söndag, maj 17, 2009

...annars kan det ju också vara så att en cigarr helt enkelt är en cigarr

Niklas Ekdal skriver på Newsmill om "rysk discofascism". Först skriver han att han älskar Ryssland. Det känns lite "jag har ingenting emot bögar, men..." i sammanhanget.
När Moskva skulle arrangera semifinalen i Eurovision Song Contest i veckan skickade man fram Röda arméns manskör till att stå för pausunderhållningen, framför ett uppblåsbart stridsflygplan och en stridsvagn, den ena ljusblå och den andra rosa. De texter som framfördes under paradnumret hade också en omisskännligt nationalistisk touch.
Såhär, va. Mycket kan sägas om Ryssland som stat och mycket av det i just militärsammanhang, men att likställa Röda arméns körs närvaro på scen under Eurovisionfinal med krigiska intentioner är att visa total oförståelse för 1) rysk kultur och 2) Eurovision. I Eurovisionfinalsammanhang är det brukligt att framföra musik som är representativ i värdlandet och gärna så att även utrikare känner igen musikuttrycken. Röda arméns kör är ett av det internationellt mest kända i rysk musik-väg och ett lika naturligt inslag på ett ryskt Eurovision-scen som klassisk balett och kosackdans.

Och ursäkta mig, "omisstänklig nationalistisk touch" i texterna? Det är Kalinka, Katjusja, två zigenarromanser och Not gonna get us. Jag måste inbillat mig att jag kan ryska, för jag hör ingen omisskänlig nationalism. Möjligen kan man se sådant i Katjusja, men det kommer en bit efter de två verserna som ingick i pausunderhållningen.

Ibland är en manskör helt enkelt en manskör.

Jag tycker faktiskt sånt här är obehagligt. Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

För övrigt är Röda Arméns Gosskör bästa studentorkesterkonceptet NÅGONSIN. Och så är de jäkligt kul att se på!

4 kommentarer:

Mats L sa...

Ok, en manskör är kanske bara en manskör (och Röda Arméns manskör är säkert det fredligaste och oföragligaste förbandet i hela armén). Men en stridsvagn och ett MiG-plan till tonerna av "Not gonna get us" kände verkligen lite Mehh..

En annan aspekt av ESC som kändes lite lurig var de upprepade hyllningarna av TATU i kombination med det manifesta motståndet mot alla former av gaykultur och gayaktivism utanför arenan.

Som om lite lebianism på låtsas bara är chick, medans den äkta varan är ohyggligt skrämmande.

felmoftan sa...

Mats L, du aaaanar inte. Rysk showbiz är kanske den mest gaydominerade showbizen på jorden, och det är ju inte att säga lite. Man bara pratar inte om det. Alla de hippa fattar förstås, medan medelrysksson uppenbarligen inte gör någon koppling - de tror att artister är så där bara, och de tror att de aldrig har sett en sån där hemsk bög i hela sitt liv. Det är nästan lite rörande.

Tanja Suhinina sa...

Just "Not gonna get us" tycker jag verkligen är en cigarr. Migen och pansarvagnen kan jag gå med på att de är något suspekta, men man kan liksom fokusera på att de är råsa och kanske liksom samma sorts drift med hur utlandet ser Ryssland som de dansande björnarna i öppningsakten till andra semifinalen var. Jag tror helt enkelt att det är mer självdistans i den ryska folksjälen än vad den får kredd för.

Hela konceptet t.A.T.u, liksom Katy Perrys "I kissed a girl", har väl alltid varit all lesbiska är söta och oförargliga på skoj. Och sen ska man inte glömma att bögig ESC och inte lika glittrande verklighet för HBTQ-personer gäller för alla ESC-värdländer. Och att det inte är ESC-arrangörer som startar krig och spöar upp homosexuella. Visst finns det övergrpande kulturmönster, men det kan förekomma olika syn på saker även inom ett land.

Det här är självklarheter, men det verkar som en del skribenter missar sådant....

Det vore förresten väldigt najs om t.A.T.u återanvände sina "kuken åt kriget!"-tröjor... DET vore humor.

Linnea sa...

Hoho! Jag såg dig i fredags på SOF. Men eftersom jag tyckte det verkade oförskämt att avbryta dig mitt i din pardans bara för att säga att du skriver fantastiskt bra, lät jag bli. Jag säger det nu istället: Du skriver fantastiskt bra! ^^