Om psykiatri i ETC

Har skrivit en kommentar till en text om psykiatri i ETC, kom med i papperstidningen idag. Här är texten. Inget nytt för er, men ja.

Roya Hakimnias ledartext om klasskillnader inom den psykiatriska vården är angelägen och bra. Att få tillgång till psykoterapi inom ramarna för den offentliga vården är ofta svårt. För många personer blir hindren för många när är av lindrigare karaktär, och de får hjälp först när läget har försämrats. Jag förstår frustrationen och besvikelsen, men som psykolog som arbetar inom bland annat primärvården tänker jag ofta att besvikelsen delvis beror på orimliga förväntningar på vad vårdpersonal kan göra.

I texter som kritiserar vårdens hantering av psykiska problem påpekas det ofta att vården missar att dåligt mående kan ha att göra med rasism, sexism, otrygga anställningar och osäker arbetsmarknad, klassamhället, diskriminering. Läkartidningen har tidigare rapporterat att patienter är missnöjda när läkarna medikaliserar deras nedstämdhet och oro som egentligen är orsakade av miljöfaktorer. Hakimnia poängterar att i det nuvarande systemet får fattiga (särskilt kvinnor och transpersoner) “acceptera livets lott att inte få vara lycklig fullt ut.“ Jag har sett liknande kritik från såväl offentliga debattörer som privatpersoner i bloggar och på sociala media.

Som psykolog möter jag människor som mår dåligt på grund av yttre omständigheter. Jag möter dagligen personer vars behandling egentligen borde bestå av förstahandskontrakt på bostad, fast anställning, en vettig chef. Jag möter ständigt personer vars problem hade varit påtagligt mindre svåra i en värld där människor inte diskriminerades på grund av kön, etnicitet, socioekonomisk bakgrund, eller sexuell läggning. Men som psykolog kan jag inte erbjuda arbete, bostad, eller revolution. Jag kan erbjuda evidensbaserad terapi. Ja, jag behandlar samhällsproblem på individnivå, men det är det som är min roll på arbetsplatsen. På samma sätt kan man knappast klandra läkare som behandlar nedstämdhet eller ångest med medicin. Det funkar inte att komma till läkare och bli besviken på att den skrev ut läkemedel. Det är vad läkare gör, det är vad deras jobb är.

Hur mycket pengar vi i vården än får så kommer vi inte bygga fler bostäder, krossa patriarkatet, eller göra särskilt mycket åt att invandrade hamnar i utanförskap. Givetvis är det bra att som vårdpersonal kunna sätta in sig i sina patienters livssituationer och se patienters förutsättningar. Men det löser faktiskt inte grundproblemen. Det känns förstås förjävligt när en person är förtvivlad när hon kommer till mig, och besviken när hon lämnar mitt rum. När jag inte kunde göra mer än att lyssna, bekräfta att patientens miljö är skadlig, och sedan kanske erbjuda lite idéer om hur hon kan göra sitt liv lite mindre plågsamt. Men jag kan inte göra särskilt mycket mer. Inte för att jag är ett akademikerbarn som borde skaffa en analys, utan för att jag är psykolog.

Det finns många problem med svensk psykvård, och det är viktigt att tala om dem. Jag stödjer helhjärtat allt som syftar till att även personer med begränsat kulturellt eller ekonomiskt kapital ska få tillgång till hjälp mot psykisk ohälsa. Men det gäller också att ha rimliga förväntningar, annars kommer man alltid bli besviken för att vården erbjuder just individuell vård, och inte lösning på samhällsproblem.

You met me at a very strange time in my life.

Jag såg om min favoritfilm Fight Club nyligen. Jag kan återigen konstatera att den fortfarande är lysande. Den tar maskulinitet och säljer den tillbaka till männen, precis som Tyler tar fett och säljer tillbaka den i form av tvål. Att symbolen för maskulinaste filmen någonsin är en rosa tvål är för övrigt fantastiskt.
Men jag ska förstås prata om Marla igen. (Mina tidigare inlägg: 1, 2). För det första så är det ju ändå uppenbart att Tyler är byggd på Marla.

Amen bitch plz. Bill och Bull. Lika som bär. Because they are the same person.

Hur som. Lite nya insikter från detta mångbottnade mästerverk.

Det blir också jättetydligt att det är så fakking synd om Marla. Hon är ju en strulig brud som ändå har sin shit together. Sen kommer den där snubben till hennes stödgrupper och börjar konfrontera henne och kräva saker av henne. Den sedvanliga analysen av Fight Club är ju detta att Berättaren blir Tyler för att han vill ligga med Marla. Jag har skrivit om att det inte stämmer förut. En annan sak som inte stämmer är att det dessutom är Marla som vill ligga med Berättaren, det är ju hon som raggar upp honom jätteuppenbart.

Apropå det. Det är ju mycket i filmen som är kul när man ser om den och vet att Tyler och berättaren är samma person. Det roligaste är dock när berättarrösten sveper över hur Berättarens liv med Tyler ser ut. "Go live in a delapadated house in a toxic waste part of town and you have to come home to this." säger han bittert när han kommer hem och vi hör hur Tyler och Marla har högljutt sex. Så. Fruktansvärt. Roligt.

I alla fall, Marla och allt brainfuck hon får utstå. För hon hade ju ändå ok koll på sitt liv, och sen kom "Cornelius" och de inledde nån form av relation som han beter sig extremt udda i. Och under tiden framstår marla som en irrationell krävande bitches-be-crazy-brud. Men till slut bryter Marla med tyler för det finns gränser för hur mycket brainfuck är okej. Vad händer då? Får hon vara ifred? Nej, hon blir förstås påhoppad av Berättaren/Tyler som bara måste talk it out och sätta henne på en buss. Att i det läget säga "Tyler, you are the worst thing that ever happened to me" är bland det rimligaste nån gjort nånsin. Och såklart så slutar det med att hon blir kidnappad och förd till ett hus där hon möter Tyler som just skjutit sig i huvudet.

Och här börjar min verkligen helt nya insikt om filmen. För vad händer då? Jo, Marla bli orolig och omhändetagande. Helt "Vad hände? Sköt du dig i huvudet? Gick det bra? Nejstackars". Inte det i situationen mer adekvata "Sköt du dig i huvudet? Du missade, motherfucker. Dra åt helvete, och låt mig gå". Återigen är det ingen som tänker på Marlas känslor, Marlas perspektiv. Inte ens Marla. Återigen är det Berättarens perspektiv som gäller, och honom är det ju kolossalt synd om. Han tar hennes hand, säger att allt kommer bli bra och att hon "met me at a very strange time in my life".

