Älska mig gul och blå

I Amerikatt är det brukligt att modifiera sina låtar lite om de visar sig vara olämpliga för MTV och andra medier med moral. Gör man det själv blir det bättre, och snyggare än när någon annan ska sitta och blippa. Som t ex när Gwen Stefani pausar till på "shit" i "this shit is bananas". Eller när Akon istället för att sjunga "I wanna fuck you" sjunger "I wanna love you".

Därför skulle det vara väldigt roligt om Frida Muranius spelade in en SR Kronoberg-vänlig version av sin Dunka mig gul och blå med texten "älska mig gul och blå". Jag skulle skratta och lyssna på den hela tiden.

Intressant? Andra bloggar om: dunka mig gul och blå, frida muranius, självcensur, koncepthumor

Juli-Starlet

Nya numret av Starlet har nu kommit till oss prenumeranter. Numrets highlights är:

1) Som vanligt, Marias Japansidor. Den här gången handlar det om GothLolisar.


2) En artikel om onani med husmoderliga tips på hur man gör och att DE FLESTA SMEKER KLITORISOMRÅDET. De som känner mig från PhonePhuckersammanhang vet nog att jag har under min tid som telesköka blivit överkänslig mot "hur många fingrar har du inne?". Och så en obligatorisk ordlista på olika "synonymer". För Gud bevare att man kallar onani för någonting som inte låter gulligt eller humoristiskt. Jag brukar själv säga runka, även om tjejonani. Eller, i värsta fall, fappa.

3) Två hotta chicks på festivalsidorna. Jag och min pojkvän hade både en känsla av att ha sett dem förr. I alla fall den blåhåriga. Någon som kan bringa klarhet?



Intressant? Andra bloggar om: starlet, gothloli, onani

Recensionsex

En av de bästa grejerna med att ha en bok på G är att man får skriva order RECENSIONSEX jätteofta. Så fint. Så suggestivt. Så "du vet vad måste göras för att recensionen ska bli positiv".

Intressant? Andra bloggar om: ord, recensionsex, mediebranschen

I'm your Venus, I'm you fire!

Från dagens DNs insändarsida. Man tror inte sina ögon! Ska en vuxen, mogen kvinna gå till gynekologen och säga "jag har kraftiga blödningar i min venus"?

Andra bloggar om: le sexe, venus, snippa, snopp, penis

Än mer om pedofiler och internet

Precis när allt har lugnat ner sig med pedofil.se (vet alla om det där, förresten? Ni som inte hänger i svenska bloggosfären kan kolla in det här) har jag via Anna Svensson upptäckt någon sorts motsats. Alltså, inte gerontofil.se, utan DAPS - Döda Alla Pedofiler - Samverkan.

Tänk God Hates Fags, fast svensk och om peddos. Lite humorexempel:

"Pedofiler är störda individer som blir sexuellt upphetsade av barn. Dom kommer ifrån en stökig, otrevlig familj och har vanligtvis blivit utnyttjade av någon familjemedlem. Dom umgås inte med så många andra än sina egna jämlikar. Just på grund av att ingen annan vill veta av dom. Så dom blir osociala och otrevliga monster som sitter vid sin dator dagarna i enda och pratar med andra pedofiler på olika chattar samt tankar ned barnpornografi. Om dom någon gång lyckas "få napp" d.v.s. att dom hittar någon unge på nätet som vill träffa dom, först då vågar dom sig ut ur lägenheten. Dessa"människor" kan även vara väldigt våldsamma och det kan hända att dom torterar och t.o.m. dödar sina våldtäktsoffer. Jag valde att säga "våldtäktsoffer" just för att jag anser detta vara lika mycket våldtäkt som om en man ger sig på en kvinna. Det är inte "Sexuellt utnyttjande av minderårig" bara för att det är ett barn som har blivit utsatt. Utan det är helt enkelt VÅLDTÄKT. Om någon hotar dom till livet så ska dom enbart sätta sig i sin pedofil-lägenhet och invänta det oundvikliga; För dom har ingen som helst rätt att kontakta polisen."
--DAPS "Pedofilfakta"

Alltså, klart jag tycker det skulle vara klart positivt med mindre uppmaning till mord (man skulle kanske tipsa polisen...), men jag kan naturligtvis inte ta det där på allvar. Som avslutning klistrar jag in ett av mig mycket omtyckt citat som är smått relevant.

