söndag, november 17, 2013

Jag existerar inte för att bekräfta monoamorösas val

Denna höst har för mig haft två huvudsakliga teman att fundera på. Ett - att i vissa debatter ska man lyssna och inte genast hoppa in med egna tankar, trots att man är van att ens tankar är det mest intressanta som finns. Två - det arga polyt. Idag jobbar vi med tema två.

Jag var ju med i Aftonbladet Wellness TV förra veckan och det gick väl blandat, kan mana säga. Jag har tidigare bloggat om detta att en av programledarna hade svårt att vara nyfiken utan att vara väldigt otrevlig. Läs gärna. Sammanhanget var alltså att programledarna rätt länge försökte pressa ur mig att det var jobbigt med polyrelationer. När jag äntligen gav med mig uppträdde de som om de fick vad de ville och en av dem förklarade att jag nu lät mänsklig. Det är just den här grejen, att dra ur polys att vi kan ha det svårt, som jag vill fokusera på nu.

När folk frågar mig hur det funkar att va poly brukar jag inleda med att svara "asbra!". För det gör det för mig. Men jag råkar ofta ut för att mina samtalsprtners verkligen försöker få ur mig att poly kan va svårt. Vilket de ju bekräftar i och med sin handling, för det svåraste med poly för mig är att människor beter sig oförskämt mot mig. 

I diskussionerna efter mitt blogginlägg framkom några vanliga förklaringar. En var att samtalet ju hölls ytligt och då kom det inte fram några undervattenstenar och det lät "lite för enkelt" att vara poly. Och att monomänniskor kanske vill ha bekräftelse på att polys kan ha det svårt för att monoamorösa själva ska känna sig bekväma i sitt val, att det ju är jobbigt att vara poly med. 

Alright. Hisnande insikt kanske, men jag är inte skyldig någon ett skit i termer av att bekräfta hens valda monogami. Jag är inte en maskin för bekräftelse av att nån annan valt rätt. Det är inte mitt jobb att stilla nåns tvivel när hen behöver ifrågasätta sin relationsform för första gången i livet. 

Det är inte mitt jävla ansvar, så lägg det inte på mig. 

Det hära med att jag inte tar upp mina relationsproblem i ytliga samtal, webbteveinslaget är inte första gången so det skaver för folk. Det händer även i köttvärlden utanför mediesammanhang. Nähä, vi känner knappt varandra och jag berättar bara bra saker om poly. No shit! Du berättar bara typ "jag och min sambo ska upp till hans föräldrar över helgen" och inte sitter jag och drar ur dig att ni hatar varandras föräldrar och försöker dessutom fylla helger med aktiviteter som döljer att ni inte har kul ihop längre? Vänder jag inte ut och in på själen för dig som jag knappt känner? Nääähää, undrar varför. Kanske för att jag inte vill. 

Och detta med att det är trevligt att få bekräftelse om att gräset inte är grönare på andra sidan. Inte mitt jobb att trösta dig i den plötsligt jobbiga situationen att ditt val inte är det enda man kan göra. Vet ni hur jag gör för att trivas i mitt sätt att leva trots att hela samhället dagligen kastar exklusiv tvåsamhet på mig? Jag tänker på hur jag vill ha det, och så lever jag som jag trivs. Har du valt monogami? Sitt där då och ta ansvar för ditt val utan att behöva bekräftelse från mig, som du dessutom önskar i form av att jag ska berätta att mitt liv är jobbigt. Jag struntar i den kampen som plötsligt utspelar sig i ditt inre, för på utsidan yttrar den sig i att du pressar ur mig att mina relationer minsann också är svåra. Ta hand om dina tvivel själv. Prata med din partner. Jag existerar inte för att lugna ner dig. Du har dessutom jättemycket stöd i att monoamori är det rätta, jag har väldigt lite stöd i mitt val. Det är verkligen inte jag som ska ge dig mer bekräftelse.

Och andra polys, det är inte ert ansvar heller. Ni är inte heller satta på jorden för att visa monoamorösa att de ändå valde rätt. Kan vara bra att komma ihåg i stunden då någon monomänniska envist försöker få ur er att ni väl ändå kan känna det lilla stinget.

5 kommentarer:

Petra Veronica sa...

Åh, vilket bra inlägg, med riktigt relevanta och bra råd! Tack för det!

Ellen sa...

