söndag, november 25, 2012

50 genus-shades

Jag har smålackat på det till och från, men nu ska jag lacka mer.

Alla era jävla häcklande feministrecensioner av 50 Shades of Grey, så dåligt, gå om grundskolan och lär er läsa, tack! Alltså, att hata på 50 Shades, det är ju en egen litterär trend inom genren kaxig feministblogg. Tyvärr avslöjar det ofta på ett pinsamt sätt att vissa behöver förnya genusglasögonen.

För er som levt i en annan bubbla än jag senaste halvåret. 50 Shades of Grey är en bok av tre som handlar om följande: 21-årig nyexad kvinnlig oskuld Anastasia Steele möter 27-ärig triljardär Christian Grey. Christian gillar att vara dominant och vill skriva på slavkontrakt. Anastasia tycker att Grey är sjuk och knäpp i huvet som gillar sånt, och vill att han ska bli normal. Dessa två krafter knullar sig genom tre böcker och gifter sig så småningom. Fast jag bara läst den första. Det gäller även många av recensenterna.

Standardrecensionen innehåller följande punkter:

  • Christian är misogynt svin, och maniulativ, och kontrollerande.
  • Anastasia försöker att ändra honom med kärlekens kraft typiskt att kvinnor offrar sig och försöker bota hemska män med sin kärlek.
  • Typiskt yngre kvinna som ska underkasta sig äldre mans lustar.
  • Anatstasia gör en massa sexgrejor som hon egentligen inte vill för att Christian vill att hon ska göra dem.
  • Anastatia är ett viljelöst våp.
  • Varför vill Anastasia ha Christian förutom att han är snygg, triljardär och har gigantisk penis?
  • Tampongscenen.
Okej. Det är rimligt. Om man är väldigt enögd. .

Christian är 27, self-made, och aldrig varit kär förut. Han sover inte ihop med sina sexpartners, till exempel. Han har aldrig heller haft vaniljsex. Han vill inte ha det, han vill inte sova ihop, han har funnit sig sexuellt och trivs hur bra som helst. Så träffar han Anastasia och det står gnistor. Det är bara det att Anastasia bestämmer sig för att hans sexuella preferenser innebär att han är knäpp, och sjuk, och måste botas. Hon är helt besatt av att hitta orsaken och lägga skulden för hans preferenser på en gammal älskarinna han hade, som också är en kär vän. Han anpassar sig efter hennes sexstil - han har till exempel vaniljsex med henne för första gången i sitt liv. Han sover ihop med henne. Han försöker ändra på vem han är för att behålla en kvinna vars lockande egenskaper är typ att hon är... typ snygg och får tusen orgasmer? 

Förutom att Anastasia är ett pucko som sjukförklarar Christian och vill ändra på sidor av honom som han trivs utmärks med, så är hon inget jävla viljelöst våp. Hon har examen, hon söker jobb, hon vill inte ha Christians hjälp i karriären. Hon förhandlar skiten ur kontraktet och sticker från Christian i slutet av första boken.

Efter allt det här blir det ju lätt ensidigt att beskriva Christian som någon som helt kör över Ana. Jag skulle vilja använda analys av 50 Shades som test för ifall man är vettig feminist, eller om man är helt låst i huvet på att mannen alltid är förövaren. Nevermind att han anpassar sig efter hennes sexnyck, nevermind att hon tycker han är sjuk i huvudet och bara måste ändra honom. Ja, han är en kontrollerande stalker som vill att Anastasia ska göra som han vill, men Anastasia gör samma grej och lyckas minst lika bra.

Och så tampongscenen. De hånglar alltså i hans badrum, och han drar ut hennes tampong för att inleda samlag. När jag läste boken tänkte jag "fan va coolt!!!" för att mens är inte direkt ett vanligt ämne i mainstreama sexskildningar, och det är positivt med en man som är så pass soft med mensskydd. Sedan har jag lärt mig att det är den sexcenen som mest hånas i 50 Shades-sågningar för at ewwwww. Och det kan folk tycka, men jag trodde att kaxiga feminister generellt var för en mer avslappnad relation till mens.

