Pelle Billing kom in på biologi och vi hade en liten diskussion i kommentarerna (kommentarer nr 30, 62, 63). Jag vill utveckla min grej lite mer.
Som jag förstått Pelles poäng så menar han att det kan vara skönt att acceptera förutsättningar man har. Att man är born this way, helt enkelt. Att vissa saker är helt enkelt inte ens grej och man ska inte skylla sig själv för att man inte gillar dem och inte är bra på dem. Och visst kan jag hålla med.
Men jag har jättesvårt att se hur konceptet biologi kan hjälpa där.
På en gruppnivå ser man kanske biologiska egenskaper som kan kopplas till vissa tendenser i personlighet och livsval. På individnivå vet man däremot typ inte ett smack. Kanske någon litet smack. Men för de flesta egenskaper man har, så har man ingen möjlighet att koppla tillbaka till faktisk biologi i sin kropp. Att förklara sina beteenden med biologi blir en efterhandskonstruktion. Och det tror jag är väldigt dumt.
Alltså, ja, man kan upptäcka att man har fallenhet för nåt eller intresse för nåt. Och man kan tänka "det är biologiskt". Men hur vet man att det är biologiskt? Man vet ju inte alls hur kroppens celler fungerar, man vet väldigt lite om vilka hormoner man har i sig och hur mycket av den varan man har relativt folk i allmänhet. Man vet väldigt lite om sina signalsubstanser eller nerver eller alla bakterier som bor i ens tarmar. Så att säga "det är biologiskt", det blir bara en förklaring som man hittat på. Men som kanske är svårt att säga emot för ingen har ju koll. Det låter vetenskapligt men på individnivå blir det lika vetenskapligt som att säga att det är gud som bestämt så, eller att man fick jobbet för man hade en iller i väskan på intervjun. Det blir en meningslös lekmannaförklaring.
Kan folk inte nöja sig med att känna efter och acceptera sina förutsättningar utan att förklara det med nånting de i princip definitionsmässigt inte kan veta? Konstigt, tycker jag. Eller, jag förstår att man vill ha en förklaring, det vill människan, men man kan väl i alla fall erkänna att förklaringen är hittepå och tro?
En annan aspekt är det här med att man sällan talar direkt om biologi. Man talar istället om manlig och kvinnlig biologi. Och då blir det liksom ännu snävare och ännu mer förvirrat. Då hamnar man i nonsens om att kvinnor har kvinnliga hjärnor, förutom att många kvinnor har manliga hjärnor. Man hamnar i att de genuskonforma egenskaper man har beror på biologin, men de egenskaperna som avviker beror också på biologin - fast båda egenskaperna sägs bero på samma hormoner och samma biologi. Det kanske är rimligt på populationsnivå, men på individnivå blir det ett korthus.
Och det är ju fett tråkigt, för det är intressant med biologi och hormoner. Men det intressanta tappas lätt bort om man ska använda biologi som en ursäkt att komma med irrationella förklaringar.
***
Orelaterat, men tydligen har p-piller kopplats till bröstcancer.
Som jag förstått Pelles poäng så menar han att det kan vara skönt att acceptera förutsättningar man har. Att man är born this way, helt enkelt. Att vissa saker är helt enkelt inte ens grej och man ska inte skylla sig själv för att man inte gillar dem och inte är bra på dem. Och visst kan jag hålla med.
Men jag har jättesvårt att se hur konceptet biologi kan hjälpa där.
På en gruppnivå ser man kanske biologiska egenskaper som kan kopplas till vissa tendenser i personlighet och livsval. På individnivå vet man däremot typ inte ett smack. Kanske någon litet smack. Men för de flesta egenskaper man har, så har man ingen möjlighet att koppla tillbaka till faktisk biologi i sin kropp. Att förklara sina beteenden med biologi blir en efterhandskonstruktion. Och det tror jag är väldigt dumt.
