Sanningens ögonblick - idag var första gången jag lyssnade på Ligga med P3. Nån hade kanske trott att jag gjort det förut, men icke. Jag misstänkte nämligen att det hörde till genren tramsigt tokroligt program om sex. Jag hade helt lätt, såklart. Och det är inte det att sådana program inte är existensberättigade, det är bara att det är nästan enda typen av teve- och radioprogram med sextema. Ju mer jag tänker på det desto mer inser jag storheten i Fråga Olle-dokumentär där man faktiskt får se folk knulla.
Jag har dragit parallellen förut, men såhär skulle det sett ut om sexprogram var matlagningsprogram.
Låter det bra? Nja, kanske. Men tänk om alla matlagningsprogram var så, och man aldrig fick se maten tillagas och ätas? Nä, ni kanske tycker det är bra. För ni är kanske inte är matintresserade. Men vore man matintresserad hade man kanske blivit lite sur om media inte kunde snacka mat utan att tramsa. Man kanske skulle först bli lite glad när man läste i tidningen att det skulle komma ett nytt program om mat, och sen (som vanligt) besviken för att det bara är trams och melon-galon igen.
Nejmen, det är ju bra att det finns tramsiga sexprogram. Mitt problem är att det saknas ordentligt bra populärvetenskap om sex. Diskussion om ämnet på Twitter ledde till att man ju inte kan förvänta sig annat än rams av ett program som heter Ligga med P3, så det man borde ha är Ligga med P1. Fler än jag tycker det är en bra idé.
Detta med "melon och jämställdhet" finns med av anledningen att när man i Sverige sexualupplyser så anses jämställdhetssnack vara en naturlig del. Jag tycker att sex och jämställdhet är intressant kombination, men jag kan bli trött på hur sex och jämställdhet så gärna klumpas ihop. Ibland till och med så att sexbiten försvinner helt. Ligga med P3 har till exempel sex och relationer som huvudämne, men lyckades ändå få in ett avsnitt om män i kjol, som bestod av ett reportage om spex med bara killar på scen, och personlig krönika om hur manlige programledaren blir retad när han bär tjejkläder. Kopplingen till sex och relationer, antar jag, ligger i att det är typ feminism.
Man kan se samma sak i RFSU:s tidskrift Ottar. RFSU står ju för Riksförbunder för SexualUpplysning, men Ottar upplyser väldigt lite om sexualitet, egentligen. Däremot mycket om sexualupplysning i andra länder ("det är jättedåligt, här har vi ett projekt som är bra") och mänskliga (främst kvinnors och HBTQ-personers) rättigheter. Jättebra tidning, jättespännande läsning, sexualpolitik är viktigt, men återigen är det väldigt mycket jämställdhet och politik. Nu publicerar förstås RFSU en del sexpraktikor och andra mer sexualupplysande skrifter, men ändå, jag tycker det är talande.
Jag tycker inte att det är dåligt heller. Men det är en sammankoppling som uppenbart finns på många håll i när man ska snacka sex (och relationer) i Sverige. Det är viktigt att tänka på när man ser vilka värderingar och områden kopplades till sex historiskt, och tänker "oj vad knasiga de var". Eller typ när man tycker att amerikaner är lustiga för att de alltid ska prata religion när de talar sex. Jamen, i Sverige pratar vi typ alltid jämställdhet när vi talar om sex på det sättet.
Jag ser det ibland förklaras med att man inte kommer från könsroller i relationer, att jämställdhetsfrågan alltid är närvarande i sexualiteten. Men med samma självklarhet hade sex kunnat handla om familj, läser man sexualupplysande böcker från typ 50-70-talet underförstås det ofta att man är gift och sexet kommer leda till barn. Eller så skulle man kunna ha en väldigt biologicentrerad syn på sex och alltid prata cellmembraner.
Men som Henric Grubbström pratade om i diskussionen på twitter, kan hela grejen med både tramseri och jämställdhetssnack handla om att man känner att man måste ha alibi för att prata sex. Det ska vara roligt eller samhällsdebatt eller nåt, sex i sig är inte bra nog. Som själva handlingen sex i samhället, det är fortfarande lite suspekt om det enbart handlar om sex, och inte exempelvis också relationer.
Över till nåt helt annat.
Jonas Thente skrev en så korkad krönika att man kan misstänka att han trollar. Nej, alltså, jag har på riktigt svårt att se hur en faktiskt inte obegåvad människa skulle komma på att skriva följande:
Jag har dragit parallellen förut, men såhär skulle det sett ut om sexprogram var matlagningsprogram.
