket i sig. Kan lösas med översättning / textning.

2. Översättningen blir inte riktigt lika bra som originalet. Orden och meningarna känns fel. Kan accepteras av en läsare som vet att det är en översättning.

3. Tolkningen av texten. Här tror jag att en allmänbildad sovjetmedborgare med stor sannolikhet skulle landa i samma tolkning som jag och hela tiden undra varför den dissonans som finns mellan textens attityd och attityden i mecha inte behandlas eller nämns. Visst, jag kan sätta mig i din tolkning och se det därifrån, men det kräver lite till.


För att snabbt avsluta: Jag tror att "andelen som fattar" om du använde låten inte är ex-sovjeter = 100%, svenskar = 0% utan snarare ex-sovjeter = 75%, svenskar = 50%. Svensken tappar du på steg 1 & 2 - ex-sovjeten på steg 3: hen fattar perfekt, men har helt enkelt tolkat låten annorlunda.



Tanja Suhinina sa...

Anonym med hej - det finns en text över kommentarrutan om att man inte ska vara anonym. Raderar ej din kommentar, men följ reglerna fortsättningsvis, tack.

Naomii:
Om det där med att folk kan bli obekväma. Jag upplever ibland att folk tror att man ska vara "svår" när man pratar om rysk kultur. SOm om så fort

AM:
Vi kan ju börja med att en sovjetisk medborgare inte vet vad en mecha är, och inte kan ett smack om genren AMV.

Jag har tänkt att dra upp live AMVer som använder videomaterialet tillsammans med låten så att det blir ett annorlunda budskap än originalet, men youtube sviker mig. Jag tror hur som helst av att det jag sett inom AMV så skulle en AMV-van animéinsatt ryss inte har några som helst problem med min idé. Och hade Anders haft samma bakgrund som jag hade han också fattat vad jag menar när jag sa "du vet, det vi pratade om angående mecha som förälgning av kroppen, har du tänkt på...".

Tanja Suhinina sa...

AM:
Men vi kan förresten ta ett enklare exempel på att en av mina favorit-AMV:er (http://www.youtube.com/watch?v=TwvlzUU6LWM om nån undrar) är på ryska, och därför kan jag inte dela den med folk som jag annars hade skickat länk till.

Jonas sa...

Fin text. Just detta tror jag är exilens sorg, att ha så mycket men inte kunna dela.

Men jag förstår inte vad du menar om dikotomin svenne-blatte. Den är väl starkare än någonsin nu?

Jo sa...

Det allra första som Yak the fighter får mig att tänka på är mansrollen kontra mannen, den självuppoffrande hjälten kontra den som helst skulle vilja slippa. Men naturligtvis är det en massa kontext jag inte förstår.

Iggy D sa...

: Finns det någon mecha-animé där mecha:t är helt ointresserat av att slåss, men piloten är galet stridslysten och vill dö hjältemodigt? Där roboten är... feg?

Det närmaste jag kommer på är Brain powerd (sic).

Emmisen sa...

jag älskar dina för mig nya vinklingar tack vare andra erfarenheter. och jag känner igen mig, trots att jag är "ursvenne". många inser inte hur mycket av deras erfarenheter, särskilt kulturella, som bygger på deras umgänge. jag hade inget umgänge när jag växte upp, men kände mig aldrig så ensam som jag gjorde på senaste musik-quizet som jag tvingades vara med på. ALLA kände igen alla "klassikerna" och jag hade typ aldrig hört dom, och blev i princip utskrattad för det. det var okej en kväll, men det var klart sista gången jag ställer upp på festnöjet kulturquiz. de andra kunde bonda över att okej, vi känner till samma saker, har därmed samma bakgrund, VAD SKÖNT DÅ ÄR VI KOMPISAR. och så jag då. hrm. det kan vara otroligt utestängande med kulturella referenser, och jag tycker det finns en väldigt god idé i att ha en slags kulturkanon som du verkar ha med dig från ditt sovjet. du pekar ju på en stor poäng med kultur, hur det kan fungera som referensram och inte bara fina låtar att mysa till eller vackra bilder. jag känner också igen den del av det du beskriver, hur jag inte kan dela mina referenser - främst på grund av att jag anses som konstig före att det kan vara intressant att se/lära nya saker... det blir ofta ett himla fokus på "MEN VAR HAR DU HÖRT DEEEET". och det är det jag har haft internet till, att fortsätta lära av typ alla möjliga typer, men jag tycker att internet allt mer blir sådär snävt. när det är så enkelt att söka upp sina likar, så verkar de flesta göra just det. du och dina erfarenheter är skitviktiga, inte bara för invandrare av alla de slag.

Agnes sa...

Åh, det är så intressant! Inom diskursanalys (som jag pysslar med) dyker det upp i och med de fyra olika kontexterna, där en av kontexterna som behövs för att kunna förstå ett yttrande är "le contexte epistémique" (förlåt, jag har bara pluggat det här på franska och har därmed ingen aning om det finns inom annan diskursanalys eller inte, letar efter en översättning). Den kontexten räknar på alla gemensamma kulturella erfarenheter, gemensamma förväntningar, saker man helt enkelt förväntas förstå utan att det uttalas. Det är intressant att dissekera yttranden och peka på alla delar som är beroende av "le contexte epistémique" för att kunna förstås. Vad som ingår i kontexten är så klart beroende på sammanhang – men det är intressant att många som kanske aldrig bott i ett annat land, eller mest umgåtts med personer med liknande bakgrund som dem själva, helt missar hur mycket av deras kommunikation som blir oförståelig om man inte delar kontexten. Man är liksom inte ens medveten om att den finns.

