tisdag, november 12, 2013

Jooo, det var ganska elakt sagt

 Sitter hemma, äter lite polygröt...

Jag var alltså med i Aftonbladet Wellness TV. Pratade poly. Ni kan se inslaget här. Vi filmade i torsdags. Det las upp idag. Nu ska vi snacka lit'...

De hörde av sig för ett par veckor sedan. Först ignorerade jag mailet lite, sen ringde de upp och var trevliga och peppa (och betalade!!!). Vi snackade lite runt hur upplägget skulle bli, att programledarna skulle vara vanliga nyfikna människor. Detta hände just i en period då en vän till mig hade råkat ut för kässt bemötande som poly i privatlivet och jag föreslog att vi skulle ta upp frågorna som "don't try this at home". Alltså att vi faktiskt skulle poängtera att många spontana frågor är rätt otrevliga, om man tänker efter. Så det skulle liksom vara okej att ställa dem i teve mot en förberedd polyrepresentant, men verkligen inte okej att fråga folk hursomhelst. Jag upplevde den kontakten som väldigt positiv och förstående. Så jag var pepp.

Och så kom själva dagen och jag hade tatt på mig blus med hög krage så det blev en massa krångel med att få in myggan. Sen intrvjuades jag och var proffsig och lugn och sa ifrån vid ett tillfälle (som är huvudämnet för dagens föreläsning) och det var mest standardgrejor som man svarar på som poly i media. Sen hoppade jag i en taxi och åkte tillbaks till jobbet för att rädda liv.

Inför sändningen idag undrade jag om de behöll tillfället då jag sa ifrån, och ja, inte bara det. Det är till och med med i ingressen, vid 00:37, och kan ses igen vid 13:44.
 [Diskussion om ifall jag kan få "det lilla stinget i hjärtat" om min partner går och blir nykär i en annan och jag säger att ja, det kan man ju alltid]
 Jessica Folcker: Men det är ju skönt att höra, men verkligen. [Du får det att låta?] väldigt enkelt ju, att man kan ha flera och ändå tycka det är okej. Men då är det ju skönt att höra att du är ju ändå typ mänsklig [gör citattecken med fingrarna] eller vad man ska kalla det, för du har känslor. Att det kan göra ont även i ditt hjärta när din pojke... pojkvän, blir nykär i nån annan.
Tanja Suhinina: Eller för att det...
JF: Det låter lite sunt i alla fall. Annars låter det som att du är ganska avtrubbad känslomässigt, om du förstår vad jag menar.
TS: Oj, det där var ganska elakt sagt.
JF: Neeeej! Nej nej!
Hade det varit en del av en don't try this at home-sketch så hade det känts nästan överdrivet. Men nu var det inte, för vi körde inte alls uttalat på det konceptet. Ingen sa "nu ska vi visa hur man inte ska göra". Så Folcker erkänner mig alltså vara "typ mänsklig" (vilket jag tydligen inte varit innan), sundförklarar mig och kommenterar sedan att hennes intryck av mig är att jag är känslomässigt avtrubbad?

Waaaat?

Och där fann jag mig. Jag hade ju ändå rätt gott om tid att tänka "wait wat?!". Så jag påpekade att det var elakt sagt. Och då, då, tycker Folcker att det är rimligt att protestera.

Jo, jag fattar att hon säkert inte menade nåt illa. Men jag har varit icke-mono i tioish år. Jag har inte längre något som helst intresse av att ta smällar från monogama människor som förolämpar mig, det bloggade jag ju om för en vecka sedan. Jag är inte längre intresserad av att svälja i folkbildningens namn. Jag har noll pepp kvar för att ursäkta personer som inte tar hänsyn till att jag är en människa.

