Igår var det ONORMAL DAG på psykologiska. Några psykstudenter som hade lackat på att vår utbildning inte innehåller särskilt mycket normsnack ordnade en hel egen dag för det, med föreläsningar och diskussion. Sjukt bra att folk orkar.
Det blev förstås en hel del snack om vilka normer finns och på vilka sätt kan man avvika. Vilka etiketter existerar. Och jag tycker det är så otroligt fascinerande hur sådana diksussioner alltid förväntas handla om kön och sexuell läggning, fast det på Psyket borde gfinnas en hel kurs som skulle heta typ "fatta att du är medelklassakademiker och vad det innebär för ditt yrkesutövande".
Jag satt med två Uppsalastudenter och vi kom in på att vi alla umgicks med folk från de avvikande grupperna när det kom till religion, sexuell läggning eller etnisk bakgrund. Men vi hade ungefär noll vänner som inte pluggat efter gymnasiet. Någon av föreläsarna nämnde att de undersökte en massa bakgrundsvariabler för SU-studenter nyligen och av dem som började på Psyket på sistone fanns det noll personer vars båda föräldrar inte hade avslutat gymnasiet.
Tiina Rosenberg föreläste om normer och bestraffningar och Foucault. Hon pratade om klassmarkörer i lunchrummet och att inte ha spelat tennis. Men hela föreläsningen var på akademiska. Nu var ju målgruppen sådan, men jag vill någon gång höra någon prata om det på ett sätt som man inte behöver skolas in i.
För jag tycker det är fruktansvärt viktigt med paradigm och diskurs och normer och såntdär. Så in i ryggraden viktigt. Men så fort jag ska prata om det med personer som inte är skolade tappar jag helt språket. Jag ha inga sätt att prata om sådant på som inte förutsätter att man är typ precis som jag. Och då menar jag inte ens att jag inte kan prata sånt med människor som hoppade av nian. Jag menar att jag är helt oförmögen att kommunicera varför det här är viktigt till typ teknologer.
Min kloka kompis Karro säger att min blogg är akademisk och inte direkt en inkörsport till feminism. Jag håller helt med och just med bloggens fall är det lite meningen - jag känner att det finns rätt många enkla lättsamma bloggar om sådana frågor. För tio år sedan hade jag haft utbyte av en blogg som ragear på att GQ framställer Glee-skådisar sexistiskt. Nu känner jag att jag behöver gå vidare, jag behöver tänka vidare, och jag hade själv uppskattat vad jag skriver.
Men Karro har en fet poäng i att jag inte heller kan vara på ett annat sätt. Jag vill kunna, men jag känner att jag just nu är för intensivt inne i det här med att plugga för att göra om min hjärna. Jag kämpar så gott jag kan mot KBT-ingheten som börjar ta över hur jag tänker på ett oroväckande sätt. Jag pallar knappt ens det, att bli nåt mer än akademikerfitta är mig lite övermäktigt just nu.
Jag önskar att jag åtminstone hade bra förebilder, men det är också svårt. Alla jag tycker är intressanta skriver komplicerat. Alla som skriver enkelt är intressanta för tio år sedan, men inte där jag är nu. Och någonstans känner jag ju att det är svårt för att det är svårt. Språket blir komplicerat för att teorierna är komplicerade. Försöker man få till det lättillgängligt hamnar man i "idag har vår arbetsplats en genusdag", och det skadar nästan mer än det gör nytta.
Vem lyckas? Vem ska jag bli som när jag blir stor?
24 kommentarer:
som jag avskyr detta dilemma.
ibland tänker jag dock att vissa saker är omöjliga att uttrycka utan viss akademiska, men generellt är det besvärligt sits att BÅDE skriva akademiskt och med mitt ibland hejdlöst tönt-slangiga språk. andelen som fattar är inte over 9000 direkt.
Klart teknologer fattar paradigm, diskurs och normer :(
Fascinerande hur blind man kan vara för det här om man själv talar flytande akademiska: jag blev förvånad att din blogg - som jag på nåt sätt nästan sett som lättläst - beskrevs som akademisk.
Håller med dig och Gustav om att vissa saker kräver akademiska. Det är ju inte för skojs skull språket är komplicerat: "det är svårt för att det är svårt".
Varför ska människor på universitetet diskutera något så futtigt som normer? Om någon står över normerna är det väl bildade människor?
@Anonym: Jovisst fattar teknologer normer, men de tycker ju att normer är superbra - se sis.se
Som andra har skrivit - svåra frågor kräver ibland svårt språk. Men man kan ofta lyfta någon till en grundläggande förståelse av att det finns ett problem med lätt språk.
