måndag, april 02, 2012

Introverta vs extroverta, round sex

Idag ska vi diskutera huruvida introverter har bättre sex.

Verkar som att det är lite småtrendigt att snacka introversion just nu. Det har kommit nån bok, så har det kommit lite krönikor och artiklar, så har det spridit sig till twitter. Här är en video som är en av grejerna som ligger bakom att det är ett trendigt ämne. Nåväl.

I min erfarenhet, att vara introvert är en sån grej som folk älskar att säga är coolt att vara, men sen fördömer och ignorerar när man faktiskt är. Typ som vilken normavvikande minoritet som helst, asså. Eller normavvikande majoritet. Alla vill vara det coola kreativa ensamvarggeniet, fast när nån är det är det bara "fniss, not a people person". Jag tänker hämnadslystet att folk bara är sura för att de fattar att om man inte är automatiskt intresserad av folk i allmänhet så måste de kanske anstränga sig för att vara intressanta. Det räcker inte med att de gjort nåt, vad som helst, i helgen.

Nu överdriver jag. Så förbannat introvert är jag inte. Men ganska så. Jag klarar mig bra med väldigt lite umgänge och verkligen jättebra utan nytt umgänge. Det tar mig lång tid att skilja ut individer ur massan nya bekanta. Det kan väl vara jobbigt ibland. Men fördelarna väger upp.

Jag tänker inte gå in så mycket på vad introvert och extrovert betyder. Men en bra beskrivning är att extroverter får energi av att umgås med massa folk i högljudda miljöer, medan det drar energi från introverta. Och så motsatsen, introverta får energi av att vara ensamma eller i lugnt umgänge med bekanta, medan extroverter blir frustrerade och förlorar energi. Jag känner i alla fall igen det. Det kan vara hur kul som helst att hänga med en massa folk, men jag blir trött fort. På fest hänger jag ofta med samma tre personer. Nåväl.

Generellt tänker man att intovert och extrovert skiljer sig på sociala saker, men det är mer än så. Introverta saliverar mer när de tänker på citroner (klassiskt exempel, men kul). Varför? Jo, de har mer inlevelseförmåga och blir lättare stimulerade även av små sinnesintryck. De blir å andra sidan lättare överstimulerade när mycket händer på en gång. Extroverter å andra sidan behöver kraftigare stimulans för att reagera. Typ.

Så nu till frågan! Jag tänker spontant att om introverta nu behöver mindre stimulans och har mycket inlevelseförmåga, borde inte de ha bättre sex? 


Fast extroverta har nog fler partners. Inte för att introverta är blyga, utan för att extroverta nog lär känna fler människor överlag, och har då fler chanser på att bli attraherade. Och kanske 

Det där stämmer in på mig jättebra, så det är väldigt lockande att tro på min egenpåhittade hypotes. Hur tänker ni? Berätta berätta!

14 kommentarer:

Mattias S sa...

Vad innebär "bättre"?

Introverta och extroverta kanske uppskattar lite olika saker med sex på lite olika sätt.
Vad som är "bättre" vet jag inte hur man ska definiera.

Hannah - OnewayCommunication sa...

Jag kan inte ens avgöra om jag är extrovert eller introvert. :/ Men jag har bra sex! Fast hur skulle jag kunna jämföra? Åh, detta kommer aldrig kunna bevisas.

Jeppsson sa...

Ja jag har iaf bra sex, och inser när jag läser din text att jag nog är ganska introvert. Jag har lätt för att snacka med folk och umgås med nya människor, MEN det tar energi. Jag kan mingla runt på en fest och skämta och snacka osv, MEN jag blir trött efter ett antal timmar och vill gå hem. Vill inte själv ha fest eftersom man då inte kan styra när man ska bli ensam igen.

Min man är faktiskt den enda personen som jag inte tycker det är energikrävande alls att umgås med.

Förresten, som jag skrivit nån gång tidigare så har jag haft s k öppet förhållande innan jag blev ihop med min man, så jag tycker inte det är bbegripligt med själva grejen att vara poly. Men när jag läste DENNA serie av Karolina Bång http://karolinabang.blogspot.se/2010/05/splitterny-serie.html och kom till ruta tre så kände jag med hela mitt hjärta FAN VAD JOBBIGT det vore att ha så många relationer i sitt liv! Men Bång kanske är extrovert.

Tanja Suhinina sa...

Mattias S:
Jag använder mig av rätten att vara onyanserad.

Hannah:
Hm, det där att folk har bra sex, alla kommer svara det, va =)Ingen kommer va typ "jag har kasst sex".

DHP:
För mig är det lite att så att jag har så svårt att hitta människor jag gillar att det blir jävla dumt att släppa en när jag hittat en ny. Därav poly =)

MarySaintMary sa...

Jag gillar när du skriver om introversion för då känns det som jag har en cool udda egenskap istället för att bara vara socialt awkward och ha svårt att hantera intryck!

Angående sex. Om man fort får för mycket av intryck/är lättstimulerad så är det lätt att sex blir klart väldigt fort. Det kanske inte gör jättemycket för den det går fort för, men det är ju trist för de(n) andra!

