I helgen var det åttonde mars och jag hade dansrep med Baletten Paletten - det enda könsblandade sällskapet jag varit med om där det rådit kvinnligt tolkningsföreträde.
Paletten är en dansgrupp kopplad till PromenadorQuestern. Ja, ni som följt mig ett tag vet, jag är studentorkestermupp, jag dansar charleston och lindy hop och sånt, det finns lite tidigare inlägg om mitt dansande. Ja. På ett personligt plan har det inneburit oändliga förändringar för mig att börja i dansgruppen. Jag har en helt annan relation till kroppen nu än förr, till exempel. Jag har fått massor med vänner och personer jag har samarbetat kring projekt med. Jag har lärt mig hur det kan vara att vara med i en grupp där man litar på varann. Helt fantastiskt.
Jag har skrivit om det förut, men jag kan påpeka igen - Paletten har varit jättetidiga med att ta in killar i sin dansgrupp. Såväl KI:s som SU:s orkestrar har börjat med det under min tid som aktiv. Kollar man runt om i landet så är det fortfarande vanligt med helkvinnliga dansgrupper. Chalmersbaletten fick förra året ett jämställdhetsstipendium från Chalmers för att de har börjat ta in manliga dansare. Alltså, seriöst, på riktigt. Hursom, Paletten har länge varit könsblandad och jag har inte tänkt mycket på det. Men jag har alltid känt att det är nåt med den som skiljer sig från andra könsblandade jag vart med om, och det är först förra året jag kopplade - det råder kvinnligt tolkningsföreträde i Paletten.
Det är så jävla häftigt, och jag tror att det är utvecklande för alla medlemmar.
Hur märks det? Ja, exempelvis genom att när man pratar scenkläder för en specifik dans så pratar man alltid om de kvinnligt kodade kläderna. Trots att män har utgjort cirka en tredjedel av medlemmarna, och trots att det ofta är hälften män på scen, så är svaret på frågan "vad har vi på Black Bottom?" givetvis "Charlestonklänningar! Alltså, nej, inte charleston-charleston, utan nattlinnena med spets". Sen kommer "och killarna kan ha... eh... byxor, skjorta?".
Det märks på vilka ämnen anses vara rimliga att diskutera högt och ogenerat. *MENS SPIRAL BRÖST REPEAT* Det märks på att det äts och dricks typiskt kvinnligt kodade mat- och dryckesvaror. Det märks på att det är manlig ankenhet som anses vara intressant och spännande.
Det märks på att killar inte antas vara ansvariga. Om någon utomstående kommer in i rummet och frågar nånting om verksamheten kommer det i de flesta fall vara en tjej som blir tillfrågad. För tjejer antas vara de med koll.
Det märks på att alla förväntas ha koll på typiskt kvinnligt kodade saker som smink, frisyrer och nylonstrumpbyxor. Det märks på hur jag behandlas i egenskap av en person som är mån om ytan. Att jag är sminkad, stylad och allmänt fixad anses inte vara ett tecken på att jag är korkad, saknar djupare själsliga processer, eller vill ha uppmärksamhet. Mitt och andras intresse för ytligheter ses som kompetens. Man får respekt för att kunna foundation och klackskor. "Snygg" står inte för "behaglig att vila ögonen på", "snygg" står för koll, kompetens och skills. Folk frågar en saker, folk vill lära sig. Och med "folk" menar jag "även manliga dansare". För de förväntas också lära sig sminka sig, själva. Inte vänta på att en brud fixar det åt dem. (Precis som våra kvinnliga dansare som inte vanligen sminkar sig, alltså) Man förväntas inte kunna smink och stil när man börjar, men man förväntas vara intresserad av att lära sig.