Och alltså, vet ni det värsta? Det börjar spelas gitarrmusik då. Snubbig jävla gitarrmusik. Som helt avviker från resten av soundtracket. För det vi bevittnar är hur patriarkatet förgör ännu en kvinna.

Scott Aaronson eller nämen vafan nördar, väx upp

Jag kände att jag måste blogga om det senaste i genren snälla män klagar på att de inte fick gratis kuponger på kvinnor som unga.

Det började med en kommentar i ett blogginlägg av Scott Aaronson. Kommentaren går i genren "jag är feminist, men som nördig man är jag inte priviligierad". På detta har det kommit svar. Mer eller mindre trevliga. Det är alltså mot denna bakgrund det här ska läsas. Och allt jag nånsin skrivit om nice guys. Bara att söka på den här bloggen.

Här är lite lösa tankar.

1) Att nördiga snubbar är långt ner i makthierarkin är väl för feminismen en rätt väntad grej mtp hur hegemonisk maskulinitet konstrueras bla bla bla

2) Å vad jag älskar detta när manliga nörds snackar om hur de åtrådde kvinnor. För med kvinnor menas typ aldrig nördiga brudar med liknande intresse. Eller andra nördiga intressen. Dem ser man inte ens. Som kvinnor eller alls. Minns när man var nörd i tonåren och ens polare kollade Revenge Of The Nerds och sen såg man den själv och eh.... de manliga nördarna i filmen "får" snygga sororitybrudar, och slipper hänga med fula nördtjejer. Niiiice. Kul att va kvinnlig nörd när det är så kulturen ser ut. Kul att till och med nördkillar skäms för att bli sedda med en. Tack för den förnedringen, nördkillar. Gå nu och klaga för att ni inte fick ligga nån söt.

3) Skitkul när folk fantiserar nåt om att de hade trivts bättre i ett abstrakt förr då de hade blivit tilldelade en fru. För det är fan också en tid då man fick våldta folk inom äktenskap, genomgå förlossning utan bedövning, och inte få vara ansvarig för sig själv som vuxen, ca. Men visst, fantisera på, grabben.

4) Också fruktansvärt osympatiskt att dissa män som faktiskt fick ligga. Jag hävdar bestämt att svinshaming är mäns motsvarighet till slutshaming. I ca alla texter jag läst där män klagar på att kvinnor ligger med fel män (läs: inte han som skrev texten) står det att kvinnor låg med neandertalare, eller svin, eller as, eller allmänt män som bara vill ligga (OCH DET ÄR DÅLIT). Så jävla trött på det. Ja, när jag var ung och varken attraktiv eller framåt, så tänkte/sa jag också en massa dumheter om bruds som var attraktiva/framåt/fick hångla. Åååh sminkade bimbos! (Man säger inte ens bimbo längre, va?) Men nu har jag vuxit upp och slutat bete mig på detta sätt. Uppmanar genast män som klagar på att andra får ligga växa upp.

5) Kul fakta - fitta är inte en automat för belönande av progressivt beteende. Fitta är inte en naturresurs som bara får hamna i den goda sidas händer. Fitta är inte god karma. Fitta är en kroppsdel som sitter på vissa personer. Dessa använder den främst till att kissa med, blöda ur, och sex. Och ibland föda barn. Det är jättesurt att inte få kön, det fattar jag. Men det är inte strukturerat förtryck. Och det är dessutom grovt osympatiskt att vara sur på kvinnor för att de inte släpper till. Det är också osympatiskt att vara sur på kvinnor för att de inte anpassar sin feminism efter att du inte fick nåt.

6) Prata förihelvete med folk du är intresserad av. Nämen alltså på riktigt. Ja, social fobi är fett jobbigt, men man kan gå i behandling om det är det som är problemet. Är problemet att du kanske blir förödmjukad för att du visade intresse för nån "out of your league". Ja, jag tycker också att det är fett dumt att partnerns sociala status är viktig i liggbildning, men testa att ragga på nån på din egen nivå? Oj, nej, jusste, de räknas ju inte som kvinnor och knappt ens som människor och de finns väl inte ens. Men alla blir avvisade (forts här). Att bli avvisad är en del av att visa intresse.

***

Ja, jag vet att ofrivillig ensamhet är ett stort problem. Jag är helt för att öka mängden personer som får ligga, och ha nära relationer. Men även om du inte får ligga kommer du få en massa på köpet som vit man. Att du inte fick just parbilda tar inte bort alla privilegier från dig. Liggtorka är jobbigt, ja. Kan diskuteras ur genusperspektiv, ja. Men nej, det motbevisar inte feminismen att du inte fick tillgång till kvinnor du aldrig ens pratat med. Det passar däremot rätt bra in på sånt som feminister klagar på att du uttrycker ditt förtryck i att du inte fick kvinnor.

Says it feels like heaven to him

Jag älskar Lana Del Rey. Tycker att hon är riktig jävla poet och konstnär och det flyger helt över huvudet på de flesta. Vilket är bra, för annars hade hon inte varit så populär och spelats i radio. Frihet, och kvinnlighet, och destruktivitet, och nihilism, och allt. Lysande, djup, mångbottnad. Spännande. I samma forum där analys av kvinnlighetens villkor oftast innebär att nån skrivit en låt om att det är okej att vara tjock. Men jag orkar av någon anledning aldrig riktigt formulera vad jag tycker så mycket om, och exakt var det träffar mig. Jag vill inte heller. Jag vill skriva om ett litet stycke om Off To The Races.



Likes to watch me in the glass room, bathroom
Chateau Marmont, slipping on my red dress, putting on my makeup
Glass room, perfume, cognac, lilac fumes
Says it feels like heaven to him

Så här. Jag älskar hur hon monotont och oengagerat räknar upp allt detta som förr kallades för att göra toalett, och nu heter fixa sig. Sådär uttryckslöst som man räknar upp vardagssysslor, allt sånt man har automatiserat. Och sedan avslutar med att föraktfullt, ögonhimlande, konstatera att det för mannen i sången känns som himmelriket. Det som för hennes är rutin är för honom ritual. Han får insyn i en för honom hemlig värld, som så ofta i myter, i sagor. Han är häpen, förtrollad, han känner att han har råkat se någonting hemligt. Det är han som tittar, men det är också han som känner sig genomskådad. Lana fnyser, och låter honom hållas.

