måndag, maj 03, 2010

Dagens idag- och insidan

Alltså, inte den Insidan som i förra inlägget, utan den i DN. Idag är det en artikel i serien som heter Velourpappa 2010 och handlar om pappaledighet. Just den här artikeln handla om en snubbe som flyttat hit från USA.
– Det känns ju som ett stort slöseri, att Nova skulle vara tvungen att knyta an till någon annan vuxen, i stället för till oss som är hennes föräldrar, säger Van Taylor, som talar svenska obehindrat men med amerikansk brytning.
Min fetstil på ett exempel på saker som får mig att bli ledsen över att jag bryter.
Förtydligande: alltså inte att han bryter, eller att jag bryter, utan att de som skrev och redaktörade artikeln tycker det skulle tas med. Artikeln handlar ju inte om nåt som är relevant till hur bra svenska han kan.

Idagsidan handlar om näthat och en Mija som blivit förföljd av en man som hon träffat genom Internet, och nu föreläser om nätets faror i skolor.
När Medierådet i mars kartlade 17 av de hundra mest populära mötesplatserna hittade de sju som inte brydde sig om eventuella anmälningar, alltså rapporter om att vuxna söker kontakt med minderåriga över sajten, trakasserier eller uttryck för rasism. I det avseendet är You­tube och Facebook i samma sällskap som Apberget, Fjortis och Snyggast.
Min fetstil på ett exempel på saker som gör mig ledsen i pedofilskräcksammanhang.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

7 kommentarer:

Johan Helmersen sa...

Jag har läst några artiklar i den där serien, och tycker själv att användningen av ordet Velourpappa är olycklig i sammanhanget (och alla andra sammanhang). Vet inte om det är menat som någon sorts ironi över att uttrycket överhuvudtaget existerar.

Alexander sa...

Som minderårig upplevde jag ofta att kontakt med vuxna var traumatiserande. Detta var före internet, men de ville redan då ha kontakt med mig för att jag skulle göra saker med och åt dem. Avskyvärda saker. Läxor, städning, lyssna medan de pratade och en massa annat. :/

Jag tycker kanske att det mest fascinerande i den moderna pedoskräcken (om man bortser från att "pedofil", "barn" m fl etablerade termer i det här sammanhanget används väääldigt tendentiöst) är att man inte ens försöker skilja mellan frivillig sexuell kontakt av olika slag, som kan vara rolig och konstruktiv för alla inblandade, och ofrivillig, som med större sannolikhet är destruktiv och definitivt obehaglig för åtminstone en part. Som om det vore underförstått att unga personer automatiskt skulle bli skadade för livet av att ha sex (i någon form, det kan ju betyda allt mellan himmel och jord) med någon äldre. Jag fattar att det kan kännas jobbigt med åldersskillnader och annat som ger olika möjligheter att hävda sig, och att man kan uppleva sig vara i underläge och så vidare, men det är i så fall där problemet ligger, snarare än specifikt på det sexuella området -- jag får intrycket att man använder sex som en syndabock i det här sammanhanget. Som något det är lätt att peka ut och göra till den stora faran. För att det blir för komplicerat annars. Som vanligt.

Alexander sa...

För övrigt är ju din brytning fascinerande. Jag har aldrig lyckats placera den. Du borde vara stolt över att inte ha en dussindialekt. :)

Van sa...

Hej Tanja,
Nice blogg. Jag är ledsen att min brytning som jag också nu känner mig ledsen över fick dig också att känner dig ledsen över din. No hard feelings hoppas jag.

Tanja Suhinina sa...

Alexander:
Kan du inte gilla min brytning så jag inte behöver höra om det? Det skulle vara jättefint.
Jag tycker det mest fascinerande är att "en vuxen kontaktar ett barn" underförstås som "en vuxen kontaktar ett barn i sexuella syften".

Hej, Van!
Det jag blir ledsen över är mest att man av någon anledning känner att man måste skriva ut det. Det var ju verkligen inte det som intervjun handlade om. Även om man pratar perfekt svenska i övrigt lyfter man fram brytningen. Efter att ha levt 15 av mina totalt 26 år på jorden i Sverige börjar jag tröttna på det.

felmoftan sa...

Artikelförfattarna kanske ville poängtera att Van kunde svenska, och att intervjun inte gjordes på engelska.

Varför kände de att de behövde poängtera detta då? Tja...

1. "Mysiga detaljer". Istället för att nämna de smakfulla gardinerna eller hans lena baritonröst så nämner de språk och brytning.

2a. "Så duktig han är!" som kan svenska fast han inte måste.
2b. En riktig amerikan som har brytt sig om att lära sig svenska, o under över alla under! Det skriver vi upp på "Hurra! Vi finns!"-kontot.

Och det och sånt, eller nåt (TM)

Andreas sa...

Alexander: Konstigt resonemang i ditt inlägg - sex mellan barn och vuxna är helt okomplicerat, men makt mellan vuxna och barn är komplicerat? Vet du några situationer där man lyckas skala bort maktbiten från sex mellan barn och vuxen? Gloryholes där vuxna ger och barn tar eller?

De få gånger jag hade upplevelser med vuxna som tog kontakt med mig som barn (elva-tolv år) var det uteslutande män i 30-40-årsåldern som gjorde närmanden. Även som hyfsat brådmogen elvaåring hade jag otroligt svårt att hantera den situationen:
- de var vuxna och man skulle därför vara väluppfostrad och trevlig
- de gav komplimanger om att jag var söt och det ska man ju snällt tacka för
- de var två gånger större än jag på alla ledder och jag vågade därför inte säga ifrån eftersom jag så otroligt lätt hade blivit övermannad om de blivit arga

Alltså satt jag snällt och lät dem skriva sina telefonnummer på mig, ta på mina lår och så. Och när de gick var jag så förvirrad att jag bara grät.

Det är den vuxnes ansvar att veta bättre, för ett barn kan inte förväntas ta ansvar för någon "fri vilja". Det är bara ännu värre att känna att en läskig situation som man inte förstod dessutom var ens eget fel.