Ottar: byxmyndig

Ottar har kommit med ett nytt nummer (kommer nog till ett Internet nära dig). Tar upp ett ämne jag tycker är viktig - barn- och ungdomssexualitet, temat är byxmyndig. Egentligen skrapar de förstås bara på ytan, men det är väl den naturliga följden av att man klumpar ihop sexualiteten hos prepubertala barn och högst pubertala ungdomar. Att blanda ihop dem såhär är ju inte heller så självklart, men det kan ha fördelar. Tyvärr utnyttjas de inte riktigt, kopplingen mellan barn- och tidig vuxensexuelitet görs aldrig riktigt. Dessutom fick jag ingen roterande dildo på köpet med tidningen. Inte heller en naturtrogen docka föreställandes Johnny Weir. Detta apropå att jag kanske har lite för höga krav på vad ett temanummer av Ottar ska hinna täcka.

Jag gillar RFSU. Jag gillar Ottar. De brukar kunna ta ämnen som normalt leder till fniss och moraliserande och behandla dem med värdighet. I det här numret fanns det dock några oklarheter. Exempel:

[Sexualupplysaren Pelle Ullholm] säger att han ser positivt på framtiden, att kärleksidealet - som säger att man måste vara kär i den man har sex med - håller på att luckras upp bland de som är unga.
- Det gör att det blir lättare att ha sex för att man vill och inte för att man "ska" ha det för att man till exempel är i en kärleksrelation. Sexueliteten får stå mer för sig själv.

Men det finns en baksida också. I vår kommer forskaren och barn- och ungdomspsykologen Gisela Priebe med en avhandling som visar att så många som 65% av tjejerna bland 4 000 tillfrågade gymnasieelever i Malmö, Stockholm, Luleå, Falköping och Haparanda någon gång har utsatts för en oönskad sexuell handling - allt från blottning till våldtäkt - och oftast av någon i deras egen ålder. Bland killarna är motsvarande siffra 23%.

- Nyckel till vuxenvälden av Anna Hellgren

Jag har svårt att inte läsa det som att Priebes siffror ska ses som en baksida av uppluckringen av kärleksidealet. Och då är det en mycket underlig slutsats som inte har med någonting att göra, inte minst för att Ullholm själv påpekar att uppluckringen kan leda till mindre oönskat sex. Det är nog egentligen bara en klumpig formulering och vidare fortsätter artikeln med "killar vill ha sex"-myten, vilket jag alltid välkomnar. På samma sida finns det en kortare artikel om hur nya sexualbrottslagen slår mot ungdomars sexualitet - i min värld en fråga som Johanna Sjödin gett ett ansikte.

En annan oklarhet finns i artikeln Föräldraskola: Våga prata sex med barnen där några sexexperter diskuterar hur man kan ta upp sexualitet med sina barn. En artikel som skulle göra oändligt mer nytta i en allmän föräldratidning än en tidning för de, så att säga, redan frälsta. Nåja.

Hur gör jag om mitt barn vill känna på mamma snippa?
- Säg nej. Föräldrar ska inte vara delaktiga i sina barns sexualitet. Vi måste hjälpa barnen att sätta gränser utan att förmedla någon känsla av skam och skuld, säger Åsa Landberg.
[...]
- "Min kropp är min" fungerar bra att säga, förklarar Maria Bergström.

Ehhh... "Min kropp är min" betyder att jag själv har rätt att bestämma att nån ska få röra vid mitt kön, och jag får säga ja. Och på vilket sätt skulle det nödvändigtvis vara ett sätt för mig som förälder att vara delaktig i just mina barns sexualitet? I andra delar av artikeln står det ju att pussas och kramas och se föräldrarna nakna är okej. Se men inte röra?

Numret känns lite väl nervöst optimistisk och ängslig för att vara the Ottar I know and love. I en artikel drar de upp ett 27 år gammalt nummer av samma tidning som har ungefär samma tema och konstaterar att det var ungefär samma frågor som ältades då också. Och ja, det verkar som att "barn" och "sex" i samma mening fortfarande är mycket svårt att hantera för de flesta. Att den artikeln avslutas med ett något överkäckt konstaterande att det visst ändå hänt en del sen dess -vi har t ex fått "snippa" - känns lätt onödigt.

Men hur som helst. Läs. Det står en del intressant om barn, sex och hiv.

Intressant? Andra bloggar om: ottar, rfsu, barn, sex, sexualitet, moralisering, snippa