We raise girls to see each other as competitors

We raise girls to see each other as competitors

Not for jobs or for accomplishments, which I think can be a good thing

But for the attention of men

En sak som feminismen gjort med mig senaste året är att jag blivit en mycket trevligare person. Jag har nämligen bestämt mig för att sluta tävla med andra kvinnor och istället alliera mig med dem. Jag gillar mig själv mer när jag gör så.

Jag tänker att vi lever i ett samhälle där mäns uppmärksamhet och godkännande värderas högre än kvinnors. Jag tänker att det leder till att kvinnor motiveras att vara otrevliga mot varann för att få den lilla uppmärksamhetskvoten som finns till för kvinnokön. Det kan bara finnas en kvinna åt gången, så man är otrevlig mot andra brudar, man hävdar att man inte är Som Andra Kvinnor. Jag har inget emot att konkurrera med kvinnor, men jag vill inte tävla med dem som kvinnor.

Så jag har blivit en bättre människa. Jag är inte lika bitchig. Jag försvarar andra brudar när de blir skitsnackade bakom ryggen. Jag lyfter fram andra kvinnor. Jag berömmer och pratar gott om. Jag försöker se till att kvinnor inte trycks ned på grund av att de legat med för många, eller inte ligger alls, eller ligger med "fel" personer. Jag försöker att hantera utseende på andra brudar som kompetens. Jag försöker att inte dissa när kvinnor spelar det spelet, för jag fattar att det är lätt att hamna där med tanke på hur världen ser ut. Man fostras in i att oprovocerat slå mot alla kvinnor som råkar finnas i närheten, utifall att.

Jag kan inte säga att jag alltid lyckas, men jag har blivit bättre. Det gör mig glad, jag vill vara en person som kommer ihåg att den verkliga fienden inte är andra kvinnor.

Typ i förrigår kom jag att tänka på en väldigt självklar grej. Det här projektet hade varit mycket svårare för mig om jag hade varit monogam. Det har nog alltid varit så, men jag har på sistone dejtat en populär snubbe och det har blivit extra uppenbart i och med det. Hade jag försökt hålla honom för mig själv hade jag scannat av varenda brud i hans härhet och skjutit ned dem så att de inte hade trott att de är lika bra som jag, och alltså i förlängningen inte förtjänar en lika bra partner som jag förtjänar. Det handlar egentligen inte ens om ifall jag tror att han skulle kunna vara trogen eller ej, det handlar om att jag hade undanröjt hot innan de ens kunde bli hot. Jag mår nästan fysiskt illa av att tänka hur lätt jag skulle kunna bli den personen.

Istället för att trycka ner andra kan jag nu fokusera på att lyfta upp mig själv. Göra saker jag är nöjd med. Känna mig #fab och omge mig med personer som känner sig #fab, och se till att dessa personer blir ännu mer #fab. Jag kan fokusera på att lyfta upp andra. Jag kan fokusera på att vara en bra partner, snarare än att visa att jag är en bättre potentiell partner än andra potentiella partners.

Klart att på nån teoretisk nivå kan nån komma och försöka få min karl att lämna mig för henne. Blir det ett hot så får jag väl kavla upp ärmarna och work some magic. Men hade jag försökt vara monogam hade jag ständigt hållit koll på kvinnor runt min partner (höll seriöst på att skriva "mina partners", är så van vid det nu). Jag hade skjutit, och tryckt ner, och förgiftat, och sänkt - förebyggande. Så de inte ens skulle få för sig att utmana.

Jag menar nu inte att det är en nödvändig konsekvens av monoamori hos alla individer. Men jag hade fan varit ett as. Hade vart en There Can be Only One-brud. Konkurrerat med andra fantastiska kvinnor runt mig. Mått kasst för att jag faktiskt inte är bäst på allt. Nu är det istället som när Beyoncé och Nicki Minaj ba tar och kör ihop ♥