Som berg- och dalbana när man är fastspänd.

Ungefär ett år efter att jag inledde en relation med en person skrev jag ett brev till honom när jag berättade om månaderna innan. Jag skrev mycket om min syn på relationer i brev under en period, och påminns ibland om den här biten när det pratas om farliga attraktiva män.

[Vinterhelgen när vi och kompisar hängde i en stuga] gillade jag ju dig redan, jag hade kul med dig, du var spännande. Det som tillkom under kvällen var att jag insåg att jag kände mig oerhört fysiskt bekväm med dig. Och trygg. Om man skulle tala om mentala listor på hur jag är intresserad av människor när det kommer till sex flyttades du då från "människor jag begriper att nån annan kan ligga med, men jag är ointresserad" till "människor som jag inte kommer aktivt försöka få till nåt med, men om tillfället skulle vara rätt kan jag tänka mig att nåt skulle hända, och jag kan tänka på oss två i en sådan hypotetisk situation utan att känna minsta aversion".

Jag lyckas inte få fysiskt bekväm + trygg + gillar låta så special som det är för mig. Eller hur grymt bra det känns när det händer. För någontans finns till exempel sidan att att känna mig trygg med nån betyder att jag känner att jag inte kommer bli utsatt för någonting jag inte vill vara med om. Det är inte så jävla romantiskt. Det låter inte bra att säga "jag tänkte jag kunde ha sex med dig för jag kände att du inte skulle våldta mig", och det är inte alls det enda som känslan av trygghet handlar om, men det är en del av känslan.

Jag gissar att känslan av att "han kommer kunna ta emot mig när jag faller" sträcker sig bortom det bokstavliga.

Det är någonting med kombinationen spännande och trygg. Som berg- och dalbana när man är fastspänd. Jag tror jag sagt det till dig, men en av det jag mest gillar med dig är att du på sätt och vis är oförutsägbar, men också ofarlig. Jag tror jag sagt förut att jag inte har en aning om vad du kommer göra, men jag vet att du inte kommer kunna såra mig med det du gör. På sätt och vis har det ändrats, för nu kan du såra mig, men också för att jag låter dig kunna såra mig, och att jag kan göra det - det är väl ett tecken. På någonting i stil med att jag litar på dig.

Den särskilda nyansen att gilla som jag känner just om dig som trygg och spännande är vad jag ler av när [vi sov på hotell och han väckte mig genom att hälla kallt vatten på mig och sa "ha, det har jag alltid velat göra!"].