söndag, oktober 20, 2013

Tron-filmerna som normbrytande relationsskildning



Jag har velat blogga om Tron som polyfilm jättelänge, men ville se om originalfilmen först för att få mer på fötterna. Såg om den i helgen och såg dessutom även den nya Tron: Legacy. Kan nu nöjt konstatera att mitt case håller och håller till och med bättre med den nya filmen. 

Så, vad är grejen?

Tron är alltså en Disney-film från 1982 som handlar om en snubbe som hamnar in i en dator, och ser ut som om bröderna Stenberg hade gjort the Matrix. Och den skildrar relationer på ett sätt som gör en förvånad. Mig, åtminstone. Huvudtrion i filmen är nämligen en tjej, hennes nuvarande och hennes ex. När man har den triangeln i huvudpersonssammansättningen så är det ju bara för att alla ska få bete sig jävligt omoget. Gärna så att de slåss om vem som ska Få Tjejen™ för att tjejer är ju priser, det vet ju alla. Men här beter alla sig rimligt. Och faktiskt så att man kan läsa det som en triad utan att det är en orimlig tolkning. Som polyperson passar jag därför på att se Tron som en polyvänlig film, eftersom polyvänliga filmer som inte handlar specifikt om relationer inte växer på träd.

Men ja, nu ska jag presentera bevis. 

Alan Bradley är en programmerare på mjukvarujätten Encom, och är måttligt förtjust i företagets onda VD. En dag försöker någon hacka in sig i företagets internsystem och det leder till att Alan inte har access till sin dator. Han går till sin tjej - Lora som jobbar som laserforskare på Encom. Hon misstänker genast sitt ex Kevin Flynn. Lora och Alan åker till Flynn. En gång i tiden var han stjärnprogrammerare men driver nu en arkadhall. 


Alan, Flynn, Lora

Bevis 1När de tre möts frågar Flynn genast Alan om Lora fortfarande slänger kläder runtomkring på golvet. Upplagt för penismätning mellan hannarna, men Alan svarar nåt hellugnt, och Lora suckar lite. Tre sekunder senare uppdagas det att Encoms onda VD hade snott Flynns kod till det som blev företagets framgångsrika dataspel. Istället för att ha triangeldrama sticker de genast till Encom för hacka skiten ur deras datorer och få fram bevis på att det är Flynn som skrev spelen. 
När de kommer fram råkar Flynn sugas in i datasystemet med laser. Väl där, efter allehanda äventyr, möter han programmen Tron och Yori som ser precis ut som Alan och Lora.

Flynn inne i datasystemet

Yori och Tron

Bevis 2Flynn blir genuint glad att möta Tron. De har ett par långa ögonblick av att hålla om varann och stirra i varandras ögon på ett sätt som vore de av varsitt kön hade direkt tolkats som romantiskt. 
Bevis 3Under slutstriden inträffar två kyssar. I den första blir Yori kysst av Flynn. Och bara några minuter senare kysser Yori Tron. Utan att någon höjer på ögonbrynen. Utan att bli slutsheamad. Utan att slitas mellan de två karlarna. Utan att filmen signalerar att vi ska bli chockerade. Ja, det har väl hänt i andra filmer att hjältinnan kysser båda hjältarna, men det sker sällan såhär oproblematiskt med endast ett par minuters mellanrum. 
Ja, sen blir Flynn lasrad tillbaka till verkligheten, den onda VD:n kodstöld avslöjas. Och...
Bevis 4I slutscenen står Lora och Alan på taket till Encom-byggnaden. En helikopter laddar. Ut stiger Flynn och alla tre ser jäteglada ut och kramas. 
Ja, polytolkningen är helt upp till min vilja att det ska vara så. Men även utan den vinkeln är det här en ovanligt avspänd skildring av en tjej, hennes ex och hennes nuvarande. Jag skrev en gång en utförlig text om triangelns funktion (här, spoilar himlabra animén Apollon på sluttningen), att när en sådan triangel visas så är det för att lägga till en latent dramatik, man vet att triangel leder till drama. Fast inte här. Här beter de sig som rimliga jävla vuxna. Chockerande!

Och det blir bättre med Tron: Legacy, en uppföljare från 2010 med ett föredömligt soundtrack av Daft Punk. Den handlar om Sam Flynn, son till Kevin Flynn. Sonen är nu 27, och pappan försvann för 2+ år sedan (spoiler - han sögs in i en dator). Och Alan, han är kvar, och är npgon sorts fadersgestalt åt Sam.

Alan och Sam
Bevis 5:Okej, så sist vi såg trion och hade stenkoll var Alan och Lora ihop och hade en bra relation till Flynn. 20 år senare har Flynn fick en unge, Alan är fadersgestalt ...vad hände med Lora? Hon nämns aldrig direkt, däremot får vi veta att Sam hade en mamma som dog när han var liten.
Den rimliga slutsatsen är alltså att Sam är Lora och Flynns barn, och Alan är med på noterna. Antingen hade Lora och Alan gjort slut och Lora återupptagit relationen med Flynn, eller så får jag snälla tolka det som om de hade nån sorts öppen grej snälla snälla snälla?
Mina damer och herrar. Members of the jury. Se mig i ögonen och försök övertyga mig om att det är vanligt förekommande att potentiella triangeldraman hanteras så avslappnat och potentiellt normbrytande. Se mig i ögonen och försök motivera varför jag inte ska tolka detta som att Tron är min favoritpolyfilm. Se mig i ögonen när ni försöker ta barnets enda leksak från barnet. Gör det bara, gör det! Nä! Nej, jusste! Ni har inget case! Epic fail. Ha!

3 kommentarer:

Patrik sa...

Det är ett ovanligt skönt och avslappnat porträtt av en "triangel". Polygrejen däremot... men nu när gay är mainstream så är det väl polys tur att börja hitta subtext. Så kör hårt.

Det konstiga tycker jag dock är just att Lora inte nämns alls och det fanns tydligen aldrig minsta plan för det; hennes skådespelerska Cindy Morgan blev aldrig kontaktad och visste ingenting om filmen utom det hon läste. Man kan undra vad som hände där.

Tanja Suhinina sa...

Polygrejen känns, tycker jag,s om en fullständigt rimlig tolkning av det man ser. Sannolikt inte det de menade, men ändå. Och medan det i ettan ändå är nog mest en soft vänskapsrelation så undrar jag faktiskt hur de tänkte med Legacy. För det självklaraste att anta där är ju att den döda mamman är Lora, nån borde tänkt.


Intressant om Cindy Morgan!

GEG sa...

När jag var tonåring såg jag filmen Threesome. Ett tema som den utforskar är att monogami kanske inte är lösningen på triangeldraman. Däremot så är den ju tyvärr inte en särskilt bra film i övrigt.

Jag har visserligen inte sett Jules och Jim, men jag har hört att den åtminstone ska vara en bra film generellt.