Nä, nu har en man återigen sagt att kvinnor är bättre på emotionell intelligens. Jaja. Sägs ju hela tiden. Men bara ett nytt exempel som fick mig att tänka på att folk så ofta missar detta med "intelligens" när de pratar om kvinnors emotionella intelligens.
Jag tänker på mitt jobb. Jag är ju psykolog och jobbar mest med bedömning och behandling. Jag märker nu, och fått det påpekat, att mitt jobb påverkar hur jag agerar privat. Jag har blivit mycket lugnare, dras inte in i andras känslor lika lätt. Jag har bättre förståelse och acceptans för andras egenheter, beteenden och blotta existens. Jag är långt ifrån en ängel, men mitt jobb har verkligen påverkat mig. Jag har tränat upp vissa färdigheter, exempelvis att känna in andras känslor utan att dras in. Att tolka andras beteenden utifrån det jag redan vet om personen. Att se flera möjliga tolkningar på samma gång. Coolt. Jag mår själv bättre av det, och jag tror min omgivning mår bättre av att ha mig sån.
Jag har väldigt många polare som är ingenjörer eller på väg dit. Ni har kanske hört att "ingenjörer löser problem" är det nya "ingenjörer bygger broar". Det finns ändå en bild av att ingenjörernas jobb är att processa information, hitta problem och lösa dem. Ibland tänker jag på hur de flesta av dem inte inser hur mycket jag gör det i mitt jobb. För det jag tycker är rätt ballt i mitt jobb är att det handlar om att ta in stora mängder information (det patienter säger, hur de säger det, hur de rör sig och låter, hur det känns i mig), eftersöka information som saknas (fråga saker, registrera saker i formulär), lägga till min kunskap (teoretiska modeller, tidigare patientfall). Och processa all den här informationen i huvudet, live, samtidigt som jag för konversation och inte avslöjar hur mycket jag tänker.
Det finns många andra sätt att förklara vad jag gör som terapeut på. Men jag tycker det här är ett av många korrekta sätt. Att man liksom rör sig i ett informationsflöde och hanterar just information, hittar "buggar", löser problem, zoomar in och ut och ser mönster. Som mattetävlingsbarn gillar jag det.
Och här kommer jag till lite av punchlinen. Det här att tillskriva folk emotionell intelligens, och att avskriva sig ansvar för att man är av "fel" kön och besitter helt enkelt inte det. Strunt. Det som slarvigt kallas emotionell intelligens är till stor del en övningsgrej. Och till stor del nåt man gör. Man lägger ner tid och energi på att öva upp förmågan. Man lägger ner tid och energi på att utöva förmågan. Det är så "emotionell intelligens" funkar. Det är inget som bara händer av sig självt. Och det är till stor del just hantering av information och problemlösning, förmågor som en genomsnittlig (eller jätteduktig) schackspelare förmodligen besitter.
Så du som ba "jag är dålig på känslor och fatta hur andra tänker", här får du ett konkret tips. Mentaliseringsboken är en bok om mentalisering. Alltså förmågan att se sig själv utifrån och se andra inifrån. Jag vill ganska ofta köpa den till folk som behöver öva på det här, och ge den till dem istället för att förklara att de just bulldozrat mina och mina vänners känslor. Men jag tror tyvärr itne att det skulle få nån sorts motsatt effekt. Ni som dock menar allvar att ni skulle verkligen vilja bli mer inkännande om ni bara visste hur - här är en början. Med övningar och allt. Seså, iväg mer er och bygg broar.
Jag tänker på mitt jobb. Jag är ju psykolog och jobbar mest med bedömning och behandling. Jag märker nu, och fått det påpekat, att mitt jobb påverkar hur jag agerar privat. Jag har blivit mycket lugnare, dras inte in i andras känslor lika lätt. Jag har bättre förståelse och acceptans för andras egenheter, beteenden och blotta existens. Jag är långt ifrån en ängel, men mitt jobb har verkligen påverkat mig. Jag har tränat upp vissa färdigheter, exempelvis att känna in andras känslor utan att dras in. Att tolka andras beteenden utifrån det jag redan vet om personen. Att se flera möjliga tolkningar på samma gång. Coolt. Jag mår själv bättre av det, och jag tror min omgivning mår bättre av att ha mig sån.