- Programledaren annonserar att dagens tema är "melon"
- Programledaren berättar att hen inte gillar melon själv, men det är helt okej att gilla melon
- Programledaren ringer en specialist på gurkväxter, får lite roliga fakta, och utreder den viktiga frågan - om man sväljer kärnorna, kan de börja gro i magen?
- Programledaren besöker en grönsakshandel där föreståndaren talar varmt om olika sorter. Montage.
- Programledaren pratar med bisittare om bisittarens erfarenhet av att äta melon. De rimmar melon-galon.
- Melon och jämställdhet.
- Slut.
Låter det bra? Nja, kanske. Men tänk om alla matlagningsprogram var så, och man aldrig fick se maten tillagas och ätas? Nä, ni kanske tycker det är bra. För ni är kanske inte är matintresserade. Men vore man matintresserad hade man kanske blivit lite sur om media inte kunde snacka mat utan att tramsa. Man kanske skulle först bli lite glad när man läste i tidningen att det skulle komma ett nytt program om mat, och sen (som vanligt) besviken för att det bara är trams och melon-galon igen.
Nejmen, det är ju bra att det finns tramsiga sexprogram. Mitt problem är att det saknas ordentligt bra populärvetenskap om sex. Diskussion om ämnet på Twitter ledde till att man ju inte kan förvänta sig annat än rams av ett program som heter Ligga med P3, så det man borde ha är Ligga med P1. Fler än jag tycker det är en bra idé.
Detta med "melon och jämställdhet" finns med av anledningen att när man i Sverige sexualupplyser så anses jämställdhetssnack vara en naturlig del. Jag tycker att sex och jämställdhet är intressant kombination, men jag kan bli trött på hur sex och jämställdhet så gärna klumpas ihop. Ibland till och med så att sexbiten försvinner helt. Ligga med P3 har till exempel sex och relationer som huvudämne, men lyckades ändå få in ett avsnitt om män i kjol, som bestod av ett reportage om spex med bara killar på scen, och personlig krönika om hur manlige programledaren blir retad när han bär tjejkläder. Kopplingen till sex och relationer, antar jag, ligger i att det är typ feminism.
Man kan se samma sak i RFSU:s tidskrift Ottar. RFSU står ju för Riksförbunder för SexualUpplysning, men Ottar upplyser väldigt lite om sexualitet, egentligen. Däremot mycket om sexualupplysning i andra länder ("det är jättedåligt, här har vi ett projekt som är bra") och mänskliga (främst kvinnors och HBTQ-personers) rättigheter. Jättebra tidning, jättespännande läsning, sexualpolitik är viktigt, men återigen är det väldigt mycket jämställdhet och politik. Nu publicerar förstås RFSU en del sexpraktikor och andra mer sexualupplysande skrifter, men ändå, jag tycker det är talande.
Jag tycker inte att det är dåligt heller. Men det är en sammankoppling som uppenbart finns på många håll i när man ska snacka sex (och relationer) i Sverige. Det är viktigt att tänka på när man ser vilka värderingar och områden kopplades till sex historiskt, och tänker "oj vad knasiga de var". Eller typ när man tycker att amerikaner är lustiga för att de alltid ska prata religion när de talar sex. Jamen, i Sverige pratar vi typ alltid jämställdhet när vi talar om sex på det sättet.
Jag ser det ibland förklaras med att man inte kommer från könsroller i relationer, att jämställdhetsfrågan alltid är närvarande i sexualiteten. Men med samma självklarhet hade sex kunnat handla om familj, läser man sexualupplysande böcker från typ 50-70-talet underförstås det ofta att man är gift och sexet kommer leda till barn. Eller så skulle man kunna ha en väldigt biologicentrerad syn på sex och alltid prata cellmembraner.
Men som Henric Grubbström pratade om i diskussionen på twitter, kan hela grejen med både tramseri och jämställdhetssnack handla om att man känner att man måste ha alibi för att prata sex. Det ska vara roligt eller samhällsdebatt eller nåt, sex i sig är inte bra nog. Som själva handlingen sex i samhället, det är fortfarande lite suspekt om det enbart handlar om sex, och inte exempelvis också relationer.
Över till nåt helt annat.
