lördag, februari 02, 2008
Du är bara avundsjuk.
Är det bara jag (svar nej, men jag frågar ändå) som märker att människor är lite väl förtjusta i att förklara sina debattmotståndares åsikter med avund? Det gäller både konkreta motargumentatörer och diffusa grupper som man påstår tycker på nåt särskilt sätt för att de är avundsjuka. Jag vet att "du är bara avundsjuk" är ett urgammalt sätt att vifta bort irritation mot i stort sett vem som helst, och det är mycket roligt att säga det som en humoristisk klyscha när någon exempelvis klagar på att jag inte har diskat eller att Nisse räcker upp handen och ställer dumma frågor hela tiden, men att använda det hur som helst i en seriöst debatt är allt annat än förtroendeingivande. Och fölk gör det. På riktigt. jag lovar.
Det mest klassiska inom mina referensramar är att de kvinnor som har åsikter om utseendeidealen bara är avundsjuka för att de själva inte är så snygga. Logiken ("logiken") går ungefär att om man har åsikter om att fotomodeller alla är unga, smala och photoshoppade så är det för att man är avundsjuk för att man själv inte ser ut så och är rädd att unga smala kvinnor ska sno ens karl. Man kan dessutom styrka sin tes genom slutsatsen att om man klagar på någonting som har med smala sexobjektifierade dekorationskvinnor att göra så måste man vara feminist, och är man feminist är man ful per definition. Är man ful är man avundsjuk på snygga, för man vill ju själv, fast man inte kan. QED.
Ett specialfall av det där är att kvinnor som är emot prostitution helt enkelt måste vara avundsjuka på att män vill ha prostituerade. De gångerna jag sett resonemanget har det handlat om att kvinnor som är gifta inte vill att prostitution ska finnas för att de är avundsjuka på att horor är så sexiga att de äkta makarna vill gå till dem istället för att ligga med frugan. Slutledningen går i två steg. Ett: enda anledningen för kvinnor att vara emot prostitution är att de är rädda att horor ska hota deras monogama förhållanden med män. Två: kvinnor är avundsjuka på andra kvinnorsom deras män kan tänkas vilja ligga med.
Ett annat exempel som har dykt upp nu i kommentarer till den nya hippa moralpaniken om ungdomar och Internet och sexualitet. De vuxna är tydligen avundsjuka på att ungdomarna har lättare att komma åt sexkontakter och porr än moralpanikvuxna hade när de var i samma ålder. Det kan helt enkelt inte finnas annan anledning till moralpanik.
Suck. Stön. Sluta.
Intressant. Andra bloggar om: avund, avundsjuka, dåliga argument, feminister är fula, du är bara avundsjuk
PS Den som skriver "Äsch, du är bara avundsjuk på dem som säger 'du är bara avundsjuk'"... Instaban!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
25 kommentarer:
Lol! Jag vet vad du menar! Men du kan ju utnyttja din makt och ändra på det.
men folk är ju avundsjuka?
ca 67% av svenska befolkningen skulle rösta vänster idag utan att ha någon somhelst aning om vilken politik de skulle få.
för mig är det ett tecken på att folk tycker det är orättvist att andra människor har mer pengar, oberoende av varför de har mer pengar.
så om man nu går runt och kallar folk för avundsjuka så har man ju rätt i medel bara man gör det tillräckligt många gånger.
P: Jag har makt! JAAA!!!
C: Och när de röstade på alliansen när det faktiskt var VAL, vilka var de avundsjuka på då?
jag tror inte de tänkte när de röstade. hälften visste ju inte ens vem som regerade. och de verkade inte heller veta vilken politik de röstade på.
om oavsätt om de tänkte när de röstade eller inte... förmodligen var de även då avundsjuka på de som har mer pengar.
ungefär som feministerna, de fokuserar ju mer på materiella tillgångar än mänskliga relationer. att ha lägre lön ses ju som värre än att ha färre mänskliga relationer av kvalitet. materiell avundsjuka även där.
när togs det några omfattande statliga eller politiska initiativ för att hjälpa dem som har brist på mänskliga relationer? som jag ser det är allt fokus på vem som har mest pengar och att alla ska ha lika lite pengar. för mig är det avundsjuka.