Really, the spirit world is like pedophilia or necrophilia: I have no experience with it so I am completely unable to take it seriously. It will always seem like a joke.
--Chuck Palahniuk, "Non Fiction" - "The Ghost Who Came To Say He Was Sorry"

Andra bloggar om: pedofil.se, DAPS, oavsiktlig humor

Fråga Olles marknadsföringsavdelning

Idag fick jag en kommentar på det senaste inlägget på PhonePhucker.

Fråga Olle sa...

Hej!
Kom och var publik på allas vårt favoritprogram Fråga Olle!
En ny säsong startar i höst, och du har redan nu chansen att reservera platser i Sveriges sexigaste publik!

Maila till: fragaolle@jarowskij.se , och anmäl ditt intresse innan biljetterna tar slut!

Normalt brukar jag reagera på viral marknadsföring med "jaja". Men det här var roligare än så. Tänk er, någon nisse måste ju ha kläckt idén att sexbloggare borde vara nyfikna på sexprogram i TV, och någon uselt betald arbetskraft måste ha hittat mig och copypastat i kommentarfönstret. Det är i alla fall bra att jag får veta vilken VIP-nivå jag ligger på :P

Andra bloggar om: viral marknadsföring, marknadsföring, fråga olle

Sveriges smartaste barn

Jag har några favoritgenrer när det kommer till TV.

1. Program där folk ramlar och slår sig. Jag har skrivit om det förr, men bäst är America's Funniest Home Videos, särskilt när det är barn som slår sig och kameran börjar skaka för att föräldern som filmar skrattar. Sånt är bara kul om det är oavsiktligt, jag avskyr Jackass.
2. Program som går ut på att en hurtig programledare anfaller ett otränat snabbmatsberoende offer och förbättrar människans livskvalitet/hälsotillstånd/utseende genom hård mobbning och diskreta pikar. Ren sadomasochism för mig - å ena sidan har jag min ätstörning och mina issues med kroppen, å andra sidan är jag okej frisk och smal.
3. Frågesporter för barn. Vuxna också, men inte lika mycket.
   

Punkt tre är sånt jag aldrig fick göra som barn.

Det där är lite besläktat med det sovjetiska begreppet "utomlands". Utomlands var visserligen en geografisk realitet, men samtidigt metaforisk och onåbar. Ungefär som Olympen måste ha varit för grekerna. Man visste mycket om utomlands, man kunde se utomlands på TV, man kunde läsa om det och vissa hade träffat någon som varit där. Men det fanns inte riktigt i ens uppfattning om en fysiskt nåbar verklighet. Jag misslyckas ständigt med att förklara detta för de som vuxit upp i Sverige, i mitt nuvarande liv finns ingenting liknande. Visst, jag har bara sett Antarktis på bild och kommer aldrig hamna dit, men stället ligger i alla fall på samma karta i min hjärna som Göteborg, bara längre bort.

Det blev lite samma sak med Ryssland efter Sovjets fall. Jag växte nämligen upp i Lettland som var sådär nykläckt nationalistiskt och inte en jävel brydde sig om att ordna inhemska TV-frågesporter för rysk- men inte lettisktalande barn. Kulturellt bodde man kvar i Ryssland, all TV man såg på påstod att man bodde i Ryssland, allt hände i Ryssland, och där satt man i Lettland och inte fanns. Man kunde inte ens anmäla sig till en sån där tävling och bli utslagen i 1024-delsfinal. Man kunde liksom inte ens drömma. Jag ville så gärna, men bodde man i Olaine istället för Orel fick man se, men inte delta. En av baltryssandes många små jävligheter. Livet sög när jag var tio.