Jonas Thente skrev en så korkad krönika att man kan misstänka att han trollar. Nej, alltså, jag har på riktigt svårt att se hur en faktiskt inte obegåvad människa skulle komma på att skriva följande:
Om man behärskar språket så har man ett redskap för att lära sig – till exempel matematik.Om människan inte begriper att matematiken, ursäkta klyschan, är språket som naturen är skriven på... eller media, media är också skriven i matematik. Ja, om Thente inte begriper det så behöver vi verkligen rycka upp oss i matte. För problemet är inte ens att folk inte kan räkna, problemet är att så många inte begriper hur central matematiken är i våra liv.
Om man behärskar matematiken så kan man matematik.
22 kommentarer:
Jag skulle gärna höra dina argument/åsikter kring varför matematiken är så viktig! Om det är något du skulle ha lust att skriva om.
Jag är själv rätt nyutbildad mattelärare och känner att mina argument är på typ nivån: "matte är bra till fysiken". Jag VET att matte är viktigt men de där bra, väl underbyggda argumenten saknar jag. Kan liksom inte hitta vinkeln.
Ylva: Några av mina tankar kring varför matematik är viktigt.
1. Privatekonomi! Alltifrån att kunna få en känsla för sina månadsutgifter som att kunna tänka kring hur räntor påverkar huslån.
2. Politik, makroekonomi och samhällsdebatt öht! När man ska rösta kan det vara bra att förstå vad fan politikerna snackar om och vad alla siffror faktiskt betyder.
För att kunna tolka innebörden av statistik eller vad som helst även inom humanistiska ämnen och forskning, både populärkulturellt och vid eventuella högskolestudier osv.
3. På samma sätt som språk är viktigt för att utveckla hur vi tänker kan matematik och förståelse för siffror och dess innebörd vara det.
4. För hemmafixande, möblering eller andra saker i hemmet där det kan vara bra att kunna mäta och dela upp för att kunna tänka sig hur man ska göra och vad man ska kunna köpa.
5. Matlagning. Kunna översätta och ändra recept.
6. Fysik, kemi, bokföring, vissa typer av programmering.
Och ja, det var dom sakerna jag kom på så här på rak arm...
Om matematik:
En sak jag tycker är katastrofal med skolan är att man inte lär sig ekonomi. Jag menar inte på entreprenörskunskapsättet, utan liksom privatekonomi och nationaldito. Sånt som är relevant, sånt som handlar om ens bankkonto, och saker som står i tidningen. Så man fattar vad devalvering är, och hur det påverkar en. Och kunskap är makt, och kunskap om ekonomi är makt över stora delar av sitt liv. Och matematiken är viktig där.
Sen politik, och procent, och att känna sig bekväm med siffror om hur mpnga som invandrar eller whatever. Att förstå var politiker får sina siffror ifrån.
Sen har jag t ex hört skräckhistorier om vårdpersonal som inte kan dosera mediciner för man blandar ihop 0,01 och 0,001, typ.
Oj, tack Mattias!
Sen om man vill gå vidare efter gymnasiet inom nästan vad som helst så kommer man behöva att inte vara rädd för matematik. Det dära med statistik och forskning, det slipper man inte så lätt. Är man obekväm med siffror så kan man inte ta sig an siffror. Journalister kan inte läsa vetenskapliga rapporter. Högskoleutbildade proffs fattar inte statistik. Next thing - apokalypsen.
Nu säger han väl inte att matematik är onödigt, han säger däremot att matematik utöver "de fyra räknesätten, mått, procent och geometri" kanske är lite överflödigt.
Sen är det väl inte mycket mer man lär sig tom nian, så att minska ner matten i grundskolan är kanske lite övermaga... Jag skulle mest vilja ha in mer vetenskapsteori, så folk slutar svänga sig med lustig statistik som exvis löneläget för lärare i Europa utan att på något sätt sätta det i sammanhang med övriga löner. Fine om svenska lärarlöner ändå är låga, men jämförelsetal? Någon?
Appropå matematik: Liksom, det man lär sig i grundskolan om man inte råkar vara den typen av unge som går i matte-klass, är ju just de fyra räknesätten, vädigt grundläggande algebra, väldigt grundläggande geometri, procent, samt extremt grundläggande statistik. Och det är väl just de mattekunskaperna som är direkt nödvändiga i livet, för alla?
Jag tycker att det där påståendet om att man inte kommer behöva det man lär sig i matten är ett logiskt felslut, ty matten i grundskolan är den essentiella matten, och om man läser mer matte på gymnasiet så är det för att du behöver den vidare matten för dina studier. Om man sen går vidare och studerar ett matematikbaserat ämne på universitetet så behöver du ju garanterat det du lär dig. Jag har alltid funnit att matematik är ett av få ämnen där det verkligen är så att du får lära dig precis så mycket som du behöver för framtiden. Till skillnad från den svenska kungalängden.
