torsdag, maj 08, 2014

Och när jag säger "sexpositiv"...

Den här tröjan handlar inte om sex.

Åström twittrar ofta att hen är sexnegativ. Jag ber ofta att utveckla. Nu har hen gjort det, och dessutom har Hej Blekk också bloggat. Jag har egentligen kommenterat i Åströms inlägg, men utvecklar det gärna även här.

Och ja, jag har ju hanterat temat förut här och här och här.

När jag säger att jag är sexpositiv så menar jag att jag ser sex(ualitet) som någonting värt att tas på allvar. Det tycker jag inte att grundinställningen är i samhället. 95% (gissar) av det man ser som berör sex(ualitet) hamnar inom väldigt snäva ramar. Ja, till att börja så är det ju hela grejen med att det offentliga sexet är kopplat till heterorelation och allt. Det vet ni ju, mina normmedvetna läsare. Dessutom handlar stor del av det offentliga sexet inte om sex utan om sexighet. Och sexighet går in i en annan grej, nämligen att sex i offentligheten ofta inte handlar om sex i sig, utan är ett kvitto på framgång. Att en person "får ligga" betyder att hen är lyckad och uppfyller kraven på framgång för sin människogrupp. En person som "får ligga" behöver liksom inte ens ligga, det är inte vad grejen handlar om. Det handlar om att hen anses ha lätt för att skaffa (lika lyckad) partner för ligga om hen vill. Bra exempel är kvinnor som deltar i offentliga debatten och avvisas med att de är "för fula för att få ligga". Även om dessa personer enligt alla källor får ligga jävigt mycket. För det handlar inte om att ha mycket eller bra sex. Sex har inget högt värde i vårt samhälle.

En annan bra illustration av hur sex ses som oviktigt och orimligt att ta på allvar är hur personer förhåller sig till mitt val av inriktning som psykolog. För er nya - jag är alltså leg psykolog som läst extra sexologi- och relationskurser under utbildningen, och som nu läser ett masterprogram i sexologi. Läser dessutom mycket om detta på fritiden pga nörd. Min inriktning ses som en jävligt kul grej, som ett spännande partyämne. Men jag drar mig ibland för att nämna vad jag pluggar i formellare sociala situationer, för det är typ lite opassande att snacka det vid finmiddag. Mina kollegor och annat i övrigt bra folk reagerar påfallande ofta med "du läser VAD?", "är det ens ett ämne?" och "men vad läser man då?". Tänk nu om jag som psykolog brann lika mycket för neuro, organisation eller perception. Jävlar vad det hade vart rumsrent och respektabelt. Mina högskolepoäng och mitt engagemang ses däremot som kul bonus, men knappast nåt relevant för verksamheten (och alltså exempelvis inte så bra argument i löneförhandlingar). Trots att samsjuklighet mellan sexuella problem och andra psykiatriska diagnoser är like amagad.

Och ja, visst anses det konstigt att inte vara intresserad av sex och inte tycka att det är viktigt. Men det anses även konstigt att vara intresserad av sex och tycka det är viktigt. Det anses vara rimligt att lägga ner veckor av ens semester på att renovera ett fullt fungerande hem, det anses inte alls lika rimligt att lägga ner samma tid, engagemang och pengar på att ligga. Apropå kopplingen till inredning så tycker jag ven att det är grymt intressant hur sovrum i inrednings- och mäklarsammanhang uppenbarligen inte används till att ligga i. Inredning är överlag en så bra grej att dra upp när man pratar sexpositivitet. Så fort nån hävdar att det är mycket sex i media kan man alltid fråga hur mycket sex det faktiskt är, särskilt om man exempelvis jämför med inredning. Gå till Pressbyrån. Gå till Akademibokhandeln. Slå på teven. Så jävla mycket mer inredning, sport och mat. Och sudoku. 

Så när jag säger att jag är sexpositiv så menar jag att jag anser att sex och sexualitet förtjänar att tas på allvar. Att de förtjänar respekt. Jag menar inte att alla yttringar av sexualitet är bra. Jag menar inte att alla ska vilja ha sex - snarare menar jag tvärtom, att vårt sexnegativa samhälle försvårar för alla att själva sätta nivå för sexintresse. Jag vill leva i ett samhälle där det ses rimligt att lägga ner så mycket engagemang och tid som jag gör på sex, men där man kan också låta bli. Jag vill leva i ett samhälle där ickesexnördar lätt kan fatta vad ämnet sexologi kan handla om (på samma sätt som jag fattar vad marinbiologi är fast mitt enda intresse i genren är sälar). Jag vill ha ett samhälle där sex i sig kan vara värdefullt. Därför kallar jag mig sexpositiv. 