"ungefär som feministerna, de fokuserar ju mer på materiella tillgångar än mänskliga relationer. att ha lägre lön ses ju som värre än att ha färre mänskliga relationer av kvalitet."
Exakt, ännu ett område där kvinnor är överlägsna män, att ha möjlighet till att kvalitativa relationer. Finns inga människor som är så ofrivilligt ensamma som "misslyckade" västerländska män.
Skulle vara MYCKET intresssant att undersöka exempelvis områden som ofrivillig ensamhet, där är män förmodligen extremt överrepresenterade.
"när togs det några omfattande statliga eller politiska initiativ för att hjälpa dem som har brist på mänskliga relationer?"
Det kommer ALDRIG att ske, då det först och främst är ett manligt problem.
Att män kan ha problem, är ju bara patetiskt, haha, finns det något mer patetiskt än en blyg, medelålders vit man, med kulmage som aldrig fått tillfälle att krama en tjej?
c och yzerman: vad för statliga/politiska initiativ bör tas för att ta hand om problemet med ofrivilligt ensamma män? Hur kan det lösas på statlig nivå liksom? Eager to know.
P,
jag ser det som nästan kontraproduktivt att fokusera på bara ensamma män. jag tycker vi snarare ska fokusera på "ensama" människor.
fast helst vill jag inte att man ska utgå från begreppet ensam. istället vill jag använda vad jag själv skrev. brist på mänskliga relationer av kvalitet.
att staten förbiser mänskliga relationer är uppenbart i många avseenden.
ett talande exempel är hypotetiska anna och sara.
anna har högskoleutbildning och ett riktigt välbetalt statusjobb, men inga vänner och bara en avlägsen släkting.
sara har en fin familj med en snäll man som tjänar bra och härliga ungar. dessutom har de både vänner och släktingar/familj i närheten.
anna jobbar mycket. hon har inte så mycket annat att göra - ingen att umgås med. hon jobbar nästan 60 timmar i veckan vilket gör att hon i princip får straffskatt då med sin höga lön behövde betala statlig skatt redan under de 40 första timmarna. för övertidstimmarna får hon betala 55% skatt.
sara är arbetslös, men hon får a-kassa på ca 80% (kan inte exakt). och hennes man har ju en bra industrilön så de hade klarat sig bra på bara hans lön. möjligen med lite hjälp från släktingarna och vännerna.
det som händer är att anna trots sitt usla privatliv tvingas betala massa pengar till sara som redan har ett jättebra liv innan hon fick annas pengar. hade saras familj fått ekonomiska problem hade ju anna kunnat skaffa ett jobb om hon velat, fast kanske inte ett jobbet hon vill ha.
blir sara fysiologiskt sjuk kommer staten betala hennes vård - för annas pengar.
om anna känner att hon behöver psykologhjälp för att få ordning på sin självkänsla, livsglädje och förmåga till att skapa och underhålla sociala relationer får anna betala detta själv.
att det faktiskt är så här det går till i verkligheten är för mig helt absurt. jag har inte gjort några osannolika antaganden.
hur detta bör lösas på statlig nivå?
först bör staten ändra värderingar och världsbild. betona hur viktigt och värdefullt det är med mänskliga relationer och att man inte kan mäta orättvisa genom att begränsa sig till inkomst och kapital.
när folk inser att även en ojämn fördelning av mänskliga relationer innebär orättvisa* kan man sätta igång med kraftfulla åtgärder.
* här använder jag begreppet rättvisa och orättvisa ungefär i linje med hur socialdemokraterna använder begreppet rättvisa och orättvisa när det kommer till materiella saker och inkomst.
Okej, jag håller med om att människor som mår psykiskt dåligt ska ha samma möjligheter till vård och hjälp som människor som mår fysiskt dåligt. Men jag ser inte hur Annas relationsproblematik ska lösas av att hon slipper medfinansiera saras a-kassa?
Och alla dom som t.ex. går på a-kassa som har samma problem som Anna då? De har ju till skillnad från Anna kanske inte råd att få psykologhjälp.
Hur tänker du att det ska bli "rättvist"?