En man jag träffar kom hem från jobbet en dag, för flera månader sedan, kanske ett halvår. Han hade någon sorts kundmöte, så han var lite extra uppklädd. Han pratade om sin dag, jobbet, middagen, någonting vardagligt, och under tiden klädde han ned sig. Tog av sig kavajen. Utan att vara medveten om det, på rutin, knäppte upp skjortkragen och manschetterna. Jag minns inte ens vad han gjorde, egentligen. Jag minns bara att det rörde upp någonting i mig. Jag blev så tagen av de små invanda rörelserna att jag skrev om det till en vän. Försöka förklara det som hände. Jag minns inte ens vad han gjorde, men jag minns känslan. Samma känsla som jag kan få av att se på när han rakar sig. Jag vill bara stå tyst och titta och inte röra mig en millimeter. Men jag klarar nästan inte den intimiteten. Istället överdriver jag nyfikenheten och skämtar någonting om att jag växte upp utan pappa.

We raise girls to see each other as competitors

We raise girls to see each other as competitors

Not for jobs or for accomplishments, which I think can be a good thing

But for the attention of men

En sak som feminismen gjort med mig senaste året är att jag blivit en mycket trevligare person. Jag har nämligen bestämt mig för att sluta tävla med andra kvinnor och istället alliera mig med dem. Jag gillar mig själv mer när jag gör så.

Jag tänker att vi lever i ett samhälle där mäns uppmärksamhet och godkännande värderas högre än kvinnors. Jag tänker att det leder till att kvinnor motiveras att vara otrevliga mot varann för att få den lilla uppmärksamhetskvoten som finns till för kvinnokön. Det kan bara finnas en kvinna åt gången, så man är otrevlig mot andra brudar, man hävdar att man inte är Som Andra Kvinnor. Jag har inget emot att konkurrera med kvinnor, men jag vill inte tävla med dem som kvinnor.

Så jag har blivit en bättre människa. Jag är inte lika bitchig. Jag försvarar andra brudar när de blir skitsnackade bakom ryggen. Jag lyfter fram andra kvinnor. Jag berömmer och pratar gott om. Jag försöker se till att kvinnor inte trycks ned på grund av att de legat med för många, eller inte ligger alls, eller ligger med "fel" personer. Jag försöker att hantera utseende på andra brudar som kompetens. Jag försöker att inte dissa när kvinnor spelar det spelet, för jag fattar att det är lätt att hamna där med tanke på hur världen ser ut. Man fostras in i att oprovocerat slå mot alla kvinnor som råkar finnas i närheten, utifall att.

Jag kan inte säga att jag alltid lyckas, men jag har blivit bättre. Det gör mig glad, jag vill vara en person som kommer ihåg att den verkliga fienden inte är andra kvinnor.

Typ i förrigår kom jag att tänka på en väldigt självklar grej. Det här projektet hade varit mycket svårare för mig om jag hade varit monogam. Det har nog alltid varit så, men jag har på sistone dejtat en populär snubbe och det har blivit extra uppenbart i och med det. Hade jag försökt hålla honom för mig själv hade jag scannat av varenda brud i hans härhet och skjutit ned dem så att de inte hade trott att de är lika bra som jag, och alltså i förlängningen inte förtjänar en lika bra partner som jag förtjänar. Det handlar egentligen inte ens om ifall jag tror att han skulle kunna vara trogen eller ej, det handlar om att jag hade undanröjt hot innan de ens kunde bli hot. Jag mår nästan fysiskt illa av att tänka hur lätt jag skulle kunna bli den personen.

Istället för att trycka ner andra kan jag nu fokusera på att lyfta upp mig själv. Göra saker jag är nöjd med. Känna mig #fab och omge mig med personer som känner sig #fab, och se till att dessa personer blir ännu mer #fab. Jag kan fokusera på att lyfta upp andra. Jag kan fokusera på att vara en bra partner, snarare än att visa att jag är en bättre potentiell partner än andra potentiella partners.

Klart att på nån teoretisk nivå kan nån komma och försöka få min karl att lämna mig för henne. Blir det ett hot så får jag väl kavla upp ärmarna och work some magic. Men hade jag försökt vara monogam hade jag ständigt hållit koll på kvinnor runt min partner (höll seriöst på att skriva "mina partners", är så van vid det nu). Jag hade skjutit, och tryckt ner, och förgiftat, och sänkt - förebyggande. Så de inte ens skulle få för sig att utmana.

Jag menar nu inte att det är en nödvändig konsekvens av monoamori hos alla individer. Men jag hade fan varit ett as. Hade vart en There Can be Only One-brud. Konkurrerat med andra fantastiska kvinnor runt mig. Mått kasst för att jag faktiskt inte är bäst på allt. Nu är det istället som när Beyoncé och Nicki Minaj ba tar och kör ihop ♥ 

What if I told you att sex inte är nåt dåligt

Här är en kul artikel om rimming från Gawker. Kul att läsa om man gillar att fundera på sextrender. För visst är fan rimming nåt som är rätt on everyone's lips nu, medan analsex med penis känns jävligt passé? Men hur som, jag tänkte prata lite om sex överlag, och hur man kan se världen om man inte betraktar sex som nåt dåligt. Jag tänkte på det vid följande stycke.

While hip-hop culture's varying portrayals and performances of masculinity are often criticized as being regressive and restrictive—particularly when it comes to sex—the recently popularity of "eating booty" among rappers and rap-fans demonstrates the ways that hip-hop can be a space for progressive, even transgressive discussions about black pleasure, masculinity and sexuality. [...] In the context of contemporary rap music—where sex talk is often more about asserting dominance than giving pleasure, and the female partners are nameless hos and groupies—this is a profound stance.

Brasklapp först - jag är inte så jätteinnördad i hip hop. Mitt musikintresse är överlag rätt ytligt. När jag talar om musik talar jag alltså som främst en konsument av mainstreammusik. Men i det mån jag konsumerar musik så är hip hop/r'n'b (ofta i popversion, men likväl med rötter i de genrerna) det jag mest lyssnar på, samtidigt som att det är rätt få i mitt umgänge som gör det. Och jag inser nånstans att den vanliga uppfattningen om genrens sexskildringar är ofta att de är extremt kvinnoförnedrande och dominant. Det fattar jag ju, man hör nåt om bitches och hos. Klart det inte låter så peppande utifrån. Fast ju mer jag lyssnar desto mer lyssnar jag för att jag för en gångs skull hör sexskildringar i popkultur som jag kan skriva under på.