10 kommentarer:

Nina sa...

Väldigt bra inlägg, jag håller med!
Jag tycker inte vi lever i ett sexpositivt samhälle, men däremot önskade jag att vi gjorde det. Sexualitet är något som förtjänar att tas på allvar, alla typer av sexualitet.

sven sa...

Så fort det skall komma på tv en serie som handlar om sex så skall det alltid bli massa kommentaer typ ; måste alla tv-program handla om sex,måste allt som skrivs i tidningarr bara handla om sex måste alla filmer bara handla om sex.Har vi inte fått nog av sex i media låter det ständigt.
Även de svenska feministerna har sedan 1970-talet hållit på med det snacket.

Jo sa...

Hela samhället beter sig egentligen som storögda mellanstadieungar när det gäller sex. Hu så farligt. Hu så spännande. Jättesvårt att prata om det avslappnat. Kan jag tycka ibland. Eller rättare sagt som mellanstadieungdomar var när jag var i den åldern. Tror det har blivit bättre bland ungdomar i Sverige, men att bl.a. media och politiker släpar efter, eftersom rätt många höga ansvariga är av min årgång eller äldre. Och för att man härmar USA, där de flesta är rädda för fr.a. kristen höger och andra moralens väktare.

Pär sa...

Bästa inlägget av dig jag läst, håller med, identifierar mig, du sätter ord på mina egna tankar.

Bravo!

Anonym sa...

Intressant inlägg med många kloka tankar.

Tyvärr har jag fått "sexpositiv" kastat i ansiktet så många gånger av hurtiga RFSU:are att jag drar öronen åt mig varje gång jag hör ordet. Jag var länge aktiv i en tjejjour och det ansågs tydligen sexnegativt (se till exempel Svens kommentar här ovan). I den kontexten känns "sexpositiv" mycket ytligare, typ "vi som vet att sex är härligt och inte tycker att man ska fokusera så mycket på det dåliga". Det tycker jag bara är fegt.

Sexualitet är just så viktigt som du skriver och då får man inte tappa makt-, stress- och normaspekterna av det!



Anonym sa...

Klurigt att Anonym är ett val, nu såg jag att du vill att man anger namn!

Jag som skrev kommentaren om att jag har jobbat på tjejjour heter JD och hoppas kommentaren får vara kvar :)

//JD

Lisa M sa...

Som psykolog delar jag din erfarenhet av att sexologi ses som lite suspekt inom kåren. Som om ett intresse för sexologi som fält alltid skulle säga något om ens egna sexualitet. Sex är liksom alltid privat. Finns få områden inom psykologin som behandlas på samma sätt. Liksom, "så du jobbar med ADHD-gruppbehandlingar, du måste nog ha drag av ADHD själv."

Susitar sa...

Alltså, det känns som om Åstrom har svårt att förstå att man kan vara sexpositiv utan att själv gilla sex. För mig innebär sexpositiv att man inte tycker sex är fult eller äckligt, att man inte ser på kvinnor (eller män, eller andra) pga vad de tänder på, att man ifrågasätter färdiga normer om sex. Man behöver inte ha sex själv. Man kan därmed vara asexuell och sexpositiv ("andra får ha sex, men jag vill inte ha det"), eller jättekåt men sexnegativ ("Jag har sex på _rätt sätt_, andra har sex på _fel sätt_").

Sen håller jag med om att det är en jäkla stor på sexism, sexighet och sexualitet! Bara för att vi visar upp bikinibrudar i reklamen eller högstadiekids berättar sexskämt, innebär det ju inte automatiskt en levande, djup diskussion om sex.

Sam sa...

Tror inte att Åström skulle prata om asexualitet på det sättet utan kopplar snarare, som jag tolkar det, ihop sexualiteten med patriarkatet. Att det bland annat är i sexualiteten såsom den ser ut och värderas idag som grunden till patriarkatet läggs. Så att avstå från sex och ta avstånd från sexualitet blir en politisk handling och inte en preferens.

Anonym sa...

Fanny Åström är väl en hon?