Takaninjin sa...

Man kan ju bara hata Susan Cain. De introverta är enligt hennes uppfattning mer intelligenta, mer kreativa, bättre ledare och dessutom martyrer och frälsare. De har dessutom inga som helst nackdelar av att vara som de är. Cain själv har uppenbart inga som helst problem med att vara ute och tala inför enorma folkmassor.
Hela inslaget får mig att undra om inte hela motsättningen mellan extrovert och introvert är konstruerad. Kanske borde Susan Cain bara klassificeras som "en som gillar att läsa".

Linnea sa...

Hahah, håller med Takaninjin! Läste nån lista på alla fantastiska positiva egenskaper som introverta har, om hur de inte alls någonsin skulle känna sig blyga eller osäkra på sig själva, nej att de inte gillar stora umgängen beror förstås bara på hur sjuuukt kräsna de är, endast det bästa är gott nog etc. Herregud, är troligtvis mer introvert än extrovert men blir så sjukt provocerad av det där resonemanget. (OBS att det är möjligt att det avslutades med en smiley och typ "vänder på begreppen och resonerar som folk brukar göra om extraverter tihi!" men vid det laget var jag så provocerad att jag sket i det...)

Känner inte heller igen att det skulle vara "fult" att vara introvert, vafan varenda emotionellt otillgänglig person jag vet använder det för att glorifiera sina brister...

Okej, ska sluta sura nu, men undrar också hur detta med att vara introvert och ändå gilla "nära" umgänge med "nära" vänner funkar? Ett av mina mesta introverta drag är att jag hatar att ha folk nära inpå mig, vill klara mig själv och trivs bäst ensam i majoriteten av fall. Nära relationer innebär ju ett extremt "extrovert" utlämnande av sig själv, som man slipper i de många ytliga bekantskaperna. Alltså för mig innebär mina introverta drag endast mer dysfunktionella relationer och absolut inga vinster och utifrån den erfarenheten tycker jag det verkar idiotiskt att glorifiera den introverta personligheten istället för att försöka hantera sina problem..

Men alltså, innan jag trampat runt i hela klaveret här, jag KAN ha missuppfattat detta och tolkat in för mycket av mig själv i det!

Anonym sa...

Linnea, Takaninjin:
Jag är asintrovert (enligt Myers-Briggs personlighetstest) så jag kan nog förklara det hela lite. Min variant av det iaf. Ska tillägga att jag också tyckte Cain glorifierade det hela en aning, men iaf.

I valet mellan en fest där jag känner alla och en där jag inte känner någon hade jag valt den där jag känner alla, garanterat. Allra bäst är det att umgås med en eller kanske ett fåtal av de jag redan känner. Inte så att jag hade skippat festen med nya om det inte fanns ett alternativ, för det kan fortfarande vara roligt att träffa folk, men det hade krävt energi och jag uppskattar mer att odla gamla relationer. Det är inte en snobbighet över att vissa inte är goda nog, inte alls. Det ger mig helt enkelt bara så oändligt mycket mer att fördjupa relationer, att nyansera bilden av sina vänner, den ärligheten man har sinsemellan när man känt varandra länge.

Introvert är inte samma sak som att man inte förstår sociala koder, och behöver inte betyda att man är blyg även om jag tror att de ofta hänger ihop. En annan skillnad mellan introverta och extroverta jag hört är att extroverta händlar först och tänker sedan (kanske) medan introverta tänker först och handlar sedan (kanske). Det gör att den extroverte tycker att den introverte är långsam eller att den inte får någon respons, vilket ligger rätt nära att tolkas som blyghet. Extroverta använder också ofta ett yvigare kroppsspråk och minspel, vilket bidrar till det hela.

Ang. det sista med att nära vänskap är extrovert tror jag du missförstått. Introverta är inte rädda för utelämnande - de är tänkande, reflekterande, inre. Jag tycker det känns väldigt logiskt att man då föredrar djupa vänskaper där man relaterar till varandra med just de inre delarna av sin personlighet. Och att extroverta föredrar att relatera till andra med de utåtriktade delarna av sin personlighet.

Men visst finns det negativa effekter. Man är antagligen obekvämare med att tala inför folk (Susan Cain har nog fått öva ett tag), och undviker man att träffa människor för att det tar _för_ mycket kraft eller för att man inte vågar ta sig förbi lära-känna-fasen så blir man väl inget socialt geni direkt.

Anonym sa...

Eller "inte rädda för utelämnande", om det du relaterar till andra med är dina innersta känslor så gör det ju rätt mycket ondare om någon kommer och bajsar på dem. Menade mer att det är en sekundär effekt isf.

Ellem sa...