Den här omgången av den här tanketråden går väl dock tillbaka nån månad när jag tänkte "är inte fittslickning jävligt hip hop?". Jag funderade lite och frågade Anders HJ. HJ är min bästa person att prata popkultur med, för han är popkulturnörd. Dessutom är han en av få personer som ser mitt intresse för sex som vilken annan hobby som helst, och naturligtvis även det en del i det popkulturella pusslet. När jag lyckas ligga på nåt särskilt konceptuellt sätt messar jag HJ och han fattar. Så jag messade och frågade detta om fittslickning och hip hop. Han svarade att det naturligtvis stämmer. Dock att det delvis beror på att hip hop överlag är mer explicit med sexpraktiker*, medan andra musikgenrer ofta är mer antydande.

Och ja ba fuck antydande. Det är ju det jag gillar. Jag råkar ju tycka att sex är nåt bra, och det råkar vara ett av mina största intressen i livet. Jag tänker ofta på Valerie Kyeyune Backströms formulering "Alla ville knulla och det var fint.". Ja. Tack. 

Sedan åt jag lunch med HJ för några dagar sen och vi återkom till ämnet. Vi kollade genom min provisoriska Spotifylista "låtar om oralsex" och kom in på Love Again**. HJ sa att när han först hörde låten tänkte han bara "suck, vuxna män" sagt i sån där *väx upp, du är inte edgy*-ton. "Men sen" sa HJ "kom hennes vers och då blev allt helt annorlunda". Och jag håller med, för jag tycker "he want this clit in hos mouth all day" låter jättetrevligt och relaterbart. Jag känner mig, ursäkta feministklyschan, stärkt. Men jag blir jätteglad när jag hör "she got that dick in her mouth all day". Det låter som ett väldigt trevligt sätt att leva bort en helg på.

Och vi är tillbaka till det här med att beskriva sex explicit, och @kitsunekills artikel. Hon skriver "Är det by default sexistiskt att vilja ligga med någon? Är det mindre sexistiskt om man vill göra det under månljuset?". Ja ja ja! För alltså, vi lever i ett sexnegativt samhälle. I detta samhälle finns det en bias att explicita sexskildringar är i sig dåliga. För att det handlar om sex. Kyeyune Backström nämner Ansiktet och jag stör mig fortfarande på att deras största hit - Äckligt - inte beskriver vad sjutton de gör egentligen. Jag har inte orkat lyssna på nåt mer av Ansiktet. Det är säkert skitprogressivt. Jag känner bara att jag har begränsat intresse för musik, och här hänger en mainstreamartist som släpper en singel vars fjärde rad är "eat my ass like a cupcake", och det är så jävla mycket mer intressant. Jag tycker sex är nåt bra, och om man utgår från det så blir texter om kuksugning plötsligt inte feminismens motpol. ***

Jag tänker också på raggning och engångsligg, och härifrån kommer det bli cishetero som fan, sorry. Raggningsteknik på teorinivå är en av mina största guilty pleasures. Jag läser i perioder massor med PUA-bloggar. Jag läser också mindre sekteristiska skrifter om raggning. Och så diskuterar jag detta med människor i min omgivning ibland. Ofta väcker det rätt negativa reaktioner. "Det känns manipulativt" säger en del. Jahapp, så de som inte är naturbegåvningar på att få till det, hur ska de ragga? För vi är väl ändå överens om att vissa råkar ha rätt utstrålning, och de använder ofta alla "teknikerna" intuitivt och naturligt. Vad skulle i så fall vara problemet med att någon gör det medvetet?

Och här nånstans hamnar vi ofta i en olöslig position där båda blir upprörda. Personen jag pratar med säger att det känns obehagligt att man lurar in personer (=kvinnor) till att ha sex. Jag hävdar att nu får man det att låta som att sex är nåt dåligt. För vad dessa raggningstekniker ofta handlar om är att man utgår från att de flesta vill ligga. Det man använder teknikerna till är att få personerna att vilja ligga med just dig. Nej, det är klart att det inte är okej att ljuga eller pressa. Men när jag hör kritik av "medvetet raggande"**** så bygger argument ofta på att problemet är att man försöker få till sex. Om man inte ser sex som nåt dåligt, fuck är problemet då?

Samma sak gäller naturligtvis manspersoner som är flörtiga och öppna för att ligga runt. Jag har tidigare skrivit om att uppfattningen att kvinnor blir skuld/skambelagda när de ligger runt medan män blir hyllade inte stämmer. Som jag uppfattar det är manliga motsvarigheten till "slut shaming" nåt i stil med "svinstämpling". En snubbe kan behandla sina kvinnliga sexuella partners hur bra som helst, men ändå ses som ett svin, helt enkelt för att han har korta/många sexuella förbindelser*****. För nånstans utgår man från att sex är nåt dålig.

När jag tänker på dem män jag känt som haft lätt att få till det utan att få någon större svin-/slamprykte så har det påfallande ofta handlat om män som varit ovanligt sexpositiva. Personer som sett sex som en kul aktivitet, nåt man gör tillsammans, någonting som kvinnor inte behöver luras eller övertalas till. Män som inte känt nåt behov av att antyda att det kan bli en relation av det hela, för de har sett sex i sig som nåt bra. Män som inte har skämts för eller försökt dölja att de tycker att sex är väldigt trevligt.

Och nu säger jag ju inte att raggningskultur, eller heterosex, eller hip hop blir helt oproblematiska om man bara slutar se sex som nåt dåligt. Jag säger bara att det är ganska mycket som blir väldigt annorlunda. Och väldigt mycket blir påtagligt trevligare. Om ni dock känner att det är roligt att vara mig som blir pepp av dick in her mouth all day, så kan jag meddela att jag har blivit allt mer benägen att lägga märke till att allt som kallas för romantik är propaganda för monogami och stalking. Det försvårar seriöst min popkulturkonsumtion avsevärt. Finns det nåt filter så vill jag ha.

* HJ sa inte just ordet "sexpraktiker"
** För att se videon på YouTube behövde jag genomlida reklamsnutt om nån av Fredrik och Filip som skulle få en egen Bob Dylan-konsert och det var verkligen helt antites till allt jag står för och skriver om i det här inlägget.
*** Som dansare tycker jag förresten att det är rätt kul även med alla beskrivningar av strippor. För om man lyssnar så beskrivs de ofta som kompetenta i egenskap av dansare. Tipsa mig gärna om gitarrsnubbar som ingående beskriver kvinnliga dansares utförande av svåra danstekniker så kan jag tänka mig lyssna på gitarrsnubbe.
**** Åjävlar vad mindfulness det lät...
***** Jag har inga förstahandserfarenheter, men jag hört att polymän inte sällan får kommentarer som antyder på att det anses svinigt av dem att ha flera kvinnliga partners

Деньги правят миром, и тот сильней, у кого их больше.

 

God jul!

