måndag, augusti 03, 2015

Den som är satt i skuld är inte fri

För ett tag sedan startade jag en diskussion i ett forum. Den handlade om att jag inte begriper människor som hävdar att de inte vill känna kollektiv skuld så fort någon nämner att en priviligierad grupp de tillhör förtrycker. Det blev ett bra samtal, som bland annat berörde skuld och skuldkänslor. Jag har tänkt på det samtalet och andra liknande samtal. Det finns två saker jag vill skriva om.

Jag har funderat på detta skuld som jag borde eller inte borde känna som exempelvis vit, cis, hetero, medelklass. Jag tror att jag landar i att skuld i detta fall inte är en känsla utan ett faktum. Jag har fått fördelar på andras bekostnad. Andra har jobbat och jag har tagit. Jag är i skuld till dessa personer eller grupper eller hur man nu väljer att se det. HBTQ-personer har exempelvis jobbat för ett trevligare samhälle hur länge som helst, och fått genom en massa förändringar som även jag som hetero mår bra av. Jag är i skuld, och andra hetros med - och det är liksom fakta, ingen åsikt. Likaså folk som arbetar nästintill gratis så att jag ska få billig mat - detta för att jag råkade få flytta till Sverige lagligt och med alla papper fixade, men inte de. Jag är i skuld. Denna skuld är ingen känsla.

5 kommentarer:

nollråtta sa...

Jo, det är väl sant och riktigt resonerat, men det är väl inte samma sak som det förtryck du nämner inledningsvis?
Visst har du som hetero fått en massa fördelar tack vare HBTQ-personers arbete och står i en sorts tacksamhetsskuld till dem pga det, men tycker du att du förtrycker dem?
Inget tvivel om att t.ex. HBTQ-personer är utsatta för förtryck och ofta behandlas nedsättande i samhället, men känner du att DU är en del av det förtrycket?

Tanja Suhinina sa...

Alltså, för det första så är det ju självklart att jag är inblandad i förtryck av HBTQ-personer. Det är HBTQ-personer också. Varje gång jag utgår från att personer inte är HBTQ. Varje gång jag könar folk själv? Jag tycker det är rätt självklart att jag utövar förtryck? Och att jag får/tar plats och andra fördelar på HBTQ-personers bekostnad.

nollråtta sa...

Då har vi lite olika definition på förtryck du och jag. Om jag t.ex. möter en ljushårig person och utgår från att den personen är blondin (och inte bär peruk eller har färgat håret), så tycker jag inte att det är förtryck. Förutfattad mening ja, men inget förtryck.
Eller när jag möter en kvinna med barn och utgår från att det är barnets mamma.

Hela livet gör vi antaganden och gissningar och utgår från saker, som vi senare inser inte stämmer och vi måste revidera vår uppfattning, kanske ibland behöva be om ursäkt. Men att kalla det förtryck, nej, då har det gått inflation i begreppet!

Tanja Suhinina sa...

Fast förtryck utgörs ju till stor del av att personer med makt agerar på förutfattade meningar. Jag har en hel del makt.

Jo sa...

nollråtta: Jag reagerade som du först, kanske för att i min spontana uppfattning om ordet förtryck ingår underförstått en avsiktlig förtryckare, en "dålig människa". Typ mobbare eller elak tyrann. Men efter snabbgoogling verkar det som att förtryck formellt sett inte har det minsta att göra med förtryckarens eventuella avsikt att förtrycka eller eventuella insikt om att hen gör det, bara med konsekvenserna för de förtryckta. Man kan alltså vara förtryckare utan att vilja vara det eller förstå att man är det. Till och med saker som man gör av kärlek och omtanke kan vara förtryck utan att man förstår det.

Parallellt resonemang: Säg att jag vill hjälpa grannen med gräsmattan, men har dålig kunskap om trädgårdsskötsel och därför förstör i stället för gör nytta. Inte alls orimligt att jag blir ersättningsskyldig (skuld) i ett sånt läge. Rent juridiskt kan man dömas (skuld) för oaktsamhetsbrott. Dvs där man inte haft de minsta illvilliga avsikter, utan bara inte tänkt efter tillräckligt grundligt och inte varit tillräckligt uppmärksam på möjliga negativa konsekvenser av sitt handlande.