Så - jag tror att du är mycket bättre på att förklara för teknologer än du tror. Det gäller att sätta ribban rätt. Jag, som teknolog och man, kommer nog aldrig att ta genusfrågor lika mycket på allvar som en kvinna. Jag kommer nog aldrig heller att se HBT-frågor som lika angelägna som genomsnittsbögen. Så se det inte som ett misslyckande om du inte lyckas kommunicera allt.
När det gäller språket skall man dock vara väldigt försiktig om den man talar med inte hänger med. Det är lätt att man uppfattas som en som kör med strategin "if you can't blind them with brilliance, baffle them with bullshit" - speciellt när man försöker påverka folk att göra något de inte själva kanske vill (erkänna att genus är bra, t.ex).
jag är teknolog och läser just nu en kvällskurs i psykologi. Väldigt intressant men jag är ju helt störd i mitt sätt att lära in och resonera. Jag förstår varför det kan uppstå kommunikationsproblem. Inte för att teknologen inte fattar, inte för att humanisten (får man säga så?) är dålig på att förklara utan för att man uttrycker sig så olika.
@Iggy: Om man är alltför mycket Eric Hermelin, slutar man sina dagar på sinnessjukhuset.
Jag tycker att din blogg är lagom utmanande rent språkligt. Till skillnad från dig har jag knappt några vänner som pluggar vidare, majoriteten jobbar. Ibland känns det lite svårt, alla pratar om kompisar som pluggar det och det, att de diskuterat det och det och så sitter jag och typ...ja, min kompis som jobbar som städare och jag brukar prata om...hunduppfostran eller nåt.
Det blir en så stor glipa mellan personer, vilket är onödigt. Jag är alltid i mitten. Jag kan umgås med alla, men jag vet inte var jag själv ska placera mig. Arbetarklasshem, arbetarklassvänner och själv läser jag till lärare och känner inte helt att jag passar in. Även om det går bra för mig.
Skriver väl bara massor av blaj nu, men du väckte mina tankar lite med det här inlägget.
Något som är fint och skönt och bra är att jag kan diskutera lika svåra och hårda ämnen med både vänner och klasskamrater, man måste bara byta språk och vad man refererar till.
Antagligen också därför jag läser bloggar som din, de utmanar en annan del av mina tankar.
Alltså.
Jag är teknolog, jag känner följaktligen massor av teknologer. Jag känner plusminus ingen teknolog som inte begriper diskurs och paradigm. Tvärtom, det är ju det som är problemet: de begriper det. De begriper att det bara är pladder.
Således: att bara utgå från att ens egna världsbild är korrekt och att alla andra antingen helt enkelt inte fattar är kanske inte hundra klyftigt.
GI:
Och så ska man liksom va sig själv och allt. Svårt.
Anonym:
Klart de kan fatta.
AM:
Jag tror att mitt stora problem är inte att jag misslyckas förklara svåra diskursgrejor, utan att jag helt enkelt inte lyckas förklara varför humaniora är viktigt för människor som inte redan fattar. Humanister och samhällsvetare fattar lika lite av matte och fysik, men de tänker i alla fall inte att det är trams och onödigt.
Josefine:
=)
Teknonym:
Jag vågar påstå att man inte förstår grejen med "diskurs och paradigm" om man kallar det för pladder. Man kan tycka att sådan kunskap är oviktig och irelevant om man vill, men att kalla det för pladder är just ett tecken på sådana kommunikationsbristningar jag pratar om.
Tanja: Varför det? Är det a priori givet att den verklighetsanalysen är sann? Är det även hypotetiskt omöjligt att de humanister som utvecklat just den teoribildningen helt enkelt tänkt fel? Jag är helt enkelt inte beredd att gå in på att det är kunskap det rör sig om, inte ett dugg mer än till exempel homeopati är kunskap.
Om du verkligen menar att det helt enkelt inte kan vara fel så... har vi nog ingen om helst grund att ha den här konversationen på, ärligt talat. Då kanske jag bör backa ur. Ändå tänker jag att det öven i så fall kan vara ett bra exempel på hur det kan bli när man kommer in och ska förklara verkligheten för människor man betraktar som okunniga (det handlar det ju de facto om, om man vill exempelvis förklara värdet av humanism för folk som inte hajar, eller bristen på värde i detsamma för folk som tror på det, även om man inte betraktar sig som förmer; om man inte är kunnigare än de har man inget att komma med, liksom). Vilket var min poäng från början. Folk kan faktiskt helt enkelt ha tänkt över det hela och nått en helt annan slutsats, istället.
