Som ni såg i fredags hade Danderyds vulvamottagning äntligen informerat mig om att jag ju kan kolla med vårdgarantin. Detta alltså mot bakgrund av att jag skulle få återbesök om tre månader, men just nu ser det ut som att det blir tolv.
Så jag ringde detta vårdgarantin. De fattade precis vad jag pratade om, sa inte "vestivadå" och meddelade mig att de inte kan göra nånting. "Det är dit man remitterar från hela landet". Trots lätt chock att någon på vårdgarantiguiden tyckte det var självklart att meddela att jag inte skulle få vård lyckades jag ändå fråga vad det var tänkt att jag skulle göra nu då. Tipset var att vänta. Eller prata med gyn som remitterade mig. Jag frågade om utomlands. Ja, det borde ju kanske finnas nåt, men det är inte till dem man ska vänta sig.
Jag har mailat Socialstyrelsen och Patientnämnden. Jag tänkte jag börjar med att maila så att jag har saker i skrift. Men svarar de inte (det lär de ju inte) kommer jag ringa.
Visst har jag en fin header? Den tänkte jag ha på alla inlägg om att jag är sjuk. Andra idéer var Vestibullitt, Vestibulitik, Questibulit, Travestibulit, Investibulit och Vestibullshit.
Också, du som gillar att skriva till mig att jag inte borde gnälla för att sex inte är en mänsklig rättighet, skulle du kunna maila mig på tanja.suhinina@gmail.com? Jag är nyfiken kring hur du resonerar när du skriver sånt.
11 kommentarer:
Kolla upp utomlands. Sverige ska betala även när alternativ finns i Sverige. Men man måste kanske tjata. En vän åkte till Schweiz för ett par cystor. Det var ett himla krångel längs vägen och en massa olika bud. Men jag tror att det kan vara det bästa alternativet.
Det är nu plan B. Plan A är att prata med min vanliga klinik och kolla om de kan tänka sig att läsa på och ta hand om mig.
Jag blir så himla arg av att läsa om din vårdresa! Att det får fungera så här dåligt är inte klokt.
Plan C: Ta kommando. Bli Sverigeelit (eller kanske rentav världselit) inom området själv. Du är tillräckligt begåvad för att inom loppet av max 2-3 år kunna vara i kunskapsnivå med Danderyd när det gäller din specifika sorts besvär. Då kan du t.ex. kanske använda din vanliga, trevliga, klinik mer som bollplank och serviceinrättning för det som formellt behöver göras av behandlande och behörig personal, typ provtagning och liknande. Och mer eller mindre skita i Danderyd.
2-3 år kanske låter länge, men i ljuset av tempot hittills ... Om de vägar som är utmärkta som utmärkta på kartan inte visar sig hålla måttet kan det vara dags att röja nya.
Den dubbelkompetens du bygger upp kan dessutom bli rejält användbar för dig i jobbet/karriären.
Plan B2: Lista ut var absoluta världseliten finns nånstans, och se till att få komma dit. Fiffla och ljug om det behövs. Skit i om det är en dyr privatklinik i USA eller vad som helst, pengar går att låna, och värdet för dig av att få så bra vård det över huvud taget går för dessa besvär är väl åtminstone på sexsiffriga belopp skulle jag gissa. Eller?
Förslag: Sluta se dig själv som patient/objekt i den svenska vårdapparaten, det perspektivet gör en så lätt deprimerad och befrämjar ofta känslor av vanmakt och hjälplöshet. Pröva se dig själv som slug och förslagen frilansande postapokalyptisk krigare i stället. Konstruktivare och roligare. Vården är ofta något helt annat än vad den utger sig för att vara, och det är bättre att förhålla sig till det den verkligen är. Hade jag förlitat mig på företagshälsovårder och standardutbildade ergonomer hade jag forfarande haft jävligt ont på jobbet, genom att köra mitt eget race har jag skaffat mig bättre ergonomi än vad i princip hela den officiella "ergonomiapparaten" hade kunnat åstadkomma. Dessutom är mina lösningar mycket billigare :) För jag är smartare än dem.
Jo:
Det var fint sagt, men jag vill ju egentligen inte bli Sverigeelit eller ens specialist. Jag tycker inte underlivssmärtor är så jävla roligt, liksom. Jag brinner inte för det (haha), jag vill hellre bli specialist i roligare saker. Jag skulle säkert kunna, men jag vill inte lägga ner mitt liv på saker jag tycker är tråkiga bara för att jag fick dålig vård. Plus att oavsett hur mycket kunskap jag har är jag psykolog, inte läkare. Så jag måste Bygga Nätverk och Lära Känna Folk - mina svagaste sidor.
Jag ser mig som wallraffare. Man får dålig vård och tänker "jävlar vad jag redan har förlag för att ge ut Boken när jag blitt frisk mwahaha".
Tanja:
Jag har heller inte haft något intresse av att bli specialist på de områden av mina besvär som vården inte kunnat hjälpa mig med. Men genom att bli det ändå har jag fått mer och bättre lindring än bland annat flera (sinsemellan osams) specialistläkare kunnat hjälpa mig till. Egendesignad träning, egendesignad ergonomi, egendesignade strategier i vardagen. Jag dissar inte vården, de har också varit en hjälp på vägen. Men inte den viktigaste, den har jag stått för själv. Jag hoppas innerligt att du får komma till Danderyd så snart som möjligt, och att de har svaren och lösningarna. Men vården har inte alla svar alla gånger. Det var när jag slutade tänka att lösningarna borde, MÅSTE!, finnas inom vården, och började skapa dem själv i stället som det började bli betydligt bättre.
vestibulit - везде болит :)
Pratar du om ditt underliv nu igen?
Jo: Jag gör ju det jag kan från mitt håll.
Grechka: hihi
Onetrack: Var inte det uppenbart?
Uppenbart, läkevetenskapen förundras ständigt.
Skicka en kommentar