För att komplicera detta ytterligare: Allt är inte omfattat av rättvisa och att försöka förklara skeenden med detta är att upphöja rättvisa till något sorts gudsbegrepp. Tyvärr gör folk detta. Tidigare var saker som de var för att Gud ville ha det så, nu söker folk förklaring i rättvisa. Naturen är inte rättvis, men den är inte heller orättvis. Den omfattas helt enkelt inte av de begreppen. 
Solen går inte upp för att det är rättvist att den gör det. 
Folk förväxlar ofta "vad jag vill" med "vad som är rättvist". Eftersom alla ser sig själva som rättvisa, så blir givetvis en situation där de inte får som de vill djupt orättvis, även om det som sker har mycket lite med rättvisa att göra, och även då tenderar de att ha en väldigt enögd syn på vad som är rättvist.
Kort sagt: "När jag får som jag vill så är det rättvist. Annars inte."
Ta till exempel lön. Är min lön rättvis? Låt oss säga så här - jag får alla mina pengar av folk som ger den till mig av egen fri vilja. Jag är inte skattefinansierad, så ingen behöver bidra till min lön under hot om straff. Ingen, förutom den som ger mig pengar, får mindre på grund av att jag får mer. För mig betyder det "tillräckligt rättvis". Mina pengar är lika ärligt intjänade som de pengar en rumänsk tiggare lyckats skrapa ihop. 
Betyder detta att de som tjänar mindre är lata? Inte nödvändigtvis, men jag har observerat vissa drag som definitivt hänger ihop med lägre inkomst. 
Precis som du, Tanja, har identifierat saker som gör att vissa inte vill ha sex med vissa andra. Är det rättvist att du ska få ha så mycket sex och vissa andra inte det? Tillräckligt rättvist, om du frågar mig. Vad jag vet går du inte ut och gör något mot någon annans vilja. Jag vill definitivt inte driva någon sorts fördelningspolitik på det området.
Vad jag förstår vill du ha högre lön, och att så inte sker är fel. Helt uppenbart är att hur mycket du arbetar inte spelar någon roll.
Tanja, det här är "nice-guy" tänket, omvandlat till det ekonomiska. Du har rätt i en sak - det handlar inte bara om dig. Men det handlar inte om slumpen: det handlar mycket mer om hur mycket pengar någon annan är villig att avvara för det du gör, och långsiktigt för dig egna utveckling mer om vad din reaktion på detta är.
Du har tänkt och skrivit mycket om samlevnad, och även om jag blir illamående av att dra paralleller mellan sex och ekonomi så finns det en aspekt som jag tror att du borde applicera mer på ditt ekonomiska tänkande, för du applicerar den mycket bra på samlevnad och jag har lärt mig mycket av dig: Att det handlar väldigt mycket om vad andra människor vill, och det är inte trivialt att få sin vilja fram - om det ens går att tala i termer att att få igenom sin vilja.
Jag tror att du skulle få en bättre bild av vad som omfattas av rättvisa och hur mycket i så fall. Kanske inte så snäv som min, men du kommer nog att kunna dra linjen baserat på något annat än just hur mycket folk tjänar.

Jag fick detta genomtänkta svar på mitt förra inlägg, och det jag ville svara var så pass viktigt (och långt) att jag tyckte att jag skulle skriva ett eget inlägg av det.

För det första är det ju mycket som inte sker enligt rättvisa som princip. Det handlade ju mitt förra inlägg helt och hållet om. Att man så gärna vill se rättvisa i allt. Men ja, hursom. Detta med löner och ekonomi.

En anledning att inte jämföra ekonomi med sex är att sex inte är grunden till ca allt i vårt samhälle, medan ekonomi är det. Ens tillgång till 1) pengar och 2) nationalitet. Dessa två grundas i extremt mycket slump och gamla puckerier. Jag kommer fokusera på den första nu.

Hur mycket pengar man har tillgång till avgör extremt mycket i ens liv. Det avgör vilka förutsättningar man har. Det avgör vilka sjukdomar man kommer få, och hur farliga dessa blir. Det avgör ens möjlighet att förflytta sig rumsligt. Det avgör vilka livsval man kan ta, hur ens relationer ser ut. Tillgång till pengar avgör hur man kommer leva, och hur (och när) man kommer dö. Inte i varje detalj, förstås, men i extremt hög grad.

Sex är kul. Sex är nice. Men hur mycket sex jag har kommer inte påverka mina möjligheter att välja utbildning. Inte påverka min möjlighet att förflytta mig över jorden. Inte påverka hur jag har möjlighet att bo. Inte påverka om jag kan få vård om jag blir sjuk. Det påverkar naturligtvis hur bra jag mår, det påverkar mina nära relationer, men det rör sig om på det stora hela ganska marginellt inflytande över mitt liv i stort. Väldigt lite kommer förändras om jag halverar mitt liggande.

Min ekonomi påverkar däremot mitt sexliv jättemycket. Min lön har påtagligt mycket mer inflytande på mitt sexliv än tvärtom. Min ekonomi tillåter till exempel mig att inte arbeta schemalagd heltid, vilket gör att jag är mer utvilad och kan ligga mer än om jag hade lägre lön i grunden. Min ekonomi tillåter mig att bo i storstad, ensam i en lägenhet med hyfsat bra kommunikationer. Min ekonomi tillåter mig att resa. Min ekonomi tillåter mig att själv finansiera min vidareutbildning i sexologi, vilket iofs inte är knulleri i sig, men ytterligare ett uttryck för mitt intresse för sex. Min ekonomi tillåter mig att inte vara beroende av heteromonogama relationer. Om min lön eller inkomst halverades hade jag inte kunnat upprätthålla mitt sexliv.

Ser man till enskild individ så är det förstås så att hårdare arbete och mer pengar förmodligen har någon form av samband. Ser man till en arbetsplats är sambandet svagare, men finns nog också. Men ju större skalan är desto mer uppenbart det blir vilket jäkla godtycke det råder i hur mycket folk tjänar och hur mycket/hårt de jobbar.

Oavsett om jag jobbar i privat eller offentligt finansierad sektor så är jag inte frikopplad från de stora ekonomiska sammanhangen. Att jag kan plocka ut min lön beror på att andra människor får väldigt lite för sitt slit, i vissa fall under hot om våld. Jag är psykolog och mitt jobb är ändå rätt soft. Samma arbetsplatser städas av personer som får betydligt mindre pengar för betydligt slitigare arbete. Man åker taxi eller kollektivtrafik som körs av personer som tjänar sämre. Man använder teknik som produceras i länder där arbetskraften är billigare och en arbetsdag kan vara lång. Man köper mat som producerats av folk under hemska förhållanden. Man lever i ett land där skogen planteras under slavliknande förhållanden. Man föder barn på klinik där personalen bränner ut sig för pisslöner.

