Jag vill att det i samma forum och samma situation ska snackas om Kompisvägen. Det är inte så att Kompisvägen aldrig nämns offentligt, det är ju det gamla gubbväldet där de håller varann om ryggen. Men jag vill banne mig ha Kompisvägen i samma forum och diskussioner där Sängvägen och Kvotvägen diskuteras. Hur känns det för alla som fått jobbet för att en vän har rekommenderat dem? Var är den diskussionen? Jag har hört många människor, oftast kvinnor, hävda att de minsann aldrig skulle vilja bli inkvoterade. Var är alla som vill slå sig på bröstet minst lika hårt medan de hävdar att de aldrig vill bli anställda på grund av vänkontakter? Och jag tror nog att Kompisvägen är betydligt vanligare än Sängvägen och Kvotvägen sammanlagt.
Intressant.
15 kommentarer:
Ibland är du bara SÅ bra...
@Tanja:
Jag håller med Mattias, det är väldigt bra.
Fast Kompisvägen är nog inte något gammalt gubbvälde, det är snarare något som är mycket aktivt i alla åldrar, tror jag. Men det snackas inte om det i de forum där man ifrågasätter.
Däremot blir det nog tydligt om man tittar på råden för att skaffa sig jobb, råden till unga nyutbildade är att "man måste nätverka", "man måste ha kontakter" för att få jobb.
jag tänkte också på kompisvägen när jag läste det första stycket. apropå "hur det känns" - ja den som kompiskvoteras hela tiden får aldrig chans att känna sig riktigt duktig. hon har alltid haft tur och behöver vara tacksam för vad andra gör för henne. tacksamhet är inte att leka med. men jag tycker nog det handlar om ett gammalt gubbvälde, när det ska nätverkas friskt ja då hamnar man ju tills lut i bastun och antingen är den bara för män eller så den för män och deras ögongodis.
råden är att nätverka för att få jobb, men det börjar också komma fram röster om att ett nätverkssamhälle inte är ett bra samhälle, och att det med mer kontakter handlar mindre om faktiska kunskaper och med tanke på att det är mer kvinnor än män som läser riktigt mycket på högskolan... så är nätverkssamhället en jämställdhetsfråga också, och bör givetvis tas upp samtidigt som kvotering och knull.
Jag tror att det är VÄÄÄÄÄLDIGT få som skäms eller känner sig mindre duktiga om de gått golfvägen till jobbet. Väldigt få ser det ens som ett problem, och därför skrattar jag alltid åt folk som gnäller om kompetens när kvotering kommer upp. Jag menar, kom in i matchen. Kompetens, verkligen?
Jag har träffat en manlig VD som var uttalat positiv till kvotering och han sa samma sak som du. Alternativet är inte att välja människor baserat på kompetens, så har det helt enkelt aldrig fungerat.
Mattias: Tacktack
LeoB:
Det jag menade med " det är ju det gamla gubbväldet där de håller varann om ryggen" är att ett kärt gammalt sätt på vilket Kompisvägen dyker upp i debattsammanhang är i termer av "gubbvälde". Inte att Kompisvägen enbart förekommer i mansdominrade styrelsesammanhang.
Lena:
Jo, ganska mycket så tänker jag också. Inte så att jag vill förnjuda nåt, eller är helt för kvotering, men det är ju urpuckat att inte inse hur många jobb tillsätts genom kontakter och vad det innebär för mångfald på arbetsplatser. Gäller ju inte bara kön.
***
Jag tänker förresten av rekommendationer av någon av det motsatta könet kan hindras något genom att det är större risk att man känner personen sängvägen. Det är nog i många sammanhang mer rumsrent att tipsa om en vän snarare än flickvän/ex/sambo/kk. Sexuella relationer kolleger emellan anses i många sammanhang inte vara helt okej.
Det finns förvisso en logik i att anställa någon som man känner. Det minimerar i någon mening osäkerhet. Så länge man inte menar att vänskapsband kan ersätta kompetens såklart. Men det borde ingen vettig mena lika lite som kvoteringsargumentet gör det.
/manu
Låt oss inte heller glömma Annonsvägen och Arbetsförmedlingsvägen till jobbet. Båda dessa gynnar ju på ett orättvist sätt människor som läser platsannonser och går till arbetsförmedlingar...
Skämt åsido, kompisvägen handlar ju oftast inte om att gynna kompisar som saknar meriter, det handlar precis lika mycket om att inte gynna kompisar som saknar meriter. Det finns säkert undantag, men de flesta av oss har en eller annan idiot i bekantskapskretsen eller släkten, och är man någorlunda smart så inser man att det vore förödande att låta denna idiot få en tung position i firman, oavsett hur mycket man tycker om idioten ifråga.
Med andra ord: kompisvägen handlar oftast om personlig rekommendation, inte korruption. Sängvägen och kvotering är ren korruption däremot, i och med att båda varianterna innehåller ett visst mått av tvång, maktutövning, påtryckning, samt vilseledning.