Jag tänker inte tvinga mina barn vara med i Vi i Femman om de inte själva vill, men när jag av misstag råkade se Sveriges smartaste barn på TV idag (den gick efter How to look good naked) blev jag retroaktivt avundsjuk, defaultinställningarna från barndomen fanns visst kvar. Programmet var för övrigt rätt kul och ungarna vill jag inte möta i en mörk gränd över ett parti TP. Grattis till vinnaren! (fast jag hejade på bibelnördflickan för hon var bibelnörd)

För övrigt har jag varit på en studentmottagning (mycket trevligt) och börjat läsa Ayn Rands Atlas Shrugged (urdålig idé). Ska skriva mer om båda, senare.

Andra bloggar om: sveriges smartaste barn, tv, ayn rand

Modigt

Det finns en tunika soom alla har. Den går i en rätt äcklig nyans av lila och jag misstänker att den kommer från H&M. Den markerar midjan strax under boobsen. Med ett sånt därnt glansigt satinband.

Idag var jag ute på stan. Jag såg minst tre av varandra oberoende chicks iklädda den tunikan+svarta tights+ballerinor.

Bara idag, alltså. Jag har stört mig på fenomenet i veckor nu.

Ser jag en till... EN (1) till... då går jag fan postkontor. Jag förstår att det är mode med tajts och tunika, och jag förstår att det är en ganska självklar kombo, men det måste finnas gränser!

Nej, jag skojar. Jag kommer inte gå postkontor. Men jag kommer LIDA.

Andra bloggar om: mode, tunika, tights

Mer pedofil.se

Och så har DN hittat till pedofil.se. Pedofilsajt tar skydd av lagen lyder rubriken och man blir förstås glad att DN uppmärksammar att yttrandefriheten fortfarande gäller. Eller, menar de att det är dåligt att sajten inte är olaglig?
"Webbsajt underlättar för pedofiler att få kontakt med varandra" lyder en annan rubrik och man undrar vilka tror att någon pedofil skulle ta kontakt med andra på en sajt som heter pedofil.se. Om jag tände på barn och ville komma i kontakt med andra i liknande situation skulle jag nog vara lite mer diskret.

Men det står faktiskt en vettig sak i artikelklustern.

Kan inget gott komma av pedofilernas hemsida?
- Jo, om samhället i sin reaktion på det här vill göra en seriös, forskningsbaserad sida som lyfter kunskap om de här intressena och hur man kan minska risken för att de skadar barn, säger Niklas Långström.

Ignorera att frågan är underligt ställd (vadå "pedofilerna"?) , svaret makes sense. Det vore najs med vettig information. Det vore till exempel guld värt om man lätt kunde hitta info om vart man kan vända sig för att kunna prata om sin besvärliga sexualitet. Som jag har förstått det kan man det på KIs sexualmedicinska centrum, men det tog mig mycket googlande och tidigare kunskaper att hitta hemsidan och det står inte direkt "Du som besväras av att vilja våldta folk - ring 020-120 0333". Eller för den delen "Du som har skuld- och skamkänslor för att du tänder på barn, fastän du aldrig gjort någonting fel - ring 020-120 0333".

För övrigt gick jag i samma högstadieklass som Gottfrid från PRQ. Och går i samma klass som Matilda Roos som debuterar med en poesisamling i höst, så vi är två SvB-debutanter från T1 på psyklinjen. Put your hands up 4 klasskamrater!

Andra bloggar om: pedofil.se, pedofili, klasskamrater

Snipp-snapp-snippa

Phonephucker "Tanja" Merkwürdigliebe säger:
Hej!
Whitey J säger:
Hej!
Whitey J säger:
Det var dig jag ville prata med!
Whitey J säger:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=657463
Du inte bloggat än?