Teknonym:
Jag håller med om att det vore dumt att hävda att alla är dumma om de inte håller med mig. Men jag har ändå svårt att se hur man kan påstå att man förstått "diskurs och paradigm" och sedan avfärda det som pladder. Om vi tar begreppen "diskurs" och "paradigm", enligt vilken kunskaps- eller vetenskapssyn är de pladder? De är hållbara och sammanhängande som begrepp. De är tillämpningsbara för pragmatisk nytta. Vad är problemet?
Tycker verkligen vi ska fortsätta den här diskussionen, det här illustrerar det jag skriver om väldigt bra. Hoppas nån kan komma och visa mig hur man gör.
Paradigm är väl typisk teknologiska, norm är väl vanlig svenska. Men diskurs? Typisk akademiska som jag inte hört sen jag läste statsvetenskap. Känner aldrig att jag behövt använda det i någorlunda sansade sammanhang.
Letade upp en av mina gamla uppsatser i statsvetenskap. Totalt oförståelig och ett fullständigt galet språk. Allt utan att tillföra något vettigt nytt. Ibland känns det skönt att ha slutat plugga så man kan prata normalt. :)
HE:
När jag första gången läste om det här med diskursanalys och hegemoniska diskurser och sånt så var det en upplevelse av "aha, är det så det heter". För mig är sånt ett normalt inslag i hur jag tänker, typ. Bara angående personliga tillämpningar och allaärolika ^^
Tanja,
det här är vad jag brukar säga. (Eftersom teknologer ofta är män så blir det en lumpen-liknelse, försök stå ut.)
- I stort: Därför att det gör dig till en mer komplett människa att förstå så mycket som möjligt av världen vi lever i. Precis som fysiken beskriver den fysiska världen, finns det väldigt allmängiltiga teorier som beskriver olika sidor av mänskligt beteende. Det är inte slumpmässigt. Rent praktiskt: Vad är soldatens viktigaste vapen?
- Enkelt. Geväret eller annat EHV.
- Vad är gruppchefens viktigaste vapen?
- Geväret?
- Fel.
- Kulsprutan?
- Fel. Gruppen.
- Vad är kompanichefens viktigaste vapen?
- Kompaniet?
- Rätt. Soldaten skjuter med sitt vapen, gruppchefen med gruppen, kompanichefen med kompaniet.
- Vad använder du för att utveckla bilar/dataspel/ bygga hus/båt /whatever?
- (något verktyg eller något dataprogram eller motsv.)
- Har du en chef?
- Ja
- Vad använder han/hon för att producera den produkten som ska säljas?
- Gruppen.
- Precis, så på alla nivåer utom den allra lägsta är ditt viktigaste verktyg andra människor. Oavsett om det är på jobbet eller i politiken. Därför måste du fatta hur människor funkar. Annars blir du kvar på botten. Enda sättet att lära sig det är att observera och studera: Historia säger oss hur folk har betett sig tidigare, sociologi hur grupper beter sig. Du behöver inte köpa allt som sägs eller skrivs, men för ditt eget bästa måste du lära dig. De här humanistiska spelar roll och måste därför begripas.
Paradigm: Här är ett citat från WikiP som jag tycker visar på problemet med paradigmidén: "När det inom ett paradigm har uppstått en kritisk massa anomalier kan en vetenskaplig revolution ske, ett paradigmskifte. I paradigmskiftet finns det en irrationalitet. Paradigm är ojämförbara, inkommensurabla, varför ett paradigm inte kan sägas vara sannare än ett annat då dessa måste bedömas utifrån en position i ett paradigm. Ett tacksamt exempel är hur Newtons klassiska mekanik ersätts med Einsteins relativitetsteori."
Om man tror så, om man tror att Newtonsk mekanik verkligen inte kan sägas vara mindre sann än Einsteinsk, då har man nämligen inte fattat någonting alls om vetenskap. Tvärtom är hela anledningen till bytet att man insåg att Newtons bild var inkomplett(=fel). På så vis är alltså vetenskapen en process som långsamt itererar bort från dumheter och mot sanningen. Det här med paradigm är bara ett missförstånd om förhållandena som dessutom helt saknar prediktiv kraft (och det, prediktiv kraft alltså, är ett nödvändigt kriterium för att något ska vara vetenskap).