Eh. Jag gillar diskursanalys, den talar om för mig hur världen funkar :)

Tanja Suhinina sa...

AM:
Jusstja, en sista. Jag vet att jag kan utesluta folk genom att vara för akademisk/avancerad/invecklad, men just i fallet med Yak-koplingen så är det inte det som är grejen. Lovar!

Jonas:
Jo, den är stark. Men tidningen Gringo hyllades så fruktansvärt för att den var inkluderande och äntligen fick invandrare synas på sina villkor, typ. Fast deras bild av invandrare var lika nyanserat som typ SD:s.

Jo:
Intressant tanke!

Iggy:
Tack!

Emmisen och Agnes:
Jag tycker verkligen detta med diskurs och sammanhang är så himla viktigt att förstå (intuitivt eller akademiskt eller vad som nu passar en). Tänker i alla fall att om man hamnar i nytt sammanhang upplever man ofta slitningen och det kan göra mycket att fatta vad den känslan handlar om. Tänker också att man ofta talar om att veta för lite av det som förväntas, och hur det kan leda till obehag. Men mer sällan hur oförmåga att visa hela sig, eller vad man ska säga, att veta mycket om sådant man inte förväntas kunna, hur det skapar obehag. Försökte lyfta fram det med inlägget.

Jag har också lite svårt att veta hur jag ska förhålla mig till såna där quizgrejer och samtal där det ska slängas med referenser. Jag älskar quiz, frågesporter och den typen av tävlingar. Men jag vet ju också att det kan vara väldigt utestängande. Och jag vet ju också att det inte är så enkelt att jag kan tänka att jamen jag är bildad och nån annan kanske är bra på nåt annat typ, för att bildning värderas högt i miljöer där jag oftast rör mig.

Anonymus Maximus sa...

Tanja: Du har skrivit mycket läs- och tänkvärt. Jag har inte hunnit tänka ut ett bra svar, men vill bara säga att det är läst.

Iggy D: På vilket vis? Jag har inte sett den serien, och de sammanfattningar jag läst tyder på att mecha:t visserligen är "kapat", d.v.s. det tillhör egentligen fienden, men inte att det skulle vara motvilligt.

Iggy D sa...

AM: Mechorna i Brain powerd är ungefär lika lydiga som lagom dresserade hundar. De måste övertalas att göra som piloten vill.

Anonymus Maximus sa...

(Undrar om jag är den ende som prenumererar på kommentars-feeden?)

Tanja:

Jo, du skulle definitivt ha en fördel genom att kunna få igång snacket snabbt, tack vare den delade kulturen.

Men jag tror att du ändå skulle finna att detta bara hjälpte dig en bit på vägen.

Se på oss, till exempel.

Jag kände inte till "Krigaren Yak", men fem minuter senare tror jag att jag hade en uppfattning som, om inte lika bra som en sovjetmedborgare, i alla fall skulle accepteras som rimlig av den genomsnittlige.

Så du skulle spara in de inledande fem minuterna.

Nu har vi debatterat detta i, vad ska vi säga, två dygn? 10 - 12 januari?

En invändning är att fem minuter extra på varenda diskussion blir en hel del över en livstid.

Mitt svar är att de diskussioner där en gemensam kultur hjälper mest tenderar att vara de mest komplicerade. Till enkla diskussioner behöver man sällan plocka fram gemensamma abstrakta koncept av någon större dignitet.

Resultatet är att de diskussioner som kommer med fem minuters fördröjning ofta är de som ändå skulle vara längre än fem minuter, medan de kortare inte omfattas av problemet.

Visst är det en förlust, och visst är det svårare att kommunicera ju färre begrepp och ramar man är överens om - jag fann svenskar svåra att prata med innan jag lärde mig att Olof Palme vann andra världskriget - men förlusten är ändå mindre än man först kan tro.

(Givet att det finns en vilja på båda sidor att komma överens.)

Tanja Suhinina sa...

AM:
Det är nog bara du. Och jag, då.

Alltså. Nej. Diskussioner som åberopar gemensam kultur brukar inte ens bli diskussioner. Det blir mest typ såhär:

Nisse: Jag fick ju det där nya jobbet, och så liksom BANG så får jag lägenheten också!
Lollo: Haha, "Det går bra nu, kompis, det går bra nu!"
Nisse: Haha precis.

Så brukar det se ut. Det hade ju inte funkat alls om Lollo ba "du, det finns en hiphoplåt på svenska och du kan få se den på youtube med halvkass text och typ det går bra för dig nu, precis som i refrängen".

Anonymus Maximus sa...

Jag känner inte till den låten.

Om citatet i sångtextens kontext har en betydelse annan än vad orden har helt fristående, så skulle det vara helt bortkastat på mig.

Tanja Suhinina sa...

AM:
Jag tog upp det exemplet just för att det var en verklig händelse nyligen, att någon citerade rapparen Petters låt. Nu kände du inte till den, men det är ändå rätt stor chans att många i min omgivning skulle fatta referensen. Om jag associerar till nåt ryskt är chansen genast mindre. Så många av mina associationer, tankar, kopplingar och referenser får förbli outtryckta. Släpp Yak-låten om just den känns underlig och acceptera att det blir svårare att kommunicera om man har olika referensramar.

Anonymus Maximus sa...

Jag har inget mer att säga, så om det inte är något du vill ha svar på från mig så så sätter jag punkt för min del av diskussionen här.