Och dessa människors "fel" är ofta att de råkats föda på fel ställe. Ha fel hudfärg. Inte ha tillgång till utbildning, eller ekonomisk möjlighet att investera i en. Ha utbildning, men inte få använda den i ett nytt land. Inte ha råd att flytta till annat land. Vara desperata nog att jobba långa slitiga dagar för usel lön. Jobba inom yrken som behövs trots kassa villkor. På det stora hela hänger mycket på ren slump, och ingens händer är rena.

Och högre lön, högre inkomst, tillgång till mer pengar, det är inte en av många variabler som påverkar livet. Det är ett av de viktigaste. För det påverkar ens möjligheter till i stort sett allt annat. Det kanske inte är så uppenbart om man jämför personer med hyfsat lika tillgång till pengar, men det blir mer uppenbart ju större skalan är.

Ja, jag skulle gilla högre lön (eller någon annan tecken på att min arbetsplats tycker jag är personal värd att behålla). Men jag har också alltid betalat skatt utan att säga pip. Jag är också oändligt tacksam för allt jag fått gratis, och har hyfsat bra insikt i min del i sammanhanget. Jag har tillräckligt rättvis lön i ett riggat spel. Och det påverkar min och andras tillvaro mycket mer än att jag får tillräckligt rättvist med ligga.

TANJ

 

En rolig sak med att jobba med terapi är att se hur många patologiska eller problematiska beteenden har en egentligen väldigt bra och positiv grund. Det är exempelvis många som kommer till mig för att de grubblar för mycket, men grunden i det är ju en fantastisk mänsklig förmåga att förutse eventuella saker i framtiden och lösa problem innan de infinner sig. 

En sån där grej är att människor gillar rättvisa, och blir illa till mods när någonting är orättvist. Det är jättebra i grunden, för det gör att man hjälper folk som av olika orsaker är förfördelade. Det gör att man inte roffar åt sig orättvist mycket. Det gör att man vill behandla sina medmänniskor väl.

Men det finns också massor med problem med rättvisetänket, och dessa grundas ofta i att världen inte är rättvis. Världen är inte rättvis, men människor har så svårt att hantera detta att de hellre tolkar om verkligheten än erkänner orättvisa. Och det leder till så mycket dåligt. 

Det leder till att man skuldbelägger offer, för det är så jobbigt att tänka att dåliga saker kan hända oskyldiga människor. Vi skuldbelägger brottsoffer. Vi skuldbelägger sjuka. 

Det leder till att man tror att man är värd sin höga lön. Det leder till att man tror att de som har lägre lön får det för att de jobbar mindre hårt. Det leder till att man hellre ursäktar ett orättvist samhälle än erkänner att det är orättvist.

Det leder till att man inte kan släppa att någon som gjort en illa går ostraffad. Trots att ens fixering vid det, vid att försöka göra rättvisa så att den personen också får lida, tär på en. (Greven av Monte Cristo hälsar)

Jag tycker det är viktigt att tänka på detta. Jag tycker det är sunt att känna ångest inför orättvisa. Men när den ängesten får en att blunda och bortförklara blir det problem.

Sexualupplysning, prevention, rådgivning, och tidningen SOLO

Eh. Jag har alltså skrivit en inlämning i skolan. Det skulle handla om studiebesök på sexualupplysande verksamhet, och jag skulle analysera nåt ryskt, typ ortodoxa kyrkans familjerådgivning. Men jag googlade som ett as och hittade ändå inget bra. Så jag tänkte - "Vad är bibeln? Tidningen SOLO är bibeln!".

Nu skriver jag komplettering. Men just kompletteringsbiten kommer vara astråkig, så här har ni själva uppsatsen.

Tidningen SOLO som sexualupplysande verksamhet

Tidningen SOLO har följande att säga till sina potentiella annonsörer: “[...]Vi kallar SOLO ett modernt magasin, för vi bjuder på massor av mode, skönhet och relationsrapportering, men vi gör det med mycket värme och ofta med en hel del humor.

I SOLO hittar du inga bilder på inzoomade celluliter eller sensationstexter om kändisarnas strandkroppar. I SOLO dömer vi inte. Däremot gör vi allt för att glädja den unga SOLO-kvinnan; vi vill stärka och peppa henne att ta sina egna beslut och gå sin egen väg i en många gånger kravfylld och stressad tillvaro. Vi vill underhålla, bekräfta och inspirera. SOLO tror på sin läsare och är på hennes sida till hundra procent.” (http://www.fridaforlag.se/pdf/Prislista%20SOLO%202012.pdf) 91% av SOLO:s läsare definierar sig som kvinnor och 66% är 15-24. När SOLO ska lista deras intressen så är det rubrikerna “Mode och skönhet” samt “Sport och hälsa”, och “bakning är ett stort intresse!” får en egen rubrik.

Potentiella prenumeranter möts istället med “Ung, fräsch och med massor av läsning: kändisintervjuer, spännande livsöden, personlig utveckling, relationer och kärlek. Och alltid 50 heta sidor mode och skönhet. Dessutom med en present i varje nummer!”. Rubrikerna på hemsidan är: Bloggar; Hett nu!; Mode; Beauty; Hälsa; Quiz; Sexigt; Omg!; Lista; Livet.

Jag har valt att analysera samtliga artiklar under rubriken “Sexigt” på SOLO:s onlineupplaga och se dem från sexualrådgivningsperspektiv. Vad vill tidningen SOLO säga till sina läsare, vilket perspektiv utgår de ifrån och vilka teoretiska modeller är applicerbara?

Att få information av sina likar

En sak som som tydligt framkommer när man läser beskrivningarna av tidningen och även ser på tidningens webbversion,  är att ju närmare läsaren man faktiskt kommer desto mer fokus läggs på sexualiteten och relationerna. “Sexigt” är en tydlig rubrik på webbsidan, och nämns även i texten till prenumeranter. I texten till annonsörer saknas det helt. Man kan undra varför en klassisk “tjejtidning” väljer att inte ta upp för sina annonsörer att sexualitet är ett centralt ämne.

I annonsörstexten finns det å andra sidan en tydlig avsiktsförklaring av vilket tilltal tidningen har. Tidningen är inte dömande, utan istället inspirerande, stärkande oh bekräftande. Man kan se det som att tidningen väljer att ha ett kamratligt tilltal snarare än mästrande.

