Nu har jag läst hela SvDs idagserie om otrohet (1, 2, 3, 4, 5, 6) och jag har väl typ en sak att säga...
Eller, vi börjar såhär. JAG HATAR FILMEN TILLSAMMANS!!1!!!!!!! Den är säkert bra som film och så, jag har inte sett den. men den filmen är ofta den enda kontakten som folk haft med icke-monogama relationer. Och filmen framställer ju inte direkt sådant så smickrande, som jag förstått det. Att det finns många fler filmer som handlar om monogama relationer som failar verkar de flesta inte tänka på.
Hade jag byggt min uppfattning om monogama relationer på enbart SvDs serie hade jag fett inte kunnat ta konceptet på allvar någon gång. Sådant verkar liksom vara en orgie i kommunikationsproblem modell större och man blir inte alls förvånad att det resluterar i vänstrande, ångest och känslomässig avstängning.
Det finns mycket att säga om det här, men artikeln som grep mig mest var den fjärde. Den handlade om en bisexuell kvinna som är gift med en man sedan länge, men ibland träffar kvinnor, ibland har sex med dem och ibland bara umgås. Det är oklart om hennes man har några större problem med det (de pratar såklart inte om det) men hon själv angstar och lider och känner att hon gör fel. Det gjorde ont att läsa. För där kändes det verkligen som att hon kanske plågat sig i tio år helt i onödan.
Det är hur som helst intressant att en artikelserie som på ytan handlar om otrohet verkar egentligen handla om kommunikationsproblem.
Intressant. Andra bloggar om: kommunikation, svd, otrohet, bedragen, otrogen, vänsterprassel, relationer, parrelationer, tillsammans, monogami, polygami, icke-monogami, monoamori, polyamori
13 kommentarer:
Du funderar inte på att ta tjuren vid hornen och faktiskt se Tillsammans någon gång?
Att bara kalla det kommunikationsproblem är nog att förenkla det. Om A är ihop med B, men vill knulla både B och C, och B inte vill att A knullar C, så kommer det att bli problem, hur bra behovet än framställs.
Visserligen säger alla att "det värsta var inte sexet i otroheten, utan lögnerna", men det betyder ju inte att de är OK med att partnern knullar andra.
Det finns de som bara vill ha en sexpartner. Det finns de som bara vill ha en sexpartner, och som vill att deras sexpartner skall vara likadan. Det finns de som vill ha flera sexpartners. Det finns de som vill ha flera sexpartners och tycker att deras partner ska få ha flera också. Det finns de som vill ha flera sexpartners men kräver av sina partners att de skall vara den ende för dem.
Sammanför personer med inkompatibla viljor och förväntningar och problemen blir uppenbara - och ingen kommunikation i världen kan ändra på det.
C'est la vie.
Näää, det har jag allt svårt att tro, alltså att filmen Tillsammans skulle vara den enda kontakten som vi vanliga har haft med otrohet. Dessutom kan jag inte förstå att den filmen skulle kunna uppfattas som en propagandafilm för monogami.
Maria: eh. "Icke-monogama relationer" är inte detsamma som "otrohet". Otrohet är att bryta en uttalad eller outtalad överenskommelse om att viss fysisk (och eventuellt känslomässig) intimitet skall vara exklusiv mellan två, eller för all del fler, personer. "Icke-monogama relationer" bör rimligtvis inte läsas som misslyckade monogama relationer, utan relationer där monogami inte har varit ett syfte eller någonting eftersträvansvärt. Som att Lisas pojkvän Kalle tumlar runt i sänghalmen med Bengt emellanåt, samtidigt som Lisa glatt kan sysselsätta sig med både Pelle och Ivar, utan att det på något sätt bryter mot vad deras relation är tänkt att innebära. Det är inte otrohet.
//JJ
GEG: Kanske. Vågar jag? Jag tror jag kommer bli aaarrrrrg. ÄR den bra?
Rutabaga: Eftersom du puckförklarar mig genom att överförklara den superenkla tanken tänker jag puckförklara dig genom att kommentera på att du verkligen koncentrerar dig på "knulla" som att sex var det enda monogamin handlade om. Så, nu har vi puckförklarat varandra.
Hur som helst underlättas saker oerhört av att A och B till exempel pratar med varandra om var de vill ha gränserna, till skillnad från att bara anta. Och en massa andra situationer där _prata_ med varandra istället för att bita ihop och lida, låtsas som ingenting, "låsa känslorna" eller gå bakom ryggen skulle vara den mognare lösningen.
Maria och Johan - ja, precis. Icke-monogama betyder här verkligen inte "misslyckade monogama".
Och rutabaga: jag skrev ju faktiskt "en artikelserie som på ytan handlar om otrohet verkar egentligen handla om kommunikationsproblem". Läser man artikelserien så tycker jag att det är ganska uppenbart att lite snacka med varann inte skulle skada någon av relationerna.
Tanja: Jag håller med om att alla förhållanden i artikeln skulle må bra av kommunikation.
Men kommunikation är värdelös som konfliktlösning om någon av parterna egentligen inte är villig till eftergifter.
Problemet är när båda två är tydliga med var de vill att gränserna går och det är omöjligt att hitta en kompromiss - vilket jag skulle säga är den överväldigande majoriteten av fallen.
