Saker unga antas inte behöva veta (än)

Återigen är någon upprörd över att RFSU sysslar med sexualupplysning. Det finns mycket att säga i frågan, men jag väljer att fokusera på några saker som ofta återkommer i den här typen av diskussion. Särskilt den om vad barn behöver eller inte behöver veta. Detta med too much information är nämligen veckans förträffliga tema på Vecka 6.

Jag håller med om att RFSU har stort inflytande över svenska sexualpolitiska debatten och svenska sexualupplysningen. Rimligt för ett riksförbund för sexualupplysning. Jag skulle invända exakt noll mot att flera aktörer kom in i skolor och pratade med ungdomar om attityder till sex och relationer. Men en sak som är viktig att ha i åtanke är att även i sex finns det fakta, som kommer att vara desamma oavsett vem som upplyser. Om så Ungdomarnas Avhållsamhetsförbund kommer och sexupplyser så kommer mycket av det som berättas vara detsamma som i RFSU:s upplysning. Och fakta är ju att det finns preventivmedel, att de skyddar bra (fast inte 100%), att man inte blir gravid av att svälja, att slemhinnor behöver glid för att inte skadas.

Sedan kommer RFSU och Ungdomarnas Avhållsamhetsförbund ha olika värderingar kring mycket. RFSU kommer säga att man får experimentera och ha sex med så många man vill, UAF kommer att säga att man ska vänta tills man hittat den enda rätta. För det är klart att RFSU har värdering i det de säger, men oavsett värdering så kommer faktabiten att vara densamma. Det som kan skilja sig i fallet med fakta är vilken information bedöms som relevant för åldersgruppen. Kanske tycker man att den värderande informationen är viktigare än torra fakta om klamydia. Kanske tycker man att fokus ska läggas på relationer. Vad vi verkligen inte får glömma är att tiden för undervisning i skolan är begränsad och man hinner med väldigt lite. (Rätta mig om jag har fel, men jag tror verkligen inte att det vigs så många timmar åt sex- och samlevnad i grundskolan) Då får man prioritera, och man prioriterar sannolikt det torra och skademinimerande, saker som är konkreta och går att lära ut fort. Kondompårullning. Vilka sjukdomar finns. Hur man inte skadar sig.

Givetvis är hur man prioriterar information en fråga om tyckande och värderingar. Kanske tycker kritiker att det är värt att offra informationen om olika grundsätt att ha sex på mot att man hinner prata mer om vad relationer betyder för samhällsekonomin. Det är ju inte en objektiv fråga och jag har lika mycket rätt att tycka som de. Men ett argument jag har svårt för är att man inte behöver veta allt det där som ung. Att 13-14-åringar inte bör ha sex, och därför är det klart överkurs att undervisa dem om olika kroppsöppningar, ställningar eller skydd. Om det ska ses som ett hållbart argument, faller hela skolsystemet.

Skolan är inte riktigt till för att lära barn sådant de behöver just nu. Skolans uppdrag är att förbereda barnen för att bli framtida medborgare som klarar vuxenlivet. Få i min klass lagade mat hemma i högstadiet, men man hade likväl hemkunskap. Där man förresten också lärde sig att lägga budget och möblera en lägenhet - kunskaper man knappast hade nytta av där och då. Ibland hör man att sexualupplysning av personer under 15 är uppvigning till brott, då dessa inte får ha sex enligt lagen. För det första är man aldrig förbjuden från att ha sex - däremot får betydligt äldre personer inte ha sex med barn och ungdomar under 15. För det andra fick jag lära mig om politiska partier och hur man röstar (jag fik till och med prova i skolval!) när jag gick i högstadiet. 

Väldigt lite av det man lär sig i skolan är kunskaper som är ämnade att vara till nytta redan nu, inte främst inför framtiden. Mycket av informationen måste ses som sådant man aldrig kommer behöva i strikt mening, men den utgör ändå en allmänbildning och en gemensam grund. Det är inte bara det att ungdomar i detta nu inte behöver veta hur magnesiumoxid blir till, den absoluta majoriteten kommer aldrig ens ha användning av denna kunskap. Det enda jag använt högstadiefranskan till är att som vuxen läsa menyer, och jag är fast övertygad om att franskalektionerna inte var menade att vara relevanta för min verklighet som högstadieelev i Stockholm.

Jag tog med flit upp naturvetenskap och språk som exempel. De anses ju vara de användbara kunskaperna, till skillnad från flum som estetiska eller samhällsvetenskapliga ämnen. Ändå har man förhållandevis lite nytta av dem när man läser dem, och ofta aldrig överhuvudtaget. Varför borde sexualkunskapen vara annorlunda i det avseendet? När är det egentligen rimligt att lära sig saker - när man behöver dem eller innan?

Notera att allt detta skrivs som om högstadieungdomar inte vore sexuellt aktiva än. Fast det är de. Undervisar man i en klass med fjortonåringar kan man anta att några av dem redan har gjort ett och annat, och det är verkligen panik med att här och nu se till att de kan det där med skydd, och sjukdomar, och lite grundläggande anatomi, och att sex ska kännas bra, och att man får göra som man vill. Oavsett vad man själv tycker om att unga människor har sex borde man rimligen tycka att de som är sexuellt aktiva ska ha information.

(OBS Många av takarna i det här inlägget har förekommit i ett tidigare)