Det är klart att det inte bara är kapital som kan vara snedfördelat, men hur ska man mäta "brist på mänskliga relationer av kvalitet" på ett någorlunda objektivt sätt?
Och vad går kraftfulla åtgärderna ut på? Det är fortfarande det jag vill ha svar på.
Det är förstås trevligt att ni diskuterar och så, men kan ni snälla hålla er till ämnet? C kan till exempel föregå med gott exempel och förklara varför det är just avundsjuka som enligt honom gör att folk röstar på vänstern.
P,
om staten inte valt att bestraffa övertidsarbete genom att höja skatten per timme hade anna tex haft mycket större möjligheter att ta ett år ledigt och leva på övertidslönen (som då vore beskattad till 30% istället för 55%)samtidigt som hon försökte ordna upp sitt liv.
det är inte skatten på arbete i sig jag tycker är orättvis. det jag tycker är orättvist är att om man offrar något för att tjäna mer bestraffas man med högre skatt.
anna kanske pluggade jättemycket och offrade sina mänskliga relationer medans hon studerade. detta kanske hon gjorde för att få ett bra jobb med hög lön. fast statens svar är att höja hennes skatt per timme. och inte heller hjälpa henne.
när hon sedan fortsätter offra de mänskliga relationerna för att arbeta extra väljer staten återigen att höja hennes skatt per timme just för att hon väljer att arbeta mer än andra.
sara kanske struntade i att plugga nämnvärt mycket. hon kanske sattsade på att umgås med sina vänner och bygga mänskliga relationer under studietiden. detta premierar staten genom att ge henne pengar för att hon inte har kvalificerat sig till ett jobb hon kan tänka sig att arbeta med.
hur kan annas problem lösas genom att hon slipper betala a-kassan undrar du. hon bör betala a-kassan för folk. men hennes skatt per timme bör inte höjas för att hon valt att offra andra saker för att få upp lönen.
var hennes skatt per timme lägre hade hon haft större möjlighet att ta ett år ledigt som jag skrev ovan och hon hade haft större möjlighet att betala en psykolog själv. och hon hade haft mer pengar över till massa andra åtgärder som är bra för hennes problem.
"Och alla dom som t.ex. går på a-kassa som har samma problem som Anna då?"
dom har ju störst problem av alla. de behöver mest hjälp. såvida deras arbetslöshet inte är självförvållad eller ett aktivt val. jag vet personer i min bekanskapskrets som valt bort arbete för att de inte vill arbeta och istället valt a-kassa eller fri-år.
Och vad går kraftfulla åtgärderna ut på? Det är fortfarande det jag vill ha svar på.
värderingarna och världesbilden och normerna och attityderna etc etc är ju det viktigaste och det mest grundläggande. när det kommer till de konkreta åtgärderna är jag inte den bästa personen att avgöra detta. det finns säkerligen folk bättre kunskap och erfarenhet än vad jag har när det kommer till detta.
men rent spontat hade informationskampanjer kombinerat med profissionell hjälp kunnat varit något. + hjälp till självhjälp information och materiall.
avdrag för psykologbesök kanske.
riktade stödpengar till organisationer och ideela föreningar som kan annordna mötesplatser.
något i den sitlen.
"C kan till exempel föregå med gott exempel och förklara varför det är just avundsjuka som enligt honom gör att folk röstar på vänstern."
de är avunsjuka på att folk har mer pengar och de ser vänstern som ett alternativ som vill ta pengar från de som har mer och ge till dem som har mindre. de vill ha de andra männsikornas pengar och vänstern fixar ju detta åt dem om de röstar på vänstern. så då röstar de på vänstern.
jag kan inte förkalra det tydligare än så.
Och avundsjuka är i dina ögon den starkaste drivkraften? Du ser inga alternativa förklaringar?
"Och avundsjuka är i dina ögon den starkaste drivkraften? Du ser inga alternativa förklaringar?"
jag skulle gissa att du syftar på rättvisa.
innebär inte avundsjuka att man tycker det är orättvist att någon annan har något som man själv vill ha? att man tycker det är man själv som borde ha detta istället för den andra? att man tycker att den andra inte förtjänar att ha detta utan att det istället är man själv som förtjänar det?
om man för att det ska låta bättre väljer att kalla detta för att man vill ha rättvisa så kan inte jag göra så mycket åt det. jag kallar det för avundsjuka.