Det kamratliga och jämlika tilltalet har tagits upp i flera lika sammanhang i kursens litteratur, och den generella bilden är att det kan ha fördelar i att upplysningen ska fylla sin funktion väl. Lindroth (2014) bygger sin modell för sexualupplysning för ungdomar på ungdomshem från att ta vara på och bekräfta ungdomars egna sexualitet, utgå från deras sexuella verklighet, och deras egna sätt att tala om dessa ämnen. Enda tillfällen då auktoritativt tilltal användes var i förmedling av ren information, exempelvis om hur STI sprids. Detta uppskattades av deltagarna exempelvis i samtal om rusmedel i samband med sex, då ungdomar upplevde att de ofta inte fick tala om sina faktiska (och därför inte endast negativa) erfarenheter utan att bli dömda.

Tikkanen (2009) gör en översikt över kunskap om HIV-prevention för män som har sex med män och kommer fram att preventionsarbetet blir mer effektivt om informationen kommer från en källa som man kan relatera till, eller från nyckelpersoner i samhället. I tidningen SOLO ser vi det uttryckas på flera sätt. Artikeln SOLO listar Hollywoods sexigaste män just nu använder SOLO sig av vi-tilltal när männen beskrivs, exempelvis “Alex Pettyfer fick oss på fall med filmen Magic Mike [...]” och “Zac Efron är väl lite av en klassiker, och han får oss fortfarande att smälta.”. Det är av sammanhanget uppenbart att det rör sig om ett inkluderande “vi” där SOLO:s redaktion och läsarna möts på samma villkor. Liknande tilltal finns i rubriken till artikeln 7 saker Samantha [från TV-serien Sex and the City] lärt oss om sex. Förutom vi-tilltalet i rubriken är artikeln ett exempel på när en känd (i det här fallet fiktiv) person används i sexualrådgivning. Artikeln är skriven stärkande och icke-dömande, syftet är uppenbart att stärka läsarna i deras sexuella liv med hjälp av Samantha som förebild. Samma förebildstänk kan man ana i artikeln Här viker Paradise Hotel-stjärnorna ut sig där två manliga Paradise Hotel-deltagare intervjuas kring utmanande bilder de har gjort åt HBTQ-tidningen QX. De unga männen berättar om att de ser att det är viktigt med tolerans kring allas olika läggning och att de är bekväma i sig själva. Man kan ana att artikeln fyller två syften. Dels vill SOLO visa på en positiv händelse, och dels vill SOLO på ett skambefriat sätt låta sina främst heterosexuella läsare att se på erotiserade män.

Könsroller och heteronorm

Sanchez, Fetterolf och Rudman (2012) för ett mycket intressant resonemang kring hur sexulla script och könsroller samverkar. Tanken att män och kvinnor ofta överdriver sitt könsrollsbeteende när de söker partners av motsatt kön, trots att bägge sidorna egentligen inte tycker att det är så attraktivt med dessa extremer. Det gäller exempelvis sådant som att kvinnor inte tog för sig särskilt mycket sexuellt i början av relationer, fast sexuellt initiativtagande uppskattades av män. Ändå hamnade personerna lätt i att bete sig mer könsrollskonventionellt än de vanligen gör under uppvaktningesperioden och tidigt i relationen.

Hur förhåller sig tidningen SOLO till detta? Vi kan ju utgå från att SOLO är en tidning som utgår från en dikotom syn på könen, då det ofta talas om män och kvinnor som skilda typer av varelser. Antagandet om heterosexualitet går tydligt igenom tidningen, det förekommer frekvent inslag där man normaliserar samkönat sex, men normalläget är ändå heterosexualitet. I artikeln Fixa dubbelorgasmen -- så här gör du finns det förslag på hur man ska göra det på egen hand med kille och med tjej. Förslag på överkurs utgår dock från omslutande samlag med manlig partner. I artikeln Bildspecial: Så har du bästa Halloween-sexet är två av åtta förslagen illustrerade med ett samkönat par, och på ytterligare ett förslag går det inte att avgöra könstillhärigheten. I övrigt utgår dock tidningen oftast från att läsarna är sexuellt intresserade av män.

Hur ställer tidningen SOLO sig till könsroller och partnerskap? Sanchez, Fetterolf och Rudmans resonamenag kan ofta appliceras på tidningens artiklar, dock är det inte helt självklart hur man ska förhålla sig till teorin. Vi kan inleda med artikeln Sex saker du inte visste att män tänder på. Fyra av de “oväntade” insikterna är att män tänder på kvinnor när kvinnorna inte följer de traditionella könsnormerna - när kvinnor svettas, har mjukiskläder, ofixat hår och är arga. Dessa egenskaper går emot en traditionell bild av kvinnlighet (som inte minst illustreras mycket i resten av tidningen som kretsar kring skönhet och mode). Ytterligare en punkt är förhållandesvis neutral (“när du stretchar”) medan den resterande punkten är väldigt könsrollskonfirmerande (“när han får hjälpa dig”). På det stora hela råder dock tidningen läsarna att inte hålla så hårt på att försöka prestera sin könsroll, utan att ta avsteg från det, då män tycker om detta.

I artikeln Frågorna du absolut inte får ställa på första dejten avråds läsare från att ställa frågor som skulle framställa läsaren osm överdrvit kvinnlig i sina relationsönskemål - sammanfattningsvis frågor som tyder på att hon så fort som möjligt vill ha en jättefast relation med barn, äktenskap, och att lära känna hans föräldrar. Tänker man i linje med Sanchez, Fetterolf och Rudmans tankemönster så kan det ses som att SOLO försöker hindra läsaren för att hamna i fällan att framställa sig allt för nära den stereotypa kvinnliga könsrollen, eftersom det är något som kvinnor lätt gör i inledningsfasen av en relation, men inte är någonting som män uppskattar. Samtidigt utgår detta tankesätt från en tydlig mansroll, och alltså en idé om att männen på dejten är aktivt ointresserade av att stadga sig och skaffa barn.

Så här är livet som Ryan Goslings flickvän är ytterligare en artikel där tankesättet är intressant att applicera. Här rör det sig om en fast relation och Ryan Gosling är något av tidningen SOLO:s idé om idealmannen. Vad gör då Ryan Gosling som pojkvän? Är han traditionellt manlig eller mer könsneutral? Det ses lätt att det rör sig om en blandning. Han lagar mat och är kärleksfull, men också omhändetagande. Han värdesätter relationen och är beredd att kämpa för den. Idealpojkvännen är alltså långt ifrån en stereotyp manlig man som vill undvika fasta relationer.

