Viktig poäng! Den här diskussionen verkar ha mycket gemensamt med åsikten att feminismen har gått för långt och att det måste vara "spännande" mellan mannen och kvinnan (corazza bildt).Ja, alltså. JA! Det också! Jag vet inte om det är samma fenomen eller ett parallellt fenomen, men oavsett är det intressant. För precis som jag aldrig fattat "sex kommer ju va värdelöst om det inte är spännande" har jag aldrig förstått "spänningen kommer försvinna om könsrollerna utsuddas". Det finns säkert en filosofisk term för logiken i "det kommer sluta vara spännande om man tar bort förhandskända roller, mallar och scenarion", men jag är inte bekant med begreppet. Så jag tycker mest det verkar ogenomtänkt. Möjligen är det vettigt om man tänker i termer av magneter och plus och minus. Jag vet inte om jag köper den magnetiska människosynen.
Jag vill hur som helst ha fler kommentarer och tankar kring det här med faran med den försvunna spänningen. Både här och i förra inlägget. Jag får inte ihop det och det gör mig enormt frustrerad.
Fett mer intressant än att skriva fyra sidor om en neurotisk gothlolita. Läs även andra bloggares åsikter om spänning, kön, genus, romantik, feminism, feminismen har gått för långt, attraktion, gränser, relationer, kärlek, sex, allt
24 kommentarer:
Ja, det är därför det är så trist att ha sex med andra män. Man tappar det där med att känna att det är lite spännande att personen man har sex med förväntas vara lite sämre i en rad sammanhang.
//JJ
Förklaringsmodeller till varför man inte vill sudda ut könsrollerna:
1) folk tänker att om könsrollerna suddas ut så har jag sex med någon som är likadan som jag. )Inte för att jag håller med, roller tar man sig ju ändå, oavsett om man har sex med nån som har samma kön eller inte - har en kompis som karakteriserar tjejer hon ligger med som sub, alltså submissive - första gången hon gjorde det fattade jag inte alls vad hon menade.)
2 på temat manlig dominans under akten
2 a) Kanske sex tappar sin dynamik om det inte finns ett givet dominansförhållande? Vissa kanske tycker att man tappar kicken att kunna göra det lite oväntade och vända på det (spänning), och andra kanske anser att det är lite jobbigt att hela tiden behöva definiera - finns väl en anledning till att inte alla är relationsanarkister och det finns stereotyper (vanedjur).
2 b på temat manlig dominans och tjejers valda passivitet:
2 b i) Sen kan jag tänka mig, fast detta är ju lite tabu att säga, att många vill vara dominerade, och slippa ta ansvaret, och kanske även tycker att det är skönt att faktiskt få lämna över till någon annan när det är legitimt att göra det, när man kanske är självständig annars. Idag är det ju till exempel inte legitimt som tjej att lämna över för mycket beslutsfattande åt sin kille och absolut inte att bli en dörrmatta utan egna åsikter och ansvar, och det är faktiskt jobbigt - tycker jag, som ändå får anses vara extremt självständig, att vara så jävla aktiv jämnt.
2 b ii) om man har svårt att släppa på kontrollen och till exempel har orgasmsvårigheter (och tror att självkontrollen är roten till det) kanske man tror att det kommer att hjälpa att lämna över (själv tror jag egentligen tvärtom)
2 c) det kan vara spännande att inte veta vad den andre kommer att göra (tjejer)
2 d) man kanske blir mer upphetsad av att vara den som gör (killar)
2 e) dominans kan vara ett slags ritualiserad spänning om man anser att makt bygger på hot om våld - det känns lite farligt för tjejen (spänning), och killen känner sig in charge, vilket är en kick på andra sätt.
3 Jag tänker mig att sex blir tråkigt om ingen så att säga driver på - ifall båda backar och väntar på att den andra ska kliva fram eller, hemska tanke, om man börjar diskutera. Bättre hålla sig till det på förhand bestämda. Som i alla andra sociala situationer
Hmm. Skulle behövt lite tabbar i det här inlägget. Och så känner jag att jag luftar alla mina fördomar på samma gång. Men så får det bli, hoppas man fortfarande kan vara något så när anonym..
En annan variant på temat - en riktig favorit - är "den grå massan": Någon föreslår att folk kanske borde få bete sig hur de vill oavsett kön och reaktionerna (indignerat!) blir då att om feministerna fick bestämma skulle alla bli en grå, personlighetslös massa. Som alla vet är ju kön == personlighet.