Jag hamnar lätt i djävulens advokat-ställning när jag försvarar 50 Shades. Jag menar inte att boken är bra och oproblematisk. Men det är en bok om en kvinna som får en man att anpassa sig efter hennes idéer för vad som är normalt och friskt, och missar man det så är det dags för nybesök hos genusoptikern.

11 kommentarer:

Maria sa...

Argh. Att läsa en bok bara för att jag vill kunna ha en egen åsikt om den känns ju sådär, när det finns mycket trevligare anledningar att läsa böcker, men varje gång någon drar upp 50 shades och feminism blir jag alldeles JAG VILL OCKSÅ VARA MED.

Hanna sa...

Tycker det är helt fantastiskt roligt när du kommer med sådana här små utbrott. Sluta inte med det =)

Sedan har jag faktiskt läst recensioner som sagt mer eller mindre detsamma som du (ofta med tillägget att språket är ganska dåligt iofs). Får väl testa att läsa dem själv när man får tid för att skaffa sig en bild av böckerna.

Henric sa...

Vad brukar invändningarna mot tampongscenen gå ut på? Bara att det skulle vara äckligt eller..?

hanna - happy happy fatgirl sa...

Mitt stora problem med serien är väl mest den otroligt underliga bild av BDSM som den målar upp och jag hoppas verkligen att folk inte använder det som nån slags how to-guide.

Säger hon som aldrig läst den hehe. Men har läst utdrag och så och uppfattar det som problematiskt.

Laci Green gör en jävla bra video om det här: http://www.youtube.com/watch?v=o92hv7La9Sk

Dvärghundspossen sa...

Jag känner som Maria, man blir väl till slut tvungen att läsa den bara för att kunna vara med i diskussionen... Men ja, jag har också läst folk som kritiserat både Anas och Christians beteende. Har för mej att båda delarna förekommer i den här t ex: http://historyofbdsm.com/category/curious-kinky-persons-guide-to-fifty-shades-of-grey/
Författaren gör en total genomgång av boken och börjar liksom med inställningen att det kan vara bra om nån BDSM-insatt kommenterar innehållet, men blir liksom mer och mer "WTF? DON'T TRY THIS AT HOME!" ju längre han kommer...

Charlotte W sa...

Alltså jag lackar snarare ur på de som jag tycker ryggradsmässiga och ytliga reaktioner som stirrar sig blinda på "förhandla" och "kontrakt", som i "omförhandling av genuskontraktet!" och utifrån det faktum att den helt oerfarna A inte det första hon gör skriver på ett slavkontrakt läser in en fantastisk självständighet och styrkeposition hos henne. Alltså visst får hon sin romantik, but that's as to be expected, det här är harlequin meets bdsm. Lilla gråa musen lyckas framkalla en road glimt i snygge rike mannens öga när hon klumpigt ramlar in på hans kontor. Sen väcker hon hans genuina intresse för att hon ger lite "tuggmotstånd" (till skillnad från andra idioter till kvinnor). Etc. Hennes livsuppgift blir sen att omvända monstret; att det råkar vara just BDSM som är det monstruösa, och som det samtidigt gottas i rejält (det är ju liksom inte som att hon inte alls går in i hans värld) är en omständighet som nog är olycklig för BDSM-världen, men den hade kunnat bytas ut mot någon annan egenskap som sas gör ont på henne.

stella thilde sa...

Nu vet du varför många inte vill kalla sig "feminister" längre, utan föredrar ord som t.ex. "jämställdhetsivrare" eller nåt.

motvalls sa...

Åh, blev nästan lite sugen på att läsa den där ändå nu.

Tanja Suhinina sa...

CW:
Alltså, att Christian är knäpp stalker är ju givet. Men jag tycker verkligen inte han visar att han ser ner på kvinnor så att Anastasia är det gyllene undantaget, han är väl respektfull till kvinnor i sitt liv - sina tidigare älskarinnor, sin fostermamma, sin första älskarinna?

