Dagens första objekt är en annons som Stangel har lagt märke till för att den fanns med i flera av studenttidningarna vi får hem. Jag scannade in från Osqledaren.
Hur tänkte de?
Nästa objekt är Doves Campaign For Real Beauty. Kampanjen har redan fått en del kängor för sina tidigare försök till att flörta med budskapet att alla är fina, och fler kängor borde det bli för den här omgången.
Bilden ovan är från hemsidan. På affischerna står det "Tjock? Hon tycker det. Hjälp henne att ändra åsikt". Det kan man ha massor av åsikter om. Till exempel att det budkapet "hon tycker feeeel" är lite väl paternalistiskt. Eller, återigen, att det är ju lätt att tycka "näää en sån söt flicka ska inte behöva tycka att hon är ful" när flickan ifråga inte ser ut som en vanlig tonåring. Vanliga tonåringar har till exempel porer.
Bilden på affischen är lite annorlunda från den på hemsidan, flickans blick och allmänna hållning signalerar inte lika mycket offer och betydligt mer bidrottning. Och då kan texten på affischen plötsligt sända ut högstadievibbar och av åskådaren läsas som "[Är du t]jock? Hon tycker det. Hjälp henne att ändra åsikt [genom att banta typ, så du inte längre är tjock, fetto]".FLICKAN PÅ AFFISCHEN SÄGER ATT JAG ÄR TJOCK!
Det där med tonåringar som tycker de är fula och att automatiskt säga att de inte ska tycka det tycker jag är lite problematiskt. Å ena sidan, visst, skönhetsidealen är orealistiska. Med "orealistiska" menar jag att de går att uppnå, men få vanliga tonåringar har personliga tränare, egna dietister, smink- och hårstabb och möjligheter att bli proffsfotade typ jämt. Så visst kan det vara bra att jobba med att få unga att sluta använda tidningsomslag som måttstock för miniminivån.Å andra sidan, att slentrianmässigt avfärda känslan av att man på något sätt inte är snygg som noja och fantasifoster är att dumförklara. Det är mycket möjligt att tonåringen faktiskt har finnig hy eller fettigt platt hår eller en kropp som inte riktigt är klar med övergången mellan barn och vuxen. Jag vet att skönhet inte är så jäkla objektivt, men när tonåringen anser att hens mage är för plufsig kan det hända att hen inte jämför med ouppnåerliga ideal, utan med någonting helt realistiskt och uppnåerligt. Att då på autopilot rycka in med ett "men du är så fin och man ska gilla sig själv som man är och det är definitionsmässigt fel att tycka att man skulle kunna se annorluna och bättre ut" är inte alltid lyckat.
När jag var tonåring och inte tyckte att jag var sådär särdeles jättesnygg kändes det som att det kanske bara var tonårsnoja. Nu i efterhand när jag ser på bilder på mig från den tiden kan jag pusta ut lite. Jag var inte så särdeles jättesnygg. Tittar jag på gamla foton är det ett klart brott någon gång under våren jag fyllde 13. Från att ha varit ett helt okej sött barn (av korten att döma var jag inte så gullig-söt, men hade klart utstrålning och såg klart bra ut som unge) går jag över till att under sisådär åtta år omvandlas till kvinna. I den processen domineras mitt utseende av mina samtliga mindre smickrande drag i kombo med jobbigt hår, tonårshy och konstant rodnande. Det är först under de senaste par-tre åren jag börjat känna att bitarna har fallit på sina rätta platser, transformationen har stabiliserats och jag gillar banne mig vad jag ser.
Jag hoppat att ingen ser det här som en debattartikel med poängen "teens, let's face it, ni är fula". Det är verkligen inte meningen. Det jag vill säga är väl att (förutom det uppenbara, att Dove inte direkt hjälper att luckra upp normerna och skönhetsidealen) tonåren är en jobbig tid i förvandling på många sätt och tonåringar har all rätt i världen att tycka att förvandlingen är jobbig. Både den fysiska och den psykiska.
Och ja, jar har blekt håret. Andra bloggar om: hur tänkte de, dove, campaign for real beauty, real beauty, äkta skönhet definierad av dove, keepin it real, tonåringar, nojor, kropsångest, viktångest, tjock, för tjock, för smal, reklam
6 kommentarer:
Första bilden - har de inte tänkt att han tittar på hur många fler böcker hon haft råd med och är avundsjuk? Så råkar bara hennes bröst vara ungefär i samma område så lulz uppstår.
Det är ett steg i rätt riktning att våga påpeka det egentligen ganska självklara, att vissa människor faktiskt inte "duger som de är". Men sedan tycker jag att du själv halkar in på "klapp på axeln"-mentaliteten med underförstådda försäkringar om att det kommer bli bättre, att fulhet är ett övergående tillstånd. Och visst, för många är det så, men för vissa av oss är en högst konkret fulhet något vi permanent måste leva med.
Vi är antagligen den enda grupp i Sverige som ständigt får höra att vårt handikapp inte är något problem, för att det inte ens existerar utan bara är något vi inbillar oss...
Jag ångrar nästan att jag inte var mer nojjig över mitt utseende när jag ser på kort på mig som femtonåring. (Nej okej, jag tyckte att jag var rätt häftig som prioriterade tecknandet över mitt utseende)
En sak som jag däremot störs på av den här "inte ska du tycka så"-grejen är att man knappt kan skämta om sitt utseende. För folk tror direkt att det man säger är en verklig nojja de måste slå hål på. Jag kan inte säga att min dator är min bröstförstorare och det tar dölång tid att förklara att jag faktiskt rådiggar mina håriga händer. Bara för att man är tjej betyder det inte att man hatar sitt utseende 24/7.
Jag fick också ett "wtf hur tänkte det här"-moment över bilden från lycknis. Fast det är ju väldigt roligt att han ser lite småkåt ut och stirrar på hennes böcker/bröst och hon har värsta lolitadressen. Roligt men ja... hur tänkte de?
"Det jag vill säga är väl att (förutom det uppenbara, att Dove inte direkt hjälper att luckra upp normerna och skönhetsidealen) tonåren är en jobbig tid i förvandling på många sätt och tonåringar har all rätt i världen att tycka att förvandlingen är jobbig. Både den fysiska och den psykiska."
Ja! Och varför kan man inte, istället för att "ÄLSKA DIG SJÄLV SOM DU ÄR"-hetsa prata om hur man på ett hälsosamt sätt kan t ex skaffa sig muskler eller vad man nu vill göra? Visst, det är jättebra att kunna känna sig bekväm i sin kropp och vissa grejer är svårare än andra att ändra på, men allt man gör för att göra kroppen bekvämare/snyggare är faktiskt inte hemskt och farligt.
Jag undrar hur affischen hade blivit om de hade använt en halvtjock, finnig tjej med dålig hållning? Hur hade reaktionerna sett ut då?
Magnus, jag skrev ju om just ungar och så, men klart det är ett större ämne, och ja... jag känner ju liksom att det är fett tabu. Och känsligt. Och kontroversiellt. Jag är ju inte bättre att jag själv ibland blir ängslig och vet inte riktigt om allt verkligen är okej att skriva. Eller snarare om jag har mandat att skriva om det.
Mikey: Jag undrar hur affischen hade blivit om de hade använt en halvtjock, finnig tjej med dålig hållning? Hur hade reaktionerna sett ut då?
Word word word!
Skicka en kommentar