Se själv på terapin - alla fall som "lyckas" gör ju det genom att bli monogama, vilket ju är en av extrempunkterna. Kunde en kompromiss hittas skulle väl lösningarna se annorlunda ut ibland?
Jag tror att i de fallen vi läst om har båda sagt var de vill att gränsen går, uttryckligen eller genom sitt handlande, och den mer restriktiva motparten har helt enkelt gett efter av rädsla att förlora sin partner.
Intressant sidebar:
Ytterligare skäl till otrohet
* Par som kommit överens om
att leva i en fri och öppen
relation. (Ove Johansson har
aldrig träffat några som
fått det att fungera.)
Å andra sidan är han ju psykolog, så han har ju ett väldigt snävt urval av personer... (Men det passar min erfarenhet - den öppna relationen blir alltsomoftast öppen endast i en ända, dock känner jag till undantag där det faktiskt fungerar.)
Jag tyckte att artikel nummer tre, med kvinnan som "inte kunde få stopp på sig" var riktigt otäck. Hur hon träffade en annan man, utan att ha en sexuell relation, och inte klarade av att berätta det för sin man. Vilket ledde till att han fick fnatt och lämnade henne.
Känns ju helt knasigt. Ska man inte kunna umgås med andra män som gift kvinna? All hennes ångest helt i onödan, känns det som. Jag tycker att de gjorde det till en större grej än vad det var.
"Hon har en annan, hon har en annan. Nej, det är inget att göra. Nej, det är bara att separera. Omedelbart."
Jag må vara ung, men jag kan inte riktigt förstå hur man kan ta för givet att man fyller sin partners alla behov. Hon började umgås med någon annan, och då var det redan kört med äktenskapet. Lika bra att dra det till sin spets. Verkar skitskumt i mitt huvud.
Johan, har du monopol på definitioner av de här orden? Dessutom kan jag inte se att det har någon betydelse för det jag skrev.
Alltså jag tror inte att det finns någon i detta land som har sin enda erfarenhet av icke-monogama relationer (alt. otrohet) från det de sett i filmen Tillsammans, (utom kanske riktigt unga människor som inte har fattat och inte vill ta till sig vad livet egentligen handlar om). Och jag vidhåller att Tillsammans inte är en propagandafilm för monogami.
Varför inte kan vi inte tala om kärlek i stället? Vad är det? Behöver alla det? Existerar den?
Tillsammans är en fantastisk film!
Rutabaga: Hade de pratat med varann hade de i alla fall vetat var de står och därifrån kunnat arbeta fram en kompromiss eller fatta beslutet att inte ha en relation.
Se själv - de paren som lyckats i terapin har gjort det för att de börjat kommunicera i terapin.
Ang pyskologens erfarenheter av öppna relationer - ja, möter han dem i jobbet så är det inte så underligt att de inte fungerar. Hur menar du "alltsomoftast öppen endast i en ända", förresten? Och varför skulle det vara ett problem?
Sabina: Jo, den var också hemsk. Faktiskt.
Maria:
Johan, har du monopol på definitioner av de här orden?
Nej, men det jag menar när jag skriver "icke-monogama" är just förhållanden som är uttalat och framdiskuterat icke-monogama. Och Johan påpekade det, helt riktigt. Och det här är min blogg, så när det står icke-monogam i ett inlägg är det just det som menas.
Alltså jag tror inte att det finns någon i detta land som har sin enda erfarenhet av icke-monogama relationer (alt. otrohet) från det de sett i filmen Tillsammans, (utom kanske riktigt unga människor som inte har fattat och inte vill ta till sig vad livet egentligen handlar om).
Unga människor vet en del om vad livet "egentligen handlar om" och dessutom har jag stött på referenser till filmen i diskussioner så många gånger att den uppenbarligen gjort stort intryck på mångasuppfattning om öppna relationer.
Varför inte kan vi inte tala om kärlek i stället? Vad är det? Behöver alla det? Existerar den?
Vi kan tala om kärlek. Men nu är det inte det inlägget handlar om, utan om filmen Tillsammans och SvDs artikelserie. Det blir svårt att prata om konkreta fall om man ska bre ut sig så varje gång relationer kommer på tal.
Ang. kommunikation - överens, jag förstår din sida, hoppas jag lyckats förklara min.
"alltsomoftast öppen endast i en ända" = ett försök att beskriva situationen där ena parten har flera partners, den andra har endast en och vill egentligen leva helt monogamt, men biter ihop.
Maria: att otrohet bygger på ett brott mot en trohet, och därför bara kan finnas där trohet (i den här diskussionen förväntningen om att man bara skall hålla sig till varandra, som tidigare nämnt) bryts, är inte mitt påhitt. Det är en allmän uppfattning av ordet, och framför allt är det, som Tanja påpekat, förvirrande i vår diskussion eftersom det definitivt inte är så det är tänkt att uppfattas i sammanhanget. Dessutom är det ett ord laddat med negativa konnotationer, så genom att applicera det på polygama relationer antyder man, vare sig man hade planerat det eller gör det av misstag, att de är lite sämre genom att betrakta dem med den monogama relationens förväntningar som måttsticka, trots att de inte har fullt gemensamma mål och förväntningar. Det behöver förstås inte alls ha varit din mening, men det blir resultatet, och det vill jag bestämt invända mot.
//JJ
Skicka en kommentar