Man kan undra vad jag gör i en tevestudio om jag vill slippa otrevligheter kring mitt polyvarande. Det jag gör är att jag på riktigt tror på att det är viktigt att folk får se att det finns alternativ till det vanliga. Att de som redan känner som jag hör att det finns fler. Att de som inte känner som jag tänker ett varv till på att deras sätt att tänka inte är det enda. Min tanke med min offentlighet är helt enkelt att ställa upp för andra polylevande eller polynyfikna, eller för all del andra personer som inte passar in i hetromonogama normen. Om jag ska ställa upp så vill jag banne mig också säga ifrån. För min skull, och för de andras. Visa att nej, det är inte okej att kalla folk omänskliga, osunda och känslomässigt avtrubbade för att de råkar känna annorlunda än dig. Nej, jag bryr mig inte om att du menade väl. Nej, det är inte jag som är otrevlig som påpekar, det är du.

En annan grej jag är redigt trött på är hur glada monos verkar bli av att polyrelationer kan vara svåra. Alltså jag vet verkligen inte hur många gånger jag sett monos lysa upp och ba "gud vad skönt att höra att polyrelationer inte bara är solsken och enkelt!". Jag undrar verkligen var dessa personer lyckats få bilden av att polyrelationer är idylliska och problemfria. Jag får faktiskt mest konfronteras med en massa katastrofscenarion på alla möjliga sätt som saker kan gå fel på i polyrelationer. (Intressant nog har dessa scenarion aldrig att göra med de aspekter av relationen som inte är polyspecifika. Typ inte "du och din primärpartner kanske vill olika saker i livet" eller "ni kanske bråkar över disken för mycket" eller "ni kanske slutar ha sex med varandra") Så  jag har extremt svårt att fatta varför nån kan få för sig att föreställingen "poly är enkelt" är nåt som behöver motbevisas. Men det verkar räcka med att typ en poly en gång beskriver poly som trevligt för att man ska få för sig att polys saknar känslor.

Har jag gjort nån osäker på vad en får och inte får säga? Varsågod, för "PK-homo-testet": Hade du sagt det här om det handlade om homosexuella och inte polys och du ville vara PK? Inte? Säg inte det till en poly heller!

Ett enklare (eller svårare, beror på hur du ser det) test är "Är det jag säger otrevligt och förolämpar jag människan?". Är det. Säg det inte då. Och om du råkat göra det och tagits på bar gärning - säg inte "neeeeej!".

24 kommentarer:

Clara sa...

De var ju inte särskilt trevliga när du inte var där heller. Jessica Folcker verkade genomgående ha en välidigt tydlig uppfattning om hur världen är, och svårt att förstå att man kan uppfatta världen på något annat sätt.

Petra Veronica sa...

Ååååh, såg klippet och känner bara att Jessika Folcker fan helt saknar hyfs! Hon verkade verkligen tycka att dom som inte funkar som hon är dumma i huvudet och det var så jävla plumpt och korkat och taskigt sagt av henne...!!!!!

Tack för att du ställde upp på inslaget i alla fall – det är så himmelens skönt att polylevande syns i media så att allmänheten lär sig vad vi egentligen gör.

Tycker förresten att det är så knäppt att många mono frågar polylevande om "vad de ska göra om de vill skaffa barn"! Varför skulle barn vara ett problem för polyliv? Jag fattar det verkligen inte. Jag har ju sambo och en treåring med honom och inte fan hindrar det då mig från att exempelvis dejta eller ligga runt..! Och vadå hur man får tid, fan tid är ju allt man har, man får väl prioritera!

Anonymus Maximus sa...

Vilket kasst beteende. Helt rätt att säga ifrån.

Tanja Suhinina sa...

Alltså, jag blir alltid ställd när folk som har barn frågar mig hur jag får tid med någonting...

Måste verkligen tacka för allt stöd jag fått. Det är inte det att såna reaktioner avskräcker mig från att vara öppen eller att vara i media. Men jag behöver höra att jag inte överreagerar. Att ja, det ÄR rimligt att lacka på det. Att ja, det ÄR otrevligt.

Rebecka sa...

Det var verkligen jätteelakt sagt, gud vad oförskämt!

Johan sa...

Det är rimligt. Och bra att du säger ifrån. För andras skull, också, för den delen.

//JJ

Röde sa...

Jag tycker inte heller att du överreagerade, snarare tvärtom. Det är väldigt taskigt att säga en sådan sak som hon gjorde. Även i övrigt så framstod du som väldigt proffsig och saklig. Snyggt!