Äsch, min kommentar försvann, tror jag. Den handlade iaf om orden "spänning" och "passion" och att de ihopblandas även om de i denna kontext (kanske) har väldigt lite med varandra att göra.
Och från ett heteronormativt perspektiv kan jag inte se hur "spänningen" uppstår för någon annan än kvinnan i en tvåsam heterorelation - om någonstans - eftersom en i maktposition sällan upplever "spänning". Poängen med makt är ju bla det motsatta.
Samtidigt måste jag säga att spänning uppstår ju mer osäker en är på någots utgång. Ju mer som skiljer könsrollerna åt och ju mer fixerade dessa könsroller är - desto mindre spänning. Det känns ju mer logiskt än motsatsen.
Jag har tyvärr alltid tolkat argumentet att "spänningen förvinner" som skapat av kvinnor som är bekväma med att slippa ansvar. Till vardags kritiserar jag ju annars alltid män i denna ojämställdhetssoppa.
När man blev tonåring och började upptäcka det där med attraktion och sexualitet var allt väldigt nytt och spännande på ett lite skrämmande sätt. Har man inte kommit ifrån det här med att kvinnor, eller män, är spännande och intressanta, men okända, varelser, kanske man tror att det är det som gör relationen intressant.
Ett näraliggande misstag är att tro att passion och intimitet utesluter varandra. Dvs att man inte kan få det känslomässiga stöd det innebär att prata om viktiga allvarliga personliga saker med samma person som man har vilt sex med.
Denna villfarelse levde jag i in i det längsta. Och hade därmed å ena sidan "bästisar" och å andra sidan "knullisar". Nu vet jag att det handlar om att vara ihop med rätt människa.
Passion och intimitet kan och bör leva tillsammans. Och då försvinner all "spänning" som beror på att man föraktar eller är rädda för varandra. Och den kan man gärna vara utan till förmån för den spänning en annan människa alltid innebär när de törs vara hela sig själv.
/Anna
Hej igen!
Vad roligt att du lyfte fram min kommentar Tanja.
Det blir iaf minst en uppenbar krock i de två teserna: 1. sex måste vara förbjudet/spännande och 2. det måste vara spännande mellan man och kvinna.
Ety är inte homosex MER förbjudet och spännande än heterosex?
Det var första grejen, den andra grejen är att diskussionen om spänningen mellan man och kvinna förbjuder mig till vanvett. Tror det har att göra med, som Tanja skriver, tankebilden med man och kvinna som motpoler på en magnet. Men denna tankebild borde väl vara död snart. (Hallå Butler, liksom) Vi kommer alltid se olika ut vad gäller biologin, men hur fan är det mer spännande att det ena könet alltid har tolkningsföreträde, hjälper till mindre hemma och tjänar mer?
Johan:
Jo, jag ligger ju med killar för jag tycker att det är så skönt att liksom veta att jag alltid kommer vara den som är bäst på relationer av oss två. Så skönt att tänka "du är i alla fall emotionell analfabet" när man ligger under en flåsande föresträdare för patriarkatet! =)
Anisol:
1) Det är det jag tycker är så intressant. Som Carilion påpekar också. Könsroller=skillnad, inga könsroller=alla likadana. Undrar även vad skulle vara så hemskt med att ligga med nån som var "likadan" som man själv. I många fall är det ju rätt behändigt.
2a) Det där köper jag. Att det kan vara ett aktivt val att låta stereotyper bestämma för det _är_ jobbigt att bestämma själv. Men varför i så fall blanda in spänning? Då får man väl prata om att man vill ha det tryggt och slippa oväntade vändningar? Samma gäller 2bi. Att lämna ifrån sig ansvaret
***
Avbrott
Jag har sedan länge sett det som att frihet-ansvar är ett tema som går igen i många situationer i livet. Så även i sex/relationer.
***
2b ii) Det där är f ö besläktat med hela "ge någon en orgasm", vilket ofta handlar om att mannen ska ge kvinnan orgasm.
2c) På ett plan så är det ju så om man bara antar att mannen "för". Men på annat plan blir det ju extremt förutsägbart, tack vare förhandsrollerna. Och den ene behöver ju inte bli förutsägbar bara för att den andre också tar initiativ.
2c/2d) Klart det kan vara roligt att föra och klart det kan vara roligt att följa, men det kan väl vara det för olika kön, med olika partners, från gång till gång. Banalt, I know.
3) Om båda ligger på rygg och väntar blir nog inga barn gjorda. Men ja, återigen, vad har det med män--riktiga-män-kvinnor-riktiga-kvinnor att göra? Egentligen?