Tanja: Förlåt! Kunde inte låta bli!
Men för att återgå till diskussionen om avundsjuka.
C: Avundsjuka och strävan efter rättvisa är inte alls samma sak. Jag kan vara avundsjuk på nån som har nåt jag vill ha men det betyder ju inte nödvändigtvis att jag tycker att det är orättvist att just jag inte har det. Eller att den som har det inte förtjänar det.
Rättvisa är en annan sak: den typiska högersynen på rättvisa verkar vara att lönehierarkin följer nån sorts naturlag om vilka som förtjänar mer eller mindre pengar fast det ju är dom som har makten som bestämmer fördelningen av vinsten på de inblandades arbete.
Medan den typiska vänstersynen verkar vara att de längst upp i hierarkin tar oproportionerligt mycket av vinsten medan pöbeln inte får vad de förtjänar för sitt arbete.
Så det du definierar som att "de vill ha andras pengar" skulle från vänsterhåll snarare definieras som att "de vill ha vad de borde ha rätt till". Alltså rättvisa, inte avundsjuka.
Typ.
P,
man kan ha vilka definitioner man vill.
jag beskrev min/mina.
och jag tycker det är självklart att vänstern inte definierar avundsjuka och strävan efter rättvisa att vara samma sak.
visst, rättvisa och avundsjuka kanse inte är exakt samma begrepp. det är ju trots allt två olika ord som används på olika sätt i olika sammanhang.
men jag gav en förklaring till varför jag tycker skillnaderna ibland är ytterst små.
"Jag kan vara avundsjuk på nån som har nåt jag vill ha men det betyder ju inte nödvändigtvis att jag tycker att det är orättvist att just jag inte har det."
ja det är möjligt. avundsjuka kan betyda vad du/man vill att det ska betyda.
kanske är det så att det finns olika typer av avundsjuka? dels den du pekar på och dels den jag pekar på?
man vill ha något som någon annan har. ibland vill man ha det isätllet för den andra personen (på den andres bekostnad). och ibland vill man ha samma sak samtidigt som den andra fortsätter att ha kvar sitt.
i vänsterns fall är det en fråga om att ta från den ena och ge till den andra.
när det kommer till styrketräning kan man gå och träna själv.
dock så lever vi ju en värld som är karaktäriserad av att saker och ting är begränsade. kombinerat med att allt är värdet på och betydelsen av något endast kan bedömmas i relation till resten av världen. saker och tings värde och beskaffenhet mäts relativt till allt annat.
så när du försöker få det du är avundsjuk på att någon annan har, kommer värdet på det denna har minska nu när du oxå har samma sak.
Ha ha! Känner mig träffad ang. en rad på Sexfakta-bloggen. Klart du har rätt i att det är ett löjligt argument. Men i fallet med moralpaniken så är ju den i sig så löjlig att den förtjänar riktigt löjliga motargument... (Efter att man dragit de smarta.)
ungefär som feministerna, de fokuserar ju mer på materiella tillgångar än mänskliga relationer. att ha lägre lön ses ju som värre än att ha färre mänskliga relationer av kvalitet.
Det är lugnt, om jag får mer pengar för mindre jobb, anses vara mer kompetent bara för att jag har äggstockar, får rösträtt när de med kuk inte har det, och kan gå på gummklubbar medan min lydiga make är hemma och städar så tror jag att jag kan komma över bristen på mänskligt umgänge.
Fast hoppsan, det kanske jag får ända med kompisarna på krogen, golfklubben, riksdagen, sportföreningen osv medan den lydiga mannen som inte skall visa sig för mycket ute för att undvika att framkalla kätterska tankar möjligen känner sig lite ensam när valet är umgås med barnen, syjuntan eller ingen alls?