På begäran, alltså.

Jag tycker inte om snippa. Dels är ordet ett snoppderivat, dels ger den könsstympningvibbar. Jag tycker dessutom att följande delen av intervjun är underlig:

Vad är det för fel på slida, vagina eller fitta?

- De är väldigt laddade ord. En del vill ta tillbaka "fitta" men jag tycker det är svårt att värdera om. Omskrivningar är inte heller bra, som "kissen" - en katt. Eller kusimurran. Snippa är inte laddat.

Jag kan hålla med om att fitta är ett laddat ord (är inte alla könsorgansord det?), men jag har alltid antagit att kissan har med verbet kissa att göra. Svenskan har ju mus, vad sjutton skulle vi med en inhemsk pussy till? På ryska finns ett unisexord som används för genitalier i barnsammanhang och ordet motsvarar ungefär kissan/kissen (återigen, inte kattvariationen) och det är typ det enda jag gillar med rysk kultur när det kommer till genus.

För övrigt tycker jag inte att man ska använda vagina/slida om flickmuttor. Man snackar ju väldigt sällan om just slidan, utan menar främst de yttre delarna av vulvan. Vulva är ett bra ord, men mina barn ska nog säga mutta. Mutta är thött.

Är Jeff tillfredställd och nöjd med inlägget? HE BETTER.

Andra bloggar om: snippa, könsord

Mer om öppna förhållanden.

Jag är the master of att hitta gamla blogginlägg hos folk, råka ignorera att de är gamla, svara, och först SEN fatta att de är från 1800-talet. Eller 2006. Ett sådant är ett inlägg av Helena på Hoe-looking Man som handlar om öppna förhållanden.

Å andra sidan har ingenting ändrats sedan inlägget skrevs, så det selar noll roll.

För någon månad sedan såg jag Mycket Mer än Müsli på MTV. Jag behövde bakgrundsteve till strykning (min pojkvän diggar skjortor) och de utlovade en diskussion om öppna förhållanden. Relationsexperten Frida Boisen skulle berätta hur det fungerade. Jag väntade med spänning. Jag lär mig alltid mycket nytt av experter, och så blev det även denna gång.

Jag vet att jag borde skrivit om programmet när det var färskt eller inte alls, men diskussionen blev så absurd att jag fortfarande inte kan släppa känslan av att showen egentligen var något slags practical joke som spelades in enbart för att förvirra mig och bara sändes på min TV. Det bästa med programmet var egentligen när Shire i början av diskussionen frågade "vad är ett öppet förhållande" och Frida Boisen svarade "som om du inte visste!". Det var bäst, men inte anledningen till varför jag inte kan släppa eländet och gå vidare med mitt liv.

Istället för att förklara med ord, visualiserande experten öppna förhållande med hjälp av fingrar.

Jag demonstrerar.

"Har man vanligt förhållande är man liksom ihop två stycken"

"Men när man har öppet förhållande låter man andra vara med!"

Efter att Frida Boisens fingerfärdigheter hade sjunkit in i paneldeltagarnas huvuden kom frågan "men... varför har man det?". Jag väntade på svaret, och jag fick vänta ett tag, för att först skulle panelen berätta huruvida de själva kände folk som haft sånt eller inte och huruvida människorna i fråga var vänner till paneldeltagarna eller bara ytliga bekanta. Sedan undrade kollektivet ifall det inte blev problem med svartsjuka och typ att den man träffade utanför förhållandet kanske skulle vara bättre i sängen. Alla vet ju att man alltid sticker till den som är bäst i sängen för det är det enda som räknas i en romantisk relation.

Men sedan kom frågan upp igen (man vill ju veta varför någon skulle ha en sån där relation) och då förklarade relationsexperten Boisen det vi alla undrat över så länge.

Tänk er, om man har öppet förhållande kommer man aldrig ha slentriansex.