Clara sa...

Och JF sa ju inte ens "Nej, det var inte så jag menade det", utan istället lät det som "Nej, du har fel"

Anonym sa...

Allt stöd till dig! Vilket extremt otrevligt bemötande.

Frida/Wellness sa...

Tack för att du medverkade Tanja, jag tycker att det blev ett väldigt bra inslag i programmet.

Jag tycker att det är viktigt att ta upp alla vinklar/åsikter i de ämnen vi diskuterar, även de som kanske är inskränkta eller oförstående. Ibland måste någon spela djävulens advokat så att vi både kan belysa ett oförstående, upplysa och förändra folks tankemönster.

Jag tycker också att det var jättebra att du sa ifrån, för det var en plump kommentar. Du överreagerade verkligen inte. Och av ovanstående anledning skulle jag aldrig få för mig att klippa bort det.

När det kommer till att döma ut våra programledare som elaka, oförskämda och otrevliga, som vissa av ovanstående kommentatorer, så är ni väldigt nära att trilla i samma fälla som omtalade programledare, att vara oförskämda, dömande och trångsynta.

Gällande vår diskussion kring "don't try this at home" så pratade vi ju vid två tillfällen om detta och jag belyste båda gånger att jag vill att du skulle ta upp denna bit - eftersom, som du också nämner, programledarna hade uppgiften att vara nyfikna och ställa de frågor som de både personligen har och som våra tittare ställer sig. Det blir nämligen svårt att sätta dem i både rollen som "nyfiken vanlig person" och "detta har vi redan diskuterat off-cam och hittat ett upplägg för".

Vet att du vid ett tillfälle själv tog upp det, men jag var tvungen att klippa bort den biten för att det blev en väldigt lång utläggning på svaret som tog för mycket programtid (något som dessvärre alltid är för begränsat). Jag beklagar detta, men det är mitt ibland otacksamma jobb att ta sådana beslut.

Om du tycker att jag har hanterat inspelning eller klippning fel, eller inte hållit mig till det vi avtalat i förhand, så tar jag gärna emot feedback. Jag är i vilket fall väldigt glad för din medverkan, och glad för resultatet.

Vänligen, Frida - producent för Wellness

Petra Veronica sa...

Frida/Wellness skriver "När det kommer till att döma ut våra programledare som elaka, oförskämda och otrevliga, som vissa av ovanstående kommentatorer, så är ni väldigt nära att trilla i samma fälla som omtalade programledare, att vara oförskämda, dömande och trångsynta. "

Alltså....nä, vi är inte nära att trilla i samma fälla. Att tycka att någon är oförskämd baserat på deras beteende mot en annan individ är v-e-r-k-l-i-g-e-n inte samma sak som att kalla någon för "känslokall" baserat på dennes relationsstil...!

Tanja Suhinina sa...

Frida:
Jag kollade genom kommentarerna en gång till och tycker de håller sig på rätt sida av personpåhopp. Jag brukar radera kommentarer som är personangrepp, men som tur är har ingenting sådant kommit upp i samband med detta. Jag tycker dock att man kan efterfråga olika nivåer av programledare och bloggkommentatorer. De föregående har en maktposition i samhället och gentemot den som blir intervjuad. Jag tycker att det är rimligt att ställa betydligt högre krav på programledare än bloggkommentatorer. Att kommentatorerna uttalar sig om Folcker i hennes yrkesroll och inte i egenskap av privatperson (vilket var det Folcker gjorde under inslaget med mig) tycker jag också vara en viktig skillnad.

Jag har en väldigt positiv bild av samarbete förutom Folckers beteende, och till en del att ansvaret för "don't try this at home" verkade främst falla på mig. Jag hade uppfattat det som att jag också skulle vara med på det, men knappast till den grad att det skulle vara mitt ansvar och inte de tre programledarnas.

A sa...

AJJ! Bra illustration av skit folk kan säga till personer som är poly. Otäckt att hon inte ens själv verkar förstå vad hon sitter och säger till en annan människa. Och när jag tänker på att det där är reaktioner du/andra polys möter gång på gång på gång...