Ja, Christian är verkligen den otrevliga mansstereotypen där gentlemannamässighet går över till kontrollfreak. Men Anastasia är lika mycket den otrevliga kvinnostereotypen "nu har jag hittat en man jag gillar, bäst jag gör om honom". Det blir väldigt ensidigt att framställa henne som någon som förändrar sig och offrar sig för kärleken om man inte samtidigt framställer Christian som nån som offrar sig för kärleken. Han trivs ju med sitt liv, han funkar utmärkt, så kommer hon och ba "du är sjuk i huvet, din första älskarinna och god vän är sjuk i huvet". Och han gör ju saker för hennes skull, sover med henne, vaniljsexar henne, dejtar henne.

Charlotte W sa...

Nej men kritiken gäller inte Christians personlighet, utan själva texten. Jag tycker du bortser från genretillhörighet och -krav. Det hör till genren att hjältinnan (vilket A är, stereotyp eller inte) kommer in och förändrar en man – och lyckas bli hans hjärtas dam. Sättet hon kommer in på markerar henne som en everywoman som samtidigt kontrasteras mot andra kvinnor (blondinerna på Christians kontor, som han f ö verkar vara tyrannisk mot). Att hon får romantik är ett måste, annars hade det varit en helt annan bok. Och där är det sant att han anpassar sig till henne, det blåses ju upp till enorma proportioner (han har aldrig sovit med en kvinna förut! aldrig haft vaniljsex!) Det hör, återigen, till genren – hjältinna tämjer monstret. Hon är den, den enda han tyckt så mycket om, den enda han velat ha "mer" med.
Vad jag menar med monster: Han markeras väldigt tydligt i början av boken som en skrämmande person, någon med enormt mycket makt som alla hukar för. (Så bygger han ju också på den romantiske vampyren i Twilight, boken började som fan fiction.) Han har en tortyrkammare hemma. Det handlar inte bara om BDSM, boken är ju ingen "riktig" bdsm-historia utan främst romantik.
Alltså man ska vara försiktig med att uttala sig om hur fiktion relaterar till och påverkar verkligheten. Det här berättelsemönstret kan vara en önskedröm om att få ta del av manlig makt och förändra den manlige arrogante skitstöveln (A tycker ju faktiskt att C är just en sådan till att börja med), eller en romantisering av vissa sätt som relationen mellan könen ser ut. Det kanske eller kanske inte gör skada, men jag tycker hursomhelst att det är trist, förljuget och sorgligt.
Angående vem som anpassar sig, förresten: Christian är den som helt självklart styr i absoluta lejonparten av deras historia. Han lyfter henne i sin helikopter och sveper iväg med henne till sitt liv. Han bestämmer var de ska äta; ja han vill ju bestämma över alla aspekter av hennes liv, det är det som är upplägget. Att han har vaniljsex med henne är ju också egentligen för att hon är oskuld, och han inte tycker att hon kan sätta igång med bdsm-andet utan att ha haft vanligt sex först. Han lär upp henne sexuellt. Det inflytande hon har över honom markeras väldigt tydligt, medan hans inflytande över henne ligger som en filt över alltihop.

Anonym sa...

Det borde egentligen vara typ en läsarstorm av förbannade bdsm:are, som piskade sönder både Twilight och den hemska 5o fisbleka nyanser av någonting. Människor i lack och läder som hoppade jämfota över skumma religiösa agendor och kvinnlig grottkvinne-retorik i en modern värld. Men det känns som att allt som var värt att utveckla inom bdsm dog med de här äckliga light-varianterna. Sex under mens, please... Vardag. Mitt argument är att både twillight och 50 shades egentligen är för kvinnor (om de dissekerar ordentligt) vad american psycho är för män. Nu vet vi hur den kvinnliga personlighetsstörningen ser ut. Den är tydligen både rosa, fluffig och klädd i tyll.