Alltså, ja, man kan upptäcka att man har fallenhet för nåt eller intresse för nåt. Och man kan tänka "det är biologiskt". Men hur vet man att det är biologiskt? Man vet ju inte alls hur kroppens celler fungerar, man vet väldigt lite om vilka hormoner man har i sig och hur mycket av den varan man har relativt folk i allmänhet. Man vet väldigt lite om sina signalsubstanser eller nerver eller alla bakterier som bor i ens tarmar. Så att säga "det är biologiskt", det blir bara en förklaring som man hittat på. Men som kanske är svårt att säga emot för ingen har ju koll. Det låter vetenskapligt men på individnivå blir det lika vetenskapligt som att säga att det är gud som bestämt så, eller att man fick jobbet för man hade en iller i väskan på intervjun. Det blir en meningslös lekmannaförklaring.
Kan folk inte nöja sig med att känna efter och acceptera sina förutsättningar utan att förklara det med nånting de i princip definitionsmässigt inte kan veta? Konstigt, tycker jag. Eller, jag förstår att man vill ha en förklaring, det vill människan, men man kan väl i alla fall erkänna att förklaringen är hittepå och tro?
En annan aspekt är det här med att man sällan talar direkt om biologi. Man talar istället om manlig och kvinnlig biologi. Och då blir det liksom ännu snävare och ännu mer förvirrat. Då hamnar man i nonsens om att kvinnor har kvinnliga hjärnor, förutom att många kvinnor har manliga hjärnor. Man hamnar i att de genuskonforma egenskaper man har beror på biologin, men de egenskaperna som avviker beror också på biologin - fast båda egenskaperna sägs bero på samma hormoner och samma biologi. Det kanske är rimligt på populationsnivå, men på individnivå blir det ett korthus.
Och det är ju fett tråkigt, för det är intressant med biologi och hormoner. Men det intressanta tappas lätt bort om man ska använda biologi som en ursäkt att komma med irrationella förklaringar.
***
Orelaterat, men tydligen har p-piller kopplats till bröstcancer.
9 kommentarer:
Liknelsen med religion är bra. För ibland är det enda man behöver en snuttefilt, och då är det ju bra att ha en som inte kommer med så mycket bagage. Problemet uppkommer när man prackar på andra sin förklaring. Ungefär som med religion.
För övrigt tror jag lätt att man kan få jobb på att ha en iller i väskan.
Hmm, märkligt att inte ha texten ovanför när jag ska skriva min kommentar.
Tyckte det här inlägget lät sunt och vettigt! Och precis som du skriver måste ju varje individ bestå av olika mängd testosteron och östrogen som i kombination, med unika uppväxter och gener påverkar varje person.
Kan därför bli ganska tjatigt med alla krav fyllda könsdiskussioner. Istället för att bara låta allt vara.. :)
God-Jul!
Tanja:
"Kan folk inte nöja sig med att känna efter och acceptera sina förutsättningar utan att förklara det med nånting de i princip definitionsmässigt inte kan veta? Konstigt, tycker jag. Eller, jag förstår att man vill ha en förklaring, det vill människan, men man kan väl i alla fall erkänna att förklaringen är hittepå och tro?"
I vår kultur, och alla andra som jag vet något om, är Giltiga Skäl (tm) ett effektivt verktyg både för att utöva och för att försvara sig mot socialt tryck.
- Ta en kaka.
- Nej tack, jag är diabetiker
- Ojdå. Okej.
Kontra
- Ta en kaka.
- Nej tack.
- Ska du åtminstone inte smaka bara en? Dom är jättegoda, jag har bakat dem själv. Kom igen nu!
Säkra Giltiga Skäl (tm), typ diabetes, är bäst, men sannolika/statistiska räcker långt.
- Kom med ut och sola nu, du är så blek.
- Jag har ingen lust.
- Långt övertalningförsök
Kontra
- Kom med ut och sola nu, du är så blek.
- Ljusblonda löper större risk att få hudcancer om de är ute i solen.
- Jaja, skyll dig själv då, fjespotta. Stanna inne och ha tråkigt.
Vilka de erkänt giltiga förklaringar är, och förmågan att använda dem i argumentation har alltså betydelse för både makten över en själv och makten över andra.
- Kom med ut och sola nu, du är så blek.
