Phonephucker-utlottning 1 - resultat!

Heeej! Jo, eh, jag blev visst lite sen. För jag glömde lite att jag gjorde det här med att lotta ut en Phonephucker. Min ursäkt är att jag började på nytt jobb och blev lite förvirrad i livet, men nu har jag börjat skaffa koll på verkligheten igen.

Man skulle svara på en fråga, minns ni det? Frågan löd

Det finns kultur som man förutsätts känna till om man ska hänga med i samhällsdebatten. En artikel om arbetslöshet eller fat shaming kan innehålla en referens till romanen Dorian Grays porträtt, teveserien Mad Men eller tavlan Mona Lisa, och läsarna förutsätts känna till dessa verk och ha kunskaper om deras innehåll.
Vilket verk som nu inte är såpass en del av medelsvenssons kulturkanon skulle du vilja vara det, eftersom verket skulle vara en användbar lins att se samhället genom?

Här är svaren jag har fått!

Svar 1:

Jag skulle vilja att Ursula K. LeGuins novell ”De som lämnar Omelas” tillhörde kanon. En kort novell om det perfekta samhället Omelas där alla är lyckliga, där alla var glada. Men lyckan baserar sig på att ett barn – ett endaste barn – tvingas leva i missär, i sin egen avföring. Och alla invånare måste se detta barn, förstå att deras perfekta samhälle bygger på lidandet hos barnen. Alla känner avsky, vanmakt. Men de lever vidare. Utom några, de lämnar Omelas. Vart de går vet ingen. Det är en utmärkt allegori över västvärlden som lever i lyx, ofta baserat på utnyttjande av barnarbetare och vuxna som lever under förskräckliga förhållanden. Vi får se deras lidanden, känna vanmakt över dem, men väljer ofta att blunda. Andra står inte ut, de lämnar Omelas, ger sig iväg från det perfekta för de inte står ut med sitt samvete.

Denna novell har satt sig i huvudet på många som läst den, det går att hitta hänvisningar till Omelas här och var på nätet. Men jag önskar fler läst den. Kännt tyngden i berättelsen och kanske reflekterat mer över det samhälle de själva lever i. Och jag önskar att fler lämnade Omelas.

http://www-rohan.sdsu.edu/faculty/dunnweb/rprnts.omelas.pdf
Mvh Hampus

Svar 2

Hejsan! Här är mitt svar på frågan i din bokutlottning!
"De verk jag spontant kommer på som borde finnas som en del av medelsvenssons kulturkanon är Netflix- teveserien "Orange is the new black" och boken "Egalias döttrar" av Gerd Brantenberg. Den förstnämnda eftersom den skiljer sig så mycket från teveserier de flesta är vana att se. Bland karaktärerna finns en diversitet som också hittas ute i samhället, men sällan visas på film, dessutom är karaktärerna väldigt mångfacetterade och långt mer än bara "den svarta kompisen" eller "flatan". Brantenbergs bok är med av den anledningen att den på ett humoristiskt och lättsamt sätt, via sin skildring av en tvärtom- värld, öppnar upp ögonen för könsnormer och det faktum att vi faktiskt lever i ett patriarkat."
Mikaela / yllestrumpa.wordpress.com

Svar 3

Mitt svar är bloggosfären. Inte alla bloggar som helhet utan snarare den specifika del bloggar som ändå syns och hörs en del och som handlar (företrädesvis) om feminism, genus, sex och normer. Alltså till exempel din blogg, Lady Dahmer, Fanny (Arsinoe), Oneway communication, Johanna Sjödin, Hej Blekk!, Genus Schmenus. Det må vara bara en marginell andel som debatterar och utvecklar sina åsikter på området i dessa bloggar, men de skulle gärna få vara en del av allmän kunskap att referera till.

Svar 4

Jag tycker att The Wee Free Men är en bok som majoriteten av svenskar borde ta del av. Dels för att den tar upp könsroller, dels för att den tar upp att allting inte är som det verkar. Jag känner att många i Sverige är inrutade i sitt beteende och borde vara öppnare för nya saker och verkligheter i livet. Så som att din sanning inte behöver appliceras till andra andra, att vi alla lever i våra egna verkligheter.
Med vänliga hälsningar,
Emilia Laskowska

Som ni tydligt ser här drog jag lott genom att skriva nuffror på lappar och dra en. Mikaela, grattis! Maila mig adress/signeringsönskemål så skickar jag dig en bok!

De som inte har vunnit en bok - jag lägger strax upp en ny utlottning!