Jag tror det är svinbra att ha en sån grupp att hänga i. De med snippa lär sig att antas vara kompetenta och ta ansvar. De intressen som vanligtvis tillskrivs deras kön, och vanligtvis avfärdas som trams, ses här som viktiga färdigheter. De med snopp lär sig att inte behöva ta ledningen, men också vad det innebär att vara det andra könet. De får lära sig hur det är när det andra könet sätter agendan och hur man kan bete sig i sådana situationer.
När jag har pratat om det här med vänner har några påpekart att det ju rör sig om vilka personer har styrt och ställt. De har pekat ut några alfahonor och poängterat att det kanske rör sig om att det är individerna (hittepånamn) Vendela, Rakel och Jenny som vart styrande. Och visst, de individerna är bossiga så det räcker och blir över. Men samtidigt som de tog ledningen fanns det också individer (fler hittepånamn) Magnus, Anders och Tomas som egentligen var lika lämpliga kandidater som Vendela, Rakel och Jenny. Bara det att det automagiskt antogs att Vendela, Rakel och Jenny liksom var självklara val. De fick blickar när kandidaturer började diskuteras. Det var dem man bad att hjälpa till när man behövde en som kunde hålla i uppvärmningen och strech. Äldre ansvariga gav dem en extra push. De hade förebilder att se upp till och inspireras av.
Jag har umgåtts i mpnga rent kvinnliga sällskap där kvinnorna satt agendan. Men av dem sammanhang där jag vistats i är Paletten det enda där det är typ som i en grupp med bara kvinnor, fast män också är med.♥ ♥ ♥ Paletten ♥ ♥ ♥
Paletten är en dansgrupp kopplad till PromenadorQuestern. Ja, ni som följt mig ett tag vet, jag är studentorkestermupp, jag dansar charleston och lindy hop och sånt, det finns lite tidigare inlägg om mitt dansande. Ja. På ett personligt plan har det inneburit oändliga förändringar för mig att börja i dansgruppen. Jag har en helt annan relation till kroppen nu än förr, till exempel. Jag har fått massor med vänner och personer jag har samarbetat kring projekt med. Jag har lärt mig hur det kan vara att vara med i en grupp där man litar på varann. Helt fantastiskt.
Jag har skrivit om det förut, men jag kan påpeka igen - Paletten har varit jättetidiga med att ta in killar i sin dansgrupp. Såväl KI:s som SU:s orkestrar har börjat med det under min tid som aktiv. Kollar man runt om i landet så är det fortfarande vanligt med helkvinnliga dansgrupper. Chalmersbaletten fick förra året ett jämställdhetsstipendium från Chalmers för att de har börjat ta in manliga dansare. Alltså, seriöst, på riktigt. Hursom, Paletten har länge varit könsblandad och jag har inte tänkt mycket på det. Men jag har alltid känt att det är nåt med den som skiljer sig från andra könsblandade jag vart med om, och det är först förra året jag kopplade - det råder kvinnligt tolkningsföreträde i Paletten.
Det är så jävla häftigt, och jag tror att det är utvecklande för alla medlemmar.
Hur märks det? Ja, exempelvis genom att när man pratar scenkläder för en specifik dans så pratar man alltid om de kvinnligt kodade kläderna. Trots att män har utgjort cirka en tredjedel av medlemmarna, och trots att det ofta är hälften män på scen, så är svaret på frågan "vad har vi på Black Bottom?" givetvis "Charlestonklänningar! Alltså, nej, inte charleston-charleston, utan nattlinnena med spets". Sen kommer "och killarna kan ha... eh... byxor, skjorta?".
Det märks på vilka ämnen anses vara rimliga att diskutera högt och ogenerat. *MENS SPIRAL BRÖST REPEAT* Det märks på att det äts och dricks typiskt kvinnligt kodade mat- och dryckesvaror. Det märks på att det är manlig ankenhet som anses vara intressant och spännande.
Det märks på att killar inte antas vara ansvariga. Om någon utomstående kommer in i rummet och frågar nånting om verksamheten kommer det i de flesta fall vara en tjej som blir tillfrågad. För tjejer antas vara de med koll.