Jag kanske låter jättekritisk, men jag menar mest att svamla.
Först ut, finns det igentligen några moderna (kliniska/dubbel-blinda) studier överhuvudtaget vad det gäller "dominans" i sovrummet? Och då menar jag _nya_ undersökningar och inte nytolkningar av resultat från studier från 50->70-talet.
Känns lite sketchy, om än teoretiskt sannolikt, att rakt av förutsätta att maktförhållandet i ett förhållande förhåller sig ekvivalent oavsett situation.
För att dra ett Star Trek citat,
"Space... the Final Frontier. These are the voyages of the starship Enterprise. Its five-year mission: to explore strange new worlds; to seek out new life and new civilizations; to boldly go where no man has gone before."
Man dras till det okända, "spänningen" i att utforska/utföra det förbjudna är en större njutning (psykologiskt) än själva sexet? Detta oavsett kön?
Finns en rolig Elvis (the comic)-stripp om detta som jag tyvärr inte kan hitta nu men poängen är följande, i början (15-35) så funkar vanligt sex, sedan börjar man bli less på det och så testar man lite bondage och S&M... efter det så lessnar man på det och så slutar det hela med att Elvis fäller en kommentar om att när man är 65 så är man där i tysk-kiss-bondage-stearinljus-fatty-squish-sex... bara för att få den där "kicken".
Är det hela inte bara någon form av dominans-sex light?
Disclaimer: Och allt ovan förutsätter EJ ett heteronormativt förhållande utan funkar teoretiskt precis lika bra oavsett sex-"konstellation".
För övrigt så är det inte bara C.Bildt som är ute i lalala-land. För att friska upp minnet,
http://pmnilsson.wordpress.com/2008/08/24/jessica-zanden-och-cecilia-gyllenhammar-om-carl-hamilton-sluta-las-guillou-alska-istallet/
Argh, helt säker på att jag tryckte på förhandsgranska... =(
Det blev väl hård ton i inlägget, se det mer som att det är en totalt utspejsad hippie hög på svamp som ställer frågorna, drar slutsatser för jag spekulerar här vilt..
=)
Oscar: Intressant poäng =)
Ylva: Man kanske inbillar sig att andra är intressanta för att de är av det mystiska andra könet, och inte för att, jag venne, andra människor är inte som man själv och man kan aldrig fullt förstå dem? Typ?
Anna:
En annan röd tråd jag tycker se mig lite överallt, utom det där med frihet-ansvar, är trygghet-risktagande. (allt det där är förstås helt nya och revolutionerande tankar ingen hört förut ::nicknick::) Och jag kan lätt se tanken om trygghet-utfortskande/spännande/överraskande passa in där.
Linnea:
Det känns, och nu spekulerar jag, att människor som efterfrågar att sex "får fortsätta vara spännande" har egentligen och även strävar efter rätt förutsägbart sex. Det är kanske därför man måste upprätthålla någon sorts mystik artificiellt, genom att t ex hålla ner mängden "sex i offentliga rummet" eller vadnu. Ransonera. Hålla ner tillgången så att efterfrågan ökar.
Hm. Där hade du en tanke, Suhinina. Utveckla den nångång.
Fredrik II:
Exakt vad är du intresserad av? Alltså, vilken sorts studier som undersöker vad?
Och visst, spänning och det okända är roligt. Men varför vara orolig över att sexet förlorar sin poäng om det inte är spännandeförbjudet? Vill man ha spänning ska man kanske göra nåt annat än sexa? Typ se en thriller. Vill man ha bra sex kan man ju lätt utvecklas utan att gå in på spännandeförbjudet nånstans?
Alltså, det var inte en fråga om någon dissning här utan mer som vad du rekommenderar att läsa.
Det jag efterfrågar är studier inom ämnet så som "bibeln" -the Kinsey Report-, dvs studier över hur "maktförhållandena" är under sex, hur folk har sex "igentligen", dvs vad dom gör och inte vad dom säger "offentligt" och så vidare. Och det som menades med den sista biten var de gärna faktiskt fick uppfylla klassiska vetenskapliga studiekriterium, dvs ej cirkelresonemangsstudier ala den som hävdade att "svenska män" är mer benägna att våldta än män någon annans stans i europa. (Jo jag har faktiskt läst hela, och den relevanta slutsatsen man BORDE dra från den studien är inte den ovan utan hur fan kan vi ha 1700 anmälningar per år men endast 200 fall som får till domstol?)