Det var ungefär där som programmet etsade sig fast i mitt minne för all framtid. Jag har svårt att förklara varför just detta dumma kontrafaktiska ologiska påstående bland andra dumma kontrafaktiska ologiska påståenden lyckades äta upp min hjärna, men om de människorna som spelade in specialavsnittet just for me och sände det i mit TV bara gjorde det för att se hur länge det skulle dröja innan jag gav upp coh skrev ett blogginlägg har de fått sitt resultat.

Nu har jag förhoppningsvis avreagerat mig och slipper tvångstanken "alltså... SA hon verkligen att man slipper slentriansex? Kan det inte vara så att jag hörde fel?".

Andra bloggar om: relationer, öppna förhållanden, frida boisen, shire, förhållanden

Tanja sade så: WTF!?!?!?!!!!!!111

Simon Lundström läste nyligen en krönika som dels var dum och dels handlade om ett ämne han bryr sig om. Såhär beskrev han sin reaktion:

Jag känner mig nog ungefär lika "WTF!?!?!?!!!!!!111" som Tanja känner sig om hon skulle läsa en kolumnist som inledde med "Med tanke på att heteronormativt samhälle är det enda som ens realistiskt är tänkbart, så… punkt punkt punkt etc."

Det är bra att han skrev det, så slipper jag själv formulera mig om vad jag tycker om dagens debattsida i DN.

Andra bloggar om: äktenskap, homoäktenskap, heteroäktenskap, dn debatt

Daylight & Architecture

Tenta, uppsats om huvudfotingar och cancanträning har fått mig att glömma att skriva om senaste numret av Arkitektur.

För ett halvår sedan extraknäckte jag på ett företag i byggbranschen. Det bästa med jobbet var att man fick tillgång till en massa branschtidningar, inte bara Arkitektur och Rum, utan även smalare publikationer som Glas (minns jag rätt, hade de alla specialare om Rica Talk Hotel i Älvsjö på den tiden). I högen av tidningar ingen på företaget läste hittade jag höst'06-numret av Daylight & Architecture Magazine by Velux. Jag hittade, jag bläddrade, jag föll. Jag vet inte riktigt vad det var, men jag gissar på blandningen av populärhumanistiska texter om ljusets idéhistoria med närmast pornografiska bilder av byggnader. I nästa nummer utlovades temat "ljus och textur".

Det finns sidor av mig som få känner till, och inte ens alla mina bästa vänner är medvetna om den här. För dem som känner mig på i sammanhanget rätt sätt är det självklart att kombinationen "ljus" och "textur" har en komiskt stimulerande effekt på mig. Ni som aldrig har sett mig stå och klappa en vägg kan bara lita på mina ord - vårnumrets tema fick mig att springa runt hela kontoret och fråga alla om de visste var de fick tidningen ifrån. Ingen visste. Det skulle lösa sig till våren, tänkte jag. Och väntade.

Ungefär när det kändes som att det var började bli dags att spåra upp texturnumret damp det nya numret av Arkitektur ner på min dörrmatta och där, inplastad i samma plast som revs upp av mina otåliga fingrar fanns den. Min tidning! Min tidning med pornografiska bilder på väggar och sjöar och glaskulor. Jag kan inte säga att den nådde upp till mina förväntningar, men det är å andra sidan ett typiskt fall av orealistiska förväntningar.

Igår ringde mamma, som fortfarande jobbar på det där byggföretaget och berättade att de fick in en jättesnygg tidning som jag skulle älska. Med en hand på omslaget. Det var snygga bilder i den, sade hon. Jag sa att jag visste. Här kommer några digitalfoton. Ha kul!

Såhär sexigt kan det se ut!

Och så här! Egentligen är hela konceptet upplagt för dåliga skämt om djup och yta, eftersom ytor är vad stora delar av tidningen handlar om. Och lite djupare än bara fina bilder är det allt.

Så, titta, det finns intervjuer och sånt också.

Andra bloggar om: velux, arkitektur, yta