Jag har väldigt många polare som är ingenjörer eller på väg dit. Ni har kanske hört att "ingenjörer löser problem" är det nya "ingenjörer bygger broar". Det finns ändå en bild av att ingenjörernas jobb är att processa information, hitta problem och lösa dem. Ibland tänker jag på hur de flesta av dem inte inser hur mycket jag gör det i mitt jobb. För det jag tycker är rätt ballt i mitt jobb är att det handlar om att ta in stora mängder information (det patienter säger, hur de säger det, hur de rör sig och låter, hur det känns i mig), eftersöka information som saknas (fråga saker, registrera saker i formulär), lägga till min kunskap (teoretiska modeller, tidigare patientfall). Och processa all den här informationen i huvudet, live, samtidigt som jag för konversation och inte avslöjar hur mycket jag tänker.
Det finns många andra sätt att förklara vad jag gör som terapeut på. Men jag tycker det här är ett av många korrekta sätt. Att man liksom rör sig i ett informationsflöde och hanterar just information, hittar "buggar", löser problem, zoomar in och ut och ser mönster. Som mattetävlingsbarn gillar jag det.
Och här kommer jag till lite av punchlinen. Det här att tillskriva folk emotionell intelligens, och att avskriva sig ansvar för att man är av "fel" kön och besitter helt enkelt inte det. Strunt. Det som slarvigt kallas emotionell intelligens är till stor del en övningsgrej. Och till stor del nåt man gör. Man lägger ner tid och energi på att öva upp förmågan. Man lägger ner tid och energi på att utöva förmågan. Det är så "emotionell intelligens" funkar. Det är inget som bara händer av sig självt. Och det är till stor del just hantering av information och problemlösning, förmågor som en genomsnittlig (eller jätteduktig) schackspelare förmodligen besitter.
Så du som ba "jag är dålig på känslor och fatta hur andra tänker", här får du ett konkret tips. Mentaliseringsboken är en bok om mentalisering. Alltså förmågan att se sig själv utifrån och se andra inifrån. Jag vill ganska ofta köpa den till folk som behöver öva på det här, och ge den till dem istället för att förklara att de just bulldozrat mina och mina vänners känslor. Men jag tror tyvärr itne att det skulle få nån sorts motsatt effekt. Ni som dock menar allvar att ni skulle verkligen vilja bli mer inkännande om ni bara visste hur - här är en början. Med övningar och allt. Seså, iväg mer er och bygg broar.
5 kommentarer:
Du skriver så himla bra, det här inlägget var ypperligt bra dessutom :D Ville bara meddela detta.
Ha en bra dag :)
Tror iofs att EQ har en ganska stor medfödd komponent, precis som jag tror gäller för t.ex. musikalitet. Ovanpå det kommer omständigheter under barndom och senare. Men nästan alla, även utan medfött eller livshistoriaförsprång, kan bli rätt duktiga på det om man anstränger sig. Till och med bättre än de flesta, eftersom det inte är särskilt många som anstränger sig för att bli riktigt bra på det här. Precis som nästan alla med tillräckligt mycket arbete kan bli en av de bästa i bekantskapskretsen på att spela gitarr eller piano även om man inte är särskilt "musikalisk" från början.
du är grym som vanligt !
Jättebra! Och på samma sätt - kvinnor som slentrianmässigt tänker "men jag är ju inte bra på problemlösning och sånt", börja inse att det är ni faktiskt visst!
Kan boken fungera även för personer som kanske snarare har tendensen att "ta in" andras känslor lite för mycket istället, eller som hjälpmedel att lyckas tolka sin omgivning närmare "sanningen" och typ sluta göra det utifrån ens egna skeva förväntningar (ex som nån med anknytningsprobs)?
Skicka en kommentar