På juridiken (visserligen inom ramen för socionomprogrammet men ändå) fick vi lära oss att det är vettigt för arbetsgivaren att anställa någon hen känner, eftersom hen då vet vad det får, och det räknas inte som diskriminering av de andra arbetssökanden. Och det är ju precis kompisvägen alla förespråkar när de förespråkar nätverkande. Sängvägen och kvotvägen handlar väl precis om att arbetsgivaren inte riktigt vet vad de får (för arbetskapacitet/moral/person), kompisvägen är tvärtom - säger hen trots att hen precis har fått nobben av det enda jobb hen kallats på anställningsintervju till inför sommaren.
Det är klart att det är vettigt att anställa någon man känner, på samma sätt som det är vettigt att anställa någon som garanterat inte föder barn och vars kultur man har koll på.
Kompisvägen (när kompisarna är vita män, vilket de nästan alltid är) is da shit. Och det är förmodligen ett sammanträffande att kompisar dessutom påfallande ofta är bäst man för jobbet, eftersom man inte behöver oroa sig för att kompetensen kan vara högre hos någon annan potentiell sökande (som ju är fallet vid kvotering/sängvägen).
Det finns många vägar. Är det inte kränkande att ta snyggvägen till sängvägen? "Jaha, du vill bara knulla för att jag är snygg, tack som fan!".
Eller penisvägen till makten? Man får makten på grund av sitt kön, inte för att man bäst kan förvalta makten.
Lena, vadå "när kompisarna är vita män", jag trodde i min naivitet att vi pratade om det som faktiskt nämndes, anställningar via vänskapsrelationer, inte könbaserad eller etnisk diskriminering.
Men om du på allvar tycker illa om denna tillsättningsprincip så antar jag att du aldrig skulle t.ex. välja en hantverkare på grundval av en bekantskapsrelation och därmed ett visst förtroende för denne?
/manu
Manu;
Så du har undgått att märka att A; Vita medelålders män tillsätter de flesta åtråvärda positionerna i samhället, och att B; Vita medelålders män umgås mest med vita medelålders män..?
Kompisvägen har en väldigt stor påverkan på kvinnors och invandrares (och män i andra sociala skikts) möjligheter att få åtråvärda positioner i samhället och bör därför problematiseras.
DESSUTOM så är det knappast troligt att den mest kompetente också är den som råkar vara polare med den som tillsätter platsen, vilket väl är vad inlägget handlar om..?
Jag anställer gärna någon som jag känner, men då låtsas jag ju inte att det skulle innebära att den mest kompetente fick jobbet. Sen umgås jag lyckligtvis ganska blandat, vilket hjälper om man inte vill att företaget ska se ut som en genomsnittlig styrelse.
Lena,
Nej jag har inte undgått att märka det. Men varför diskutera två olika fenomen samtidigt, det blir så rörigt då.
1. Att anställa en kompis: inte fel i sig.
2. Att anställa någon för att han är vit/man/svensk etc: fel i sig.
Om man kombinerar dessa: att anställa en kompis för att han är vit/man/svensk/ etc, så är det såklart också fel, men inte för att det är en kompis, utan för det är ett exempel på 2.
Jag tycker att det är både praktiskt och vettigt att anställa en kompis eller en person man känner på nåt annat sätt. Och i de allra flesta fall är denna person säkert meriterad för jobbet. Men jag tror också att i de allra flesta fall är det inte personen som skulle anställas om man anställde med annonser och intervjuer.
När man kvoterar är det inte tanke att anställa någon som är underkvalificerad, utan nån som är kvalificerad. Det blir relativt Kompisvägen samma princip: anställa nån som kanske inte är bäst med uppfyller kraven enligt en princip som inte har med enbart meriter att göra.
"1. Att anställa en kompis: inte fel i sig.
2. Att anställa någon för att han är vit/man/svensk etc: fel i sig."
Men om man väljer kompisar så att de är vita svenska män (givetvis inte medvetet, men är man vit svensk man blir det lätt så, man umgås med folk som är lika en) då innefattar ju punkt ett även punkt två?
Jag tänker att Kompisvägen inte anses helt fel i sig pga att bli kompis och hålla sig kompis är en prestation 0 delvis en Kompetens. Och Nätverkande räknas väl också som i alla fall en Social Kompetens, och det är ju bra att ha när man har ett arbete som kräver socialitet.
Att kompisar oftare är av samma kön, ålder och klassbakgrund som den som rekryterar är för att "det känns tryggt". Samma mekanism som gör att kvinnliga poliser menar att andra kvinnliga poliser är bättre än manliga, och vice versa. Kaka söker maka osv.
Dessutom kanske inte företag tycker att de har "råd" att anställa någon de inte känner till sedan tidigare, som kanske gör ett dåligt jobb. En person man känner har man ju redan gjort en bedömning av och på så sätt godkänt.
Mycket intressant frågeställning!
PS. Jag hejjar inte på sängvägen till jobb, men att råka ha legat med någon som rekryterar ska ju inte för den delen innebära något negativt. Förr eller senare kommer ju arbetskollegor att ligga med varandra i alla fall.
Skicka en kommentar