Vårbergs Vårdcentral - gå inte på jobbintervju där

Som ni kanske vet söker jag jobb, och förra veckan ringde en person från en av vårdcentralerna jag hade sökt jobb på. Jag hade just landat i Paris, så vi kom överens om att jag skulle ringa när jag kom hem. Jag återkom på måndag. Samtalet blev underligt, jag fick intrycket att personen jag pratade med inte hade någon vidare koll. Jag var inte heller säker vem jag pratade med, men vi kom i alla fall överens om att jag kunde komma på tisdag klockan 12. Vårbergs Vårdcentral, från den här annonsen. Super!

Jag kom till Vårberg fanns det två vårdcentraler - en Capio (eller Carema, de verkar bytt nyligen) Vårdcentral Vårberg och en Vårbergs Vårdcentral. Jag [long story och Vårby senare] ringde numret jag hade fått tidigare samtalet från för att förtydliga. Ja, jag skulle till Vårbergs Vårdcentral, den mittemot Apoteket, men skulle vi ses tolv? Sa vi det? Ojdå..."Då ska jag skynda mig, jag kommer om fem-tio" sade mannen i luren. Jag satte mig i receptionen. Vårdcentralen gav ett sjaskigt, provisoriskt intryck, så mina onda föraningar som jag messade mina vänner om under väntetiden blev inte minsta bättre. Ett tag senare (mer tjugo minuter än 5-10) kom mannen till slut.

Jag följde med till rummet med "Verksamhetschef" på dörren. Slog mig ned. Mannen frågade om jag hade skickat CV:t. Öppnade mitt CV på datorn, började bläddra och ställa frågor som antydde att han inte hade toppkoll på vilka psykologer är och vad de gör. För att förtydliga - jag fick förklara för honom vad "KBT-inriktning" samt "PTP" innebar. Han frågade mig om jag jobbat med "vuxna som har... psykiska problem".

Allt detta blandades med frågor om min härkomst. Var kom jag ifrån? Kom mina föräldrar också? Jaså, bara mamma? Vad pratar man för språk i Lettland (där kollade han dock faktiskt på språk-delen av CV:t, så man kan säga att det var relevant)? När kom jag till Sverige? 1995, jamen det gjorde han med. Fast jag var bara barnet, eller hur?

Allt detta genomled jag med en ängels tålamod. Jag har ju jobbat med HR, och jag är psykolog, så jag visste med all säkerhet att det inte är så man ska genomföra en rekryteringsintervju. Men jag tänkte "alla är inte proffs, han kanske bara är klumpig". Det mest oroande var fortfarande inte frågorna om ursprung, det var att mannen inte verkade veta någonting om vad tjänsten innebar. Men sen, sen kom en dialog som jag inte kommer att försöka recitera ordagrant. Jag kan bara sammanfatta.

Mannen frågade om jag hade barn.
Jag påpekade att man inte får fråga det, och att det inte har med tjänsten att göra.
Han sa att han visst får fråga mig. Han behöver veta om jag kommer behöva hämta på dagis och vabba, och om jag är ensam förälder.
Jag sade att han möjligen får fråga, men jag behöver verkligen inte svara.
Han sade att jag inte behövde svara på det här sättet.
Jag sade att han inte behövde ställa sådana frågor.
Han sade "tack så mycket" i en ton som menade att jag skulle gå.

Så jag gick. Nu är jag hemma, jag har ringt Arbetsförmedningen. Jag har även försökt researcha vem sjutton det var jag pratade med. Ni kanske märkt att jag skriver "mannen" istället för ett namn? Jo, det är för att jag är inte säker på att jag någonsin fått en presentation. Jag kan inte heller säga "Verksamhetschefen" för att verksamhetschef för Vårbergs Vårdcentral är Sandra Nisan.

Men om man kollar upp namnet till numret mannen ringde från, så går det till Minhal Alsaad AB - ett företag som importerar byggvaror. Enligt LinkedIn jobbar Minhal Alsaad (och jag är rätt säker på att det är personen på bilden) som System Developer and Architect and Project Manager. Han verkar dock vara gift med Melak Al-Saad som är legitimerad distriktsläkare på Vårbergs Vårdcentral.

Hummhumm. Jävligt oklart, det hela. Ska kontakta facket och fråga om jag kan göra nåt mer i min situation.