Jag hade en bekant som brukade säga att allt runtomkring oss är antingen matematik eller frimärkssamlande, och frimärkssamlande är gruppteori, så allting är matematik i slutändan. Det är så nära sanningen som jag kommer med alla de människor som inte tyckte matte var roligt i skolan och därför tror att det inte behövs.
Matematik är studiet av struktur, rymd, kvantiteter och förändring i generella termer. Lär man sig matematik kan man tänka bättre och effektivare om struktur, rymd, kvantiteter och förändringar. Det låter användbart om du frågar mig.
"Kanske är det så att lägre matematikintresse speglar det faktum att matematik inte längre är så väsentligt som äldre generationer inbillar sig. (...) Samtidigt saknar en stor del av dagens svenska elever förmågan att skilja en ledarartikel från en bilannons. Åtskilliga niondeklassare har svårt att begripa en Alfonsbok."
Varför drar han inte slutsatsen att ett lägre svenskaintresse "kanske speglar det faktum att förmågan att kunna läsa enkel svenska eller skilja ledarartiklar från bilannonser inte längre är så väsentlig som äldre generationer inbillar sig"? Det är ju precis samma logik.
Av sexprogrammens många fel så är följande det värsta:
1. Programledaren annonserar att dagens tema är "melon"
2. Programledaren berättar att hen inte gillar melon själv, men det är helt okej att gilla melon
Liksom, först befäster vi att melon är något som man faktiskt borde skämmas över - oavsett vad programledaren säger, annars skulle ju denne inte behövt markera avstånd.
Ang. matematik: Visst, det är praktiskt. Men det viktiga är att matematik är en del av att bli en människa som bär med sig mänsklighetens framsteg, och kan ta vid där andra var tvungna att sluta.
Alla påståenden av typ "jag lärde mig matte och har inte räknat en enda integral sedan dess" kan vi ju applicera på andra ämnen:
Svenska: "Jag har inte skrivit en uppsats på svenska sedan gymnasiet"
Historia: "Jag har inte beskrivit andra världskriget sedan gymnasiet"
Musik: "Jag har inte spelat ett enda instrument sedan gymnasiet"
Bild: "Jag har inte ritat något sedan gymnasiet"
Samhällskunskap: "Jag har inte redogjort för regeringens arbete sedan gymnasiet"
...och så vidare. Sedan kan vi lägga ned hela skolundervisningen.
Sanningen är ju att all kunskap hänger ihop. Det är ju bara olika vinklar på verkligheten, och ju bredare, mer komplett bild av vår värld och vårt samhälle vi får, desto bättre blir vi.
Vi blir bättre människor genom att uppta kunskap som andra mödosamt har tänkt fram. Genom att lära sig kan vi göra hoppet från den okunniga grottmänniska vi föds som, och tillskansa oss bokstavligen årtusenden av mödosamt arbete.
Utbildning handlar inte om att utföra ett yrke. Visst, du kan gå en yrkesutbildning och bli jättebra på att, t.ex. borra i plåt. Men då är du bara en halv människa, intellektuellt sett. Samma sak om du inte lär dig något praktiskt. Du saknar kontakt med en så stor del av vad det är att vara människa.
Därför matematik. (Och därför humanism, alla mina teknikerbröder och -systrar som läser detta.)
Men visst, om Jonas vill tillhöra den nya outbildade underklassen, de kunskapslösa i kunskapssamhället, så varsågod. Jag tror dock att det fruktansvärda ödet som en person som "inte behöver kunna så mycket" är något han viger åt andra.
Matematik är inte språket naturen är skriven på, den är ett av de språk människan försöker förstå och beskriva naturen genom. Poesi är ett annat, och poesin fångar fortfarande aspekter av naturen som matematiken är alldeles för primitiv och kantig för.
Att karln tycker att man kanske borde prioritera kunskaper i svenska språket framför kunskaper i matte när man ska göra satsningar på skolan har jag inga problem med, för de flesta är språkkunskaperna en nödvändig grund för både matteinlärningen och inlärningen inom de flesta andra ämnesområden.
Ok ok jag erkänner jag gillar att gå i kvinnokläder.
Är det fel på mig?