Det märks på att alla förväntas ha koll på typiskt kvinnligt kodade saker som smink, frisyrer och nylonstrumpbyxor. Det märks på hur jag behandlas i egenskap av en person som är mån om ytan. Att jag är sminkad, stylad och allmänt fixad anses inte vara ett tecken på att jag är korkad, saknar djupare själsliga processer, eller vill ha uppmärksamhet. Mitt och andras intresse för ytligheter ses som kompetens. Man får respekt för att kunna foundation och klackskor. "Snygg" står inte för "behaglig att vila ögonen på", "snygg" står för koll, kompetens och skills. Folk frågar en saker, folk vill lära sig. Och med "folk" menar jag "även manliga dansare". För de förväntas också lära sig sminka sig, själva. Inte vänta på att en brud fixar det åt dem. (Precis som våra kvinnliga dansare som inte vanligen sminkar sig, alltså) Man förväntas inte kunna smink och stil när man börjar, men man förväntas vara intresserad av att lära sig.
Jag tror det är svinbra att ha en sån grupp att hänga i. De med snippa lär sig att antas vara kompetenta och ta ansvar. De intressen som vanligtvis tillskrivs deras kön, och vanligtvis avfärdas som trams, ses här som viktiga färdigheter. De med snopp lär sig att inte behöva ta ledningen, men också vad det innebär att vara det andra könet. De får lära sig hur det är när det andra könet sätter agendan och hur man kan bete sig i sådana situationer.
När jag har pratat om det här med vänner har några påpekart att det ju rör sig om vilka personer har styrt och ställt. De har pekat ut några alfahonor och poängterat att det kanske rör sig om att det är individerna (hittepånamn) Vendela, Rakel och Jenny som vart styrande. Och visst, de individerna är bossiga så det räcker och blir över. Men samtidigt som de tog ledningen fanns det också individer (fler hittepånamn) Magnus, Anders och Tomas som egentligen var lika lämpliga kandidater som Vendela, Rakel och Jenny. Bara det att det automagiskt antogs att Vendela, Rakel och Jenny liksom var självklara val. De fick blickar när kandidaturer började diskuteras. Det var dem man bad att hjälpa till när man behövde en som kunde hålla i uppvärmningen och strech. Äldre ansvariga gav dem en extra push. De hade förebilder att se upp till och inspireras av.
Jag har umgåtts i mpnga rent kvinnliga sällskap där kvinnorna satt agendan. Men av dem sammanhang där jag vistats i är Paletten det enda där det är typ som i en grupp med bara kvinnor, fast män också är med.♥ ♥ ♥ Paletten ♥ ♥ ♥
4 kommentarer:
Det har smittat av sig en del på Fysikalen Kennedys dansgrupp (där 5/8 är Palettor). Såpass att jag oroar mig för att killarna känner sig osynliggjorda när vi bara diskuterar vad tjejerna ska ha på sig när vi pratar scenkläder (fast det är fortfarande så att killarna är mycket mer benägna att visa sig i bara underkläder i samband med ombyte).
Och, förstås, <3 Paletten <3!
Clara:
Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till osynliggörandet av killar. För håller ju lätt med om att det händer. Samtidigt så ÄR det ju så nyttig erfarenhet, och vill de synas får ju de ta tag i det. Tänker jag också. Det är ju inte rimligt sätt att se på samhället i stort, men i en liten grupp känns det ju som att det kanske ändå gör mer nytta än skada...
Clara: Jag skulle säga att det viktiga är hur ni reagerar om killarna vill diskutera sina scenkläder.
Ni kan inte bryta deras osynliggörande åt dem - för om ni börjar göra deras jobb så blir ni ju deras förmyndare - men om de har förslag så kan ni ju se till att dessa faktiskt tas upp och behandlas med samma vikt som tjejernas.
Skicka en kommentar