- Ljusblonda löper större risk att få hudcancer om de är ute i solen.
- Det gäller bara finska och engelska ljusblonda enligt senaste forskningen, de skrev om det i Science bara förra veckan. Kom nu!
- Men jag har ingen lust!
- Långt övertalningsförsök.
Vore inte statistisk sannolikhet giltigt skäl för ställningstagande i enskilda fall skulle vi inte få mycket varken gjort eller förstått här i livet.
Detta inlägg kändes väldigt nedlåtande. Förstår inte vad man vinner på det alls.
På gruppnivå kan vi söka svar i biologin men på individ nivå kan vi det inte?
Hur blir det då med all psykofarmaka som skrivs ut på indvidiell basis?
Tanja skrev:
"På individnivå vet man däremot typ inte ett smack."
Säg det till dem som lider brist på olika sorters hormon, typ manligt könshormon efter sjudomar etc. att bristande ork bara är hittepå.. de behöver lite kbt kanske..
"man vet väldigt lite om vilka hormoner man har i sig och hur mycket av den varan man har relativt folk i allmänhet."
finns ju blodprov...
"jag förstår att man vill ha en förklaring, det vill människan, men man kan väl i alla fall erkänna att förklaringen är hittepå och tro?"
Återigen säg det till de som känner sig hjälpt av antidepressiva eller liknande.
"Det blir en meningslös lekmannaförklaring"
Det tycker jag verkligen inte. Hurdå meningslös? Jämfört med vad?
Jack:
Psykofarmaka är väl ett perfekt exempel på hur lite man vet? För man vet ofta inte riktigt varför det funkar, och varför det funkar för vissa och inte på andra. För att inte nämna att det inte alltid ens är självklart att det funkar, jämfört med typ att börja träna, eller bara vänta lite. Vissa effekter av vissa ämnen har man bra koll på, andra effekter av samma ämne är okända. Ju mer individuaiserat desto mer oklart.
Man kan testa blodtest för hormoner, men de flesta gör det inte. Det blir liksom väldigt fånigt att hävda att någonting har förklaringen i ens biologi om man inte vet vad ens biologi är gjord av och hur biologi i allmänhet fungerar och det vet de flesta inte.
Blir det verkligen mycket fånigare att förklara någonting som biologi om en tar ett blodprov som tyder på att ens hormonnivå kan ligga till grund för whatever, än att säga "Jag fryser för jag fick en snöboll i nacken" trots att man kanske inte vet allt om hur vatten uppstod, processen då det fryser samt vad som sker i kroppen då man fryser?
Marielle, men får du en snöboll i nacken så vet du ju att du har fått just en snöboll i nacken. Även om du inte vet allt om snö. Om du däremot säger "jag är så aggressiv för jag har mycket testosteron i kroppen" så vet du förmodligen inte alls att du har mycket testosteron i kroppen. Du bara gissar att du har det, för du tycker det är en trevlig förklaring till aggressivt beteende. Det är skillnaden.
Om man ska ta det väldigt förenklat, och direktkopplat till sammanhanget, så upplever väldigt många män och rätt många kvinnor att det sätt många feminister använder genusvetenskapen på invaliderar det som känns rätt och riktigt för dem. Att de borde ändra på sina känslor, preferenser och synsätt. Eftersom de känslorna är uttryck för och exempel på det patriarkala förtrycket och sjuka könsroller. Då blir de biologistiska förklaringsmodellerna ett försvar mot något man upplever som förtryck.
Och de genusvetenskapliga förklaringsmodellerna har ju, om man ska vara petig, lika lite pålitligt individuellt förklaringsvärde som biologismen.
Jag längtar intensivt efter en genusvetenskap som bara är genusvetenskap, och inte framtagen och utformad för att vara ett verktyg i den radikalfeministiska kampen. Då skulle jag känna ett mycket mindre behov av att använda biologism i rent självförsvar.
Det blev visst lite promilletänk (se datum och klockslag) mot slutet där, ber om ursäkt. Jag anser (i nyktert tillstånd) INTE att ALL genusvetenskap är radikalfeministisk propaganda.
Skicka en kommentar