Angående de larviga sexprogrammen: Jag tror att många är dålig pålästa men att det med sex är lite som skolpolitik: "Alla har gjort det därför får alla uttala sig". De som ska göra programmen har helt enkelt dåliga kunskaper om vad man kan göra av ämnet.
Angående matematik så är mycket av "vardagsmatten" egentligen räkning. Jag tycker att matematik är lite som att gymma hjärnan – jag går inte på gymmet för att bli grym på lyfta vikter utan för att bli stark. Jag har kanske läst lite mer matte än genomsnittspersonen men jag tycker att den hjälper mig att beskriva och därmed förstå världen.
Jag gillar också att gå i kvinnokläder, det är nog inte fel att gilla det.
Om matematik. Jag tror också att man sällan behöver mycket utöver högstadiematten. Men bara för att man läst kursen och skrivit prov är inte bevis på att man kan det. Det jag vill helst se är inte att alla lär sig logaritmer, utan att alla som gått grundskolan är bekväma med matematik. Som jag ofta säger finns det nåt i dagens syn på matematik som gör att folk tror det är obeskrivligt svårt. Jag vill att alla ska känna sig bekväma i att använda matematiken. Som det är nu så stänger ju många av när de ser en siffra, och kissar på sig när de ser siffror och bokstäver samtidigt i samma formel.
Jag har både läst matematik på Chalmers och sedan ägnat något decennium åt att läsa på om matematikens och skolmatematikens historia, och jag tror att Thente har betydligt mer rätt än vad ni tror - och förmodligen mer rätt än vad Thente inser själv.
Den sorts matematikpoesi (eller vad man nu skall kalla det) som några av er här skriver, om hur viktig matematiken är på alla sätt och vis, har en lång historia. Den är liksom sammanvävd med moderniteten framväxt från 1600-talet och framåt.
Tyvärr är skolmatematiken idag en del av ett system som reproducera orättvisor. Och just tron på matematikens nödvändighet och allmänna fantastiskhet är ett stort hinder för att formulera bra kritik och att göra så att saker förändras.
Man klarar sig utmärkt utan matematik. Även om matematiken såklart har sina fina och roliga sidor!
Skolmatematiken idag är bedrövlig, ja.
Man klarar sig rätt kasst utan matematik. Men visst, man klarar sig säkert. Lika bra som man klarar sig utan typ alla skolämnen.
Tyvärr är skolmatematiken idag en del av ett system som reproducera orättvisor.
Kan du vara lite mer konkret? Vilket system och vilka orättvisor?
Självklart kan man klara sig utan matematik, men min definition av ett gott samhälle är inte att alla ska "klara sig".
Angående matematik:
Vad är det som de menar, de som skriver dessa fullkomligt obegripliga saker om matematik?
Jag tror inte de som skriver som Jonas Thente vet vad matematik är. De förväxlar det med räkna. Jag ser det överallt. De kan lägga ihop och dra ifrån (om de har miniräknare). De tror att multiplikation handlar om att lägga ihop samma tal tillräckligt många gånger och räkna ut procent så länge det är mindre 100% (fast där börjar det bli svårt). Sen är det slut. Jag har sett det tillräckligt många gånger hos de elever som jag undervisat, och träffat tillräckligt med vuxna av samma kaliber.
Dessa personer har vaga begrepp om hur man presenterar data, må vara i tabell, diagram eller i löpande text, de vet inte hur man extrapolerar (inte ens att man kan), kan inte skilja mellan relativa (procentuella) och absoluta (additativa) skillnader. Att tolka statistik utöver att läsa siffror har de ingen aning om. Det är ibland så illa att man får plocka fram skämskudden när man hör dem resonera.
Det är inte raketforskning vi pratar om utan praktisk användning av matematik i vardagen. Av någon anledning så blir aldrig diskussionerna djupare än så. Beklagligt.
Överlag kan jag tycka att skolan skjuter bredvid ganska mycket av det man faktiskt behöver veta. Hade haft sjukt mycket mer användning av att kunna förstå mer statistik (och då menar jag inte bara kunna nämna olika sorters diagram och rita upp dom, utan analysera och kritisera) än att kunna faktorisera.
Jag har inte hört måndagens avsnitt av Ligga med P3, men däremot de flesta av förra årets program. Och jag tyckte inte alls att de präglades av trams. Tvärt om tyckte att jag de var både roliga och seriösa, utan den känsla av freak show som jag får från Fråga Olle-dokumentären. Förhoppningsvis var måndagens avsnitt ett undantag.
