31 animédagar: BGM och anslag

Anime.se har en utmaning med ett tema per dag hela oktober. Jag hakar på. Fast här på bloggen istället för på Anime.se.

Dag 1: Hur viktig är bakgrundsmusik i anime för dig?

Anime har sina öppningslåtar, instickslåtar och slutlåtar, men mellan dem brukar det komma... bakgrundsmusik! Hur tycker du att bakgrundsmusik fungerar i anime? Vilken sorts musik passar i vilka sorts scener? Vilken sorts musik passar inte alls? Vill du nämna några animeverk med superb bakgrundsmusik? Brukar du kanske lyssna på bakgrundsmusik utanför anime, och kanske du till och med har favoritkompositörer?

Jag är tillräckligt filmmedveten för att veta att bakgrundsmusiken är avgörande för ens upplevelse, och tillräckligt omusikalisk för att inte ha så mycket koll. 

Minns ni hur otroligt viktig Noir var när den kom? Det var sommaren 2002 som jag såg den först, på en animévisning i en förortsbiograf. Och den var bara så cool, med neonsiluetter i openingen, och brudar, och vapen och Canta per me. Oj vad den var vacker. Sjukt vacker. Jag satt i Gallerian med min nyblivne ex och fick höra den på hans Nokia med tangentbord och ba grät. Sen såg jag mer Noir och insåg att skaparna inte visste om mottot less is more. Canta per me spelades hela jävla tiden och otiden. Den själarörande effekten habituerades snabbt bort. (Uppdatering 3 okt: jag har nog rört ihop CPM och Salve Nos lite... men poängen är fortfarande densamma puss)

2004 började jag på KTH och insåg snabbt att jag hamnade i en ironisk sits gällande mitt animéintresse. Det fanns många andra intresserade i min årskurs. Men de såg ju på skräp. Det blev till slut en meme, att när mangafilm kom på tal sa alla "ja, jag ser också på sånt, älskar Naruto och Noir - underbart soundtrack!". Från mitt dåvarande perspektiv hette det "Cowboy Bebop - underbart soundtrack!", och det gäller nog till stor del än idag, även om tjusningen har försvunnit lite sedan jag börjat lyssna på jazz. 

På sistone har jag förstås älskat att all bakgrundsmusik i Galaxhjältarna är klassisk (om jag inte missminner mig från Deutsche Grammophon). Det är så tillfredställande kongruent med allt vad Galaxhjältarna är och var den positionerar sig i animérymden. George Lucas ville förresten använda klassisk musik i Star Wars, men hans polare Steven sa "nejdu, jag känner den här superbra killen som heter John Williams, han kan skriva dig ett soundtrack". True skröna. 

Dag 2: Har du några favoriter inom anslag och inledningar?"Anslag" är vad man kallar inledningen av en film, de där första få minuterna som ska fånga tittaren, visa på vilken genre det tillhör, och antyda huvudkonflikten. Är det något som du känner igen från anime? Tycker du att det finns något liknande i TV-serier, eller kräver de mer inledningstid? Har du några riktiga favoriter inom öppningsscener i anime, eller kanske någon du sett nyligt som satt sig i minnet? Vad tycker du att en bra öppningsscen ska leverera? Eller tycker du att det är dumt att tala om anslag istället för öppningsavsnitt?

Jag vet vad ett anslag är. Jag försöker komma på exempel på animéanslag som fått mig på fall. Jag är lite orolig att min animémånad nu handlar om: Versailles ros, Evangelion, Utena, Princess Tutu, Cowboy Bebop, Galaxhjältarna. Men Utena är det första jag tänker på. När jag skrev om Utena på den här bloggen skrev jag 

Ska jag börja med att återberätta prologen? Det var en gång en liten flicka vars föräldrar hade dött och hon var så ledsen att hon inte ville leva längre. En prins kom till henne och sade att hon inte ska gråta, och sedan gav han henne en ring - en förlovningsring, månne? Han sade att om hon behöll sin styrka och rena själ skulle ringen en dag föra henne till honom. Flickan blev så tagen av den ädla gestalten att hon bestämde sig för att själv bli prins. (Det var där jag blev såld. Vilken vändning! Innan man ens fått höra openingen!)

När jag tänker på senaste årens animéupplevelser finns det ett fall där jag ett halvt avsnitt in visste att jag var såld, och det är Apollon på sluttningen. Jag har inte avsnittet på datorn och ids inte ladda ned för att se vad det var som övertygade mig (och mitt sesällskap) om att det här var the real deal. Jag hoppas det var de första tonerna i Moanin.