Tack för att du ändå ÄR folkbildande i ämnet. Jag har fått mig tankeställare av att läsa här och har börjat tänka mer aktivt på vilka former för kärleksrelationer jag eg vill ha - det är kalas! :)

Kakmonstret sa...

Instämmer med övriga att du verkligen inte överreagerade, det var bra att du sa ifrån. Fäste mig dock vid det du sa om att monosar skulle tro att poly är så enkelt. Jag tror att det beror på att en del polysar gärna framställer det så, tyvärr. Att poly är "enklare" automatiskt.

Jag (inte poly) har ofta fått en känsla av att polysar jag träffat 1) tycker att de är bättre på förhållanden generellt än monosar och 2) polyförhållanden är enklare.

De kanske måste hävda att det är enklare, för att rättfärdiga inför oförstående monosar? Som okunnig mono är jag dock nyfiken på vilka problem du stöter på i polyförhållanden (eftersom du säger att dessa är andra typer av problem än vad som vanligtvis uppstår i monoförh. om jag fattade rätt?)? Eller det har du kanske skrivit om någon annanstans på bloggen, då räcker det med länk. :)

Anonymus Maximus sa...

Frida, man kan vara djävulens advokat utan att vara otrevlig. Det är varken en ursäkt eller en förklaring.

(Låt mig förekomma det andra med att säga att "mannen på gatan" i 99% också är väluppfostrad och vet hur man beter sig hövligt. )

Petra Veronica sa...

Kakmonstret: Alltså jag tycker att det är sjukt mycket enklare att leva poly än att leva mono. Det enda jag behöver göra som poly är att lägga kalenderpussel och vara ärlig och sann mot mig själv.

Som mono var jag tvungen att sitta i ändlösa diskussioner med vänner, pojkvänners vänner osv och praaaaata om varför jag absolut var tvungen att sitta i den där killens knä och om mina känslor för min killa verkligen var "Äkta" då och bla bla bla. Vidare var jag tvungen att heeeela tiden analysera känslorna för min sambo och ha den ångestframkallande tanken att det kanske var dags att göra slut, fast jag inte ville, eftersom jag nog inte var sådär kär som man "ska" vara i ett monoförhållande just då.

Nu, som poly och sambo, så kan jag lugnt leva med min sambo och låta känslorna variera utan att behöva fundera på att göra slut. I perioder är vi störtförälskade, andra funkar vi mest som KKs, nån månad ser vi knappt varandra för att hen jobbar mycket och jag dejtar, osv osv. Livet är definitivt enklare och mer harmoniskt. Svartsjuka leder inte till oändliga diskussioner om vad den andre får, inte får, bör och inte bör göra utan den hanteras bara som vilken annan känsla som helst.

Vidare tycker jag definitivt att jag som poly är "bättre på relationer" vilket antagligen beror på att jag 1) har fler av dem och därmed får mer "relationsträning" och 2) inte följer standardmallar för relationsbyggande utan tränar på att låta varje relation jag har vara just så unik och fin som den kan vara. Upplever ofta att monosar dömer sina partners hårt, kritiserar dem i högre grad än polylevande gör samt har stereotypa och egoistiska förväntningar på dem.

Tanja Suhinina sa...

Kakmonstret:
Kan absolut känna igen höga hästar-polys, gärna stereotyp nyfrälsta såna. Och visst kan det vara en reaktion mot all diss och alla katastroffrågor man får. Men den motreaktionen kommer ju ändå just från att man dissas ca hela tiden. Så det borde väl verkligen inte komma som en överraskning att polyfolk kan ha problem.

Sen är det väl också att poly är generellt nåt man faktiskt verkligen valt. Då är det ju sannolikt så att man tycker det är enklare, för en själv. Det är ju från det perspektivet jag pratar. För mig är poly typ som monogami i termer av problem, minus alla problem som är kopplade specifik till exklusiviteten, plus problem med folks fördomar. Sök gärna på "poly" och "KBT", jag har lite inlägg om typ problem i relation man skulle kunna stöta på.

Ellen sa...