Njutning och nytta

När man pratar om sex kan man utgå från vitt skilda perspektiv. Det kan handla om skydd, njutning, samhällsintresse (ofta prevention av oönskade graviditeter), man kan utgå från ett medicinskt perspektiv eller från upplevelser. Som trogen läsare av tidningen SOLO vet jag att ett perspektiv som helt saknas i webbupplagan men som är vanlig i papperstidningen är bekännelsen - läsarnas egna berättelser. Dessa passar in i det jag beskrivit ovan om tidningens kamratperspektiv. Om man ska ta ut centrala paradigmteman i artiklarna i webbupplagan kommer dessa ord sammanfatta en stor del: njutning och inspiration, nytta, forsking och fakta.

Njutning och inspiration

Prevention och faror med sexualitet som perspektiv saknas så gott som helt. Artiklarna utgår från att läsarna har sex för att det är lustfyllt och skönt. Artiklar som fokuserar på njutning är ofta instruerande på ett sätt som ämnar att vara inspirerande. Det kan vara tekniska råd som Fixa dubbelorgasm -- så här gör du, eller mer eller mindre humoristiska sexförslag grundade på popkulturella fenomen som Bildspecial: Så fixar du bästa Halloween-sexet eller Så har du sex som i Fifty Shades of Grey. I sådana inspirerande artiklar finns det väldigt lite anatomisk förklaring till varför just dessa ställningar pch idéer är lustfyllda, istället handlar det mer om att skapa en sexig stämning. Även i artikel om hur man får “dubbelorgasm” genom att stimulera klitorisollonet och vaginna samtidigt finns det inte särskilt mycket teoretisk och anatomisk bakgrund, utan fokuset ligger mer på hur man går tillväga rent praktiskt. Det är således sällan fokus på varför det är skönt, utan mer på hur man kan göra.

Nytta

Trots att det ofta är underförstått att SOLO:s läsare har sex för sexets skull har många artiklar fokus på nyttiga aspekter av sex. Artikeln Ha sex oftare - få högre lön berättar em en studie där man visar samband mellan sexfrekvens och lön (dock anar jag att kausaliteten kanske inte ser ut som i SOLO:s rubrik). I artikeln 36 saker du absolut inte visste om sex lyfts det fram att sex kan bota huvudvärk och mensvärk, och dessutom vara febernedsättande.

Forskning och fakta

Trots sitt kamratliga tilltal är det ofta fokus på fakta och forskning i SOLO. Det gäller de två artiklarna under rubriken “Nytta”, men även 12 saker du absolut inte visste om bröst. Dessa faktabaserade artiklar skiljer sig tydligt från njutnings- och inspirationsinriktade artiklar då de oftast informerar om fakta, men inte vad man kan få ut av den i njutningsväg (däremot ibland i nyttoväg). Det refereras ofta vagt till “en studie” eller “studier” utan fullständig källhänvisning som gör det möjligt att kontrollera påståendet. Mycket av det som presenteras som fakta är också helt felaktigt, så att det inte efterföljs av råd på tillämpning kanske är enbart positivt. I regel är de felaktiga påståendena dock helt harmlösa för läsarens sexliv, exempelvis när en av 36 saker man absolut inte visste om sex är “Delfiner och fiskar är de enda andra djur som utför oralsex, utöver människan.”. Detta är förvisso inte sant (se bifogad lista med länkar till studier om oral-genital stimulans bland djur), mn kommer knappast att påverka läsarens sexliv på något negativt sätt.

Avslutande reflektioner

Tidningen SOLO ska på intet sätt ses som tillförlitlig källa till information om sex. Trots att den på ytan anknyter till forskning och vetenskap är tidningens faktaavsnitt inte tillförlitliga och det går inte att spåra källorna för att kontrollera att det som står i tidningen stämmer.

Däremot gör tidningen SOLO sannolikt en del nytta i att skildra kvinnli sexualitet på ett icke-skuldbeläggande sätt.

12 saker du absolut inte visste om bröst. Hämtad från http://tidningensolo.se/12-saker-du-absolut-inte-visste-om-brost 30 oktober 2014

36 saker du absolut inte visste om sex. Häntad från http://tidningensolo.se/36-saker-du-absolut-inte-visste-om-sex 30 oktober 2014

7 saker Samantha lärt oss om sex. Hämtat från http://tidningensolo.se/7-saker-samantha-lart-oss-om-sex 30 oktober 2014

Bildspecial: Så fixar du bästa Halloween-sexet. Hämtad från http://tidningensolo.se/bildspecial-sa-har-du-basta-halloween-sexet 31 oktober 2014

Fixa dubbelorgasm -- så här gör du. Hämtad från http://tidningensolo.se/fixa-dubbelorgasm-sa-har-gor-du 30 okt 2014

Frågorna du absolut inte får ställa på första dejten. Hämtad från http://tidningensolo.se/fragorna-du-absolut-inte-far-stalla-pa-forsta-dejten 30 oktober 2014

Ha sex oftare - få högre lön. Hämtad från http://tidningensolo.se/ha-sex-oftare-fa-hogre-lon 30 oktober 2014

Här viker Paradise Hotel-stjärnorna ut sig. Hämtad från http://tidningensolo.se/har-viker-paradise-hotel-stjarnorna-ut-sig 30 oktober 2014.

Lindroth, M. (2014). Sex education and young people in group homes: balancing risks rights and resilience in sexual health promotion. Sex education: sexuality, society and learning. Sex Education: Sexuality, Society and Learning. Epub juni 2014.

Sanchez, DT., Fetterolf, JC. & Rudman, LA. (2012). Eroticizing Inequality in the United States: The Consequences and Determinants of Traditional Gender Role Adherence in Intimate Relationships. Journal of Sex Research. 49(2-3):168–183.

Sex saker du inte visste att män tänder på. Hämtad från http://tidningensolo.se/sex-saker-du-inte-visste-att-man-tander-pa 30 oktober 2014

SOLO listar Hollywoods sexigaste män just nu. Hämtad från http://tidningensolo.se/solo-listar-hollywoods-sexigaste-man-just-nu 30 oktober 2014

Så har du sex som i Fifty Shades of Grey. Hämtad från http://tidningensolo.se/sa-har-du-sex-som-i-fifty-shades-grey 30 oktober 2014

Så här är livet som Ryan Goslings flickvän. Hämtat från http://tidningensolo.se/sa-hade-livet-varit-om-ryan-gosling-var-din-pojkvan 30 oktober 2014

Tikkanen, R. (2007) Kunskapsbaserad hivprevention riktad till MSM. Socialstyrelsen.

Ett urval av länkar till studier som påvisar oral-genital stimulans band djur som varken är människor, delfiner eller fiskar

http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0007595

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24899532