---
Jag tror att många som anklagar andra för svartsjuka gör det för att det är så enkelt och så svårt att motbevisa. De andra kan komma med logiska/känslomässiga/statistiska argument men om man bara säger att Jamen, egentligen innerst inne är du svartsjuk, så hur fan ska man bevisa att man inte är det. Hjärnscanning av svartsjukecentrum eller vad?
dancing-moon,
vilken bitterhet, vilken avundsjuka, vilken missunsamhet
det kan inte vara lätt att vara du. du som inte ens har en kuk
c: Du är bara avundsjuk, för att du inte har någon SHIFT-tangent på ditt datortangentbord.
Avundsjuke-argumentet är väl i grund och botten samma sak som PK-argumentet, en form av "straw man", som våra bröder och systrar på andra sidan atlanten skulle säga.
Det är som att säga,
"Jag upplever det som att du har ett moraliskt övertag, vilket ger dig ett tolkningsföreträde som bara ytterligare kommer framställa mig i dålig dager. Därför angriper jag detta moraliska övertag genom att påstå att det rör sig om egoism istället för altruism, även om det är omöjligt att bevisa och helt egalt för diskussionen. Ha, vem har tolkningsföreträde nu, motherfucker!?"
Jon: Jo, det var en känga mot dig med, som en del av ett större sammanhang ^^Men jag tycker seriöst att om man ska tolka in känslor i folk kan man kanske börja med andra. Typ tt vuxna är oroliga för ungarna eller rädda att de inte har koll på dem.
C: Jag vet inte vem har det svårare, Dancing Moon som är bitter, avundsjuk och missunnsam (mot vilka då?) eller du som tror att när människor pratar m rättvisa menar de att de själva ska få mer pengar och inget annat.
Angående feminister som fokuserar mer på materiella tillgångar, här får du en kompletterande lista på viktiga feministiska frågor i urval: rätt till fri abort, att våldtäkt inte ska skyllas på den utsattes (oftast en kvinna) beteende, kunna välja bort barn och parsamvaro utan att ses som ufon, kunna ha tillfälliga sexuella kontakter utan att ses som sjuk, möjlighet att själv välja vem man ska gifta sig med, slippa snäva skönhetsideal.
Björn & Fredrik: hihi.
Nä, c är avundsjuk för att denne bara har en endaste liten bokstav i sitt användarnamn. Jag är ju en dansande (seglar)måne, HELT FANTASTIBULOUS! ;)
dancing-moon sa...
"Det är lugnt, om jag får mer pengar för mindre jobb, anses vara mer kompetent bara för att jag har äggstockar, får rösträtt när de med kuk inte har det, och kan gå på gummklubbar medan min lydiga make är hemma och städar så tror jag att jag kan komma över bristen på mänskligt umgänge."
ännu ett bevis på att feminismen verkligen har lyckats övertyga pöbeln med sina enkla och onyanserade analyser.
Jag blir mörkrädd av meningsformuleringar som dessa.
"...du som tror att när människor pratar m rättvisa menar de att de själva ska få mer pengar och inget annat."
som jag ser det går det vara avundsjuk ur ett tredjepersons-perspektiv. avundsjuk å andras vägnar så att säga. men visst, ute efter rättvisa låtter ju bättre.
"Angående feminister som fokuserar mer på materiella tillgångar, här får du en kompletterande lista på viktiga feministiska frågor i urval..."
men brist på mänskliga relationer tycker de är oviktigt eller?
"Jag upplever det som att du har ett moraliskt övertag, vilket ger dig ett tolkningsföreträde som bara ytterligare kommer framställa mig i dålig dager. Därför angriper jag detta moraliska övertag genom att påstå att det rör sig om egoism istället för altruism, även om det är omöjligt att bevisa och helt egalt för diskussionen. Ha, vem har tolkningsföreträde nu, motherfucker!?"
Moraliskt tolkningsföreträde... det beror ju på vilken regelbok man använder. Precis som huruvida något bör beskrivas som egoism eller altruism också beror på vilken regelbok man använder. I den regelboken jag använder står det att vänstern är avundsjuka.
För den som inte förstog det så använder jag begreppet regelbok som en samlingsmetafor för diverse begrepp så som verklighetsbild, värderingar, förhållningssätt och liknande.
C: men brist på mänskliga relationer tycker de är oviktigt eller?
Har någon sagt det? Förutom dig, då?
Skicka en kommentar