Håller verkligen med de som skrivit innan. Du reagerade väldigt sunt och bra på en otrevlig onödig kommentar. Känns som att när folk (i detta fall Folcker) reagerar så sytarkt, är det för att de känner sig hotade och därför måste hävda hur himla bra och rätt de har i sitt liv.. Som att de måste övertyga sig själva. Blir lite svårt att komma vidare i en diskussion då också.. Men jättebra inslag och du förklarade väldigt tydligt och bra! Kram

Jocke sa...

Jag tycker du hanterade hennes plumpa kommentar jättebra! Du lyckades säga ifrån utan att det blev dålig stämning - det är en svår konst som jag gärna skulle lära mig.
Hon verkade för övrigt väldigt inskränkt och bestämd i att hennes sätt att se på saken var den riktiga. Visserligen är det hennes jobb att ha lite attityd, men jag tyckte ändå det var tydligt att hon hade svårt att ta in andras synsätt.

En anledning till att folk som lever i monoförhållanden blir glada av att höra om svårigheter i polyförhållanden är naturligtvis att de själva upplever svårigheterna med monoförhållanden. Och just dessa svårigheter slipper ju polys. Och det enda som i det läget rättfärdigar deras monoliv är ju att polylivet innebär andra svårigheter. Så det är inte så konstigt om de blir lite glada av att få bekräftelse på att de själva inte valt helt fel och sitter med alla dåliga kort på hand. Funnes det inga problem med polyliv skulle de ju vara tvungna att ifrågasätta allt möjligt, kanske rentav byta inriktning på livet. Och sådant är ju inte direkt lustfyllt alla gånger. Så därför tror jag någon som känt att vissa aspekter av polylivet är väldigt tilltalande känner en lättnad när svårigheterna kommer på tal.

Dvärghundspossen sa...

Jag har ju själv haft polyförhållanden som yngre, men numera känner jag inför tanken på att vara poly ungefär som jag känner inför tanken på att skaffa barn: Jag kan förstå att andra gör det (kul att ha sex/romans med flera/barn är gulliga), men samtidigt känner jag att nääää vad jobbigt och bökigt.
Men alla är vi ju olika, och det skulle liksom inte falla mig in att tracka vare sig folk med barn eller polysar.
(Jag har faktiskt tänkt att det är bra konstigt egentligen att det är norm att skaffa barn, men det är samtidigt mot normen att vara poly. Båda delarna är ju ett avsteg från att vara bara två personer som sitter och isolerar sig med varandra, så varför ses det ena som så bra och normalt och det andra som så konstigt?)

Lina sa...

Vad tråkigt att du fick ett sånt bemötande! Ofräscht, omodernt, skäms på henne.

Sam sa...

Jag tycker också att det var helt rimligt. Och tufft att du kom på det (i tid) jag hade nog bara "jaha, haha, nä jag är nog mänsklig!"

För övrigt tror jag att det där med att poly-relationer skulle vara så enkla kan bero på att folk inte vill känna att dom gör fel. Att en själv sitter på The Ultimate Relationslösning eller är The Ultimate Relationsmänniska - och om en själv då har problem i sina relationer betyder det att dom inte har problem i sina relationer bara för att dom gör fel.

Tittare sa...

Vill bara säga att du gjorde en helt orimligt bra insats i programmet! Det blev nästan som en rättegång mot dig tycker jag, där Folckers kommentar klart gick över gränsen. De flesta andra (inkl jag) skulle ha blivit knäckta, stressade eller börjat skälla tillbaka. Samtidigt så blir det ju ofta så här när folk får prata poly för första gången, med alla frågor, och även om jag tycker det är synd och tråkigt så tycker jag också att det någonstans är förståeligt. Människor har svårt med nya saker som i sig ifrågasätter deras sätt att leva. Att i det läget lyckas vara glad, pedagogisk och säga ifrån på ett perfekt sätt var himla strongt. Jag är mycket imponerad.

Bengt sa...

Jag anser att det är mer troligt att den som inte förstår att klumpiga kommentarer kan vara sårande är mer känslomässigt avtrubbad än den som kan känna kärleksfulla känslor till mer än en samtidigt.