(Sen kan man säga en hel del om saker som att använda ordet "inkommensurabla" när man kan säga "omöjliga att jämka" och så vidare, men det är lite överkurs just i det här fallet känner jag.)
Diskurs: Nu tillåter jag mig att begränsa begreppet diskursanalys till de Foucaultiga bitarna; jag vet att det finns folk som tycker att typ halva språkvetenskapen är diskursanalys men det är jag inte beredd att gå med på.
Och där är då problemet just att diskursanalysen inte är tillämpningsbar för pragmatisk nytta. Tvärtom så leder den till en massa felslut och helt innehållslösa deklarationer. Jag ifrågasätter att man ens kan kalla något som är såpass relativiserande för "hållbart och sammanhängande som begrepp". Jag har sett massor av ansatser och aldrig någonsin en pragmatiskt nyttig slutsats som kommit ur diskursanalysen. Det är liksom tillräckligt för att jag ska kalla den pladder, men dessutom är själva teorin i sig snömos och det gör ju knappast saken bättre.
Anledningen att diskursanalysen bitit sig fast trots det är som jag upplever det mest att den låter humanistakademiker prata som om de hade vetenskapliga bevis för sina personliga uppfattningar. Det är motsatsen till vetenskap för mig, men det är väldigt uppenbart varför den sortens tankegångar blir långvariga i samhället ändå.
@Tekonym:
"inkomplett(=fel)"
Med tanke på att vi vet att Einsteins modell är inkomplett är det inte lite starkt att sätta likhetstecken mellan inkomplett och fel?
Dessutom gör du en felaktig jämförelse. Vi vet ju att Einstein är "mer rätt" än Newton, men detta är ju just det paradigmskifte som Einstein gav upphov till. Innan Einsteins teorier var testade var de ju utvärderade i en paradigm som hade Newton som måttstock. Var det fel av folk att se på Einstein med skepsis och se Newton som mer sann, innan Einstein hade bevisat sina teorier experimentellt?
Det är detta som är det "ojämförliga": Att vi utvärderar saker enligt dagens gällande måttstockar, och dessa måttstockar måste ses utifrån sakernas tillstånd när de användes. Se till exempel på nya teorier om hur GR och QM ska sammanfogas - hur ska vi veta var vi ska satsa forskningspengar? Jo, vi använder allmänt vedertagna vetenskapliga sanningar som bas. Detta är vår paradigm.
Hittade för övrigt följande definition av paradigm på WP som verkar väldigt bra: A simplified analogy for paradigm is a habit of reasoning, or "the box" in the commonly used phrase "thinking outside the box". Thinking inside the box is analogous with normal science. The box encompasses the thinking of normal science and thus the box is analogous with paradigm. "Thinking outside the box" would be what Kuhn calls revolutionary science. Revolutionary science is usually unsuccessful, and very rarely leads to new paradigms. However, when they are successful they lead to large scale changes in the scientific worldview. When these large scale shifts in the scientific view are implemented and accepted by the majority, it will then become "the box" and science will progress within it.
Teknonym:
Jag hade inte tid att läsa genom dina svar ordentligt när jag fick dem, men jag ögnade genom. Sedan tänkte jag att jag kommer svara att din syn är inte fel, men begränsad och ensidig. Därför blev det väldigt ironiskt när jag senare läste din formulering "inkomplett(=fel)". Oavsett är det här just en sådan situation som jag pratar om. Jag önskar jag kunde förklara grejen för dig, men jag klarar inte av det. Synd, tycker jag.
@Stangel: Jag trodde du skulle hänvisa till Sylvia Plath.
Haha, jag tänkte faktiskt det efter att jag hade skrivit!
Antingen är Anonymous Maximus ett pedagogiskt geni eller så har jag kvar mer kunskap från mina universitetsdagar än jag trodde. Bättre förklarat har jag inte sett det tror jag.
Eldprovet är väl huruvida Teknonym tar till sig det.
Jag har ingen akademisk utbildning. Faktiskt så har jag inte ens gått ut gymnasiet. Mina vänner består av en salig blandning av akademiker, arbetare, arbetslösa och allt där emellan. Jag har följt din blogg ett tag nu och inte förrän den här posten har jag ens reflekterat över att ditt språk skulle vara svårt att förstå för den som inte talar akademiska. Sårar jag din akademiska stolthet om jag säger att din blogg åtminstone delvis ÄR ganska lättsam? Det är i så fall inte min mening, jag följer den ju för att jag uppskattar det du skriver.
Skicka en kommentar