Perspektiv

Som ni kanske vet växte jag upp i Lettland och har fortfarande släkt i Olaine - mormor med sambo och moster med två barn. Jag är inte ekonomisidorna-typen, men situationen i Lettland har jag ändå följt nåtsånär. Min bild har varit ett omfattande haveri av infrastruktur, sjukvård, pensioner, socialt stöd. Vilda västern som jag minns den.

För några veckor var mormor på besök. Vi pratade om Olaine och hur staden rustats upp och att det numera finns både simhall och isrink. Båda hade varit otänkbar lyx när jag växte upp där, men det passade fortfarande ihop med min bild av Lettland i ekonomisk kris. För jag tänkte "tur med spons" eller "osedvanlig bra borgmästare med rätt kontakter".

Sedan nämnde mormor skollunch. Som om det var det naturligaste i världen sa hon att min yngre kusin som går i lågstadiet får gratis skollunch som andra lågstadiebarn, medan de äldre barnen får betala. Min äldre kusin får dock skollunchbidrag i och med att hans familj räknas som låginkomsttagare. Det går bra att äta sig mätt på bidragspengarna i skolans kafeteria.

Det där var lite från månen.

Jag fick bara inte ihop "Lettland i kris" och "gratis skollunch". Inte heller "skollunchbidrag till låginkomsttagarfamiljer". När mamma och jag under nittiotalet var både relativt och absolut fattigare än mosterns familj fick jag matsäck eller åt hemma innan eller fick köpa nåt i kafeterian.

Jag pratade om det med Fredrik och han sa "Lettland är fattigt för att vara ett EU-land, Tanja", och det är förstås helt sant. Det är så man ska tänka numera.

Jag pratade om det med mamma, när hon skjutsade mig hem från Yasuragi där vi, liksom många andra idag, tillbringade en eftermiddag av mor + vuxen dotter. Mamma kom med ny vändning. Mormor har nyligen ringt sin syster Lisa i Volgograd. Lisa beklagade sig över att de hade det så fattigt nuförtiden. Lisas dotters, mammas kusins, åttaårige son ville så gärna ha en julgran. Men det hade de inte råd med.

Och ni får göra vad fan ni vill av det här. Tänka vad ni vill. Dra vilka slutsatser ni vill. Jag vet bara med all säkerhet att det enda som räddar mig nu (från vad?) är att jag inte nånsin klagar över att jag är fattig.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om perspektiv, fattigdom, lettland, kris

Gammaltrelevant.