Hej Tanja,

Jag såg inslaget du skriver om här för ett par dagar sedan och tyckte du var väldigt bra, men blev upprörd över hur de tre monosarna behandlade dig. Bland annat för detta du beskriver, att de gjorde allt för att få dig att bekräfta deras monoval. Jag reagerade särskilt på detta att du äntligen blev "lite mänsklig ändå", när de kunde få det till att du vår åtminstone lite lik dem.

En hade verkligen kunnat spela mononormativitetsbingo där och få fem i rad: orsaksförklaringen "ickemono beror på översexualitet", orsaksförklaringen "det räckte inte med en", "ickemonosar är känslokalla", "ickemono handlar huvudakligen om sex", "men tänk på barnen". 5 diagnalt, BINGO!
Plus att de ovanpå allt var konsekvent heteronormativa i sina antaganden om könet på dina andra partners.

Jag delar din erfarenhet av att det enda jobbiga med att inte vara mono är den mononormativa omgivningens ständiga (och ofta sjukt oförskämda) tjat om att det borde vara jobbigt.

En strategi som faktiskt hjälpt mig i mötet med monopuckon, både i vardagssammanhang och intervjusammanhang (jag har också blivit intervjuad för TV som det märkliga ickemonot) går ut på att 1. lyfta samtalet till strukturnivå och 2. (i intervjusammanhang) säga det jag vill få fram oavsett vad jag får för frågor. När de första mononormativa frågorna på invividnivå kommer går jag direkt in på hur strukturell mononormativitet samverka med andra normer för att legitimera stora snedfördelningar av makt och resurser. Sen kommer kanske en till fråga om "hur jag hinner med", om det "inte är jobbigt ändå" osv. Jag fortsätter bara med den strukturella maktanalysen och hur de bidrar till upprätthållandet av förtryckande strukturer, hur monoprivilegier hänger ihop med vithetsprivilegier, heteroprivilegier mm, på bekostnad av alla som befinner sig utanför dessa normer. En liten historielektion också kanske, i form av att mononormen varken är historielös eller universell, att den "romantiska kärleken", som en bara ska kunna känna med en person i taget, är ett sentida påfund, att mononormens upphöjande till lag (tvåsamt äktenskap) är ett ekonomiskt avtal som ytterst handlar om att bevara/öka ägandekoncentrationen, bla bla bla. Ja, du förstår. En behöver inte ranta som jag alltid, men min erfarenhet hittills är att det är ganska effektivt att rikta fokus tillbaka mot monosarnas del i strukturellt förtryck, inte bara genom sina normativa frågor, utan genom sin oreflekterade vardagsmononormativitet och göttande i sina monoprivilegier, som sker på vår bekostnad.

He, detta blev lite långt, men hoppas det kan hjälpa.

A sa...

Good point!

Vad jag kommer att tänka på är hur jag får samma spontana reaktioner av folk när det kommit på tal att jag är vegan. De vill att jag ska säga att det är jobbigt och de vill att jag ska veta att de skulle aldrig klara det.

Dvärghundspossen sa...

Bra rutet. Det handlar väl om att så många monosar egentligen inte är nöjda med sin livsstil. Kommer ihåg när jag hamnade i en helt absurd internet-diskussion om otrohet. Majoriteten menade att man ALDRIG KAN VETA om man kommer att vara otrogen eller inte. Jag och ett fåtal till bara "eh jo, det kan man väl, det är väl bara att bestämma sig för att inte vara det och sen är man det inte". Vi blev genast anklagade för att förhäva oss och låtsas vara perfekta helgon snarare än mänskliga. Men öh, en vanlig vuxen människa (snarare än ett helgon) har ju ändå förmågan att kontrollera sig själv även om hen blir kåt (har man inte det kanske man bör låsas in någonstans för omgivningens bästa).
Det var så uppenbart att majoriteten av monosarna ville hålla en dörr öppen liksom, genom att låtsas som att otrohet rätt som det är kan "hända", ungefär som att det rätt som det är bara händer att man backar in i en sten med bilen när sikten är riktigt dålig. Och har man den inställningen så är man nog inte så himla nöjd med sitt mono-val.

Samuel Anlér sa...

Den här kommentaren är egentligen för din blogg rent generellt men av någon anledning kändes det extra läglig att posta en kommentar till det här just det här inlägget. Du skriver alltid sjukt vettiga saker och det är kul, intressant och tankeväckande att följa dig. Både tidigare med Phonephucker och nu fortsätter du leverera.

Tack och jag hoppas du kommer att fortsätta blogga länge till! :)