Jag har precis hittat "Ligga" och jag blev förvånad över hur bra jag tyckte programmet var. Nu unvek jag dock att lyssna på ett helt program utan gick istället igenom arkivet på SRs hemsida och lyssnade på saker som jag var intresserad av. Där finns en hel del bra inslag. Tom handfasta råd, tex hur man stimulerar prostatan, både från insidan och utsidan. Det var intressant och inte tramsigt.
Lovisa:
Jag kan delvis hålla med dig, statistik blir gärna styvmoderligt behandlat, främst därför att de mål som är förknippade med statistik är förhållandevis lätta jämfört med t.ex. algebra. Det krävs tyvärr ganska avancerad matematik för att ta statistiken till nästa nivå. Tanken är att den ska ge grunden för att förstå andra ämnen, men bortsett från mattelärare är det nog få som riktigt behärskar ämnet så mycket att de kan lära ut tillämpningarna.
Men sedan tror jag du har fel. Faktorisering lägger grunden för derivata, ett begrepp som är centralt i Matte C/Matte 3, och som koncept viktigt för alla samhälls- och naturämnens högre studier (inte minst statistik).
Begreppen i matematiken hänger intimt ihop och det är svårt att separera det man ska använda från det som förklarar att tillämpningarna fungerar.
Jag kan nog villigt erkänna att jag aldrig som ingenjör faktoriserat en enda gång (och då arbetade jag forskningsnära). Derivator använde jag däremot väldigt ofta.
Eftersom ni mest pratar matte tänker jag främst svara om Ligga med P3. Jag hade faktiskt en diskussion om det här med Robert på Twitter sen, jättebra!
Det här inlägget föranleddes av ett 5-7-tal program jag lyssnade på i måndags. Slumpmässigt utvalda. Så igår tog jag annat slumpprogram (hann inte med mer) och antecknade, för att se om jag hade fel om mängden trams.
Programmet om grannsex:
- Inleds med att programledaren berättar att hon bor lyhört, och om ett tillfälle hon pratade med grannen om ifall det hörs. Trams, imo.
- Typ "fråga random folk" om bra ställen att ha sex. Trams, imo.
- Hur har man sex på köksbordet? Rejält tramsigt och fnissig person som intervjuas. Förslag på veganska raggningsrepliker, typ "istället för en bratwurst vill jag ha kuk". Tramselitrams.
- Rekommendation att gå till deras hemsida, med typiska anspelningar typ "lägg handen på musen och pulla dig till vår hemsida"... Ja, ni fattar vad jag tycker.
- Matilda, relationscoachen. Programledaren tramsar om olika saker man kan göra när man är ensam, varav sista är "ät bajs".
Det var förvisso ovanligt hög tramsfaktor, men jag hoppas det blev tydligare med vad jag menar med trams. Jag tror att det asmmanfattas bäst med att det låter väldigt P3. Det är inget dåligt i sig, men nästintill all sex i teve/radio har den typen av skojsighet i sig. Även om ämnena är intressanta utvecklas de aldrig ordentligt. Jag lyssnade på Ligga med P3 Samtal om manlig orgasm, och där hann det bli intressant för att de hann gå in och diskutera ämnet ordentligt.
Jag började anteckna om best of 6-timmarsinslaget. Det började tydligen med en personlig historia som jag tyckte var rätt ointressant, och raggtekniker med en panel som också var intetsägande. Sen var det ett inslag om sexleksakernas historia som var otramsig utan att vara tråkig. Där hade man gärna fått stanna längre och utforska mer, tyckte jag. Men det vartypiskt inslag som jag skulle klassa som mycket mindre tramsig. Sen fick jag inte lyssna mer, för då tog copypasta-jobbet slut.
Fråga Olle-dokumentär... Jag kan se hur vissa inslag kan vara freakshowiga, men jag tror att mycket ligger i betraktarens öga. Om man kopplar bort att man tycker att det är freaky att ha sex på teve - hur mkt freakshow blir det kvar? Ja, de visar en del ovanliga inslag, men hur ofta får personer med dessa sexuella intressen komma fram lika mycket i andra program? Jag gillar inte allt med programmet, men det är fortfarande ENDA programmet där man konsekvent får se det där sexet alla pratar om.
Bra jämförelse! Om Ligga i P3 gjort matprogram hade ett program handlat om att våldföra sig på frukt. Jävligt skumt, våldtäkt är inte en del av sex!
Och om RFSU hade gjort programmet hade de först pratat om att melon är gott, och sedan fistat den och påpekat att det är helt normalt.
Skicka en kommentar