Att ens "sexstil" påverkas av huruvida man är mest introvert eller extrovert är väl inte helt osannolikt. Känslighet för stimuli skulle ju eventuellt kunna medföra att man uppskattar mjukt sex mer än hårt eftersom det senare kanske ger en stimuli-overload. Som redan sagts är ju definitionen på "bra sex" subjektiv. Kan det vara så att sannolikheten för att två personer av samma personlighetstyp ska vara sexuellt kompatibla är högre än för två personer med olika stimulisensitivitet? Men å andra sidan, sexualitet är ju så förtvivlat komplext så jag vet inte om argumentet håller.

Mariel sa...

jag ser mig som introvert, men kan inte påstå att det i sig förbättrar något i sexlivet... men Skulle eventuellt kunna göra...

Anonym sa...

Jag är "egentligen" introvert men upplevs som trevlig och socialt kompetent. Sociala sammanhang gör mig dock utmattad; ibland kan också en rolig fest få mig att gråta av ren trötthet när jag kommer hem. Den sociala kompetensen är inte att jag är spontan, utan att jag noga registrerar uttrycken hos personerna omkring mig och gör mitt bästa för att besvara dem korrekt (om jag så vill - eller straffa personerna genom att vägra dela ut "rätt" respons), vilket tydligen fungerar. Det är lättare om jag är full, inte bara för att jag kan "slappna av" utan för att jag också blir lite mer avskärmad från den strida strömmen av intryck.
Jag har ofta dåligt sex för att allting känns för mycket - även lätta smekningar kan kännas som obehagliga skrapningar och det där med att gränsen mellan njutning och smärta är hårfin menar jag inte i någon masochistisk bemärkelse. Jag blir lätt trängd, och väldigt trött av att läsa av och processa min partners reaktioner. Det är mycket jobbigare att ignorera överflödet av intryck i ett sexuellt sammanhang än t.ex. på en fest. Här kan dock också alkohol göra sitt: När andra säger att de har dåligt sex på fyllan för att de blir liksom bedövade är det snarare ett plus för mig.
Kanske handlar det bara om att lära sig utnyttja dessa tendenser till sin fördel, men det är ju så jobbigt på vägen...

Jo sa...

Jag tror (som vanligt) att man lätt gör det för lätt för sig. Mitt intryck är att begreppen introvert, "highly sensitive person" (upplever mycket av nyanser och detaljer), låg latent inhibition (låg förmåga att skärma av sidointryck) och social osäkerhet/ångest i stor utsträckning samvarierar. Ofta kan det ena förstärka tendensen till det andra. Men de är inte samma sak.

Men om man ändå ska förenkla så är mitt högst personliga intryck att tydligt extroverta oftast inte är det minsta intresserade av det mest nyanserade finliret, inte fattar vitsen med det, och inte vill att sånt tjafs ska förstöra deras sex.

Själv tycker jag att jag på många sätt är lyckligt lottad som kan uppleva alla dessa fina nyanser och komplexiteter. Men nackdelarna märks av när det är kondom eller inte alls som gäller, eftersom det blir ett så stort nerköp i upplevelsen. Och när det gäller vilka man kan tänka sig att ligga med, jag är mycket känsligare för att det ska "stämma precis" än vad många extroverta verkar vara. Och naturligtvis i att introversionen i sig leder till en rejäl reducering i antalet möten som skulle kunna leda till något.

Dessutom är jag skitdålig på att ta de första direkta initiativen i flirtprocessen.

Överstimulerad sa...

Introvert och sex. Överstimulerad. Låt mig berätta om senast jag hade sex.

Vi skulle prova lite SM. Jag har i princip ingen erfarenhet. Hon hade det. Lite lätt smisk och sen satte hon naglarna i min kropp. Drog dem läggs ryggen. Och där slutade jag kunna prata. Kunde knappt se. Nu kommer detta låta som en dålig porrnovell, men bara genom att dra naglarna mot min kropp (hårt!) kom jag i ren extas. Senare på dagen räckte det med att hon drog handen längs min hals en gång för att jag skulle falla i koma i fem minuters tid.

Det är en sak. Men nu kommer vi till överstimuleringen. Till hur de små intrycken kan ta över.

Vi låg och pratade och bara genom att hon rörde vid mitt ansikte föll jag tillbaks i koman. Under någon timmas tid efteråt kunde hon inte peta på mig utan att jag började falla in i någon sorts annat medvetande.

Än mer: Dagen efter, *12 timmar senare* tog jag en dusch... och började igen falla in i det där läget. Var tvungen att avbryta och lägga mig på sängen och hyperventilera. Hela kroppen spändes.

Faktum är att t.o.m solljusen i sig påverkade mig. Tvingades ha på mig solglasögon.

Där kan vi tala om påverkad av små intryck. Ja, jag är introvert i min läggning. Har alltid varit. Men det här var extremt chockerande.

Mitt svar till dig är: Ja, jag som introvert hade förbannat bra sex. Det var som en orgasm i 10 minuters tid utan avbrott. Men att överstimuleras så lätt efteråt, det varade i nära ett dygn, är mindre roligt. Faktiskt mer ruskigt. Det kan bli för mycket av det goda.

Btw, känner du till om det finns några texter om detta? Vill så gärna förstå mer om vad tusan det handlade om.