Jag har ingen aning om varför sexet skulle förlora sin poäng, gör inte misstaget att tro att jag på något sätt opponerar mig. Jag har sex för att det är fysiskt/psykiskt skönt, spänning.. nja.
Jag kastade fram hypotesen att det var sökandet efter spänningen som ledde till sex. Varför nu folk tycker att det är en bra ide att söka "spänning" via sex har jag inga bra svar på...
Säg, om sökandet efter "spänning" är ett mål i sig, så blir ju sexet ett medel för att uppnå det målet?
Om man är ute efter spänning, och om "sex" via sociala tabun med mera uppfyller denna spänning så blir ju sex ett medel att nå målet. Att hyra en thriller är även det ett medel för samma mål. Men sex ger i det här fallet bättre utdelning, högre grader av spänning än random thriller?
Dvs "bra" sex = spänningsfyllt sex.
Jag tror att kärnan här kan vara i definitionen av vad som är "bra" sex?
För att besvara frågan mer konkret,
För vissa är det uppenbarligen så att "bra" sex = spänningsfyllt sex. Att de fysiska eller de psykiska bitarna suger är inte lika relevant som spänningsmomentet.
När jag tänker spänning i sex tänker jag mer typ, "hur kommer det där kännas?" och "och om man gör såhär?" eller, som du nämnde någon gång när vi pratade, om läget när man letar kondom och tänker "snart, snart!"
Men vad tusan könsroller skulle ha med det att göra vet jag inte.
Nu är det nog en felstavning men jag förutsätter att jag hajjar den här rätt: "mystik artificiellt".
Det är precis (också) det jag menar med begreppsförvirringen. Någon som är osäker i sängen (tex/bla) har jag svårt att tro kan fokusera så pass mycket på sina egna känslor vid snusk-tillfället så att upplevelsen "passion" är möjlig att uppleva.
Jag menar inte att vara nedlåtande mot någon i en relativt lägre ålder men hur många pratar om hur passionerad deras första älskog var vid fjorton års ålder? Tex?
Nä, där kan "spänning" vara mer intressant. Troligen eftersom en inte upplevt något annat särskilt positivt med upplevelsen sex ännu.
"Folk" mystifierar alltså sex eftersom "folk" inte har en aning om vad de snackar om. Jag tackar de grövre religionerna för den biten. Erhm.
Jag skulle vilja höra någon som får multipla använda argumentet "spänningen försvinner". Då byter jag namn till Rutger (No offence all you Rutgers out there).
Spänning kanske är en metafor för passion alltså? Eller något annat ord som försöker beskriva den där specialarkänslan som gärna får omge sex. För i en situation där jag inte känner någon upprymdhet inför sex, då blir det nog inte särskilt mycket sex... Kanske är i såna lägen som vissa berättar om sitt sex som "för husfridens skull" eller "lightsex".
Och då far jag rätt in i det intressanta området om sex man inte är särskilt upplagd för. Tjatsex, om kvinnor får bli mer förolämpade än killar när de inte får sex, om effekter av sex som inte var önskvärda, om känslomässiga komplexiteter...
En dum fundering om ordet "spänning": Kan det inte va' så dumenkelt som att svenska dumtidningar har dumöversatt "excitement" med "spänning" när de har dumplankat amerikanska dumartiklar?
Många intressanta kommentarer!
Jag läste Sandra Dahléns bok Hetero i veckan och där finns ett ju ett helt kapitel om den här frågan (Erotikdöd): "Och skräcken för att jämställdhetskampen ska ta död på attraktionen verkar just handla om att kvinnor inte längre ska fxia och pynta sig för män."
Klart det är tråkigt för en heterosexuell man om de slutar med det, liksom. Särskilt om han uppskattar det normativa.
Jag tror det ligger mycket i den tolkningen, även om den nog inte förklarar allt. Intressant med oscars rakt motsatta tolkning här, att det framförallt är ett uttryck myntat av kvinnor.
Jag tror att sexualiteten består dels av en inbyggd sexdrift och dels en inskolning i hur män och kvinnor är och hur de ska agera gentemot varandra. Vi har alla formats i vår sexualitet av den värld vi växt upp i. Därför kanske det är så att de som växt upp med polariserade könsroller upplever att det är så det måste vara för att erotisk spänning ska uppstå. Men på det stora hela tror jag inte sexualiteten är i fara. Om man växer upp i en jämställd värld kommer säkert detta vara det man söker också inom erotiken.
schwimmen, Rutsche und Gartenschaukeln Rutschen
Skicka en kommentar