Jag kanske borde införa en särskild etikett bara för allt bloggande om hur illa jag tycker om skolan. Som institution och förvaringsplats för barn.
Imorse läste jag till exempel pappersversionen av den här artikeln om störande ljud på arbetsplatser. (Lite extra intressant för mig som just avslutat min psykologpraktik på Hörsel- och Balanskliniken på KS) Rubriken var "Skolan värst utsatt för störande ljud" och Lärarnas riksförbunds ordförande uttalade sig om att de är väl medvetna om problemen med dålig arbetsmiljö ur ljudsynpunkt.
Å, vet ni va, ve ni va? Vet ni vilka går i skolan varje dag, förutom lärarna? Och dessutom har skolplikt, till skillnad från lärarna? Ja, jusste, skolbarn! Som förväntas lära sig saker. Och kunna koncentrera sig. Och inte ha några fackföreningar som kan påverka det minsta. Osv. Osv.
Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om ljudnivå, skolan, skola, arbetsmiljö
8 kommentarer:
Det finns ju en liten chans att påverka genom at utse ett elevskyddsombud. Nu kan ju ett sådant inte stoppa arbetet i stkolan (dumt), men man kan fortfarande kräva åtgärder och ta dit arbetsmiljöverket och via dem ta till åtgärder.
Problemet gäller ju även låg- och mellanstadieskolor, och eleverna där är inte så duktiga på att tillsätta elevskyddsombud.
I praktiken säger erfarenheten att det är jävligt lite ett elevskyddsombud kan göra åt att klasskamraterna låter för mycket, för den delen.
//JJ
Haha. Eller hur. Snälla, gör en sådan kategori? Blir alltid lika exalterad när du skriver något om skolan.
Tankarna förs osökt till Sunes jul: "Sunes rektor tyckte mycket om att vara rektor, om det inte vore för alla barnen."
Ja, problemet för barnen är ju att det är de själva som väsnas. De har lösningen i sina egna händer. Eller så kan lärarna lösa det åt dem, om de fick lite befogenheter att hyva ut de som väsnas från lektionen.
Anonym: Jamen, precis, varför anpassa skolan efter barnen när barnen kan anpassa sig och hålla käft och bete sig som inte barn?
Jag har en vag minnesbild av att inte väsnades det så mycket i klassrummet när jag gick i grundskolan, för sisådär 30 år sedan... Vissa saker var kanske bättre förr.
Frågan är VAD? Är det klasstorleken som ökat? Jag tror vi var mellan 24-32 st i grundskolan, lite beroende på vilken årskurs vi talar om. Är det lärarens auktoritet som försämrats? Är det "dagens uppfostran", där man kanske i en högre grad än förr uppmuntrar barn att synas, höras och ta plats, som ger effekt? Eller något annat?
Skicka en kommentar